 Finns det ett liv efter stängningsdags?
Vi frågade Daniel Bothén, 30 år och musiker som bor innanför
Vallgraven i Göteborg. Han motsvarar på många sätt
den bild av den typiska innerstadsbon som målades upp i inledningen.
Han bor ensam i en tvåa och trivs bra i centrum, men erkänner
att han skulle flytta någon annanstans om han fick barn.
- Det finns för lite andra barn. Dessutom är det ju inte precis
så att man kan säga: spring ut och lek! Jag skulle nog i så
fall flytta till Majorna eller något.
Innerstaden är på många sätt "ett förvaltningshelvete",
tycker Daniel. Här ligger mängder av kontor och kommunala förvaltningar.
På kvällarna är det alldeles dött. Man möter inte
många människor. Det är mycket droger och fylla.
- Det är inte helt tryggt. Det ligger ett härbärge alldeles
intill här och man möter många konstiga typer. Jag har gått
förbi folk som har suttit och "skjutit" när jag gått
hem på nätterna.
Avsides?
De ställen där människor bor ligger paradoxalt nog lite vid
sidan av stråken. Där finns inga restauranger och genomströmningen
av folk är liten.
- Jag bor avsides men fruktansvärt centralt.
- Men Göteborgskalaset missar jag inte... Det är dansbandsmusik
dygnet om i två veckor. Men det är okej, folk måste få
ha kul. Jag vill inte bli en sån där kärring som bor vid
Heden och gnäller på allt.
Daniel rör sig nästan aldrig utanför innerstan. Det längsta
han brukar komma är Majorna, där han jobbar.
- Nästan alla jag umgås med bor i Majorna, Linnestaden eller
centrum.
- Jag känner de flera av mina grannar, men det är inget direkt
grannumgänge. Det finns inte så många mötesplatser
här. Folk som är som jag träffas väl mest på krogar
eller caféer. Det finns fruktansvärt många bra fik i Göteborg
nuförtiden. Dyra, men bra.
Kontakt?
När jag frågar om man inte träffas på gårdarna,
som man gör i den stadsdel där jag bor, svarar Daniel:
- Gårdarna är inte direkt gjorda för det. Det är inte
byggt så. Mitt hus ligger på berget och det sluttar. Gården
är liksom delad i flera bitar. Förresten så vet jag inte
riktigt hur det ser ut på andra gårdar. Det är mycket låsta
portar och dörrar, så man ser inte in.
- Jag tror inte att det är så viktigt att alltid prata. När
jag jobbar på Nef (en jazzklubb) kommer de ibland och frågar:
Är det nåt folk? Och säger man då att det är
det inte, så går de igen. Man vill liksom känna att man
är en del i en större pryl.
Det är nog det som är det fina. Att vara en del i en större
pryl.
text o foto: SIRI REUTERSTRAND
Titta på statistiken! 
| 