Suveränt spelad rysare

Göteborgs Stadsteater – Ett dockhem
bild ur föreställningen. Foto: Ola Kjelbye

Vad hände sen? Den frågan har stötts och blötts när det gäller Nora i Henrik Ibsens drama Ett Dockhem. Men vad hände med männen omkring henne? Det har förblivit en ickefråga. Men inte i Yana Ross’ version på Göteborgs Stadsteater. En riktig rysare med suveränt skådespeleri. Men svaret hon ger är ”Ingenting”. Håller vi med? Läs mer

Tore Bergers egenart

Tore Berger med kompband på Konstepidemin, Göteborg
tore Berger med dottern Vera Mårtens

Tore Berger är en utstuderat självmedveten artist. Sprungen ur gruppen Gunder Hägg/Blå Tåget/Stockholm Norra har han under alla år kontinuerligt arbetat för att stadfästa det egna arbetet och namnet i form av skivor, sångböcker och egna konserter. Med resultatet att han i dag tecknar en tydlig profil, som sångare, författare, bildkonstnär. Läs mer

Skuggspel som bjuder motstånd

Backa Teater – Skuggorna av Mart
bild ur föreställningen - foto Ola Kjelbye

Ett drama med fyra tydligt profilerade roller har Mattias Andersson lyckats omvandla till ett sex-hövdat verk, där identiteterna korsats, förnyats och nutidsanpassats. Mycket skiljer sig från den källa varifrån historien hämtats och somligt bjuder motstånd. Läs mer

Äntligen satt Albas observatör i salongen

Göteborgs Stadsteater – Gösta Berlings saga och Hemsöborna
Hemsöborna Foto Ola Kjelbye

Han kom som ett yrväder… och Äntligen stod prästen i predikstolen… Två av svensk litteraturs mest kända romanöppningar. August Strindbergs Hemsöborna och Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Nu varvar dessa två berättelser varandra på Göteborgs Stadsteaters stora scen. Och äntligen satt Albas observatör i salongen. Men var finns den unga publiken? Läs mer

En bortomjordisk skönhet

Vigilia – Svenska Kammarkören i Göteborgs Domkyrka
Svenska kammarkören

Det är två saker jag kommer att tänka på vid övervarandet av Svenska Kammarkörens uppförande av Sergej Rachmaninovs (1873-1943) Vigilia från 1915. Det första är min lärare i voce naturale (naturlig röst), Giovanna Marini, och hennes passionerade undersökningar av karaktären av den folkliga sångtraditionen, i första hand den syditalienska. Hon påpekade då, att den naturliga rösten, som inte arbetar med huvudklang, bel canto, är genomgående i merparten av folklig sång, men att den ryska traditionen utmärker sig genom att använda sig av just operasångarens teknik – i fullt bevarande av sin folkliga karaktär. Läs mer

Danskonst i världsklass

Göteborgsoperan – S&S, två dansverk

Med orden mänsklig utsatthet och kroppslig besatthet låter jag sammanfatta de två nya dansverk, kallade S&S, av två mycket olika koreografer som Göteborgsoperans danskompani arbetat fram. Resultaten är hisnande och bekräftar skickliga dansares oändliga uttrycksförmåga. Läs mer

Allt ljus på Folkteatern

Folkteatern Göteborg: Dr Faustus /Prat och människor
Vinjettbild Prat. Erik Holmström och Birgitta Egerbladh har med sina respektive nya verk satt strålkastarljuset på Folkteatern i Göteborg denna scenkonstsäsong. Här förlöses skrattet och eftertanken, imponeras över briljanta sceniska och artistiska idéer, impulsiva infall och tankegods av såväl vardags- som djupfilosofisk halt. Den legendomspunne doktor Faust eller Faustus, som säljer sin själ till dj Läs mer

Med sinnen känsliga för scenen

Fadren – Dramaten & Strindbergs Intima Teater
Fadren. Foto: Hans Malm

I mitt minne kan jag härleda Anna Petterssons scenkonstnärliga skicklighet tillbaka till föreställningen Personkrets 3:1 1998, där hon med sin oroliga närvaro i repliken framställde en oförglömlig sökande kulturell ”halvfigur” i det persongalleri genom vilket Lars Norén den gången tog ett radikalt grepp om vad nutida dramatik också kunde vara. Läs mer

Filminspelning ger färg
åt mytiskt kärleksdrama

Göteborgsoperan – Ariadne på Naxos
ur föreställningen

Det är i grunden en dyster historia, det som blev Richard Strauss’ tredje opera på ett känt mytologiskt kvinnonamn, Ariadne, kungadottern som räddade Theseus ut ur labyrinten och flydde med honom till ön Naxos, där hon övergavs och där själva operan tar vid. Att muntra upp det hela med Fellinikryddad commedia blir till en nödvändighet. Sofie Asplund är anrättningens räddare. Läs mer

Pretentiös formlek

Motherdog - ur föreställningen. Foto Ola Kjelbye

Pretentiöst så det förslår, kan sägas om Göteborgs Stadsteaters senaste uppsättning, Motherdog, som inte gjorde mycket mer avtryck hos mig än ett stort frågetecken. Det är ljussättningen och musiken som är behållningen medan tematiken, människan som flockdjur, utmynnar i intet. Läs mer