Sökandet efter personliga teman

Man säger ofta om bildkonstnären att hon eller han ”målar samma tavla om och om igen”, om författaren att hon eller han ”skriver samma bok” i olika variationer under sin livstid. Vad kan detta perspektiv betyda för skådespelaren som oftast har en dramatisk text att utgå från, skriven av någon annan, som arbetar inom en regissörs visioner och som dessutom förväntas gestalta andra människor? Vilka berättelser och teman är det som skådespelare går och bär på och uttrycker från scenen? Läs mer

Charlie och jag

Jag har blivit med vovve på äldre dar. Som outbränd senior vägrar jag att sitta på torget och mata duvor. Istället går jag i privat skola, med min hund som magister. Min fyrbente lärare är en trefärgad Jack Russel-terrier med irländskt temperament och ena örat upp och det andra ner. Läs mer

Upplagt för debatt om regionernas roll

I slutet av februari lägger Ansvarskommittén fram sitt slutförslag. Under Albas hela existens har globalisering och regionalisering varit ett stående tema, men i medierna i stort har det varit märkligt tyst om de processer som i grunden omvandlar vårt samhälle. Inte många tycks känna till Ansvarskommitténs arbete. Förmodligen ändras det lite när slutrapporten läggs fram. Läs mer

Att ständigt komma tillbaka

För drygt tjugo år sedan var Sören Larsson min lärare och sedan kollega på det som blev larssons teaterakademi och larssons teater. Sedan sex år tillbaka, efter att vi båda under tio års tid arbetat med att göra teater på varsitt håll, samarbetar vi igen, nu i larssons & ADAS teater på Konstepidemin i Göteborg. Läs mer

Dockor överskrider mänskliga gränser

Efter tjugo år i Göteborgs teaterliv har Nasrin Barati många glada minnen. Men genom åren har arbetet med Dockteater Sesam också haft en skuggsida: kampen mot låg status och fördomar.
– Men jag brinner för den här konsten, så jag måste fortsätta göra det jag tror på, säger hon. Läs mer

Rapport från en kackerlacka

Min son är orolig för mig. Han har sett en politiker på tv som ser ut som Alfons Åberg. Politikern har, tillsammans med sina borgerliga kollegor funderat kring kulturen och människorna som verkar i den. Dom har sagt att nu får det vara nog, ni måste landa i ”verkligheten”. Herregud mamma, säger sonen, hur ska det gå för dig, du som ljuger och överdriver jämt. Du har överhuvudtaget ingen verklighetsuppfattning. Det är ju därför du jobbar på teatern. Den nya regeringen kommer att ta död på dig. Läs mer

Teatern som ständigt gör tvärtom

En av de mera originella teatergrupperna i Göteborg är Teater Pugilist, som konstaterar jag till min förvåning funnits ända sedan 1992. Gruppen har producerat mellan en och två föreställningar per år. Den har sitt ursprung från Dramatiken på universitetet. Läs mer

Barnteater lockar nybliven pappa

Jag avbröt Anders Friberg på Teater Tamauer mitt i arbetet med att bygga dekoren till den kommande uppsättningen ”Igelkotten och mullvaden” som ska ha premiär den 19 mars på Hagateatern. Pjäsen vänder sig till barn mellan 3 – 6 år och är en dramatisering av böcker av Anna Högberg och Gunnar Lundkvist. Läs mer

Försök att skapa en annan teater

I början av 90-talet var jag lärare, regissör och assistent till Sören Larsson på hans skola larssons teaterakademi. Under en period ledde jag ett berättarprojekt med delar av ensemblen från den uppmärksammade föreställningen Medea från M Bongo. Vi visste inte så mycket om berättandet, men ville undersöka det. Kanske som en reaktion mot den isolering och brist på publikkontakt jag uppfattade att mycket av den s.k Tredje teatern hamnat i. Läs mer

Långkörare utanför institutionerna

Teater Uno fyller trettio år i år och är därmed en av Göteborgs äldsta fria teatergrupper. Sedan sexton år håller man till i det gamla posthusets källare vid Drottningtorget. Men nu skall huset byggas om till hotell och Teater Uno flyttar till betydligt mindre lokaler vid Esperantoplatsen. Läs mer