En lektion i att vara människa

Att skriva enkelt men ändå göra det genialt. Det är Stig Claessons kännemärke och storhet.
Fast det gäller att läsa mellan raderna också, annars kan det emellanåt uppfattas som platt och banalt. Och lite tråkigt. Läs mer

Ovanligt perspektiv på Europas 1900-tal

Det är en märklig bok jag fått i handen. Ur denna till formatet ganska så tunna bok strömmar en historia om Europa sedd så där lite underifrån, eller kanske från sidan. Det handlar om att Peter Ouredník har skrivit en bok som kanske borde ha fått titeln Fantasin om makten. Eller vad sägs om följande citat: Läs mer

Extra Ordinär – ganska ordinär

Ibland är det kul att läsa böcker som är roliga. Men alla kul böcker är inte roliga. Nu kan någon invända att det beror på vem som läser, och det är ju sant. Men de båda designer som skapat denna bok har i varje fall inte min syn på humor eller på vad som är kreativt. Läs mer

Ett steg från kriminalromanen

Karin Alvtegen är en av de kvinnliga författare som ständigt nämns när den svenska deckar- eller kriminalromanen skall diskuteras. Men vad är egentligen en deckare? Alvtegens senaste roman ligger definitivt utanför kriminalgåte-genren. Läs mer

Mäster Fos uppväxt

Åter gick ett välförtjänt Nobelpris till en dramatiker. Det borde förvåna dagens teatermänniskor. Många av dem, senaste Kristina Lugns dotter, Maria Montelius, som talar om teaterpjäser som halvfärdiga konstverk. Ibland kan man få känslan av det anses att pjäsen med fördel skulle kunna skrivas ihop på teaterns kansli. Läs mer

Hur kunde det gå så illa?

Detta är en mycket smärtsam bok att läsa. Årsbarn som jag är med Ted, och därav aldrig haft honom som idol, tog hans öde mig extra hårt.
Hur kunde det gå så illa?
Läs mer

Känslofyllt om alkoholistens utanförskap

Det som förenar oss alla är mer än det som skiljer. Ett fyllo är också en människa. Och han eller hon finns mitt ibland oss; ofta i lägenheten intill. I mycket större utsträckning där än på parkbänken. Läs mer

Ulf Lundell lever upp till myten om sig själv?

Man kan läsa Ulf Lundell på två sätt. Eller, kan man?
Endera tänker man bort honom som rockikon – mytomspunnen – hippie-generationsförfattare-flummare-drinkare-numera-nykter-sanningssägare-sexsymbol för kvinnor-och-sturm-und-drang-förebild-för-vuxna-pojkar-som-ännu-drömmer-om-self-made-genombrottet. Läs mer

Folkhemmets förfall i akvarell

Nu vågar man sig nog på att summera sommarens kulturevenemang landet runt. Lite överraskande är det Munkfors som av Sveriges Television i Värmland utses till länets största kulturarrangör. Närmare bestämt Lars Lerinhuset, ett stenkast från ortens gamla storhet järnverket. Läs mer

Ambitiöst men utan riktig närvaro

Denna dag, den 29 augusti 2005, demonstrerar en liten grupp människor i Brunnsparken i Göteborg. De har spänt upp en banderoll med texten Communist Youth Organization, och av flygblad de delar ut framgår att demonstrationen riktar sig mot det politiska, religiösa och sexuella förtrycket i Iran. Från en burkig musikanläggning ackompanjeras demonstrationen av toner, och inuti mitt huvud nynnar jag med: ”…speaking words of wisdom, let it be…”. Beatles förstås, och jag tror inte det är möjligt att förstå hur kommunism, sexuell frigörelse och musik som förutsätter en superkapitalistisk musikindustri kan föras samman i en manifestation mot förtryck på det här sättet utan att förhålla sig till vad sextiotalets polyfoni av musik, politik, religion och livsstilsförändringar betytt för det samhälle och den kultur som vi lever i nu. Läs mer