I Torslanda, och på många andra ställen, bildas nätverk som arbetar med och driver frågor som berör oss så starkt att människor börjar mötas, diskussion och dialog uppstår, idéer föds och initiativ tas. Kort sagt, engagemanget föds. Vi medborgare inser att vi bör vara delaktiga i samhällsutvecklingen och vi börjar kräva något för vårt engagemang. Nämligen inflytande.

Till att börja så vill jag sudda ut några vanliga schablonbilder av nätverk. Den första att det "bara är enfråge-rörelser som gör allt så enkelt för sig" (i motsats då förstås till den svåra och komplicerade "riktiga" partipolitiken). Nätverket för Torslandas Framtid har som mål "Ett bättre Torslanda ­ som egen kommun eller som stadsdel i Göteborg". Om man vill kalla det "en fråga" så har man reducerat all kommunalpolitik till "en fråga" och det är väl tveksamt om det går att hitta en enda kommunalpolitiker i Sverige som ser sig som en "enfråge"politiker.

Vad gäller frågan om egen kommun, d.v.s den konstitutionella frågan på vilken nivå vi torslandabor vill att besluten om våra närmaste frågor skall tas, så är det "en fråga" såtillvida att det är den fullständigt grundläggande och grundlagsstadgade frågan om vem som all makt utgår ifrån.

Nämligen oss, FOLKET.

Indelningslagen stammar ur denna portalparagraf och reglerar formerna för hur beslutet skall tas av Regeringen. Att denna "enda fråga" inte diskuteras mer i Sverige tror jag är en av anledningarna till de problem som de allra flesta är överens om att demokratin brottas med idag.

Den andra är att det är en rörelse vid sidan av eller frånkopplad från partipolitiken. I vårt fall kan det verka så, vi säger att vi är "partipolitiskt obundna". I nätverket räcker det att vara torslänning och att vilja göra någonting för ett bättre Torslanda för att vara välkommen. För många har det varit möjligheten att ta ett första steg mot samhällsengagemang utan att för den skull behöva känna sig tvungen att ens sätta sig in i något partiprogram, än mindre att "köpa hela paketet" så att säga. Men därmed inte sagt att vi inte har partipolitiskt aktiva i Nätverket.

Skillnaden är att på våra möten representerar man ingen annan än sig själv. Om någon sen tar med sig idéer eller intryck till och från partimöten eller nämndsammanträden eller vad det kan vara så är det väl så allt samhällsliv fungerar. Det är alltid människor som bär idéerna. På våra möten så kan nästan alltid frågorna diskuteras utan att "ideologiska" låsningar uppstår eller att vissa beslut behöver försvaras. Alla kan se att t.ex våra nämndpolitiker inte är vare sig några övermänniskor eller några illvilliga dumskallar. Och för många har det sen blivit naturligt att ta steget in i ett parti, några har stannat utanför och några har kanske gått ur.

Så då till frågan hur nätverk byggs ? Hur uppstår engagemanget egentligen ? Idag så växer engagemanget ur den positiva visionen att vi kommer att kunna påverka, att vi kommer att få inflytande, men så var det inte från början.

I vårt fall så föddes engagemanget ur insikten att vi levde i ett inflytandevakuum, i Torslanda levde vi som på en öde ö i demokratiskt avseende.

De frågor som berör oss alla, omsorg och skola, sköttes på ett sätt som vi inte var nöjda med. Vi tyckte att våra gamla och barn fick en kommunal service som var oacceptabel. Detta ledde till att fler och fler började sätta sig in i hur besluten togs. Hur såg underlagen ut som ledde till dessa beslut. Hur och varför ? Varför ?

Det som vi då möttes av var inte ens kalla handen, det var närmast en nedlåtande klapp på huvudet. Givetvis hade vi fel, eller vi hade i alla fall inte förstått rätt, och fanns det inte viktigare saker som kunde "lägga vår tid på". Vi blev skickade mellan politikerna i vår stadsdel och Gustav Adolfs Torg med en växande insikt att ingen ville eller kunde ta på sig ansvaret för besluten.

Och framförallt var man inte intresserad av att lyssna på några jobbiga medborgare som kunde mer för varje varv vi blev skickade.

Aldrig erkändes att det låg något i det vi hävdade. Besluten ändrades och nya beslut togs, men aldrig en antydan att något varit fel förut. Vi började känna att vi inte bara levde i ett demokratiskt vakuum, det var fullständigt godtyckligt dessutom. Att vi då ställer oss den i vårt tycke berättigade konstitutionella frågan; Hur skall vi styras, hur skall besluten om vår vardag tas, är det så märkligt ? Det är väl egentligen tvärt om. Om vi inte hade reagerat, om det inte funnits denna form att medborgarna själva får avgöra vilken gemenskap de vill höra till, hur hade det då varit ställt med tillståndet i vår demokrati ? Slutsatsen jag vill komma till är att det antagligen inte går att kväva engagemang. Möjligtvis kan den dö av lättja men ingen annan än du själv kan ta kål på ditt eget engagemang.

Idag växer engagemanget ur tilltron till att vi i Torslanda kommer att få förtroendet att själva ta ansvar för vår egen framtid som egen kommun. Engagemangets näring är inflytande och dess grogrund är viljan att vara delaktig.

Utvecklingen blir till en positiv spiral när man sätter ordet mer framför varje del. Mer inflytande och mer delaktighet ger mer engagemang ger mer delaktighet ger mer osv. På samma sätt så verkar spiralen nedåt om man sätter ordet mindre framför någon del. Framförallt så bryter den ihop fullständigt om man helt tar bort inflytandet.

Ett annat sätt att beskriva "snurrans" tillväxt är att antalet medborgare i den ökar. Ju fler som är involverade ju mer "plats" kräver demokratin, ju mer plats krävs det för människorna i den. För det är givetvis så att det är medborgarna som är demokratins viktigaste tillgång.

Text: JOHAN GRUNDÉN
991208

   
 
   
  Gör ett besök på nätverkets egen hemsida