Tid är ett centralt begrepp i vår västerländska kultur. Tiden har ätit sig in i våra själar och får oss att alltmer programmera vår vardag efter klockan. För vetenskapsmän är tid ett av de mest centrala begrepp som behövs för att kunna beskriva naturfenomenen.

Tid tycks vara en obeveklig storhet som existerar oberoende av något annat - ett tickande från det förgångna till en oviss framtid. Men det som är en självklarhet för oss kan vara ett främmande perspektiv för andra kulturer. Vi behöver inte gå längre tillbaka i tiden än till jordbrukarkulturen för att finna en annan uppfattning om tidens väsen.

I jordbrukarkulturen är tiden cyklisk, med ständigt återkommande och bekanta händelser. Men det finns även kulturer där tiden framför allt är intimt förknippad med nuet. När vi analyserar dessa olika tidsformer, ser vi att vi själva förvaltar dem alla på en och samma gång. Speciellt tydligt ser vi detta när vi observerar barnens tidsutveckling.

Kan tidsuppfattningen hos den unge Einstein ge ett viktigt bidrag till hur han kunde utveckla den berömda relativitetsteorin? Vetenskap är när allt kommer omkring en social aktivitet. Så även om spekulationerna skulla vara helt gripna ur luften, finns fortfarande en koppling mellan den studerade naturen och våra egna tankemönster.

"Morsans subjekt" är första kapitlet i Christer Wigerfelts bok Einstens och morsans relativitetsteorier, tidens och rummets mysterier.

Ladda hem texten som Acrobatfil. 14 sidor, 254 K.
Eller läs den direkt i din Web-läsare.
Du kan också beställa hela boken här.