Välspelad Tartuffe i musikalversion

Tartuffe i Stallebrottet, Bohus Malmön
ur föreställningen. Foto Britt Nordberg

En handplockad, välspelande kärntrupp av skådespelare ger järnet för att göra den skenhelige bedragaren Tartuffe och den familj han lurat gods och pengar av igenkännbara än i våra dagar, med drygt 300 år på nacken.  Det magnifika nedlagda stenbrottet på Bohus Malmön fungerar nu scen för sevärd franskklassisk karaktärskomedi i lätt musikalversion. Läs mer

Operaverk som tändande gnista

Det våghalsiga operaprojektet Monstret i labyrinten blev under fem dagar Göteborgsoperans första presentation av ett verk av Jonathan Doves och mersmaken bet sig fast. Musiken, sången, dramaturgin, scenografin blev tillsammans ett kraftfullt uttryck för den kollektiva kraftens förmåga att ingjuta mod och hopp. Läs mer

Konsten att ta sig ur komfortzonen

Scenkonst – Kamratföreningen Leviathan
Vinjettbild

Är du den sortens teaterbesökare som föredrar att vara passiv observatör på tryggt avstånd från scenen? Som bävar inför interaktivitet och delaktighet? I så fall rekommenderar jag dig att undvika Skogen den här helgen. Där huserar nämligen Poste Restante, en performancegrupp som gärna förvandlar publiken till aktiva medskapare och skådespelarna till en sorts vägledare eller katalysatorer i gruppsykologiska äventyr. Läs mer

Än är det lätt, än mycket tungt

3D – Dans på riksturné
vinjettbild

Dansare/koreografer på våra stora dansscener har roterat: Dorotea Saykaly (GöteborgsOperan) till Skåne, Sarah Bellugi-Klima (Skånes Dansteater) till Stockholm och slutligen Lea Ved (Kungliga Baletten) tillbaka igen till Göteborg! Läs mer

Gör publiken till en medskyldig medbetraktare

Göteborgs Stadsteater – Ett dockhem
bild ur föreställningen. Foto: Ola Kjelbye

Nora (Gizem Erdogan) sliter upp omslagspapperet och skriker förtjust när hon öppnar julklapparna, en efter en, i ett nytt och fräscht och borgerligt hem. Hon är sprallig och åmar sig med den nya röda kashmirpläden och får mannen som betraktar henne att le och nöjt fnissa åt henne medan han läppjar på en espresso ur en liten, liten röd kopp, som ur en dockservis. Läs mer

Suveränt spelad rysare

Göteborgs Stadsteater – Ett dockhem
bild ur föreställningen. Foto: Ola Kjelbye

Vad hände sen? Den frågan har stötts och blötts när det gäller Nora i Henrik Ibsens drama Ett Dockhem. Men vad hände med männen omkring henne? Det har förblivit en ickefråga. Men inte i Yana Ross’ version på Göteborgs Stadsteater. En riktig rysare med suveränt skådespeleri. Men svaret hon ger är ”Ingenting”. Håller vi med? Läs mer

Tore Bergers egenart

Tore Berger med kompband på Konstepidemin, Göteborg
tore Berger med dottern Vera Mårtens

Tore Berger är en utstuderat självmedveten artist. Sprungen ur gruppen Gunder Hägg/Blå Tåget/Stockholm Norra har han under alla år kontinuerligt arbetat för att stadfästa det egna arbetet och namnet i form av skivor, sångböcker och egna konserter. Med resultatet att han i dag tecknar en tydlig profil, som sångare, författare, bildkonstnär. Läs mer

Skuggspel som bjuder motstånd

Backa Teater – Skuggorna av Mart
bild ur föreställningen - foto Ola Kjelbye

Ett drama med fyra tydligt profilerade roller har Mattias Andersson lyckats omvandla till ett sex-hövdat verk, där identiteterna korsats, förnyats och nutidsanpassats. Mycket skiljer sig från den källa varifrån historien hämtats och somligt bjuder motstånd. Läs mer

Äntligen satt Albas observatör i salongen

Göteborgs Stadsteater – Gösta Berlings saga och Hemsöborna
Hemsöborna Foto Ola Kjelbye

Han kom som ett yrväder… och Äntligen stod prästen i predikstolen… Två av svensk litteraturs mest kända romanöppningar. August Strindbergs Hemsöborna och Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Nu varvar dessa två berättelser varandra på Göteborgs Stadsteaters stora scen. Och äntligen satt Albas observatör i salongen. Men var finns den unga publiken? Läs mer

En bortomjordisk skönhet

Vigilia – Svenska Kammarkören i Göteborgs Domkyrka
Svenska kammarkören

Det är två saker jag kommer att tänka på vid övervarandet av Svenska Kammarkörens uppförande av Sergej Rachmaninovs (1873-1943) Vigilia från 1915. Det första är min lärare i voce naturale (naturlig röst), Giovanna Marini, och hennes passionerade undersökningar av karaktären av den folkliga sångtraditionen, i första hand den syditalienska. Hon påpekade då, att den naturliga rösten, som inte arbetar med huvudklang, bel canto, är genomgående i merparten av folklig sång, men att den ryska traditionen utmärker sig genom att använda sig av just operasångarens teknik – i fullt bevarande av sin folkliga karaktär. Läs mer