| När förskoleklassen infördes 1998 var det med det uttalade syftet att förskolepedagogiken och skolans pedagogik skulle mötas och korsbefrukta varandra. Nollklassen skulle bli ett skolförberedande år och en bro in i skolan.
Tio år senare står det klart att förskoleklassen har blivit ”skolifierad”. På många ställen har verksamheten förlagts till skolans lokaler och då har den också blivit en del av skolan med dess ämnesindelningar, raster och skolmatsal. Leken och det fria skapandet har tappat mark till förmån för den traditionella skolans kunskapssyn.
Som de politiska vindarna blåser idag kan vi förvänta oss ännu mer av skolans pedagogik för sexåringarna. Den borgerliga alliansen vill ha mer kunskapsinlärning och en, som de kallar det, kompetenshöjning av förskollärarna. De ska fortbildas med inriktning på barns språkliga och matematiska utveckling. Är det ytterligare ett tecken på att leken och den sociala fostran får ge vika för mer mätbar kunskap? Det anser några av de forskare vi talat med i det här numret av KRUT och det är intressant att få av dem ser någon pedagogisk poäng med att den typen av inlärning går lägre ner i åldrarna.
Allt mer tyder på att förskoleklassen snart kommer att omfattas av den obligatoriska skolan. Idag är det bara vänsterpartiet och kristdemokraterna som tydligt säger nej till ett tionde skolår i början av skolgången. I praktiken är det redan vanligt att föräldrarna inte har något att välja på. Kommunernas dåliga ekonomi gör att det inte finns många renodlade förskoleplatser för sexåringar kvar.
Är nollklassen en del i ett större politiskt projekt? Eller är den bara resultat av ekonomiskt tänkande? Hur som helst har våra politiker troligen snart fått nio plus noll att bli tio.
/Redaktionen |