Kopplingen mellan Christopher Nolans tidigare film, Interstellar från 2014 och den nu aktuella Dunkirk kunde inte vara tydligare: enskilde skepparen Dawsons lilla kutter heter Moonstone – inte första bästa namn på en vanlig fiskebåt! Lugnt och gripande spelar Mark Rylance fram karaktären till en symbol för ett av filmens nyckelbegrepp: HOME. Läs mer
Skildringen av jazztrumpetisten Lee Morgan i filmen följer det som i klassisk dramaturgi omtalas som rummets, tidens och handlingens enhet, här gäller tidens enhet, markerat av en återkommande närbild på den enkla kasettbandspelare som upptar monologberättelsen från Morgans frus, Helen Mores, sida. Läs mer
Jag var inte mer än sexton, sjutton år, när jag första gången fick böcker av James Baldwin mellan händerna: Gå och förkunna det på bergen (1953), Ingen känner mitt namn (1961) båda nästan omedelbart översatta till svenska. Intresset för den afroamerikanska problematiken hade redan väckts genom Gunnar Myrdals An American Dilemma från 1944 och diskussioner om boken i vår gymnasiemiljö i Jönköping i början av sextiotalet. Läs mer
Vem kan som isländaren Dagur Kári skåda människornas grumligaste konturer och samtidigt ge en så knivskarp skildring av det liv som är deras, betingelserna för det? En väldig vänskap följer med en ut ur salongen efter att man har sett två människor mötas, förändras – det blir ingen happy ending i vanlig mening men trots det en slutbild full av hopp och än mer: insikt. Läs mer
