|
Skolidrotten har varit en levande del av det
svenska skolsystemet sedan mitten av 1800-talet. Nationalromantiska
utgångspunkter med tankar om att skapa ett friskt och starkt
folk låg till grund för ämnet i dess barndom, men
dessa idéer kom successivt att övergå i en allt
starkare fokusering på folkhälsan och skolbarnens hälsa
i allmänhet.
Länge handlade skolidrotten om att ge
den enskilda eleven möjlighet att lära sig harmonisk och
balanserad kroppskontroll. Det talades följaktligen också
om Gymnastik, inte om Idrott.
Under senare tid har det krympande antalet ämnestimmar för
skolans idrottsundervisning kommit i fokus i utbildningsdebatten.
Det moderna samhällets stora folkhälsoproblem med övervikt,
ett alltför stillasittande arbetsliv och minskad rörlighet
på fritiden, har gett ämnet Idrott och hälsa ny
legitimitet som samhällsnyttigt ämne. Detta i en tid då
de flesta skolämnen legitimeras utifrån just den samhälleliga
nytta ämnet antas skapa.
Från att under ett antal decennier ha
varit ett förströelseämne, en avkoppling från
den verkliga skolan, finns det nu möjligheter för skolidrotten
och idrottslärarna att få stärkt auktoritet inom
skolsystemet.
I detta nummer av Krut har vi valt att publicera
några bidrag som problematiserar de rådande föreställningarna
om till exempel skolidrotten som lösningen på en folkhälsa
i kris. Vi vill diskutera ämnet bortom fler eller färre
ämnestimmar och istället diskutera ämnets mål
och innehåll i den framtida skolan.
Håkan Larsson visar i sin artikel att genusperspektivet tonats
ned i skrivningarna i läroplanen om ämnet Idrott och hälsa,
samtidigt som vi sett en motsatt tendens i de flesta av de teoretiska
ämnena. Han ger en rad exempel på hur skolidrotten kan
förbättras för att inte sedimentera utan faktiskt
ifrågasätta de rådande föreställningarna
om kvinnligt och manligt. Detta är ett av flera exempel på
nya tänkbara mål för skolidrotten i framtidens skola.
/Redaktionen
|