Om konflikternas USA

Romanen utspelar sig på ett college i USA på 1970-talet, och berättelsens huvudhandling är mötet mellan Genna Mead och Minette Swift som blir rumskamrater på colleget. Romanen inleds med en inledning där man får veta att texten kommer att bli en undersökning, av Minettes död. Trots att läsaren från första sidan vet en del av upplösningen så vet vi ändå oerhört lite om vad som drev händelseförloppet dit. Läs mer

MITT NAMN ÄR RACHEL CORRIE

texter av Rachel Corrie
sammanställda och redigerade av Alan Rickman och Katharine Viner
Översättning: Pamela Jaskoviak
Premiär på Göteborgs Stadsteater Nya Studion 10 november 2007
Regi: Anna Takanen
Scenografi och kostym: Jeanette Wiman
Ljus: Kristin Fransson
Musik:
Ahmad al-Khatib: Sada
Daniel Lanois: Shine
Magnetic Fields: 69 Lovesongs
I rollen: Mia Höglund-Melin
Läs mer

ARMIDA = GRYMT SNYGG

en bearbetning av operan Armide
Gästspel av Utomjordiska på Pusterviksteatern 8,9 och 10 november 2007
Musik: J B Lully
Originallibretto: P Quinault
Förkortad och översatt av Per Buhre
Arrangerad och bearbetad av Andreas Edlund

Regi: Per Buhre
Musikalisk ledning: Andreas Edlund
Ljusdesign: Andreas Nordangård
Kostym och mask: Anna Segerbrant
Koreografi: Rebecca Evanne
Scenografi: Vladimir Stoces
I orkestern: Marie-Louise Marming, Per Buhre, Margarida Araújo, Kristina Lindgård, Andreas Edlund
I rollerna: Elisabeth Holmertz, Per Buhre, Harald Nilsson, Amandra Flodin, Tore Norrby, Andreas Edlund Läs mer

En kryddig, värmande sup inför Första Advent

När Stockholmaren bjuder före detta väckelsepredikanten Olof Helmersson på messmöret, det som sedan urminnestider har tillverkats i samma gryta, blir vardagen, katastrofen och gemenskapens makt på gott och ont lika påtaglig i min läsfåtölj som i det västerbottniska landskap det hela utspelar sig. ”Den smaken känner jag igen. Sötma och sälta och bitterhet, allt blandat på det mest förvirrade sätt. Så har det alltid varit” säger Olof Helmersson där han sitter på trappan till Linuses hus och tar första tuggan. Läs mer

Lättläst om långstidssjuka

Utbrändhet drabbar många svenskar att varje år, men det är sällan de sjukas egna erfarenheter kommer fram. Det menar några kvinnor som själva är långtidssjukskrivna på grund av stress. I varför frågar ingen oss vill de visa hur de och andra drabbade upplever sin situation. Trots den fina tanken blir resultatet oväntat opersonligt. Läs mer

När den obevekliga döden växer i styrka

I detta nu lever mer än sex miljarder människor på jorden. Om bara hundra år kommer så gott som alla dessa människor att vara döda. Hur stora talen än må vara rymmer de ingen tröst eller undanflykt för den enskilda människan, var och en dör sin egen död och är innan dess den enda som kan döma om det egna livets värde, vad som gjordes rätt och fel, vilka svek och vilken trohet som ligger i vågskålarna när det är så långt lidet att ingenting kan ändras. Läs mer

PÅ STRANDEN AV VÄRLDEN

av Simon Stephens
Översättning: Stefan Lindberg
Svergipremiär på Göteborgs Stadsteater, Stora scenen 26 oktober 2007
Regi: Ronnie Hallgren
Scenografi och kostym: Jeanette Wiman
Ljusdesign: Max Mitle
Dramaturg: Åsa Lindholm
Mask: Bim King
I rollerna: Erik Ståhlberg, Anna Bjelkerud, Eiwin Dahlgren, Åsa-Lena Hjelm, Tomas Engström, Daniel Nyström, Caroline Söderström, Eric Ericson, Susan Reynolds Läs mer

Om småstaden med humor och allvar

Carina Kågströms teckningar har tidigare varit publicerade i Aftonbladet, DN och Galago. Hon har också haft många utställningar på gallerier runt om i Sverige, och hon arbetar även som illustratör och bildlärare. i Nu vänder det skildrar Carina Kågström mötet med småstaden genom teckningar med en kort förklarande text. Hon flyttade från Göteborg, där hon studerade på HDK, till Härnösand. Läs mer

Vad är man beredd att betala för lycka?

Mitt problem med Allt är bara bra, tack börjar redan med ”brand-droppingen” på första sidan – kängorna är Doc Martens, jeansen Filippa K, kjolen Agnès B och skorna Prada. Jaha, suckar jag och fortsätter läsa. Läs mer

Allvaret bortom massmediernas trivialiteter

Denna milda och lite disiga oktoberlördag har Göteborgs-Posten i sin helgbilaga Två dagar en intervju med numera före detta Aftonbladetbloggaren Alex Schulman. Inte särskilt originellt eller spännande kan man tycka, det är väl ingen som de senaste veckorna intervjuats så mycket som Schulman. Och det enda han gjort är att skriva skit om folk och pladdra om sitt eget ganska triviala familjeliv. Läs mer