Uppgivenhetens sega anatomi –
eller dramaturgins frånvaro i Lars Noréns senare dramatik

Lars Norén – Solitaire (Folkteatern)
Bild ur föreställningen Solitaire

En människoklump mitt på scenen, som inte rör sig, varken klumpen eller scenen. En situation där klichéerna studsar mot varandra för att skapa ett slags meningslöshet över hela företaget: ingen är ju fri att förflytta sig eller utvecklas, det är de absolut existensiella villkoren som råder och säger, att människans handlingsfrihet är i verkligheten ytterligt begränsad, begränsad att surra över denna påtvingade inskränkthet, lika ofrånkomlig som oundviklig. Människans frihet är en gigantisk illusion som må ha byggt både världsbilder och institutioner omkring kunskap om livsvillkoren vi innerst inne inte har. Läs mer

Festivalfinal med våld, ömsinthet och teknisk briljans

Fyra föreställningar från Göteborgs Dans- & Teaterfestival
The Storyville mosquito

De kom från Kanada, Danmark, Island, Tyskland, Stockholm för att utgöra slutklämmen på den dans- och teaterfestival som varit utspilld sedan augusti 2021 till ett Göteborg som snarare kokade av Hellströmfeber än festivalyra.  Inte ens fenomenala Theater Schaubühne lyckades fylla Stadsteaterns stora salong med sin avancerade tolkning av Édouard Louis kortroman Våldets historia. Till helgen sätter festivalen punkt på scenen Skogen. Läs mer

Och vems var felet när våldet tog över vardagen på filmduken, på scenen – och i verkligheten?

Olivia Newman – Där kräftorna sjunger, Schaubühne am Halleschen Ufer – Våldets historia
Där kräftorna sjunger

Ulf Kristersson hade ett sjå med att göra reda för sina ståndpunkter i partiledarintervjun i SVT för ett par dagar sedan. Han erkände stora problem med invandringen som den utvecklats, men utan att vilja ställa sig på Sverigedemokratisk plattform. Det var tydligt att han tyckte den gått åt helvete med arbetslöshet och våld i utsatta områden som konsekvens, men ville/kunde inte tillåta sig att skylla på någon. Alltmer hjälplös kunde han till sist inte annat än upprepa sitt återkommande mantra: vi måste arbeta, vi måste alla arbeta, alltid arbeta, bidra. Läs mer

Lyhört Noréndrama på Tofta

Teater Tofta – Nattvarden
Teater Tofta Nattvarden

Teater Tofta celebrerar det postpandemiska uppvaknandet med Lars Noréns relationsdrama Nattvarden från 1983. En väl vald kvartett skådespelare sätter sprätt på den rejält nedbantade könsordsmättade textmassan, dock tillräcklig för att syftet ska gå fram och få publiken att skratta snarare än förfasas. Läs mer

Hisnande dansteater och annan överraskning

Göteborgs dans och teaterfestival  – Peeping Tom, Angie Hiesl, Cirkus I Love You
Denstriptyken Peeping tom

Göteborgs Dans och teaterfestival hann bjuda på en rejäl höjdpunkt innan denna pandemidrabbade ”biennal” tar ännu en paus fram till att punkt sätts i slutet av augusti med framför allt gästspel av Schaubühne Berlin. I augusti 2024 är det tänkt att biennalordningen skall vara återställd. Läs mer

Tiny, tiny – En liten festival på Atalante

Atalante – Tiny festival

Inte så liten ändå, en föreställning med vassa inslagsskärvor från klockan sex till elva på kvällen, längre, följaktligen, än de flesta föreställningar brukar vara. Och med den variation som utbudet hade känns den i efterhand som ännu längre, nästan som ett liv. Läs mer

Kärleksfull komedi om kvinnas lust

Hagateatern – Efter Fedra
Lisbeth Johansson i ”Efter Fedra” på Hagateatern i Göteborg. Foto: Kevin Chang Hon har gestaltat många historiska och litterära kvinnors liv och med stor framgång gjort monologformen till sin specialitet, skådespelaren Lisbeth Johansson. Den här gången gör hon sig till representant för åldrande kvinnor i allmänhet. Men varför blanda in Euripides Fedra? Ett bra skådespeleri kan ursäkta det mesta. För roligt har publiken, när Lisbeth Johansson inleder ett tre kv Läs mer

Viva la Mamma – Donizetti på göteborgska

Göteborgsoperan – Viva La mamma
ur Viva La mamma

Åke Zetterström kröner sin långa karriär på Göteborgsoperan med en helgjuten tolkning av rollen som Agata i Donizettis metaopera Viva La Mamma. Galnare kunde den operan knappast ha blivit än i händerna på komediproffset Claes Eriksson, som flyttat handlingen till dagens Göteborg och parodierar lustfyllt den konstform han just debuterat i. Läs mer

Röst- och registark Rigoletto för vår tid

Göteborgsoperan – Rigoletto
foto Lennart Sjöberg

Den är smyckad med många superlativer, Giuseppe Verdis opera Rigoletto. Verdi lär själv ha ansett den vara hans bästa. Den brukar också framhållas som operavärldens främsta över huvud taget. Med den uppsättning röster, den dirigent, regissör, orkester och manskör som nu framför den på Göteborgsoperan vågar man instämma. Läs mer

Fängslande skådespeleri

Konstkollektivet Snö – Arma människor
KOnstkollektivet Snö

Den har haft olika titlar, Fjodor Dostojevskijs hyllade författardebut som 25-åring. Senaste svenska översättning, som ligger till grund för Konstkollektivet Snös dramatisering, heter Arma Människor. Övertygande och fängslande skådespeleri i en spartanskt tidsanpassad miljö blir det bestående intrycket. Läs mer