I november hölls ett seminarium under rubriken ”Fängslade Palestinska Barn – Vad kan vi göra?” på Rädda Barnens huvudkontor i Stockholm. Tre personer från DCI/PS (Defence for Children International, Palestinian Section), chef George Abu Zuluf, advokat Chaled Quzmar och projektledare Hadil Mharram beskrev barnens utsatthet och det våld de utsätts för i fängelse. Agneta Johansson, folkrättsjurist inom Internationella juristkommissionens svenska avdelning berättade hur en observatör arbetar och Cathy Cook, författare, beskrev bakgrunden till boken Stolen Youth.
 
Rädda Barnens ordförande Annika Åhnberg inledde seminariet och betonade att RB även ser de israeliska barnens skräck och behov av skydd mot våld och att organisationen Defence for Children International också har en israelisk sektion som samarbetar med den palestinska. Seminariets moderator Cecilia Modig öppnade därefter för de inbjudna gästernas berättelser.
 
George Abu al Zuluf gav en bakgrund till DCI. Organisationen grundades i Genève under FN´s Internationella Barnår 1979. 1992, under den första intifadan, grundades dess palestinska sektion, kort efter att Israel ratificerat FN´s Konvention om Barnets Rättigheter, och kort innan det s.k. ”Oslo 1” skrevs under.
 
DCI/PS bildades för att stå emot det kraftiga och ökande systematiska våldet mot de palestinska barnen orsakat av den israeliska ockupationen. Under den första intifadans slutfas genomfördes arresteringar som reulterade i ett stort antal fängslade barn. Till en början erbjöd organisationen juridisk hjälp till dessa barn, men barnen började må riktigt dåligt efter att fängelsetiden var över och ett nätverk av stödpersoner behövdes för att hjälpa dom att återintegreras i det palestinska samhället. DCI/PS insåg också vikten av internationell belysning av dessa unga palestiniers rättslösa situation, och behovet att skapa opinion mot den israeliska taktiken i denna fråga.
 
George Abou al Zuluf sa att under den senaste intifadan (som startade i september år 2000) har hittills 2.500 palestinier under 18 år fängslats av den israeliska militären eller polisen (som på de ockuperade områdena lyder under militären). I dag sitter ungefär 350 barn i fängelse, de unga utgör 10 procent av de som grips. De är minderåriga och anklagas för överträdelser mot ockupationsmakten. Bland dessa ungdomar finns många i åldern 13-14 år, vanligast är 15-17 men det finns även dokumenterade fall av 12-åringar och yngre.

– Det är inget nytt fenomen att Israel fängslar barn, men det har skett en markant ökning de senaste fyra åren. Barnen upplever att kraftigt våld riktas mot dem själva och deras familjer och att deras mänskiga rättigheter åsidosätts, fortsatte Abou al Zuluf.

År 2002 påbörjade de israeliska styrkorna sin återinvasion av palestinska städer på Västbanken den s.k. ”Operation Försvarssköld”, med långvariga utegångsförbud och massarresteringskampanjer och med sraeliska trupper som körde runt i palestinska byar och städer. Alla palestinska pojkar och män i åldrarna 14-60 år beordrades att lämna sina hem och att samlas på närliggande skolgårdar och fotbollsplaner. Åtskilliga kom sedan att tillbringa långa perioder i fängelse. Om detta kan man läsa i boken ”Stolen Youth”, som såldes under seminariet.
 
– Nu arresteras de flesta palestinska barn vid vägspärrar, på gatan eller i sina hem. Tungt beväpnade israeliska soldater rusar in i hemmen mitt i natten och för dom till förhörscentra i de israeliska bosättningarna eller militärläger. Varken familjen eller de själva vet vart de blir förda och de förnekas besök av familj och av advokat, tills de erkänt.

I dessa läger utsätts barnen för förhör som nästan alltid innefattar någon form av tortyr eller misshandel. De hindras t.ex. att sova och de får hungra. De hotas, de blir slagna med  batonger, utsätts för knytnävsslag och sparkar och de kan utsättas för det som kallas ”Shabeh” d.v.s. bli bundna i smärtsamt vridna positioner under lång tid. Dessutom kan de placeras helt isolerade veckovis. Dessa förhör leder ofta till bekännelse och undertecknande av ett oöversatt dokument utfärdat på hebreiska. Därefter kan familjen få komma på besök under en halvtimme. Sådana besök kräver stora uppoffringar av familjen, det tar tid att få tillstånd och det kostar. Många av de fängslade barnen kommer från mycket fattiga förhållanden. En advokat kan kopplas in vars uppgift blir att försöka sänka straffet för ett brott utan bevis, där barnet inte ens har förstått det erkännande han/hon tvingats skriva under, åter enligt Abu al Zuluf.
 
DCI/PS´s advokater har en viktig uppgift i att stödja dessa barn, och att sedan följa dem vidare. Straffet kan bli 6 månader för 200 stenkast. Men det kan också bli flera år, om barnet varit arresterat förut, upp till 14-15 år berättade Khaled Quzmar, en av DCI/PS erfarna advokater.
 
Internationella Juristkomissionens svenska representant, Agneta Johansson, berättade om det arbete som pågår med jurister som deltar vid rättegångar som observatörer. När en israelisk domare (som alltid, vid dessa rättegångar, är en militär) har en observatör i salen kan eventuellt godtyckligheten minskas. Dessutom rapporteras alla observationer, de finns att läsa för den som vill.
 
På seminariet visades också filmen ”13 dagars isolering” om en arresterad fjortonårig pojke som blev svårt psykiskt skadad av sin tid som fånge. Khaled Qouzmar berättade att det aldrig förekommer någon form av fångvård, eller rehabilitering i ockupationsmaktens fängelser. Allt handlar om att straffa. Även mat och sjukvård är under all kritik.

Israeliska minderåriga i fängelse, även om de kommer från bosättningarna på Västbanken eller Gaza, hamnar alltid inom det civila rättsväsendet, de palestinska alltid inom det militära!
 
– Det finns även flickor som hamnar i dessa förhörscentra, berättade Hadil Mharram. Dessa flickor möter en svår situation när de lämnar fängelset. Till skillnad från pojkarna blir de inga hjältar utan behandlas med misstänksamhet av samhället. De betraktas som ”förtappade” kvinnor, möts av utfrysning och isolering. Hadil arbetar i DCI/PS´s  projekt med att hjälpa dessa flickor, stödja dem och att gå ut i samhället tillsammans med dem och diskutera den diskriminering de utsätts för med familjerna. De har blivit mycket starka av sina upplevelser, men utsattheten har sitt pris. Några hamnar snabbt i nya, farliga situationer och fängslas igen, berättar Hadil.
 
Både pojkar och flickor lider av svår post-traumatisk stress efter att ha suttit i fängelse. Deras framtid är hotad, de hamnar lätt i arbetslöshet, och de har mycket svårt att ens få de tillstånd som militärmakten eventuellt utfärdar åt palestinier som behöver ta sig mellan palestinska samhällen inom de ockuperade områdena. De kan lätt hamna i kriminalitet.

Cathy Cook, en av författarna till den utmärkta boken Stolen Youth, gav sammanfattningsvis sin syn på varför den israeliska staten har ett intresse av att fängsla, tortera och skada unga palestinier: det är en av många metoder som syftar till att kuva den palestinska viljan till motstånd mot ockupationen.
 
Vad kan vi då göra?
• Fortsätta att på alla sätt att sprida det vi vet och arbeta vidare med att stödja kampen mot ockupationen, inom Rädda Barnen eller på annat sätt. 53 procent av den palestinska befolkningen är barn, dom behöver återfå tron på att dom är sedda i världen, när deras mänskliga rättigheter är obefintliga.
 
• Läsa och sprida rapporter från FN´s kommitté mot tortyr, Internationella juristkommissionen i Sverige, den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem och från DCI/PS. Israel kan ställas till svars för krigsförbrytelser, misshandel och tortyr.

• Ställa krav nationellt men även internationellt för att förmå EU att bryta handelsavtalen med Israel. Dessa avtal innehåller en klausul om att brott mot mänskiga rättigheter ska leda till avbruten handel.
 
• Resa till Palestina som observatör utgör en skillnad och
-naturligtvis kan man arbeta med direkt stöd till DCI/PS och de barnfångar som de stöttar.www.dci-pal.org

2004.12.06