För några år sedantalades det om att vi var på väg in i informationssamhället.Av olika skäl föll det i vanrykte. Idag talas det om kunskapssamhälletoch alla bejakar vi det. Kunskap tycks vara lika värdeneutralt menpositivt som demokrati. När vi börjar klä begreppen i ordser vi ofta tydligare att vi har olika föreställningar om bådekunskap och demokrati.
Under ett antal år har vi haft en utveckling mot allt störreklyftor i samhället. Om denna utveckling fortsätter kommer denpriviligierade gruppen bildligt och bokstavligt att bosätta sig bakombevakade murar och olika samhällsgrupper bli alltmer isolerade frånvarandra.
Vid gränser kan vi under gynnsamma omständigheter skärpavåra sinnen. Där kan vi spegla våra egna perspektiv motandra kvaliteter. Vi kan reflektera och vidareutvecklas. Murar är gränsersom utesluter och begränsar perspektivet. Murar skapar inskränkthet.
I "tvåtredjedelssamhället" byggs murar. Härär demokratin allvarligt hotad. Albas utgångspunkt är attkunskapssamhället förutsätter demokrati. Kunskapssamhälletger i detta perspektiv möjligheter till en positiv utveckling av samhället.Om "tvåtredjedelssamhället" skulle visa sig vara förenligtmed kunskapssamhället finns anledning att vara pessimistisk införframtiden. Den slutar förmodligen i sönderfall och barbari.
Alba identifierar några samhällsområdenmed strategisk betydelse för utvecklandet av kunskapssamhället.Det är vetenskap, marknad och kultur, eller i renodlad form kunskap,ekonomi och kreativitet. Idag är de samhälleliga yttringarna avdessa relativt isolerade från varandra och kommunikationssvårigheternabetydande.
I kunskapssamhället tycks vetenskapen få allt störrebetydelse även för varuproduktionen. Kunskapsinnehålleti varans värde har förskjutits från den konkreta produktionentill projekteringen. Den tilltagande automatiseringen har skapat turbulenspå arbetsmarknaden. Det akademiska samhället präglas fortfarandeav en klosterliknande mentalitet som hindrar vetenskapen från attbli den motor som krävs av kunskapssamhället.
Marknaden har blivit spöket alla talar om men som ofta tycks varasvår att identifiera. Men bakom alla abstraktioner finns människormed kortsiktiga intressen av snabb avkastning. Om kunskapssamhälletär oupplösligt förenat med en demokratisk utveckling, måstemarknadens aktörer utveckla den sociala empatin till att gällaalla medborgare. Annars riskerar kunskapssamhället att rivas sönderinifrån.
Kulturen är den kanske mestsvårfångade kraften. Marknadens växande fascination förkultur kan vara dess förmåga att som avkännare av förändringarligga i utvecklingens framkant. Samtidigt har kulturen blivit bådemarginaliserad och förvisad till diverse ghetton. Om kultur ska kunnabli något mer än en besvärjelse för kunskapssamhället,krävs att vi lyckas utveckla och vidga kultursynen.
För att kunna nå kunskapssamhället måste vi övervinnahindren som skissats ovan. Kunskapssamhällets utveckling är samtidigtberoende av en förtätad kommunikation mellan aktörer frånde olika samhällsgrupperna. Den nya informationsteknologin skapar godaförutsättningar att knyta samman människor från olikageografiska platser. Personliga möte kommer även i framtiden attvara viktiga, men "kommunikationstorget" kan bli både störreoch mer öppet.
Vad som är utmärkandeför just kunskapssamhället vill vi ställa ut till debatti Alba. Därför har vi bara en preliminär plattform förtidningen, den ska tillåtas att förtydligas och förbättrasunder resans gång.
Alba ska inte bara spegla kunskapssamhällets frågeställningar,tidningen vill även vara medverkande till utvecklandet av kunskapssamhället.Främsta redskapet för detta idag är anknytningen till VästsvenskaNätVerket, som i sin tur under gynnsamma villkor kan utvecklas tillallt vidare kontaktytor. Som i sin tur knyter an till andra kontaktytori en öppen dialog med omvärlden.
Göteborg januari 1997
CHRISTER WIGERFELT
chefredaktör
