Anteckningar från teaterfestivalen i Avignon

Årets teaterfestival i Avignon är den sextiofjärde i ordningen. Tre veckor i juli pågår den, och jag är där för allra första gången. Det känns som att befinna sig i en dröm, eller en utopi. I de slingrande gränderna innanför den skyddande stadsmuren finns plats för en blandad befolkning, butiker och verkstäder och dussintals fria teatergrupper med egna små scener. Folk kommer ut ur sina portar med kassar och portföljer, de kysser grannens barnbarn utanför tvättomaten och tittar in på kaféet i hemmatofflor, för att se matchen på teve. Ungar på sparkcykel far fram längs trottoarerna. På uteserveringarna sitter nöjda främlingar och bläddrar i teaterprogram. Läs mer

Off-festivalen

Parallellt med Avignonfestivalens internationella, kvalitetsstämpade program pågår alltså OFF-festivalen, med ett våldsamt utbud av föreställningar, som spelas på otaliga små teatrar i och utanför Avignon.
Där uppträder såväl lokala som tillresta grupper. Men så gott som alla är franska, och många kommer från trakten. Kvalitén är varierande och oförutsägbar. Katalogen är tjockare än programmet till Bokmässan i Göteborg. Om nätterna sätts det upp nya teateraffischer på varenda stolpe och vägg i innerstaden. Och överallt går det omkring folk som delar ut reklamblad och muntligen försöker övertala en att besöka en viss föreställning. Läs mer

Den Tredje Festivalen: Contre Courant

CONTRE COURANTE (”Mot strömmen”) är en alternativfestival till såväl Avignonfestivalen som Off-festivalen. Den arrangeras sedan några år av de franska el och -gasverksarbetarnas fackförening, i ett slags folkpark, på bortre sidan av ön Barthelasse, som ligger i floden Rhone, alldeles utanför Avignon. Man tar sig dit med en liten färja, och sedan får man gå ett par kilometer genom fruktodlingar. Men den som kör bil är snabbt där, via en bro. Läs mer

Om kroppens och materians tid

I Kristin Bergets Der ganze Weg rör sig diktjaget genom ett Europa vars idéer om identitet, religion och gemenskap fullständigt rämnat. Kvar finns våld, skulder och kroppar. Läs mer

Samhällskritisk roadmovie

Denna romandebut är en i många stycken spännande berättelse, uppbyggd som en ”road-movie”.
Huvudpersonens resa genom ett Sverige där dagens hårdnande samhällsklimat gestaltas via de människor och miljöer han möter, kontrasterar mot barndomens bittra men också ljuva minnen.
Men även Nicaragua och Nya Zeeland flimrar förbi. Liksom Krångede i Jämtland. Läs mer

Världen som den är

Lena Ackebo är Sveriges svar på JG Ballard. Inget hon skriver kommer kanske att filmas av David Cronenberg, men det beror snarare på Sverige. På gott och ont. Vår dröm som blev mardröm var inte så mycket drömmen om bilen och teknologin som drömmen om shoppingen och låtsasindividualismen. Läs mer

Frimärkssamlare hänger om sina favoriter

Av en stundom regnig sommar, helt bra för att låta mig under vissa av de regnigaste dagar pyssla. Jag bekantar mig med DAVO:s album för Finland. Börjat överföra min frimärkssamling från ungdomens dagar till dessa nya album. På den tiden samlade nästan alla rejäla gossar på frimärken här i landet, åtminstone de jag kände en tid eller hörde om, liksom alla herrar i släkten gjorde. Alla hade de Norma-album för sin huvudsamling, av det kända albumet som gjordes i Finland. Då klippte man själv sina fickor för frimärken och limmade in dem. Det blev rätt fult, fickorna blev alltid sneda när jag klippte och limmade, först när jag blev vid de högre tonåren och börjat gå en skräddarutbildning som jag lyckades hålla saxen stadigt nog i hand och få det någorlunda snyggt (även om det finns små skärmaskiner för ändamålet). Läs mer

Ljus i det mänskliga mörkret

Med Tomas Alfredsons filmatisering av romanen ”Låt den rätte komma in” kom omvärlden att öppna ögonen för Sveriges just nu främsta skräckförfattare- John Ajvide Lindqvist. Det är dock aningen missvisande att placera John Ajvide Lindqvist inom ramarna för en sorts svensk motsvarighet till den genre som Stephen King, Dean Koontz och Clive Barker ofta hörsammar. Missvisande för att det på ett olyckligt sätt -vilket oftast är fallet med genrebeteckningar- förhindrar en fullständig förståelse för vilken sorts litteratur Linqvist producerar. Läs mer