MIMIKRY

Av Kristina Ros
Masthuggsteatern, premiär 2006-10-13
Regi Rolf Sossna
I rollerna Helen Hansson och Helén Jonsson
Scenografi och kostym Råger Johansson
Musik Helén Jonsson Läs mer

Får jag läsa barnböcker?

En berättelse om ett barn, en barndom. Är det automatiskt en bok för barn? Naturligtvis inte. Men påfallande ofta tänker vi så.
Det finns många böcker som jag själv tyckt om, gråtit till och roats av, som jag inte alls borde läst. Eller möjligen skulle läst av plikt som god förälder. I alla fall om jag litat på vad som står på baksidan på böckerna eller på vilken hylla de placeras i bokhandeln och på bibliotek. Läs mer

Rom (5)

Bild Anders Petersen

Anders Petersen är en av landets mest kända fotografer, med flera fotoböcker på sitt samvete. Han har även varit professor vid fotohögskolan i Göteborg. Dessutom är han hedersredaktör i Alba och vi visar en ny bild i varje nummer. Läs mer

Indisk kultur invaderar Göteborg

Det bästa med Zac O’Yeahs kriminalroman Tandooriälgen är i mitt tycke handlingens yttre ram och grundläggande förutsättning. Till följd av en alltmer hejdlös växthuseffekt har sådana förändringar skett att klimatet i Sverige blivit tropiskt, folkomflyttningar tillsammans med politiska, sociala och ekonomiska förändringar har gjort att staden Gautampuri, före detta Göteborg, är en yttersta utpost i en indoasiatisk superstat som räknar USA som sin främsta motståndare i kampen om ideologiskt och ekonomiskt herravälde. Läs mer

Kan slöjan bli en murbräcka i kulturbarriären?

Ingmarie Froman har sett hur seden att beslöja muslimska kvinnor har fått allt större spridning i muslimska länder, men även i Europa. Hur blev slöjfrågan så laddad i Europa, frågar hon, trots att kvinnorna ofta sägs vara mer integrerade i Västvärlden än männen. Onekligen låter det motsägelsefullt. Froman försöker ge svar på dessa frågor i sin nya bok. Främst är det med exempel från Frankrike och England. Läs mer

Vardagens möte med fiktionen

Kerstin Lundberg Hahn är barnboksförfattare sedan några år tillbaka och aktiv i Barnboksnätet. Hennes vardag består dels i att skriva på nästa bok, dels i att besöka sina läsare på skolor och bibliotek. Det uppstår ett växelspel i detta kraftfält. Läs mer

Privatisering eller kommunalisering?

Svensk arbetsmarknadspolitik som länge sågs som ett internationellt föredöme har råkat i vanrykte. Det är inte bara den tillträdande borgerliga alliansen som har riktat kritik mot Ams. Skarp kritik har också riktats från exempelvis Riksrevisionen mot Ams sätt att matcha arbetslösa med lediga jobb. Riksrevisionen hävdar att Ams effektivitet borde vara dubbelt så hög. Effektiviteten är i och för sig olika på olika kontor men i genomsnittet borde vara kontoren vara betydligt effektivare. De borde i högre utsträckning jobba som 2005 års bästa kontor, kontoret i Torsby t.ex, menar man. Läs mer

Finns det något man absolut inte får skriva om?

– Hur kan du skriva om något som är så hemskt? Det är ju barn och ungdomar som ska läsa!
Den reaktionen fick jag av en kvinna som hade hört vad min senaste bok, Kidnappare på nätet, handlade om. Jag håller med om att boken är ganska hemsk, då den handlar om två pojkar, Tommy och Flisen, som blir kidnappade av en pedofilhärva efter att ha chattat och bestämt träff med en ”schysst tjej” på nätet. Men varför kan man inte skriva om hemska saker bara för att man skriver för barn och ungdomar? Läs mer

Olyckliga slut barnbokens största tabu

I Pija Lindenbaums senaste bok, ”Lill-Zlatan och morbror raring”, är huvudpersonen Ella avigt inställd till morbror Tommys pojkvän Steve, hon vill ha Tommy för sig själv och tycker att Steve är tråkig. Men till slut accepterar hon honom, när det visar sig att han är bra på att spela fotboll, och så slutar det bra ändå – precis som det ”ska” göra. Läs mer

Evigheten/Oskuldens tid

Någonstans långt, långt borta finns ett högt, högt berg som når ända upp till stjärnorna.
En gång vart tusende år kommer en liten fågel till berget och slipar sin näbb mot det. Evigheten finns där hela berget slitits ner.
Detta var min fars förklaring till mig när jag var ett barn – han satte in en klocka i evigheten för att själv förstå den eftersom han glömt att barn fortfarande lever i evigheten (”så vitt jag vet har jag alltid funnits” säger Momo i Michael Endes bok Momo och kampen om tiden).
Och jag tror att det är viktigt att barn tillåts leva sin barndom i evigheten för att växa upp till hela vuxna människor utan oreparerbara skador.
Läs mer