Djupdykning i själen

Så jag dök ned i djupet. Blev deprimerad. Sen dess har jag kämpat för att komma upp till ytan. Läs mer

Elegant spel på olika tidsplan

Det finns en egendomlig mekanik i den litterära framtidsskildringen. Är den ljus och lovande, utopisk, blir den också stillastående och ohyggligt trist. Det beror förstås på att den ger sig ut för att skildra ett slutligt utvecklingsstadium där allt är harmoniskt och fungerar väl. Stagnationen föder sin egen fasa. Mycket mer spännande och socialt och litterärt intressant är den mörka framtidsbilden, dystopin, där det mesta gått åt skogen, om det nu finns någon skog, och samhället urartat till en grym djungel eller ett av dödlig ordentlighet präglat system som i George Orwells 1984 eller Karin Boyes Kallocain. Läs mer

En 80-talists svar på Ulf Lundell

Att vara 80-talist

Min generation, 80-talisterna, har hittills inte utmärkt oss på något utomordentligt sätt. Ur samhällsnyttoaspekt är vi ingenting annat än en generation av bölder på den i övrigt mindre och mindre hälsosamma samhällskroppen. Vi vet om det, men vi bryr oss inte. Läs mer

Låt inte politisk retorik stoppa regionaliseringen

Under de gångna veckorna är det många som ifrågasatt varför vi överhuvudtaget skall lägga energi på att lämna in remissvar på Ansvarskommitténs förslag. De utspel regeringens företrädare gjorde under försommaren har av många tolkats som att kommitténs arbete redan är förpassat till papperskorgen. Det vore olyckligt om detta centrala inspel, där man säger sig försvara underifrånperspektivet, skulle begränsa viljan att engagera sig i remissarbetet. Läs mer

Ny tidning för språkintresserade

Inte länge sedan alls tillhanda kom Tidningen Kulthören till. Nu har vi särpräglade Språktidningen i tur och tryck. Hur helst, den är lite så där si som så, lovvärd till idé, det är kanske dagens välsignelse med en enkomtidning om svenskan och språkfrågor i tiden, men den slår lite ner av ganska glättigt, spretar i ämnen, leker där var sandlådan är för närmsta ögon, som det verkar, snärtigt mer än helt mättande, näringsgraden låg, det tycks inte heller så mycket i den, trycks inte så mycket i den trots sidor, å andra sidan är det få (snarast inga) tidningar där man har att kräva ett just för sig av lämpligt innehåll om önskeläsningens god suck. Läs mer

Snabbresa från järnåldern till medeltiden

Dick Harrison är professor i historia men nöjer sig inte med att sprida sina kunskaper och sitt engagemang för historieämnet till sina studenter. Han har även givit sig in i den populärvetenskapliga branschen och blivit prisad för en bok om digerdöden. Nu tar han steget över till skönlitteraturen. Ett vanskligt steg eftersom berättandet i den vetenskapliga litteraturen formmässigt ligger långt från romanen. Läs mer

Östpoesi som inte känns drabbande

Men varför svider inte de medverkande poeternas språk? Med bidrag av Natalja Antonova, Igor Belov, Béla Javorksy, Sándor Kányádi, Sergej Michajlov. Läs mer

Plockgodis från vänsterns Gossen Ruda

Jan Myrdal har nyligen blivit 80 år gammal och som en slags hyllning kommer Murbruk förlag ut med ett urval av texter skrivna under de senaste femtio åren. Bortsett från jubileet – kan texterna vara av intresse för den politiska debatten av idag? Svaret är kanske inte lika givet som man kan tro. Läs mer

Svenskt 60-tal ur landsortsperspektiv

Absurditeten i denna debutroman är mer tragisk än komisk.
Men vissa partier skulle passa som radioteater.

Huvudpersonen Erik hävdar att han är John Lennons bror. Att han blev bortadopterad till ett par i Eksjö i Småland efter födelsen 1950. Han menar att John och han har samma mamma: Julia Lennon. Och att hon skulle ha haft ett kort sexuellt möte med Freddie Lennon, Johns biologiska pappa, trots att hon redan var skild från honom och snart flyttade ihop med en annan man som hon fick två döttrar med. Innan det hade hon fött en dotter som faktiskt bortadopterades vid tiden för krigsslutet 1945. Läs mer

Ebbe Carlsson går igen

Alla som var någorlunda vuxna vid den tiden minns säkert vad de gjorde den morgonen för mer än tjugo år sedan då nyheten om att Olof Palme blivit skjuten spreds över landet. Själv befann jag mig några kvarter från mordplatsen på Sveavägen, hemma hos svärmor på Birkagatan. Liksom många, många andra gick jag upp till Sveavägen på förmiddagen, och såg leden av förstämda människor tätna kring kravallstaketen, innanför vilka poliser lite tafatt vankade omkring och tog emot blommor som de lade på trottoaren vid den stora blodfläcken utanför Dekorima. Läs mer