Frågan som jag ställt återkommande i den här saken, direkt och indirekt, nämligen om vad som fått Reinfeldt att reagera och bete sig som han gjort, har nu besvarats – av Expressen.

Efter en tydligen pressande mangling kvällen före Littorins dramatiska avgångsbesked, erkände han att han sexchattat på kvällarna. Däremot påstår han fortfarande att han inte köpt sex. Det må nu vara hur det vill med den saken, han har under alla omständigheter varit en olämplig minister under ett bra tag:

Enligt vad Expressen erfar var det statsminister Fredrik Reinfeldts sekreterare som höll i förhöret med Littorin…….

Sven Otto Littorin förnekade det som påstods om honom, säger Reinfeldts presschef Roberta Alenius.
Ändå gav arbetsmarknadsministern ett tydligt besked:

- Jag orkar inte längre. Jag lämnar regeringen.

Erkände sexchatt

Stämningen i rummet ska ha varit mycket spänd och Littorin pressades hårt med frågor om det påstådda sexköpet.
I det läget erkände arbetsmarknadsministern att han vid flera tillfällen sexchattat med okända kvinnor på sin privata dator i bostaden. Men Littorin förnekade bestämt att han skulle ha betalat för sex…..

Littorins förklaring till att han sexchattat med okända kvinnor i falskt namn var att han var djupt deprimerad. Detta bekräftas av flera av hans närmaste medarbetare. I långa perioder de senaste åren har han tagit mediciner mot depression och också träffat en psykoterapeut, uppger Expressens källor. 1)

Detta räcker som förklaring till Reinfeldts minst sagt anmärkningsvärda uppträdande efter Littorins avgång. Alla som varit med lite har förstått att Littorin inte avgick på grund av medias förföljelse av barnen. Det har framgått så klart av Reinfeldts reaktion och agerande att man måste vara mycket ung, oerfaren och ha riktigt dålig människokännedom för inte ha sett och förstått den saken. Vi får väl dessutom se om det inte sipprar fram mer om den här saken framöver men för min del känns det hela nu klarlagt. Historien är alltså inte längre lika mystisk.

En minister ska givetvis inte sexchatta, även om detta inte är förbjudet, och om han varit så mycket ur gängorna under flera år, som sägs här, borde han ha lyfts ut ur regeringen mycket tidigare. Reinfeldt har alltså återigen visat att han inte är sin uppgift vuxen. En person som är psykiskt ur balans och står på hjärnbedövande tabletter kan inte anförtros en så viktig uppgift som att delvis styra ett land. Är han dessutom hemfallen åt sexchattande så är han också en säkerhetsrisk.

/Kerstin

Länkar:
1) Sven Otto Littorin: Jag har aldrig betalat för sex,  Expressen
- Reinfeldt mörkade om Littorin, DN
- Tankar kring Reinfeldts dåliga krishantering, Motvallsbloggen 13/7
- Regeringen har förvärrat krisen, Paul Ronge, AB
- Sex, lögner och Littorin, Jan Helins blogg, AB
- Littorin är ensam. Hela partiet vänder honom ryggen, AB
- “Littorin gick ut i DN för att rädda fifflarregeringen Reindfeldt”, DN
- Littorin: Snudd på outhärdligt, DN
- Aftonbladet kunde ha avstått från publicering, SR
- Kan bli börda för budbäraren, SR
- Littorin och media, Studie Ett, SR
- Lite till om misstankarna mot Littorin – trots allt, Motvallsbloggen 13/7
- Det kröp fram förstås, vem hade trott annat? Motvallsbloggen 10/7
- Littorin, Sahlin, Smutskalendern och de påstådda mosningskampanjerna, Motvallsbloggen 9/7
- Gråtfärdig Littorin avgår, Motvallsbloggen 7/7

Nu kritiseras Reinfeldt för dålig, för att inte säga usel krishantering.1) Somliga menar att det hade varit bättre att Littorin hade berättat sanningen, nämligen den om att Aftonbladet ställt en obehaglig fråga till honom, istället för att gömma sig bakom sina barn. Reinfeldt anses också ha agerat huvudlöst när han så utan vidare avpolletterar Littorin och inte tar honom i försvar eller berättar sanningen, vilket är en dålig krishantering enligt all expertis. Nu är ju Littorin oskyldig och Reinfeldt bekänner sig, om än ganska halvhjärtat, till Littorins version, så vad var det som var dåligt i hans agerande? Det ska jag inte diskutera här dock.

Låt oss istället, bara som ett tankeexperiment, vända på steken och fråga oss i vilket scenario som Reinfeldts och Littorins agerande hade varit rationellt, ja det enda möjliga.  Vi talar då om två fiktiva figurer, statsminister X och arbetsmarknadsminister Y:

Anta således att statsminister X vet, kanske sedan länge, kanske för att hans minister Y  på kvällen (före en sådan presskonferens som den Littorin höll innan han gick upp i rök,) berättat för honom, att det hela handlar om en betydigt större affär än en som den Aftonbladet senare avslöjade. När nu de båda talar med varandra den här kvällen vet de inte exakt vilka data tidningen har om saken. De vet inte om den har allt eller bara delar av sanningen och i det senare fall vilka delar har tidningen i så fall? Hur skulle de  utifrån denna situation agera för att minimera skadan som tidningen kunde åstadkomma?

Om minister Y nu berättar hela sanningen på sin presskonferens, som alla krishanterare säger är det enda förnuftiga, och om historien är mycket vidlyftigare än tidningen har kunskap om så skulle minister Y göra ont mycket värre än vad tidningen kunnat åstadkomma genom att publicera vad den har.

Om tidningen nu bara vet en del, vad exakt ska minister Y då berätta? Han riskerar ju ändå att berätta mer än han skulle behöva berätta och det skulle, som sagt, göra skandalen större. Om han väljer att bara berättar en del, vilken del dessutom ska han då berätta när han inte vet vad tidningen har i bakfickan?

Vad han än gör i den här situationen riskerar han att göra ont värre. Berättar han för mycket blir skadan värre av det skälet. Berättar han för lite och tidningen sedan kan avslöja att han förteg delar av historien så kommer han att anklagas för att ljuga i alla fall och eländet blir större av det skälet.

Om denna situation hade förelegat, vilket givetvis inte är fallet här dock då Littorin är helt oskyldig, kanske det bara hade funnits ett handlingsalternativ, att öppna falluckan under minister Y och låta honom uppslukas av jorden och se tiden an, för att så småningom få klarhet i vad tidningen hade att komma med och försöka ta itu med problemet på ett förnuftigt sätt vartefter det utecklade sig. I det läget hade de båda tänkta ministrarna inga alternativ helt enkelt och då agerade de troligen helt förnuftigt och inte alls så huvudlöst som exempelvis vår riktiga statsminister nu har reagerat och agerat, enligt all krishanteringsexpertis.

Tänk så olika saker och ting kan förefalla beroende på från vilket perspektiv man ser dem.

/Kerstin

Tillägg 14/7 kl 18.15

Om vi nu fortsätter att fundera kring våra fiktiva ministrar X och Y så kan vi konstatera att i det fall samma sak hade hänt dem som händer med våra verkliga ministrar nu, att när det kommit fram att det inte finns allvarligare bevis än en kvinnas ord, då kan man dra igång stora dementiapparaten och dessutom vända saken till egen fördel genom att anklaga tidningen för att föra fram obelagda rykten och påståenden – och bli trodd av varenda sympatisör. 3)

Ministrarna X och Y hade i det fallet agerat inte bara väldigt rationellt utan också lyckats ta över initiativet och gå till motattack. Säg sedan att dessa ministrar uppvisar dålig krishantering. Möjligen skulle X agerande förefallit aningen konstigt, men det glöms lätt bort när motattacken kommer.

Precis så här ska man hantera en sådan här affär alltså. Mycket god krishantering måste man ju säga.

Fast vår egen högst verkliga statsminister har förstås, precis som krishanteringsexpertisen hävdar, betett sig alldeles galet. Hela teatern kring Littorins avgång var ju alldeles onödig då Littorin var totalt oskyldig. Statsministern hade ju kunnat stötta honom helhjärtat, precis som han gjorde med Ulrika Schenström – ja tills situationen var helt klar och hon visade sig vara skyldig förstås, men det var ju en helt annan händelse det.

/DS

Länkar:
1) Reinfeldt mörkade om Littorin, DN
1) Regeringen har förvärrat krisen, Paul Ronge, AB
- Sex, lögner och Littorin, Jan Helins blogg, AB
- Littorin är ensam. Hela partiet vänder honom ryggen, AB
- “Littorin gick ut i DN för att rädda fifflarregeringen Reindfeldt”, DN
- Littorin: Snudd på outhärdligt, DN
3) Aftonbladet kunde ha avstått från publicering, SR
3) Kan bli börda för budbäraren, SR
3) Littorin och media, Studie Ett, SR
- Lite till om misstankarna mot Littorin – trots allt, Motvallsbloggen 13/7
- Det kröp fram förstås, vem hade trott annat? Motvallsbloggen 10/7
- Littorin, Sahlin, Smutskalendern och de påstådda mosningskampanjerna, Motvallsbloggen 9/7
- Gråtfärdig Littorin avgår, Motvallsbloggen 7/7

Vi vet att Moderaterna och Folkpartiet röstade nej till sexköpslagen när den kom i slutet av 90-talet och vi vet att moderater inte anser att de ska behöva betala skatt, inte ska behöva betala TV-licenser och inte behöva betala skatt och försäkringar för sina städhälper och barnflickor och att de inte ska behöva skaffa byggnadslov om de vill bygga ut sina hus, kort sagt, att de inte ska behöva följa lagar som de ogillar.

Så nu kan jag inte låta bli att undra, med tanke på att de flesta av dem, som  hamnade i regeringen från början, hade brutit mot flera av de lagar som de tycker illa om, om man haft samma inställning i praktiken, till sexköpslagen som till dessa andra lagar, anser att man kan bryta mot den utan att det gör något?

I Aftonbladet idag intervjuas Rolf K Nilsson (M, riksdagsledamot) om Littorins förnekade sexköp. Jag läser:

- Har du hört talas om att Littorin köpt sex innan den här affären blev känd?

- Ja rykten går ju hela tiden. Men jag har inte lyssnat på dem. Jag blev förvånad när uppgifterna kom fram. 1)

Frågan är om det här ska tolkas som att Rolf K Nilsson hört de där ryktena redan innan Aftonbladet börjat tala om att Littorin hade begått ett brott (“rykten går ju hela tiden”)? Eller menar Rolf K Nilsson att ryktet började gå först i och med att Aftonbladet började tala om ett brott? Låter det inte som om den första tolkningen är den riktiga? I så fall, hur går snacket mellan de moderata “grabbarna” i regeringen? Vad vet de om varandras eskapader, de där bästisarna sedan studietiden, de där som egentligen anser att det är fullt OK att bryta mot de lagar man ogillar?

Vidare kan man ju inte låta bli att förvånas över hur Reinfeldt beter sig nu och i samband med att Littorin angrips för något som han är helt oskyldig till. Littorins plötsliga avgång, helt oförutsedd och mitt under Almedalsveckan. Inte ett gott ord om kompisens insatser, inte ett tack för vad han gjort som minister, inte ens ett pliktskyldigt beklagande över att han avgår och så detta att han sattes på regeringsplanet från Visby – direkt efter presskonferensen.

Vad har Littorin och Reinfeldt  blivit osams om – egentligen undrar man förstås, när det nu inte handlar om det påstådda sexköpet, för det gör det ju inte eftersom Littorin nu hävdar att han är oskyldig och Reinfeldt tycks mena att han tror honom därvidlag.

Underliga prissar de där unga moderaterna i regeringen. Man förstår sig helt enkelt inte på dem. De beter sig inte alls som normala människor.

/Kerstin

Tillägg 12/7 kl. 14.50

Min sista fråga ovan tycks även Jan Helin på AB fundera kring:

Men man behöver inte vara mycket till analytiker för att komma fram till att Reinfeldts exceptionellt snabba avveckling av Littorin och de svala kommentarerna efteråt tyder på att regeringen hanterat en hotande kris kring något vi inte fullt ut känner till. 2)

Dessutom, om man nu vill läsa mellan raderna och det råkar jag vilja i det här fallet, inleder Helin med följande:

Under några veckors tid har Aftonbladet undersökt uppgifter som handlar om att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin brutit mot sexköpslagen och köpt sex. I början på denna vecka hade vi tillräcklig substans i uppgifterna kring ett fall (min kursivering) för att konfrontera Littorin med dem för en kommentar eller dementi. 2)

Denna passus kan jämföras med vad Rolf K Nilsson säger.

Länkar:
2) Sex, lögner och Littorin, Jan Helins blogg, AB
1) Littorin är ensam. Hela partiet vänder honom ryggen, AB

Oljan fortsätter att välla ut i Mexikanska Golfen och de arbetslösa fiskarna är numer anställda av BP för upprensningsarbeta utmed stränderna, där de travar runt med gummihanskar på händerna och lassar ilandfluten olja i stora plastsäckar. De flesta av oss har väl sett bilder på de arbetande upprensarna.

Vad som däremot inte talas så mycket om här hemma i Sverige och inte heller i USA och som BP, det fina privatägda och ansvarsfulla oljebolag som har ”vår egen superman” Svanberg som styrelseordförande, försöker tysta ner i USA är de allvarliga hälsorisker som är förknippade med upprensningen.

De som rensade upp på stränderna efter Exxon Valdez-olyckan för omkring 20 år sedan drabbades av allvarliga andningsbesvär. Somliga har tydligen dött av dem, andra lider fortfarande svårt av sviterna efter sitt deltagande i upprensningsarbetet. 1)

Många av dem som rensar olja utmed stränderna kring Mexikanska bukten, de fiskare som alltså förlorade sin utkomst i och med oljespillet, drabbas nu av samma hälsoproblem som drabbade dem som rensade stränder efter Exxon Valdez. Och vad händer? Jo BP förbjuder dem som drabbas att gå ut och tala offentligt om problemet. Den som talar med media om saken sparkas. Alltså teg de ”anställda” ganska länge men sedan började deras fruar oroa sig för sin mäns hälsa då männen började må riktigt dåligt och började berätta. Då förklarade det ansvarsfulla BP att de som hade fruar som talar med media om hälsoproblemet skulle avskedas. Inte nog med det, de upprensningsarbetare som på eget bevåg använder sig av andningsskydd och masker kommer också att sparkas.

Reglera oljebolagen, tvinga dem att vidta mer försiktighetsåtgärder? Nej absolut inte, säger de konservativa, som i USA är desamma som dem vi kallar liberaler och nyliberaler i Europa (Allianseregeringen i Sverige ex). Vår egen utrikesminister har sina fingrar i oljesmeten, som inte är vackrare på andra håll, som vi vet.

Just about everyone at this point knows that liability awards will be determined not in the hallowed halls of Congress, but by knock-down, drag-out court fights. More safety precautions can gradually be rolled back or ignored, just as earlier safety regulations were rolled back or ignored in the years leading up to the BP spill. And none of this goes to the basic dilemma of whether drilling at these depths should be allowed at all, when the dangers are so great and the stakes so high. Members of Congress can see the heat the White House has gotten for daring (in an uncharacteristic move) to impose even a partial moratorium on deepwater drilling: a federal judge declared the move illegal, while right-wingers attacked it as something just short of a Communistic plot to destroy the nation’s economy.………

In sum, we citizens of the United States have surrendered the greatest natural resource wealth of our nation to private business interests–who naturally run it for their own profit, rather than for the public good. In return, we have demanded virtually nothing. And the little we have demanded–the most basic of safety precautions, the most modest of demands for fair pricing–have been ignored and derided by companies that regularly top the Global 500 list for profitability. 2)

Så tar maktens kreatur sitt ansvar för ”de små” människorna och för miljön.

Det är de där företagen som våra unga nyliberaler strider för och som de anser är ansvarsfulla nog att ta ta hand om världen på bästa sätt bara de slipper alla statliga regleringar och får göra som de vill (som om de inte redan får göra det och som om de inte redan äger USA:s och därmed numer, i spåren av den totalt och globalt fria handeln, även Sveriges politik). BP bidrog med stora belopp till Obamas valkampanj, och givetvis även till McCains, det gäller ju att äga vem som än råkar hamna i ovala rummet och i senat och kongress.

Folket ska skrämmas till tystnad även här

När eliternas eliter träffas för att besluta om världens öden, och människor demonstrerar mot deras förstörelseverksamhet då ser det regelbundet ut som vid G20-mötet i Toronto nyligen.

Det här kunde lika väl ha sagts efter de s.k. Göteborgskravallerna, då en polisbrutatlitet vi aldrig sett tidigare i Sverige uppvisades (uppenbart planerad av USA:s säkerhetstjänst) eller efter Köpenhamnsmötet i vintras. Vad är Littorins omoraliska eskapader i jämförelse med allt detta, ingenting. Men det är ju bra om vi talar om hans snedsteg istället för om viktigare ting förstås. Jag har själv bidragit till en sådan oviktig diskussion. Å andra sidan, om moralpaniken över Littorins sexbrott kan öppna fler människors ögon för vad Allianspolitikerna står för så är den kanske inte så oviktig i alla fall. Alliansen verkar även för de multinationella företagens frihet att göra som det behagar dem.

Som sagt, när Eisenhower avgick varnade han för det militärindustriella komplext, och däri fick han rätt har eftervärlden visat. Tage Erlandet utfärdade också en varning när han avgick. På frågan om vad som oroade honom mest inför framtiden svarade han att det var de multinationella företagen. Hans farhågor var lika befogade som Eisenhowers men dem verkar alla ha glömt idag.

/Kerstin

Länkar:
1) Toxic Crude Oil in The Gulf, YouTube
1) BP Oil Spill Cleanup Workers Getting Sick, Exxon Valdez survivor Warns of Long Term Health Effect, demokracynow.org (Avsnittet om oljesaneringen mot slutet av programmet.)
2) Congress and the Oil Spill, J Ridgeway, counterpunch.org
- Golf Spill News
- Police State Canada, vimeo

Så kröp det då fram totalt till slut, vem hade trott något annat? Littorin fick därmed ett gigantiskt ”lila kuvert” – från Aftonbladet trots att han fortfarande bara är “misstänkt”.1) Bra när Beatrice Asks förslag, även om det föll, testas på de egna, menar om hon skulle ta upp det på nytt någon gång.2)

Vad ska man säga? Jo att så avslöjas återigen den ruttna människosyn som Alliansregeringens ledamöter omfattar.

För moderater är det rätt att strunta i att betala TV-lincensen, att mygla undan skatt till skatteparadis, att hyra svarta barnflickor, att bygga svart, var och hur man vill och att köpa människokroppar för den egna tillfredsställelsen. För alla vanliga människor är allt detta brottsligt men för moderater är det fullt i sin ordning.

Det är också intressant att notera att samtliga dessa brott i grunden handlar om en vidrig människosyn, den att vanliga icke-rika människor inte är vatten värda. Dessa ska inte ha anständigt betalt för sina arbetsinsatser och inte heller vara försäkrade mot arbetsskador. De ska helst inte ha något att leva på om de blir arbetslösa, som ju bara beror på deras egen lättja, eller sjuka för deras depressioner och sjukdomar är bara spel för gallerierna. När moderater, eller andra i Alliansregeringen, blir sjuka eller deprimerade däremot, då är det dags att ta fram den djupt kända empatin, då är lidandet närmast obegränsat (Littorin gjorde ett tappert försök, men min empati sparar jag för dem som drabbats omänskligt hårt av den här regeringens politik).

Aldrig tidigare har vi haft en regering med så stor andel fula fiskar och snyltare, sådana som anser att de ”små” människorna, som Svanberg uttryckte saken i USA, ska betala för alla de samhällsnyttigheter som de själva är med och utnyttjar.

Det är vidare intressant att läsa i AB om hur den prostituerade kvinna, som Littorin utnyttjade, senare slutat med prostitution och behövt psykologhjälp för att komma över de psykiska skador hennes prostitution åsamkade henne. Det var alltså inte ens en ”lycklig hora” som Littorin utnyttjade.1)

/Kerstin

Länkar:
1) Anna: jag sålde sex till Littorin, AB
2) Flera inlägg på Motvallsbloggen om Beatrice Asks förslag finner man här
- Vi väntar ännu på svar, AB
- Littorin säger till mig att påståendet inte stämmer, Reinfeldt i AB
- Får frågor och avgår, AB
- Medieforskare: Aftonbladet skulle kunna fällas, DN
- Ännu  mörkare moln (M), Ingemars nya blogg
- Han köpte i alla fall inte Toblerone, Lasses blogg
- Aftonbladet: Sven-Otto Littorin köpte sex, DN
- Aftonbladet: Littorin köpte sex, SvD

Antagligen var det fel att skriva en smutskalender, framför allt för att det är svårt att dra gränser. Den är, som synes, ganska tom fortfarande, men beror det bara på gränsdragningsproblem?

Vad ska betraktas som ren smuts om människor och vad är relevant nyhetsrapportering om våra politiker? Inför förra valets Skandalkalender fick jag en hel del hjälp från läsare av min blogg, den här gången har jag enbart fått in något enstaka tips och själv har jag inte hittat något allvarligt fall av ren smutkastning mot person i våra rikstäckande media fast alla talar om att en sådan pågår för fullt.

Nu säger och skriver mängder av socialdemokrater, Ingvar Karlssom bl.a. att Mona Sahlin utsätts för en förtalskampanj som är värre än den Olof Palme utsattes för. Var utspelar sig denna, i Stockholms innekretsar, på borgerliga bloggar, sådana som jag inte läser regelbundet? I stora och rikstäckande media ser jag inte mycket av den. Littorin menade att även han var utsatt för förfärliga mediadrev som också drabbade hans familj, vilket man heller inte sett mycket av utanför Stureplan.

Därmed är jag inne på de aktuella Littorinaffären. Vad ska man säga om AB:s behandling av honom? Börjar det inte likna en subtilare form av smutskastning: “Hihi, han har gjort något riktigt fult, men jag talar inte om vad.” Resultatet är förstås vilda spekulationer (vid sidan förmodligen av ökad AB-upplaga). Fältet lämnas öppet för alla upptänkliga misstankar. Människor spekulerar vilt om Littorins brott och föreslår allt från rattfylla, mord eller misshandel över smitning och narkotikabrott till sexköp. Mannen utsätts med andra ord för misstanker om allt från tämligen beskedliga brott till förfärliga illdåd varav de flesta torde vara felaktiga och där den värre sortens brott förhoppningsvis inte är sådana som han faktiskt har begått. Om Aftonblandet inte ganska snart berättar vilket brott han gjort sig skyldig till kommer jag att föra in deras skriverier i smutskalendern inom kort. Nu börjar det ju snarare handla om att fria Littorin från obefogade misstankar om värre brott än han har gjort sig skyldig till.

Sedan verkar allt det här talet om smutskampanjer och mosa den ena eller den andre, mest handla om vad som sägs och viskas om i innekretsarna i Stockholm, alltså något som försiggår inom en grupp som torde omfatta högst 500 personer, kanske 1.ooo om man tar till ordentligt, och Sverige har faktiskt 9 miljoner invånare . Vid förra valet avlades totalt 5.385.430 röster och landet hade då 6.892.009 röstberättigade varför omkring minst 6 miljoner röstberättigade aldrig hör något av dessa mosningskampanjer. Räknar vi snällt och tar bort bloggläsare kanske de icke-invigda väljarna inte är fler än 4-5 miljoner, men ändå. De röstar också i valet.

Själv har jag hittills förvånats över hur pass lite av både smutskastning och skandalskriverier vi sett i den här valkampanjen – hittills måste jag väl tillägga, så var finner man belägg för Ingvar Karlssons påstående om att det här är den smutsigaste valkampanjen någonsin? Vi som inte regelbundet frekventerar nöjesinrättningarna kring Stureplan ser i varje fall inte mycket av den.

Hur skulle det vara om politiker lärde sig inse att majoriteten av väljarkåren inte bor i centrala Stockholm, eller i stadens rikare randkommuner.

/Kerstin

Länkar:
- Jag är ingen stålman, S-O Littorin, AB
- Förhandlingarna om barnen bröt samman, AB
- Här tar det slut. Aftonbladet frågar ut ministern om ett påstått brott – då väljer han att avgå, AB
- Han valde att hoppa av istället för att berätta sanningen, AB
- Om röstfördelningen 2002 0ch 2006, Motvallsbloggen 28/9 2006
Tillagd länk 12/7:
-Medierna, politikerdrev och provokatör, SR
(Innehåll: Kritik av påståenden om journalistdrev mot Littorin.)

Det börjar redan “krypa” (se föregående bloggpost). Aftonbladet påstår nu att Littorin begick ett brott 2006 som han inte vill få omskrivet i media, varför han avgår.1) Så här skriver sedan Lena Melin om saken i AB:

En berättigad fråga är varför Aftonbladet inte nu publicerar de nya uppgifterna om Sven Otto Littorin. Skälet är enkelt. Sedan i går morse är han inte längre en offentlig person.

Han valde att hoppa av – i stället för att bli intervjuad. (2

Lena Melin menar alltså att skälet till att man inte avslöjar vilket brott det handlar om är att Littorin från och med nu är en privatperson, inte en minister, och därmed är hans eventuella brott idag en ren privatsak och inte av intresse för svenska folket.

Men – nu är ju situationen den, att Sverige under fyra år i så fall, har haft en minister som begått ett allvarligt brott. Då ligger det faktiskt fortfarande i svenska folkets intresse att få veta vad en av våra ministrar under denna tid har begått för ett brott.

Att han nu avgått tar ju inte bort det faktum, i så fall, att Sverige har haft en brottslig arbetsmarknadsminister under de närmast föregående fyra åren eftersom det påstådda brottet begicks redan 2006. Både Marjasins kvittoklippning och den nu avlidne justitieministern Geijers fula sexhistorier på sjuttiotalet är, vad jag förstår av medias skriverier, fortfarande av stort intresse för svenska väljare, liksom Mona Sahlins slarv i början av 90-talet. Så vad gör att den plötsligt f.d. arbetsmarknadsministern Littorins eventuella brottslighet inte är av allmänintresse dagen efter hans avgång? Att han är moderat och inte socialdemokrat, att moderater står över allt klander?

Eller ska vi  uppfatta Aftonbladets hummande i skägget om saken som en “fin” vink till andra, någon bloggare på hugget exempelvis, att avslöja brottets karaktär, så att man själv undgår fördömanden för närgången och ojuste journalistik?

/Kerstin

Länkar:
1) Här tar det slut. Aftonbladet frågar ut ministern om ett påstått brott – då väljer han att avgå, AB
2) Han valde att hoppa av istället för att berätta sanningen, AB

Littorin avgår. Ska vi tro tidningar och media, ja honom själv, så beror det på att han drabbats av självinsikten att han inte är stålmannen. Det har vi andra vetat hela tiden. Stålmannen hade exempelvis en helt annan målsättning än Littorin.

Så här säger killen i sitt tillkännagivande:

Jag har gått igenom djupa depressioner och jag har tagit professionell hjälp för att ta mig ur dem. Det finns många olika skäl till att jag fattat det här beslutet, och ett av dem är att när det står klart att tvisten med min fru kommer fortsätta och därmed det mediala trycket på annat än politiken kommer att fortgå då orkar inte jag. 1)

Man kan visserligen förstå att mannen har drabbats av depressioner, det förväntar sig varje anständig människa av den som utsätter andra för sådana livstragedier som Littorin förorsakat. Hans politiska gärning har varit förskräcklig för många sjuka och arbetslösa människor i landet.

Men – jag ska vara ärlig – jag tror inte alls att han avgår på grund av självinsikt eller av ren omtanke om sina barn. Jag har inga belägg, bara min tro vad gäller den saken. Jag vet dock vad professionell hjälp mot depressioner kan innebära och resultera i. Vad jag verkligen tror i saken ska jag emellertid inte skriva här, eftersom det som sagt bara är min tro. Vi får väl se framöver vad som kanske kryper fram.

Sedan är det givetvis också så att media kan bete sig otroligt svinigt mot människor och att det är fördömvärt när så sker, men var har journalister frossat i Littorins privatliv? Jag visste inte att han var frånskild, låg i fejd md f.d. frun om vårdnaden av barnen eller ens att han hade tre barn. Än mindre visste jag vad dessa barn heter. Jag visste inte heller att han hade legat på sjukhus för vad som verkar ha varit hjärtbesvär eller att han varit deprimerad (kunde väl ha gått till AF, där kan man bota sådant med speciellt förnedrande slavprogram, där kunde han ha blivit frisk direkt genom att lära sig skriva CV:n ex.). Jag har inte sett något om allt detta tidigare i de där efterhängsna och otrevliga media Littorin hänvisar till, så tipsa mig var jag kan finna skriverier i media om hans privatliv. Eller har journalister bara jagat honom och hans familj av ren illvilja, menar han?

Läser dessutom i AB att f.d. frun har stämt honom för att han, enligt henne, inte betalat vederbörligt underhåll för barnen (vilket är första gången jag läser något om hans privatliv). Ska vi acceptera att hon ljuger, att hon stämmer honom för något han inte har gjort och som borde vara väldigt lätt att motbevisa? 2)

Nå, egentligen intresserar detta mig inte. Jag struntar i hans privatliv men är mycket upprörd över vad han har gjort som politiker och önskar honom ett bättre liv som icke-politiker där han dessutom och förhoppningsvis inte kan ställa till lika mycket elände för andra människor. Jag tycker dock inte ett dugg synd om grabben. “Somliga”, sade min pappa, “straffar Gud omedelbart, andra först efter döden”. De flesta herrar av hans kaliber brukar inte straffas under sin livstid varför de torde undgå straff helt.

Sedan är det förstås så att ingenting kommer att bli bättre för att Littorin avgår. Det kommer inte att ändra moderaternas inhumana politik ett dugg. Billström är ju inte precis någon modern jesusgestalt han heller och har dessutom inte heller samma agenda som Stålmannen.

/Kerstin

Länkar:
1) Jag är ingen stålman, S-O Littorin, AB
2) Förhandlingarna om barnen bröt samman, AB
Tillagda länkar 8/7 kl 13.45
- Här tar det slut. Aftonbladet frågar ut ministern om ett påstått brott – då väljer han att avgå, AB
- Han valde att hoppa av istället för att berätta sanningen, AB
Tillagd länk 12/7:
-Medierna, politikerdrev och provokatör, SR
(Innehåll: Kritik av påståenden om journalistdrev mot Littorin.)

Ingen har ju kunnat undgå att notera att det har varit ett väldigt hallå kring kronprisessbröllopet de senaste månaderna. Jag har undvikit att ta del av de tjatiga skriverierna och TV-programmen om tillställningen men idag kunde jag inte låta bli att glutta lite på festligheterna på TV. Det blev en väldigt hackig och konstig tillställning, där allt stannade av var femte sekund och stod stilla i konstiga rutor och ränder långa stunder.

Vi lever ju inte längre, som förr, i en tid när “alla ska med”, vad gäller infrastrukturen, så vi är många ute i landet som bara kan se på TV i vackert väder och här regnade det mellan klockan tre på eftermiddagen och sex på kvällen varför mottagningen var mer än usel. Lika många är vi dessutom som inte har bredband som tillåter att man ser TV via dator med någon behållning.

Men jag kunde titta lite på bilderna från middagen på slottet, då det hade slutat regna här hemma. Det var en otrolig samling “big people”, som väl Svanberg skulle ha sagt. Damernas kreationer var fantastiska. Herrarna såg förstås som vanligt ut som en samling pingviner, utom de där utklädda lakejerna som jag tycker ser ut som rena skämten. Frackarna är avgjort att föredra framför de där maskeraddräkterna.

Jag har kanske aldrig avslöjat på bloggen att jag är intresserad av kläder och tycker om vackra sådana. Själv har jag nu aldrig haft varken chans eller anledning att klä upp mig ordentligt någon gång men det hindrar ju inte att man kan tycka om att titta på andras vackra klänningar. Som sagt, mängder med hänförande kreationer – samtidigt som det var lite kväljande att se ståten när man vet att det idag finns människor i Sverige som knappt har råd att äta, för att inte tala om hur somliga lever i andra delar av världen.

Hur som helst, och trots att jag förvisso är republikan, måste jag säga att prinsessan Viktoria är en mycket charmig ung dam som man inte kan låta bli att tycka om – i alla fall inte så här på avstånd. Har sällan sett en person stråla så intensivt av lycka som hon gjorde de stunder jag tittade. Det var så att man blev lycklig själv bara av att se henne skina som en sol. Därmed har hon nog vägt upp en hel del av den avoghet som många börjat känna på grund av allt tjat om bröllopet de senaste månaderna. Jag gissar att kungahuset får ökat stöd igen vid nästa mätning.

Så slutade det alltså lyckligt med att “den rekorderlige bondpojken” fick prinsessan och hela Västergötland.

Epilog
Om de sedan, som i sagorna, lever lyckliga i alla sina dar, det återstår förstås att se men antagande om en sådan varaktig lycka ska ju avsluta varje saga för när har man hört en riktig saga sluta med: “Så fick han prinsessan och halva kungariket. Sedan levde de lyckliga i fyra år innan de separerade“.
Hur många miljoner var det kalaset kostade förresten?

/Kerstin

Hela journalistkåren, i stort sett, ställde sig upp och uttryckte upprördhet över att somliga inte ville visa Vilks usla Muhammedteckningar, och hävdade att det hela i första hand var en yttrandefrihetsfråga, som om Vilks rätt att framträda varhelst han önskade, skulle vara den viktigaste yttrandefrihetsfråga som finns.

Varför är inte samma journalistkår lika upprörd över följande, är det för att man lydigt traskar patrull för USA och Israel?

There is nothing novel about shooting witnesses. In the last decade, 11 journalists have been murdered by Israeli forces, including Cevdet Kiliclar, a Turkish who was shot in the head, last week, as he photographed Israeli commandos attacking peace activists on the Freedom Flotilla. The U.S. never condemns these crimes because it’s Israel’s biggest supporter, and also because it does the same. During the 2003 invasion of Iraq, we bombed the office of Al Jazeera and shelled the Palestine Hotel, killing three journalists altogether, while injuring four. In 2005, U.S. troops shot at a car carrying Italian journalist, Giuliana Sgrena, who had just been rescued by Italian agents after a 28-day hostage ordeal. 1)

OK, somliga av de här morden har nämnts och diskuterats i media men knappast med den intensitet och upprördhet som Vilks rätt att visa sina teckningar och hans yttrandefrihet har diskuterats. Ändå är de inskränkningar i yttrandefriheten som de här morden utgör  en mycket allvarligare fråga än frågan om man inskränker Vilks yttrandefrihet när man avstår från att låta honom ställa ut sina dåliga teckningar, teckningar som han har sin fulla rätt att lägga ut på sin egen blogg eller visa i egna utställningslokaler. Hans yttrandefrihet är nämligen inte på något sätt hotad. Däremot hotas yttrandefriheten allvarligt i och av frihetens stamort på jorden, USA och i och av den enda demokratin i Mellersta Östern, Israel.

/Kerstin

Länk:
1) Shooting Witnesses. Eyes With Legs, Linh Dinh, counterpunch.org
- The Truth Behind Israeli Propaganda, Rober Fisk, The Independent
Rekommenderas speciellt:
Massakerns första offer, Approximantion