Gustavo Perrusquía har lyckats få beslutsfattare och användare att enas om att lösa det katastrofala vattenproblemet i hans hemstad i Mexico. Problemet är att vattnet kommer att försvinna om 25 år och ingen gör något åt det.

- Jag har alltid velat göra något åt vattenproblemet i min hemstad Querétaro, säger Gustavo Perrusquía, docent i vattenbyggnad och ansvarig för Chalmers internationella masterprogram.
Querétaro ligger 2000 meter över havet. All vattenförsörjning kommer från grundvattnet, där finns inga sjöar eller floder. Vattennivån sjunker med fem till sju meter per år! Om man fortsätter att pumpa upp grundvatten i samma takt som nu är vattnet slut år 2025.

- Staden har vuxit från 250 000 till en miljon invånare under de 20 år jag varit i Sverige. Det finns ingen infrastruktur i världen som kan klara en så stor expansion utan problem, konstaterar Gustavo.

Det tragiska är att man inte använder resurserna som man ska. Småproducenterna odlar majs och bönor, som kräver mycket vatten. De bevattnar sina odlingar med mycket primitiva metoder varpå mycket vatten går förlorat. De nytillkomna industrierna vill bygga bostäder, fabriker, affärer, hotell och restauranger och de får tillstånd till det fastän det inte finns tillräckligt med vatten. Bara en tredjedel av spillvattnet behandlas vid reningsverket i Querétaro. Detta har effekter på miljön men även på hälsotillståndet hos befolkningen, med infektioner till följd av bakteriebildning.

Av all nederbörd som kommer under regnperioden (juni-september) tas endast en femtedel om hand, resten rinner bara av. Ändå regnar det här tillräckligt varje år för att försörja två städer av samma storlek om man bara tog vara på vattnet.

- Det blir en ond spiral. Staden har nu vuxit till yttersta gränsen, anser jag. I juli 2002 tänkte jag nu eller aldrig och bestämde mig för att försöka lösa problemet, berättar Gustavo, som etablerade kontakt med både guvernören och borgmästaren i Querétaro.
- Om man inte talar med högsta chefen händer ingenting. Guvernören visade sig dessutom vara min skolkamrat i grundskolan.

Gustavo bestämde sig för att koncentrera sig på användarna av vattnet.
- Ett stort problem är att i Mexico kommunicerar, av tradition, inte myndigheter med varandra och de kan därför inte göra en kraftsamling kring vattenfrågan. Akademin, myndigheterna och industrin drar åt var sitt håll, förklarar han.

I juli 2002 lyckades han ändå med bedriften att samla representanter från jordbruk, industri, handel, skolor, forskningsinstitut, vattenverk, hotell- och restaurangbranschen, nöjesindustrin och hälsoministeriet till ett stort möte i Querétaro.
- Det var väldigt ovant för dem att träffas så. Ändå arbetar de i samma stad och har alla något med vattnet att göra, berättar Gustavo.

- Vi hade en brainstorm i fyra timmar. Alla blev mycket intresserade, så snart de fått klart för sig att jag inte kommit dit för att ta deras jobb och inte heller för att ge dem en färdig lösning utan för att tillsammans med dem jobba fram lösningen. Då var jag inte längre ett hot. Jag var utomstående men kände ändå till systemet eftersom jag var född och uppväxt där.Från oktober 2002 till början av april 2003 arbetade Gustavo på plats i Querétaro, där han fick ett arbetsrum på universitetet Tec de Monterrey.

- Jag insåg att detta måste vara ett mångdisciplinärt projekt och skapade därför ett team på femton personer med personer från vattenverket, industrin och universiteten.

Han ville testa en modell från Chalmers, Urban Water, som finansieras av MISTRA.
- Jag gjorde en diagnos på situationen och identifierade viktiga aspekter. Det handlade om att effektivisera, ransonera och återanvända och framför allt att ta hand om regnvattnet.

Gustavo insåg att han måste gå ut och informera samhället om vad som hände. För att göra det mer officiellt gjorde han en offentlig presentation av projektet med hjälp av marknadsförare och journalister.

- Jag ville gärna bjuda in Mario Molina, nobelpristagaren i kemi från 1995, som för trettio år sedan uppmärksammade världen på det krympande ozonskiktet. När jag berättade för honom om vattensituationen i Querétaro blev han väldigt intresserad. Han kunde tyvärr inte närvara men sände i stället en video, där han bekräftar hur viktigt det är att handla snabbt innan vattnet tar slut.

I mars i år samlades 250 personer i en stor sal med jätteskärmar. Den stora magneten var guvernören, som hade fyra månader kvar av sitt mandat. Det rådde en viss politisk turbulens och alla ville visa att de brydde sig om vattnet. Hela det politiska toppskiktet var där, sida vid sida med fattiga bönder och rika storjordbrukare.

- Tre saker måste de närvarande komma överens om: vara villiga att samarbeta, att fritt lämna ut information och att hålla kontinuitet.
Tidigare har det varit så att med varje ny president har man rivit upp alla beslut och börjat om från scratch. Ända sedan 70-talet har det funnits vattenprojekt på papperet, som aldrig blivit något av.

- Jag ville försäkra dem om att oavsett vem som skulle vinna valet nästa gång hade vi inte råd att börja om från början. Och alla höll med mig, berättar Gustavo.

Mötet enades om att dela upp alla åtgärder i tre kategorier: akuta, på lite längre sikt och på lång sikt. Till de akuta åtgärderna hörde att behandla allt spillvatten, att inte använda dricksvatten för att vattna blommor och trottoarer samt att byta ut de urgamla rören i nätet, där 50 procent läcker ut. På litet längre sikt hoppas man kunna utveckla ny teknik för bönderna och arbeta mer med regional utveckling. Det slutliga målet är att även efter år 2025 ska det finnas vatten åt alla.

I mitten av juni var Gustavo i Querétaro fyra veckor på semester, men jobbade hela tiden. Han presenterade det slutliga dokumentet inför 120 personer. Både den sittande och den nyvalde borgmästaren satt bland publiken.

De måste vara stolta över dig i Querétaro.
- De är mycket stolta över mig, säger han enkelt.

När Gustavo var i Mexico i somras kunde han med glädje konstatera att flera delar i vattenprojektets åtgärdsprogram redan hade förverkligats. Idag har man ransonering och man samlar regnvatten. Det ordnas kampanjer i skolorna för att lära barnen att inte slösa med vattnet. Industrin återanvänder vattnet fem gånger. Biologer mäter hur det ekologiska systemet mår och vilka arter som försvunnit. Donatorer köper upp orörd natur för att behålla den orörd.

- Ur ett av många förslag till vattenbesparing har kommit en rolig innovation. Den går ut på att man innan vattnet blir varmt i duschen låter det cirkulera ett tag innan man använder det. Ett annat okonventionellt förslag är att jordbrukare säljer sitt dricksvatten till Querétaro. I gengäld får de lika mycket av det behandlade avloppsvattnet för bevattning.

Det var ett Vattensymposium i oktober med syftet att ta fram ett hållbart vattensystem i Querétaro.
- Ett dokument lämnades till guvernören med krav från samhället: Lös problemet nu! Annars är det för sent!

11.12.2003