I Trollhättan däremot, IV
En mulen novemberdag, en vanlig måndag. Glad och nöjd efter en fin helg i Karlstad, Vänersborg, Tösse och sist men inte minst Trollhättan. Borta bra men hemma bäst. Sitter på min favoritplats i vardagsrummet framför vårt vardagsrumsfönster och skriver. När jag lyfter blicken ser jag ut mot villaområdets tak och längre bort skymtar IFK Trollhättans fotbollsplaner och ännu längre bort syns banvallen där tågen mot Göteborg far iväg. Det tar bara 38 minuter med tåget till Göteborg från Trollhättan. Många Trollhättebor pendlar till Göteborg, de både jobbar och studerar där. Läs mer
Ukraina klämd mellan öst och väst
Sommaren i Kiev 1992 är mycket varm. Jag ligger på gräset under Folkens vänskapsbåge i parken Khreschatyk. Den trettio meter höga titanbågen är ett sovjetiskt monument över broderskapet mellan ryssar och ukrainare. Bågen blev tv-känd under melodifestivalen då den målades i regnbågsfärger. Egentligen är det vackrare inne i Khreschatyiparken så jag vet inte varför jag ligger vid bågen som är ganska ful men det är något med den sovjetiska monumentala konsten som fascinerar. Läs mer
I Trollhättan däremot, III
Nu byggs Trollhättans största grundskola genom tiderna, nya Sylteskolan. Där kommer elever från årskurs 1–9 att gå. Den gamla Sylteskolan rivs och den nya skolan kommer att vara 6000 kvadratmeter större än den gamla, hela 18.400 kvadrat-meter. Man hoppas att den ska betyda mycket för hela stadsdelen, att alla ska känna stolthet över att gå på där. Byggföretaget och Trollhättans kommun skriver att allas lika värde ska betonas. Vidare står det på kommunens hemsida att byggnaden med skola, fritidsgård, idrottshall och bibliotek ska ha någonting för alla. Ett tusental elever kommer att gå på nya Sylteskolan. Läs mer
Den trista svarta svanens återkomst
Det är sensommar och i tidningen talas det om svarta svanar. Eller snarare rädslan för svarta svanar. För den som varken är bevandrad i ekonomi eller zoologi, betecknar den svarta svanen en ovanlighet som dyker upp när man minst anar det. Dyker upp och ställer till en massa oreda och förödelse. En obehaglig överraskning, helt enkelt. Läs mer
Sven Lindqvist en stor inspiratör
Det var tidigt 90-tal och jag minns att mannen där framför mig i föreläsningssalen fingrade på en knutpiska från kolonialtidens Kongo. Fingrade på knutarna och berättade om kolonialismens illdåd, lät oss förstå att linjer kunde dras in i vår samtid, lät oss förstå att rasismen och kolonialismen inte är ett avslutat kapitel utan ett mörkt arv som vi har att förhålla oss till. Ett arv som fanns och fortsätter att finnas, trots att dess uttryck varierar. Läs mer
I Trollhättan däremot
Efter att ha bott i Göteborg och Helsingfors mellan åren 1989 till 2004 återvände jag till min hemstad Trollhättan. I Helsingfors hade jag en spalt i alba som hette men i Helsingfors däremot, den publicerades 1999 för första gången. Detta är en fortsättning på denna spalt såhär tjugo år senare. Från en stor stad till en mindre stad. Från Finland till Sverige. Och från Drumsö i Helsingfors till Trollhättan och då till mitt mikrokosmos Kronogården. Läs mer