Den gamla nordiska tanken, som haft några uppgångar under de senaste tvåhundra åren, lever på en idealistisk och samtidigt orealistisk grund. Med EU och ett nytt läge i den internationella utvecklingen skapas förutsättningar för en ny form av nordism, menar Bo Ralph som är koordinator för forskningssamarbetet mellan Göteborg och Oslo.

Det nya GO-avtalet mellan Göteborg och Oslo startade för några år sedan (se annan plats i Alba Nordisk). Samarbetet mellan universiteten omfattar ungefär 80.000 personer och kulturkrockarna kommer enligt Bo Ralph ofta upp till ytan.

- Norrmännen är ofta mer rebelliska, mer politiserade och kanske starkare individualister än svenskarna.

Göteborg ett steg på vägen
- Samtidigt är intresset för Norden underskattat inom hela Norden. Speciellt vi svenskar nedvärderar det nordiska i kombination med vår "stöddighet" och självtillräcklighet.

Bo Ralph ser ett ökat intresse för svenska språket bland den finska befolkningen. Då handlar det inte om det etablerade finlandssvenska språket utan vår egen rikssvenska. Det finska intresset för vårt språk riktar sig alltså främst mot Sverige. Om Sverige skulle acceptera finskan som minoritetsspråk (vilket svenskan är i Finland och grönländskan i Danmark) skulle intresset för svenska närmast explodera, menar Bo Ralph.

- För norrmännen kanske intresset för Göteborg främst är ett uttryck för en vilja att komma närmare Europa och EU. Samtidigt finns ett ökat intresse för Norden inom övriga delar av EU, men det har inte vi svenskar upptäckt än. Det betyder att det finns utrymme för ett ökat nordiskt samarbete.

Sverige inte längre Storebror
- Den svenska nedgången och den norska uppgången har dessutom medfört att norrmännens självbild har stärkts. Jag tror att det kan komma något ut något positivt av detta.

- Idag talar man inom GO-avtalet inte bara om axeln mellan städerna, utan att den kan sträckas mot Skåne och Köpenhamn. Ja, man talar till och med om en s.k "banan" ner till Hamburg.

Det tidigare nordiska samarbetet har inte varit särskilt omfattande. Den nordiska tanken har fram till idag vilat på ideell grund. Med framväxten av det nya Europa tvingar ekonomin fram en ny form av regionalism. Här finns grunden för det nya nordiska intresset.

Thomas Hylland Eriksen konstaterade vid bokmässan i Göteborg (1998) att det finns 9 miljoner som kallar sig norrmän. Men det är bara 4 miljoner som bor i Norge. Bo Ralph påstår i linje med detta att det finns fler nordister utanför Norden än inom Norden. Inte minst finns det ett stort intresse för nordiska språk på universiteten i övriga Europa.

Ökat stöd till nordiska språk
- Framtidens bästa ambassadörer för nordismen är förmodligen barnen till dem som flyttar till ett annat land inom Norden. Därför borde det vara varje lands ansvar att ordna med bättre möjligheter till distansundervisning på sitt eget språk.

- Detta borde dessutom utvidgas så att lärare i de nordiska pråken i andra europeiska lander kan få stöd för sin kompetensutveckling. Ett sådant kan också bli verklighet inom inte alltför lång tid.

Avslutnings förklarar Bo Ralph att ett av problemen med det nuvarande nordiska samarbetet är att anställningstiderna oftast är alltför korta. Tre år är det normala. På den tiden hinner man bara komma igång med ett projekt innan tider går ut. Rutiner saknas att utveckla ett projekt med nya personer.

Text: CHRISTER WIGERFELT