Extra |
– Vart är vi på
väg, Paola?
– Hem, hem till oss.
– Och sen?
Bokhandlaren Giambattista Bodoni har förlorat alla minnen som
har med det personliga livet och känslor att göra. Han
minns inte sin fru eller sina barn, men kan leverera historiska
fakta och litterära citat, köra bil och borsta tänderna.
Umberto Ecos nya roman Drottning Loanas mystiska eld är illustrerad
med bilder som den 61-årige Giambattista, kallad Yambo, hittar
på vinden i sitt barndomshem. Där försöker
han efter ett slaganfall återfå sitt minne och de känslor
som binder honom till nuet. Punktvis och allt mer sammanhängande
hittar han berättelser om en ung mans kamp med stora frågor
som ondska, sexualitet och kärlek. Men det är inte förrän
han drabbas av ännu ett slaganfall som minnet kommer tillbaka
med full kraft.
Yambo återvänder till de trakter
i norra Italien där han, och även Umberto Eco själv,
växte upp. Han letar efter sin historia bland tidningar, seriemagasin
och böcker, lyssnar på musik från uppväxten
under andra världskriget och efterkrigsåren. När
en mystisk eld flammar till inom honom vet han att han är på
rätt spår. En av serietidningarna har samma titel som
boken, Drottning Loanas mystiska eld, en urfånig historia
tycker Yambo, men finner ändå förklaringen till
sitt uttryck, som nu symboliserar minnet i den dimma han befinner
sig i.
Romanen, som till viss del är självbiografisk, riktar
sig kanske i första hand till Umberto Ecos egen generation.
Bokens Yambo väcker aldrig odelat mina sympatier med sin längtan
efter en absolut kvinnlighet, en skir, blond vålnad från
hans ungdom. Men machomannen, med alla dessa kvinnor som stöttar
honom omkring sig, blir allt eftersom sidorna vänds också
mer personlig och mer allmänmänsklig.
Den uppväxt som har format Yambo
blir ytterligare belyst med bilder ur seriemagasin som Blixt Gordon,
Musse Pigg och Buffalo Bill. Späckad med detaljer och fakta,
av naturliga skäl nostalgiskt inramat, upptar denna historielektion
större delen av innehållet. Det är spännande
och intressant även om den största behållningen
för mig inte är igenkännandets behag, som yngre kvinna
uppvuxen i Sverige.
Men trots vissa hinder för boken att nå just mig är
den så välskriven att den skapade världen omärkligt
blir lika komplicerad och stor som den verkliga. Med intelligent
och känslig skildring av livet under andra världskriget
i ett fascistiskt styrt Italien berättas om människans
utsatthet och begränsade förmåga att försvara
sig mot illusioner och förvanskade sanningar om verkligheten.
Yambos upplevelser blir fullkomligt trovärdiga
och jag hisnar under Umberto Ecos skarpsynta glidflygning över
inte bara minnets konstruktion, utan även människans förmåga
och begränsningar att förstå sin tillvaro. En bok
jag önskar alla att få läsa. Dessutom är den
rolig.
Umberto Eco är född 1932, är kulturfilosof och professor
i semiotik, läran om tecken och symboler, i Bologna, Italien.
Drottning Loanas eld är den senaste av hans romaner, varav
de tidigare är Rosens namn, 1980, Focaults pendel, 1988, Gårdagens
ö, 1994 och Baudolini, 2000.
2004.12.06
|