Kritisk utbildningstidskrift

Brottsplats: Skolan

Rädslan för våldet är vår tids stora skräck. Fokuseringen på brottet vårt samhälles paranoia. Aldrig har väl intresset för olika former av skildring av kriminalitet och brottslighet varit så stort som idag. Kriminalromanerna regerar boklistorna, deckarserierna drar TV-tittare i massor och inte minst konkurrerar på kvällstidningarnas löpsedlar den senaste tidens våldsdåd om det offentliga utrymmet.

Mycket går att skylla på massmedias ingående och långdragna beskrivningar av framför allt vålds- och sexualbrott. Det är ingen riktig sommar utan ett ”riktigt sommarmord”, som det brukar heta i kvällstidningsvärlden.

Men ett delat samhälle med stora växande klyftor alstrar också i sig självt en uppdelning och ett främlingskap mellan de etablerade och de icke etablerade, ett främlingskap som i sin tur skapar grogrund för överdrivna känslor av rädsla för det främmande.

Denna rädsla får den gråhåriga kvinnan med rollator att ta ett fastare grepp om handväskan varje gång hon möter en grupp tonårskillar på vägen till ICA, trots att hon tillhör den kategori medborgare som statistiskt sett har minst anledning att vara rädd för att bli utsatt för brott.

Samma rädsla får kvinnor i alla åldrar att undvika den snabbaste vägen hem under mörka helgnätter, även om det är just hemma tillsammans med sambon som hon, statistiskt sett, ska vara allra mest rädd.

Istället för att undanröja grunden för denna rädsla, utnyttjas den för politiska syften. Vi ser det i samhällsdebatten i stort, men kanske tydligast i debatten om skolan. Kraven på hårdare tag, mer av lärarauktoritet, mindre av elevinflytande och skoldemokrati är gamla lösningar på delvis konstruerade, eller i varje fall överdrivna, problem. Åtminstone om vi får tro de konservativa krafterna. Men några enkla lösningar finns det inte. Som vanligt krävs mer djupgående insikter och insatser. Både i skolan och utanför.
/Redaktionen