Rydberg erbjuder ingen nåd

I floden av lättsmälta romaner, storsäljande pocketdeckare och populärpsykologiska självhjälpsböcker sticker Carina Rydbergs nya bok, Den som vässar vargars tänder, ut ordentligt. Redan vad det gäller titeln finns där något som fastnar och det samma gäller hela romanen; det är omöjligt att värja sig mot en berättelse av det här slaget, så full av ondska och grymheter, men utan att hemfalla åt överdrivet psykologiserande eller visa på någon egentlig bot mot den sjukliga ondskan. Läs mer

Skulle vi följa de heliga?

Skulle vi människor, här och nu, följa en Messiasgestalt om han kom i rätt skepnad? Är vårt behov av tro och andlighet så pass stort att väldiga massor skulle bli lärjungar och detta i sin tur innebära en genomgripande samhällsförändring? Det här undersöks av Maria Küchen i hennes nya roman, De heliga, där en rockstjärna blir Messiasgestalten och tre unga kvinnor utses till helgon sedan de mördats av samhället. Läs mer

Kan man skriva deckare på kinesiska?

Klart man blir nyfiken på en kinesisk bok i den mycket västerländskt präglade deckargenren, inte minst för att se hur det går att kinesisera genren. Det är ju inte givet att en viss litterär genre är helt och hållet förenlig med varje språkmiljö, varje samhälle och varje kulturtradition. Till exempel är det i det närmaste ogörligt att skriva hårdkokta deckare av amerikanskt snitt på svenska, det blir tillkämpat och egendomligt utan spår av trovärdighet. Det visar sig också att just deckarintrigen är det svagaste inslaget i Qiu Xialongs detektivroman När rött blir svart. Läs mer

Dubbelexponering av utsatt kvinna

För några år sedan blev en ung kvinna som höll på att tvätta sin bil en söndagsförmiddag bortförd av två män som torterade, våldtog och mördade henne. En av männen kunde så småningom gripas och blev avrättad. Enligt vad han själv uppger i efterordet till Den amerikanska flickans söndagar blev Lars Gustafsson omedelbart när han läste om händelsen i tidningen så gripen av kvinnans öde när hon ”så brutalt och resonanslöst” försvann ur världen att han kände att han på något sätt måste ge henne en röst. Läs mer

Svårfångad dramatiker

Jon Fosse är det stora namnet inom norsk dramatik. Och i Norden har han bara jämbördig konkurrens av Lars Norén i Sverige och av Lise Knudsen i Danmark. Sådant väcker nyfikenhet hos en teaterkritiker och jag har försökt att se så många föreställningar av Fosses pjäser som jag har kunnat. Läs mer

Ondskan har en förklaring

Niklas Rådström söker sig som teaterförfattare till de svåra frågorna. Svåra att gestalta och svåra att förstå. I pjäsen De onda, som spelats på Folketeatret i Köpenhamn och som nu finns i bokform, handlar det om ett svårtänkbart brott: två 10-åriga pojkar i Liverpool som dödade en tvååring. Läs mer

Den förste politikern i medieåldern

”Det är inte personen utan politiken som är viktig.”
Var nästan ett mantra som upprepades av Olof Palme i otaliga intervjuer.
Dock var han själv ett bevis på motsatsen. Läs mer

Överlever demokratin ännu ett århundrade?

Valåret 2006 har gett oss en hel mängd politiska debattböcker. Då det är valår ökar mängden och sjunker kvalitén. Det blir mest pamfletter och förenklingar som har ledarsidor och bloggar som måltavla. Sällan fördjupande och knappast nyskapande. Läs mer

En ny klass på väg att växa fram?

Vi har lärt oss tala om det framväxande kunskapssamhället, som är på väg att ersätta det gamla patriarkala industrisamhället. Den bilden förstärks av Manuel Castells digra trebandsverket om informationsåldern. Men mot denna bild har Richard Florida en del invändningar. Man måste inte vara forskare för att kunna bidra med något väsentligt till samhällsutvecklingen. Men man måste vara kreativ. Läs mer

Vardagsterapi i skräckform

Varför skriver man skräckromaner? Och ännu intressantare – varför läser man dem? John Ajvide Lindqvist fortsätter i sin tredje bok att utforska våra rädslor. Läs mer