Varför har det då gått så trögt att få in föräldrarna i skolan?
Ett svar på den frågan är att interesset från föräldrarnas sida kanske inte är så stort som antagits. Vilket kan ha många förklaringar. Ibland handlar det om kulturkrockar; invandrade föräldrar med svårigheter att förstå det språk som talas i skolan är förstås inte lika aktiva som välutbildade svenska medelklass dito. Hela skolkulturen kan dessutom vara svår att förstå för den som kommer från ett land där allt inklusive synen på demokrati ser annorlunda ut.
När det väl gäller är det dock ofta lätt att dra ihop stora mängder föräldrar till aktiviteter organiserade i nätverk. Mellan ibland ganska drastiska aktioner är det ofta en mycket låg aktivitet. Ett problem är att detta sätt att agera kan ses som medelklassens prerogativ. Här är det de välinformerade föräldrarna, med vana att bli lyssnade på, som ser om sitt eget barns närmaste omgivning.
När man nu utvärderar försöken med föräldrar i skolstyrelserna så är ändå alla inblandade nöjda. Även de lärare som från början var rädda att bli fråntagna inflytandet över sin egen arbetsplats. Eleverna har där också sagt att de känt ett stöd i föräldrarna. Just den aspekten är inte heller okomplicerad. När det gäller små barn är det kanske självklart att föräldrarna är deras ombud i inflytandefrågor, men sedan?
Kampen om makten över skolan är inte över på länge än.

ARTIKLAR I TEMAT:
Emil Lindahl-Persson
En gökunge i skoldemokratin

Göte Rudvall
Inflytandet genom tiderna

Daniel Olsson
Föräldrainflytande på försök

Laid Bouakaz
Ta in föräldrarna i mångfaldens skola

Max Strandberg
Föräldrarnas energi kommer tillklassen

Sara Herlitz
Ska skolan anpassa sig efter föräldrarna?

Siri Reuterstrand
Motvilligt engagerade föräldrar?

Christer Wigerfelt
När demokratin inte räcker till

ÖVRIGA ARTIKLAR:
Göran Follin
Etiopien -En ocean av analfebetism

Recensioner

Refl