Konst- och vindmetaforik med dansare i världsklass

Göteborgsoperan – Iconoclasm
bild ur föreställningen

”Dans speglar det samhälle i vilket det existerar” konstateras i Göteborgsoperans program till senaste dansverket, Iconoclasm. Det utgörs av två nyskapade verk som båda speglar samtidens tankegods – ekumenins backlash, dystopiska visioner och människans rädslor. Men framför allt uppvisar Iconoclasm en dansensemble i världsklass – igen. Läs mer

Krigets verkliga ansikte

Göteborgs Dramatiska Teater – Kriget har inget kvinnligt ansikte
Ur föreställningen: MIa Eriksson och Hanna Ullerstam

En bild som bryter sig loss ur helheten i Göteborgs Dramatiskas iscensättning av Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte är berättelsen om en fh = fälthustru, och hennes utkristalliserade lycka mitt ibland krigets krevader. Läs mer

Underhållande musikalisk tolkning av klassisk rymdsaga

Kulturkrock – Skyarnas Krig

Nördigheten når inga gränser i musikalen Skyarnas Krig och dess saliga blandning av humor, musik och popkultur. Med en såpass älskad förlaga som Star Wars kommer oerhörda förväntningar, vilka i mångt och mycket uppfylls. Läs mer

Kaotiskt på Götaplatsen

Göteborgs stadsteater – Alexandras Odyssé

Det grekiska kaoset har flyttat in på Göteborgs stadsteater. I en salig stilblandning och i högt tempo görs i en serie scener försök att belysa Greklands ekonomiska kris. Men Alexandra Pascalidou är ingen Aristofanes och den politiska fars, som väl är tänkt, vill sig inte. Läs mer

Förälderns ansvar gånger två

Adas musikaliska teater – Vi som bär världen
Fia Adler Sandblad

Fia Adler Sandblads senaste föreställning, Vi som bär världen, handlar om det bristande ansvaret som förälder, men bara den ena förälderns. Det är faderns frånvaro, eller obehagliga närvaro, som skärskådas, inte de dåligt förankrade beslut som kvinnorna gjort när de satt barn till världen under förhållanden som på sikt kan komma dem till skada: en våldsam far, en frånvarande far och ett oönskat faderskap. Läs mer

När samhället tar stryptag på känslorna

Kungliga operan – Fedora, Dramaten – Fäder och söner

På båda huvudstadens stora scener – Kungliga Operan och Kungliga Dramatiska Teatern – spelar samhälleliga uppror under förrförra århundradet en betydande roll för individernas känslomässiga frihet eller förlamning, i värsta fall död. Läs mer

En galghumoristisk rysare

Folkteatern Göteborg – Marie Antoinette

Bättre tajming kan teatern knappast ha. Folkteatern Göteborg vänder med historien som språngbräda ut och in på de värderingar som från franska revolutionen lett fram till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I den nyskrivna pjäsen Marie Antoinette är det dock inte kungamakten som blir giljotinens första offer utan demokratins företrädare. En galghumoristisk rysare. Läs mer

Livstidsdomar

sektion film

Det finns ingen ruskigare mor-dotterscen än den där Charlotte rättar sin dotter Eva efter att den senare har spelat upp ett stycke Chopin i Ingmar Bergmans film. Dottern är amatören, som vill visa modern/mästarinnan hur långt hon kommit i sin utveckling. Läs mer

Spelberoende ur barnperspektiv

Teater Sesam – Puttrik

Lättaste sättet för unga att få jobb idag är att utbilda sig för dataspelsbranschen. Det rapporteras, när jag just sitter och funderar över dockteater Sesams senaste skapelse Puttrik, som handlar om dataspelsberoende. Det kan man kalla tajming. Läs mer

Välspelad höstsonat förbryllar och roar

Göteborgs stadsteater – Höstsonaten

Äntligen!, blev min spontana reaktion efter att ha upplevt regissören Lydia Bunks uppsättning av Höstsonaten på Göteborgs Stadsteater. Äntligen något som berörde mig på djupet, både känslomässigt, visuellt och sceniskt konstnärligt, trots viss överbelastning. En uppsättning som öppnar upp mot tysk expressionism från stramheten hos Ingmar Bergman. Läs mer