Lite tillspetsat kan man säga att det finländska politiska och ekonomiska landskapet har genomgått stora förändringar under 90-talet. Men riktigare vore nog att säga att förutsättningarna har förändrats, framför allt med Sovjets sammanbrott och Finlands inträde i EU.

I början av 90-talet var det krisstämning i Finland. Efter Sovjets sammanbrott försvann 25 procent av exporten på kort tid. Arbetslösheten sköt iväg som en raket och drabbade även grupper som tidigare klarat sig väl i ekonomiska nedgångar.
Omställningen blev smärtsam för stora delar av befolkningen. Där ligger nog en del av förklaringen till varför det finska folket har så positiv inställning till EU. Förlusterna på östfronten ska kompenseras med vinsterna med EU-inträdet. Arbetslösheten är fortfarande hög, kanske något högre än i Sverige, men exportindustrin går bra och finska marken har blivit stark. Under reningsbadet har den svenska kronan blivit 20% billigare.

Kulturellt tycks Finland vara på glid mot Västeuropa i första hand och mot Baltikum i andra. Är Norden som en finsk motsvarighet till Östberlin, en öde ö i ett nytt politiskt och ekonomiskt landskap? Relationen till Sverige har länge varit problematisk (se artikel med Bo Ralph). Från att tidigare ha varit obligatoriskt första främmande språk, har svenskan hamnat efter engelskan. Fortfarande är svenskan obligatorisk i skolan, nu som andra främmande språk.

Svenskan är klassad som likvärdigt med finska språket i Finland. Du har rätt att bli vårdad av personal på sjukhus som förstår språket. Gatuskyltarna har adressen på både finska och svenska. Men att göra sig förstådd på svenska är betydligt svårare än man kan tro utifrån dessa förhållanden.

Kulturer är sega strukturer. Snart tvåhundra år efter att Sverige fick lämna över Finland till den ryska makten, finns fortfarande svenskbygder i landet. Idag återstår två svenskbygder, en runt Vasa och en mellan Åbo och Helsingfors. I bägge fallen handlar det om kusttrakterna.

Den svensktalande delen av befolkningen är krympande och består idag av drygt 300.000 personer, vilket motsvarar ungefär 6 procent av alla finländare. Vasa består idag till en fjärdedel av svensktalande. Där är det mer självklart än i Helsingfors att prata svenska. En del mindre orter utanför Vasa är starkt svenska. Korsnäs med sina 98% svensktalande är världens mest svenskspråkiga kommun! Den sägs vara en finsk motsvarighet till Gnosjö, med mindre industrier i snart sagt varje garage.

Enligt historikern Jukka Nevakivi befinner sig Finland i en brytningstid: "Finlands historia, som i själva verket har varit en enda kamp mot den ensamhet och isolering som präglat den del av världen som detta folk valt att slå sig ned i, håller på att gå in i ett nytt skede." Det gamla finlandiseringsprojektet håller på att bli överspelat av dagens projekt att göra Finland till en levande del av Europa.

Hur det ska gå med Finlands relationer till resten av Norden är svårt att förutspå idag. De finsktalande blickar hellre åt annat håll, men de svensktalande ser nog gärna mer utvecklade relationer till Norden. Med finska EU-glasögon kan intresset för Norden längre fram kanske växa igen. Ett nära samarbete inom den näraliggande regionen är ju något som faller sig naturligt inom EU. Där regionen är allt från den omedelbara omgivningen till områden som sträcker sig över flera länder.

text: CHRISTER WIGERFELT