Extra |
Jag erkänner. Jag är riktigt förtjust
i klyschor. Som att små saker inte ska underskattas, och att
det inte alltid blir som man tänkt sig. Antagligen beror det
på att dessa uttryck indikerar hur svårt det faktiskt
kan vara att styra och påverka andra människor.
Vilket i sin tur bidrar till att göra forskning
om samhället och människors beteende så spännande.
Ta människors samhörighet med ett geografiskt område
till exempel. Det är inte alls säkert att det är
de mest uppenbara sakerna som har effekt, som t.ex. flaggor och
nationalsånger. Tänk bara på vilken betydelse radions
genombrott, och särskilt land- och sjöväderrapporteringarna,
har haft för svenskarnas känsla för vilket område
som utgör Sverige. Fyrarna längs våra kuster och
olika havsområden rabblas dagligen upp i radio. Platser som
Nidingen, Måseskär, eller Skagerack och Kattegatt finns
med i de flesta svenskars uppfattning om vårt land, även
om man aldrig varit där.
Men det ska erkännas,
symboler är också populära. Det märker man
inte minst om man knatar runt i Bryssels EU-kvarter och ser var
och varannan dörr, väska eller paraply utsmyckad med den
blå fyrkanten och guldstjärnorna i ring. Idag ser vi
att symboler blir särskilt populära när nya områden
indelas. I kölvattnet av den politiska debatten om regioner
och globalisering har även människors samhörighet
med andra områden än nationalstaten kommit att uppmärksammas.
Något som, i min mening, har fått till följd att
det frossas i symboler för geografiska områden lite överallt
och på olika nivåer. Det finns en uppsjö av regionala
flaggor, särskilda sånger, och t.o.m. en särskild
Europadag. I en region i Polen delade en regionalt baserad tidning
ut dekaler till invånarna som basunerade ut att man älskade
sin region, och barnen fick skriva uppsatser på temat "därför
är jag stolt över min region". I Sverige har Skåne
har sin flagga, och sedan ett antal år vajar en gulblek flagga
här och var i Västra Götalandsregionen.
Just flaggor är extra populära. De förknippas
traditionellt just med en stat, med självbestämmande,
inflytande och en bestående makt. Inte konstigt att alla vill
ha en flagga. Alla från företag till regioner som vill
uppnå en ökad självständighet.
För mig är de flesta
av dessa symboler tomma. Det är först om de fylls
med ett meningsfullt innehåll som de verkligen blir en symbol
för ett område som människor känner samhörighet
med. Som invånare i Västra Götalandsregionen är
jag inte speciellt imponerad av flaggan. Däremot gillar jag
som sagt små saker. I det här fallet ett kort så
litet att det ryms i plånboken. Ett månadskort med kollektivtrafiken
som heter "Regionen runt". När kortet fortfarande
var ganska nytt, 1999, åkte jag kors och tvärs i regionen
och gjorde intervjuer med företrädare för ett flertal
kommuner. En färgsprakande höstdag, på bussen någonstans
mellan Tibro och Karlsborg, slog det mig plötsligt hur stor
regionen faktiskt är. Och hur häftigt det var att jag
på morgonen först hade tagit spårvagnen till Göteborgs
centralstation, sedan tåg till Skövde, och därefter
buss till Karlsborg - på ett och samma kort.
Synd då att resurserna
inte räcker till och att kollektivtrafikpriserna höjs.
Framförallt på grund av alla vanliga goda argument som
finns för att satsa på kollektivtrafik, men även
sett ur ett regionpolitiskt perspektiv. Fram för mer funktionella
satsningar som faktiskt har betydelse för människors vardag
och strunta i tomma symboler! Det är naturligtvis mycket mer
resurskrävande, men, för att avsluta med en annan favoritklyscha,
man måste bygga grunden först
11.12.2003
|