Landet som verkar sakna allt

Andrej Zvjagintsev – Saknaden
bild ur filmen

Man går till Andrej Zvjagintsevs nya film med största tänkbara förväntningar. Den isande ensamheten i Återkomsten från 2003 har aldrig velat lämna en i fred. Det han visar där, och visar på nytt i Saknaden är, hur den förstelnade statliga regimen i Sovjetunionen/Ryssland ätit sig in i medborgarnas DNA och till sist gjort dem oförmögna att hantera varje personlig konflikt eller problemställning med värdigheten i behåll. Läs mer

Och vem var Maria Magdalena?

Garth Davis – Maria Magdalena
Ur filmen

Lagom till påsk dyker Garth Davis’ film Maria Magdalena upp på biografduken och jag går tillbaka till en passus ur de gnostiska evangelierna med följande ordalydelse
Apostlarna som frågar: ”Varför älskar du henne mer än alla oss andra?”
Jesus som svarar: ”Varför älskar jag inte henne som jag älskar er?” Läs mer

Intellektuell stimulans eller mental bedövning? Välj själva!

Två filmer: Manifesto och Eldprovet
Ur Manifesto

I två aktuella filmer aktualiseras på vilket sätt människans förmåga att tänka (och agera därefter) och inte tänka kan stimuleras och/eller sättas ur spel. Läs mer

Råstyrkans fördel och förfång

Tre filmer: I, Tonya, Tomb Raider och The Deminer
ur I, Tonya

Vissa idrottsmöten biter sig fast. Ingo-Floyd är ett sådant, Tonya Harding-Nancy Kerrigan ett annat. I det senare fallet smutsas minnet av frågan om det var konkurrenten som låg bakom det fysiska angreppet på Kerrigan, en fråga vi aldrig kommer få ett klart svar på. Läs mer

Tre sensuella genier – down

Lady Bird – Greta Gerwig. Vad ska folk säga – Iram Haq
Bild yv: Ur filmen Vad ska folk säga?

Ibland kan det vara skadligt att ha för stora förväntningar. Och när det gäller omtalade Lady Bird, med makalöst sensuella spelare som Saoirse Ronan (Brooklyn), Lucas Hedges (Manchester by the sea) och Timothée Chalamet (Call me by your name) plus en regissör som Greta Gerwig (huvudrollen i Noah Baumbachs Francis Ha) så väntar man sig ett riktigt smarrigt kalas. Läs mer

Sensibilitetens betydelse för kläderna och klädernas för jaget

Få klädskapare uttrycker sig så exakt omkring vad mode handlar om som japanen Yohij Yamamoto. Till det exakta hör konsten att kunna urskilja förhållandet mellan nytt och historiskt, det som är rörligt och det som är fast, det som är flyktigt och det som är permanent, det som flyter och det som är stabilt – alltsammans ämnen som de stora klädskaparna förmått hitta geniala nycklar till, vilket gjort dem klassiska. Läs mer

Historiens versioner

The death of Stalin och The Post
Jason Isaacs och Tom Hanks

Hur noga behöver man behärska de faktiska historiska förloppen för att ta ställning till deras filmiska versioner? Ju bättre desto bättre, skulle kan kunna säga. Läs mer

Skönheten sedd inifrån

Wayne Roberts – Katie says goodbye
ur filmen

Sällan såg man ett vackrare porträtt av en människa än i Katie says goodbye. Men i Lars von Triers Guldhjerte-trilogi finns de (Breaking the waves, Idioterne, Dancer in the dark). Och i litteraturen. I Elsa Morantes Historien finns en liten varelse, Ida, som utan att belasta någon med överväganden eller grubbel helt enkelt ”gör vad som kommer an på henne”, genom kriget och förföljelserna, genom familjesorger och fattigdom. Hon gör det till synes utan att reflektera, i vart fall artikulerar hon inga anklagelser och definitivt ingen klagan. Läs mer

Det existentiella avgörandet
– vågar, vågar inte

Luca Guadagnino – Call me by your name, Taylor Sheridan – Wind River
Gil Birmingham and Jeremy Renner in Wind River (2017) CR

I två aktuella filmer ges utsagor om förhållningssättet till avgrundsdjup sorg.
Filmerna är inbördes mycket olika, i fallet Call me by your name har vi att göra med en kelen, soft underhållande men också antydningsvis ytlig historia om en ung mans sexuella uppvaknande, som avslöjar fascination för både kvinna och man. Läs mer

Filmåret 2017 – en återblick

sektion film Ännu ett år har nått sitt slut, och även om 2017 var ett mediokert filmår så fanns det några verk som gjorde djupare intryck. Vissa av dem kan tjäna som eftersträvansvärda ideal för filmskapare världen över, andra som avskräckande exempel. Årets genreuppdatering En klyscha i skräckfilmer är att den oskuldsfulla, vita tjejen till huvudperson överlever medan den svarta karaktären Läs mer