FRA ett politiskt tecken i tiden

Under hela sommaren dominerade frågan om FRA-lagens framtid den svenska politiska debatten. Den borgerliga alliansregeringen har onekligen lyckats positionera sig på ett sätt där det nu blir fel hur man än väljer att hantera frågan. Antingen står regeringen fast vid sin linje, och försöker i riksdagen få stöd för de integritetsfrämjande som utlovades i samband med riksdagsbehandlingen i juni. Men då framstår regeringen som tondöv och riskerar att åka på ett ytterst förödmjukande nederlag i riksdagen. Eller så backar regeringen och tillsätter en utredning i syfte att nå en partiöverskridande överenskommelse i frågan. Då riskerar regeringen att framstå som svag, och dess tidigare uttalanden om den absoluta nödvändigheten av FRA-lagen kommer att eka högst ihåligt. Läs mer

Myggorna får pris

Helen Rundgren och Anna Lindqvist har tilldelats Svensk Biblioteksförenings Carl von Linné-plakett för sin bok Dumma mygga! Boken som låter myggen och fästingarna och de andra jobbiga krypen förklara sig. Läs mer

Kärlek och frustration

”Du är mitt dyrbara ark papper. Jag skriver min dikt över dig och orden vill komma nu, bara låta det ske och sugas in i dig. En rad för varje revben, en punkt där stroferna strålar samman.
Din mångskiftande kropp med den skimrande huden.
Jag bryter dig mitt itu som om jag klöv ett äpple eller bröt isär en apelsin.” Läs mer

En drömmare och hans mopeder

Manolis är en hyllad men numera pensionerad murare som bor i en liten, knappt levande, by på en ö i den grekiska arkipelagen. Hans nuvarande liv går mest ut på att få tiden att gå, den tid som trots allt går delar han mellan tre ”hem”. Dels lägenheten där frun bor, en fru Manolis inte längre träffar, han kan inte ens tänka sig att skilja sig, då måste han ju prata med henne, dels Jannis bar ett tiotal meter därifrån där han sitter vid sitt ensamma bord och dricker öl, och dessutom en kalivi uppe på berget där han odlar tomater och äggplantor och ofta sover om nätterna. Läs mer

Ingenting försvinner

Ingenting försvinner. Allt finnas kvar.
Så gick mina barn och småsjöng på det tidiga nittiotalet. SVT hade ett sommarlovsprogram som lärde ungarna att sopsortera. Budskapet var tydligt och uppenbarligen sant.
Frilansjournalisten Mattias Hagberg fick sitt andra barn för ett par år sedan. Alla som haft småbarn vet hur mycket sopor de alstrar. Eller rättare. Vi vet inte, men vi anar att det är massor. För vi behöver ju aldrig se den samlade mängden. Den försvinner så smidigt ner i soprummet och sedan bort. Bort vart? Läs mer

En stillsam berättelse

Anneli och Cecilia är bästa vänner. Har alltid varit, sedan barndomen och genom livet. Men plötsligt, efter en simtur en sensommardag, förändras allt. Det som funnits i bakgrunden går inte att tränga undan längre. Anneli är förälskad i Cecilia. Läs mer

Ulf Lundells inferno

”Så, äntligen fanns rockmusik för vuxna människor som gifter sig, skiljer sig, beter sig illa mot varandra och sina barn” skriver Håkan Lahger och försöker analysera hur det var när Ulf Lundell och musikerna skapade LP-albumet ”Den vassa eggen” 1985. Läs mer

Vrider udden ur sina egna betraktelser

Skall jag först simpelt genrebestämma den, men går ju inte så bra. Egentligen går det knappt något med hennes oresoluta bok. Blott läsningen går. Man läser något fint, något självförädlat och läser man det ändå? Läs mer

Doktor Krall räddar serieskatt

Min första kontakt med Jan Lööfs serier kom genom DN. Varje frukost några rutor ”Felix” som lästes, klipptes ut och sparades. Några år senare kom ”Ville” – helsidor, i tidningen Vi – fler finurliga detaljer och dessutom i färg (se not 1). Ville var komplexare än Felix, vuxnare (Ville hade flickvän) men minst lika spännande. Jan Lööf skapade det som utmärker alla bra följetänger: känslan att man måste läsa vidare, det kommer fler spännande grejer, äventyret fortsätter. Läs mer

Alla är vi genetiska vinnare

Grattis! Du vann! Och jag också.
Dina förfäder vann i det genetiska lotteriet, annars skulle du inte läsa det här. De överlevde, fortplantade sig och spred sina gener. Därmed borde allt vara frid och fröjd. Men hur kommer det sig att de genetiska vinnarna, du och jag, ändå dras med ärftliga och dödliga sjukdomar? Det verkar strida mot evolutionens två regler om att organismer strävar efter att överleva och föröka sig. De dödligt farliga sjukdomarna hindrar ju detta. Hur ser logiken ut bakom detta? Läs mer