I sjutton år var Per Kornhall medlem av Livets ord ­ de sista fem åren som biologilärare vid organisationens skola i Uppsala. Där lärde han eleverna att tro på den bibliska skapelseberättelsen. Men parallellt med lärarjobbet började han forska i biologi vid Uppsala universitet. Och gradvis växte sig tveksamheten starkare.

Per Kornhall lämnade Livets ord årsskiftet 2000/2001 och anmälde sin tidigare arbetsgivare till Skolverket.

- Jag var en total fanatiker i början. En sådan där riktig Livets ord-galning, berättar Per Kornhall.

- Vi var en samling vettvillingar. Vi hade så kallade bönesamlingar där man träffades en kväll i veckan och där det inte pratades ett enda ord på ett förståeligt språk. Under två timmars tid skrek människor i tungotal och sedan gick vi hem.

Enligt Livets ords egen hemsida lades grunden för organisationens skolverksamhet i och med starten av den så kallade bibelskolan 1983. Två år senare startades den första grundskolan och 1990 de första gymnasieutbildningarna.

Livets ords kristna skola i Uppsala är landets största konfessionella skola med strax över sjuhundra grundskoleelever. Den integrerade gymnasieskolan härbärgerar 140 elever som kan välja mellan natur- eller samhällsvetenskapligt program samt Barn- och fritidsprogrammet.
Per Kornhall började som lärare på Livets ords skola 1995. Arbetet kombinerade han med studier i biologi vid Uppsala universitet.

- Jag jobbade i flera år som sjukvårdsbiträde, men insåg plötsligt att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om att läsa böcker och studera. Så jag sökte in på universitetet. Då hade jag en kreationistisk grundsyn och jag var fortfarande ganska mycket av en Livets ordare. Men det gick ganska bra. Det fanns en viss rest av det jag hade varit innan jag blev medlem i Livets ord, en rest inom mig som sa att jag inte skulle vara rädd för fakta. Jag tänkte att om nu Gud skapat allting då behöver jag inte vara rädd för verkligheten.

Studierna i biologi, kontakten med världen utanför Livets ord och händelser som han betecknar som övertramp från ledningen fick Per Kornhall att ställa sig tveksam till församlingen. Han blev också allt mer tveksam inför den syn på evolution som fanns i organisationen.

Under en studiedag på västkusten med sin gymnasieklass sommaren innan han lämnade Livets ord valde Per Kornhall att kasta kreationismen överbord och faktiskt prata till eleverna om sin egen vetenskapliga övertygelse. Han kommer ihåg den där första evolutionslektionen väl.

- Vi var på en båt på västkusten och hade en naturkunskapskurs. Den fick inte plats i det normala schemat och de var tvungna att ha kursen. Jag hade läst så pass mycket biologi, så jag visste för mycket. Samtidigt vågade jag inte stå upp för det jag trodde fullt ut. Personligen var det en stor kris. Jag satt på den där båten och visste inte vad jag skulle göra. Men jag kände att skulle jag överleva som människa måste jag säga vad jag tycker.

Likheten med chimpanserna
Till slut gick han avsides och gjorde ett par overhead och målade upp pedagogiska bilder, sedan gick han ut och höll en lektion för eleverna som han kallade för Kornhalls testamente eller Pers brev till klassen.

- Det var för att betona att det var något viktigt för mig.

Han visade de tysta eleverna på likheterna mellan chimpansers och människors kromosomer och andra bevis.

- Jag tyckte det var jättekul den sista tiden, när jag undervisade mer fristående och var frispråkig. Det var fruktansvärt roligt att undervisa då. Att se blicken i deras ögon när de började tänka själva. Att visa upp de här bilderna och säga att de fick tro vad de ville. Efter att de hade sett det här, kunde de i alla fall inte säga att vetenskapsmän är dumma i huvudet, när de väljer att tro på evolutionen, inte heller att de gör det för att de inte tror på gud. Utan för att vetenskapsmännen drar en slutsats av det de faktiskt ser. Det var ju som någon sorts avprogrammering jag höll på med. Det var helt fascinerande.

Kreationismen och avfärdandet av evolutionen har en viktig roll i fundamentalistiskt bokstavstroende kristna sekter som Livets ord. Den Livets ord närstående kreationistiska tidskriften Genesis slår fast att utvecklingsläran eller evolutionsteorin är oförenlig med den bibliska skapelseberättelsen och därför också med gud. Evolutionismens ifrågasättande av den kreationistiska tanken blir alltså ett grundskott mot den fundamentalistiska läran, därför måste den bekämpas. Inte av vetenskapliga eller kunskapsmässiga skäl utan av teologiska.

- Huruvida gud över huvudtaget finns är svårt att bevisa eller motbevisa. Men påståendet att gud gjorde jorden på tio tusen år och han gjorde si och si och så, det går att motbevisa. Då finns det plötsligt en hypotes som man kan titta på med vetenskapliga metoder och säga att det här är fullständigt åt pepparn och det finns ingen observation som stöder det här.

Men det strider mot den fundamentalistiska ordningen i Livets ord och liknande sekter. Och den inställningen smittade av sig på organisationens skola, berättar Per Kornhall.

Svår social situation
Tidskriften Genesis var den enda tidningen med någon som helst koppling till naturvetenskapliga ämnen som fanns i tidningsstället på lärarrummet och den som var lärare i biologi innan Per Kornhall hade som huvudbok i ämnet en lärobok författad av en av initiativtagarna till Genesis.

Men Per Kornhall började successivt slå sig fri. Det var en långsam process där flera olika faktorer spelade roll. Han började ifrågasätta enskilda resonemang hos Livets ord som han ansåg var motstridigheter eller i strid med bibeltexten, han började ifrågasätta det auktoritära ledarskapet, men det riktigt svåra var den sociala biten.

- Jag var fortfarande gift med en medlem i Livets ord. Alla mina vänner var med i Livets ord. Jag började ifrågasätta om man predikade rätt men hade inte den psykiska styrkan att säga: "Jag vill inte vara med". Det fanns inget alternativ heller. Även om jag trodde då att de hade fel så trodde jag ändå långt in på sluttampen att de menade väl. Det gjorde att jag inte riktigt kunde. När jag väl öppet inför mig själv och min omgivning deklarerade att "Evolutionen är ett faktum. Det är något som är observerbart och bevisat. Något man inte kan säga inte har skett." - då var jag ju way out från mainstream Livets ord, då var jag helt apart, någon sorts mångubbe som gick omkring där. Men då var jag fortfarande kvar som lärare, för jag trodde ändå att de här människorna ville väl och att de hade ett gott syfte.

Utsatta elever
Via arbetskamrater på forskningsplatsen på Uppsala universitet lyckades Per Kornhall binda nya sociala band utanför Livets ord. Därmed fick han helt andra valmöjligheter. Just bristen på alternativa sociala band är hans huvudargument i kritiken mot Livets ords skolor och fundamentalistiska skolor över huvudtaget.

- Det är kontakten med omgivningen, dess kunskaper och åsikter som det demokratiska samhället förmenar de här ungdomarna. De ger dem alltså ingen chans att komma ut. Friskolorna startas ofta med de mänskliga rättigheterna som slagträ. Man menar att föräldrarna har rätt att undervisa sina barn efter sin tro och så vidare, men det är ju också så att barnen har mänskliga rättigheter. Barnen har demokratiska rättigheter, barnen har rätten att få tillgång till samma information som andra barn. Jag tycker inte att det är rimligt att sju hundra svenska skolbarn växer upp i en skola där man har Ulf Ekman på bild i klassrummen och ber för honom varje morgon, eller som använder barn till att hylla honom tex när han fyller 50 år. Jag tycker inte det är vettigt och rimligt. Barn har rätt att få reda på omvärldens syn på sektledare.

Vissa aspekter av vardagen på Livets ords skola skiljer sig enligt Per Kornhall kraftigt från den gängse skolan.

- Kommer du in på gymnasiet så har du en massa ungdomar i skoluniform. Det är överhuvudtaget en oerhört reglerad tillvaro. Det är väldigt noga bestämt vad man får och inte får göra, och en väldig enhetlighet i åsikter. Ta tex politik: I och med att man har en pastor som i både tal och skrift gett uttryck för att socialism inte är en politisk åsikt ytterst utan en ond andemakt, så kan du försöka räkna ut hur många socialistiska lärare eller elever det finns på skolan. Resultatet av skolvalen visar detta tydligt.

I den av Aftonbladet och ungdomsstyrelsen genomförda valundersökningen Ungt val 2002 fick kristdemokraterna 87,8 procent av rösterna i Livets ords kristna gymnasium, moderaterna 7,3 och Sverigedemokraterna 4,9 procent. De övriga riksdagspartierna fick inte en enda röst.

- Det är alltså oerhört enhetligt. Samtidigt finns det vissa tabuämnen. Det är dels evolutionistiska tankar och så naturligtvis sex och samlevnad. Enligt skolans elevhandbok är till och med sällskap mellan könen förbjudet på skolan. Det är inte, eller det var inte tillåtet, när jag arbetade på skolan, för en pojke och en flicka att hålla varandra i hand i skolan eller kyssas. Det ansågs som uttryck för parförhållanden, vilka är strängt förbjudna.

Kritik från skolverket
Att skolan skulle ha något att säga till om hur eleverna betedde sig på sin fritid ställde sig Skolverket oerhört kritiskt till vid den granskning man gjorde efter Per Kornhalls anmälan.

- I början försökte jag följa alla föreskrifter, då skulle vi också ha uniform, vi skulle ha kavaj och slips och allt det där. När läraren kom in i klassrummet skulle eleverna stå kvar vid sina bänkar till dess man man sagt godmorgon och de fått tillåtelse att sätta sig ner. Det står i reglerna att de ska stå i bänkarna och besvara lärarens hälsning. Men sådant klarade jag bara inte. Jag ville ha ett annat förhållande till mina elever.

På Livets ords hemsida läggs betoning på den religiösa inramningen i skolan. Varje dag påbörjas med en morgonbön och varje vecka genomförs en gudstjänst för alla elever. Per Kornhall kommer ihåg en sådan "morgonsamling" väldigt väl.

- Jag minns att jag hade en lektion för en åtta. Man började morgonen med en morgonsamling, vilken man ofta hade i det egna klassrummet, men nu var det en temadag och man skulle ha bön gemensamt. Där sitter femtio åttaklassare i en stor sal. Så kliver det fram en skäggig karl och säger "Ja, de som skulle sjungit och spelat de har inte kommit än men vi kan väl börja be utan dem". I åttan går de då - de är 14 år gamla. Alla ställer sig upp och han säger "Och så ber vi starkt, så vet ni att ber ni i anden så blir ni starkare i er inre människa tjabbalabbanagggarsashnijova (tungotal). Be nu starkt i anden abbanagggarsashnijova."

Ångestfull reaktion
- Längst fram står de här 14-åringarna och hänger på och så är det avtagande ju längre bak man kommer. Längst bak står en del ungdomar och undrar om de skall våga låta bli. Inte ett ord om något gott religiöst värde som att "Du vet väl att gud älskar dig". Inget som kan ha något positivit psykologiskt värde, utan bara "kom ihåg att be starkt, då bygger du upp din inre människa" och sedan tungotal. På en högstadieskola i Sverige, finansierad av svenska skattemedel.

- Jag satt där och bara tänkte att jag vill inte, jag vill inte ha mina barn här. Med ångest då, för jag visste inte hur jag skulle få dem därifrån. Hur skulle jag få min fru att förstå att det här är inte bra, det här är inte rätt.

En tid efter att Per Kornhall lämnat Livets ord bakom sig lyckades han få ut barnen ur skolan, men erfarenheterna därifrån har gjort honom fast besluten att konfessionella skolor drivna av auktoritära rörelser inte är förenliga med barns mänskliga rättigheter.

- Innan man blir förvånad över att dessa friskolor gör så konstiga saker måste man ju förstå varför de startar en friskola. Det är för att man befinner sig i opposition mot det övriga samhället. Det är för att föräldrarna inte vill att deras barn ska umgås med de andra barnen och deras åsikter. Därför vill man sätta dem för sig själva. Skolorna startas i opposition mot det omgivande öppna demokratiska samhället. Vilket är viktigt att ta hänsyn till också vid inspektioner. En del av dessa skolor ser inspektioner som onda verktyg för en ond statsmakt!

Anmälan till skolverket
Per Kornhall har anmält Livets ords skolor vid två tillfällen. Den första anmälan ledde till en starkt kritisk rapport från Skolverket där en mängd krav på förändringar ställdes på skolan. Efter senare föranmälda kontroller har man ansett att skolan är förenlig med de riktlinjer som finns.

Livets ords självutnämnde ledare Ulf Ekman var inte nöjd över granskningen och förklarade så sent som 2002 att det var djävulen som skrek när myndigheterna genomförde kontroller av skolan och att Skolverket var utsända av djävulen.

Skolan får fortfarande statsbidrag, betalade av svenska skattemedel.

Det är överhuvudtaget en oerhört reglerad tillvaro. Det är väldigt noga bestämt vad man får och inte får göra, och en väldig enhetlighet i åsikter.