Underkant – nr 4 2005

Red Peter Johansson, skalman.is@home.se Läs mer

Ur ett färgstarkt liv

Möten med märkliga människor är underrubriken och det är just vad författaren berättar om i kombination med stundtals ganska oengagerade naturupplevelser. Helt utan behållning är dock läsningen inte och kanske får vi också en ledtråd till vem som egentligen mördade Olof Palme? Läs mer

P-platsen

Bild Anders Petersen

Anders Petersen är en av landets mest kända fotografer, med flera fotoböcker på sitt samvete. Han är även professor vid fotohögskolan i Göteborg. Dessutom är han hedersredaktör i Alba och visar en ny bild i varje nummer. Läs mer

Hemlös i två kulturer

Hemlöshet kan drabba oss på flera sätt. Under nationella eller internationella kriser kan man helt enkelt bli hemlös i sitt eget land och bli flykting. Men att få ett nytt hem i ett annat land leder inte med säkerhet till att problemen är förbi. Man kan bli hemlös på ett nytt sätt. Identiteten påverkas både av individen själv och hur omvärlden reagerar. Därmed blir vi själva indragna i hemlöshetens dilemma. Läs mer

En skruvad bild av Stockholm

I Danny Wattins debutbok ser man Stockholm lite från ovan. Korta scener målar en bild av en märklig värld. Den påminner om verkligheten, men bara lite. Läs mer

Demokrati och lika värde?

De hemlösa får bära bördan av den övriga befolkningens oförmåga. De släpar runt på andras rädslor för att inte lyckas här i livet. Det är en tung börda att se hur människor dom möter tänker: ”Jag vill inte bli som en sån där.” Läs mer

Provocerande utspel om självstyret i Finland

En eller två folkvalda och beskattande kommunala nivåer? När frågan ställs i Norden har frågeställaren vanligtvis en implicit utgångspunkt: Om någon av de existerande nivåerna ska stryka på foten är det den regionala som är mindre nödvändig. Finland står i den nordiska debatten som ett exempel på att en ennivåstruktur, där bara primärkommunerna har beskattningsrätt och folkvalda organ, kan klara av uppgifter som sjukvård, gymnasieutbildning och regional utvecklingspolitik. Det finns en regional nivå, men den byggs upp underifrån. Läs mer

Ambitiöst men utan riktig närvaro

Denna dag, den 29 augusti 2005, demonstrerar en liten grupp människor i Brunnsparken i Göteborg. De har spänt upp en banderoll med texten Communist Youth Organization, och av flygblad de delar ut framgår att demonstrationen riktar sig mot det politiska, religiösa och sexuella förtrycket i Iran. Från en burkig musikanläggning ackompanjeras demonstrationen av toner, och inuti mitt huvud nynnar jag med: ”…speaking words of wisdom, let it be…”. Beatles förstås, och jag tror inte det är möjligt att förstå hur kommunism, sexuell frigörelse och musik som förutsätter en superkapitalistisk musikindustri kan föras samman i en manifestation mot förtryck på det här sättet utan att förhålla sig till vad sextiotalets polyfoni av musik, politik, religion och livsstilsförändringar betytt för det samhälle och den kultur som vi lever i nu. Läs mer

Hedvig!

Jag läste Hedvig! (Natur och kultur) av Frida Nilsson för sexåriga, snart sjuåriga, Selma. Och det passar bra, för precis som Hedvig har Selma precis börjat ettan. För henne blev Hedvig! en nästan bitvis rafflande historia, när Hedvig helt oavsiktligt försätter sig i en massa knepiga situationer, som ofta slutar bra, men inte alltid. Läs mer

Hem/löshet – med andra ord

I boken Och likt fotografier, min älskade, våra ansikten snabbt förbleknar skriver författaren John Berger att hemmets ursprungliga betydelse var världens ontologiska mittpunkt. Hemmet betecknade det centrum varifrån man orienterade sig, den plats där världen grundades. Genom hemmet upprättades gränser utåt mot en okänd och främmande värld. Den som förlorar sitt hem, menar Berger, förlorar också mittpunkten i världen – världens grund plockas sönder och man måste “därifrån förflytta sig till en förlorad och förvirrad värld av skärvor och fragment (sid. 71).” Men hemmet upprättar gränser inte bara för vad som är centrum och periferi utan också gränser för vad som är normalt och vad som avviker. Dessa gränser talar om vad som är välbekant och hemlikt och vad som är främmande och hemskt. Det som inte hör hemma avvisas eller stängs ute. Hemmet i detta perspektiv behöver inte ha något med bostaden att göra utan syftar snarare på en blandning av tradition, kulturell identitet, tillhörighet och geografisk plats. Idag är hemmet i högre grad knutet till bostaden samtidigt som det har behållit sina betydelser av det välbekanta, normala och trygga. Våra föreställningar om hemmet är dock beroende av att det finns något som vi anser vara hemlivets motsats. Det innebär att de positiva och negativa laddningar som finns i begreppet hem också avspeglas i olika föreställningar om hemlösheten som framställs ömsom som det smutsiga, oordnade livet och ömsom i ett romantiserat skimmer som det fria, pliktbefriade livet. Den som har ett hem antas ha en plats i samhället medan hemlösa ofta framställs, i media eller hos myndigheter, som några som står utanför samhällsstrukturen. Men vad betyder egentligen hem och hemlöshet för den som inte har någon bostad? Går det att skapa ett hem utan bostad och är hemlös för dem detsamma som bostadslös? Och vad betyder ett hem för dem? Artikeln bygger på 16 intervjuer med kvinnor som är eller har varit utan bostad. Drygt hälften av dem har levt perioder som uteliggare, några under flera år. De andra har flyttat runt i olika jourboenden, hos vänner, släktingar och bekanta. Alla namn är fingerade. Läs mer