Välskrivet men fördomsfullt

Ingen kan stå oberörd inför fenomenet Dan Brown. Da Vinci-koden säljer i enorma upplagor över hela världen. Folk som inte läst en bok på flera år läser nu åtminstone den. Och fastnar man för den så läser man förstås ”uppföljaren” Änglar och demoner, romanen som egentligen ligger före Da vinci-koden i originalutgivningen, men som översatts till svenska först nu. Läs mer

Öppna möten med Medietrappan

Ett antal mediekritiska seminarier riktade till allmänheten. Samtliga möten hålls på restaurang Trappan, Folkets Hus, Göteborg Läs mer

Om kulturtidskrifter på papper
och på skärm

Varför får inte nättidskrifterna del av det statliga stödet till kulturtidskrifter? Varför premieras papperstidskrifterna framför sina skärmsyskon? Är det någon skillnad på dessa bägge former av kulturmedier? Läs mer

Dansk vänster i kulturknipa

Venstrefløjen og kulturen
– et brev til SF’s formand
Angående: Holgers lille røde – håndbog i at vælte Fogh.
Udg. Socialistisk Folkeparti, 2005 Läs mer

Lär känna en polsk poet

Adam Zagajewski är en av det nutida Polens främsta poeter. Vid slutet av 60-talet påbörjade han sin litterära bana och anslöt sig vid den tiden också till gruppen ”Nya Vågen”/”Generation 68”. Gruppens mål under parollerna ”säg sanningen” och ”tala direkt” var bland annat att förnya polsk litteratur i sanningens och realismens tecken och att demaskera propagandans språk. Läs mer

Två bilder av manlighet

När jag läser Stephan Mendel-Enks bok om vår syn på manlighet, Med uppenbar känsla för stil, kommer jag genast att tänka på min egen pappa. Hur han satt i vårt storarum någon gång i början av 1980-talet och sydde ihop ett köttsår i höger handflata med några snabba stygn av svart björntråd. Naturligtvis helt utan någon som helst bedövning och med tråden trädd på en rejäl synål. Efteråt betonade han att det gjorde rejält ont. Men det gäller ju att behärska sig – som man. Läs mer

Göran Palms slingriga resa till Smygehuk

Att man aldrig lär sig; böcker ska man aldrig låna ut. När jag läst den fjärde och sista delen av Göran Palms jätteberättelse Sverige En vintersaga tänkte jag på mitt fiffiga vis kolla i de tidigare delarna för att se om något i språk och temperament förändrats under de mer än tjugo år som gått sedan den första delen kom. Det var just denna första del som var borta, och jag vet varför, där finns en beskrivning av Palms litterära verktyg, blankversen, som jag fann så oerhört elegant, fyndig och lärorik att jag tyckte alla borde läsa den. Och ja, man får skylla sig själv. Läs mer