Oljan fortsätter att välla ut i Mexikanska Golfen och de arbetslösa fiskarna är numer anställda av BP för upprensningsarbeta utmed stränderna, där de travar runt med gummihanskar på händerna och lassar ilandfluten olja i stora plastsäckar. De flesta av oss har väl sett bilder på de arbetande upprensarna.

Vad som däremot inte talas så mycket om här hemma i Sverige och inte heller i USA och som BP, det fina privatägda och ansvarsfulla oljebolag som har ”vår egen superman” Svanberg som styrelseordförande, försöker tysta ner i USA är de allvarliga hälsorisker som är förknippade med upprensningen.

De som rensade upp på stränderna efter Exxon Valdez-olyckan för omkring 20 år sedan drabbades av allvarliga andningsbesvär. Somliga har tydligen dött av dem, andra lider fortfarande svårt av sviterna efter sitt deltagande i upprensningsarbetet. 1)

Många av dem som rensar olja utmed stränderna kring Mexikanska bukten, de fiskare som alltså förlorade sin utkomst i och med oljespillet, drabbas nu av samma hälsoproblem som drabbade dem som rensade stränder efter Exxon Valdez. Och vad händer? Jo BP förbjuder dem som drabbas att gå ut och tala offentligt om problemet. Den som talar med media om saken sparkas. Alltså teg de ”anställda” ganska länge men sedan började deras fruar oroa sig för sin mäns hälsa då männen började må riktigt dåligt och började berätta. Då förklarade det ansvarsfulla BP att de som hade fruar som talar med media om hälsoproblemet skulle avskedas. Inte nog med det, de upprensningsarbetare som på eget bevåg använder sig av andningsskydd och masker kommer också att sparkas.

Reglera oljebolagen, tvinga dem att vidta mer försiktighetsåtgärder? Nej absolut inte, säger de konservativa, som i USA är desamma som dem vi kallar liberaler och nyliberaler i Europa (Allianseregeringen i Sverige ex). Vår egen utrikesminister har sina fingrar i oljesmeten, som inte är vackrare på andra håll, som vi vet.

Just about everyone at this point knows that liability awards will be determined not in the hallowed halls of Congress, but by knock-down, drag-out court fights. More safety precautions can gradually be rolled back or ignored, just as earlier safety regulations were rolled back or ignored in the years leading up to the BP spill. And none of this goes to the basic dilemma of whether drilling at these depths should be allowed at all, when the dangers are so great and the stakes so high. Members of Congress can see the heat the White House has gotten for daring (in an uncharacteristic move) to impose even a partial moratorium on deepwater drilling: a federal judge declared the move illegal, while right-wingers attacked it as something just short of a Communistic plot to destroy the nation’s economy.………

In sum, we citizens of the United States have surrendered the greatest natural resource wealth of our nation to private business interests–who naturally run it for their own profit, rather than for the public good. In return, we have demanded virtually nothing. And the little we have demanded–the most basic of safety precautions, the most modest of demands for fair pricing–have been ignored and derided by companies that regularly top the Global 500 list for profitability. 2)

Så tar maktens kreatur sitt ansvar för ”de små” människorna och för miljön.

Det är de där företagen som våra unga nyliberaler strider för och som de anser är ansvarsfulla nog att ta ta hand om världen på bästa sätt bara de slipper alla statliga regleringar och får göra som de vill (som om de inte redan får göra det och som om de inte redan äger USA:s och därmed numer, i spåren av den totalt och globalt fria handeln, även Sveriges politik). BP bidrog med stora belopp till Obamas valkampanj, och givetvis även till McCains, det gäller ju att äga vem som än råkar hamna i ovala rummet och i senat och kongress.

Folket ska skrämmas till tystnad även här

När eliternas eliter träffas för att besluta om världens öden, och människor demonstrerar mot deras förstörelseverksamhet då ser det regelbundet ut som vid G20-mötet i Toronto nyligen.

Det här kunde lika väl ha sagts efter de s.k. Göteborgskravallerna, då en polisbrutatlitet vi aldrig sett tidigare i Sverige uppvisades (uppenbart planerad av USA:s säkerhetstjänst) eller efter Köpenhamnsmötet i vintras. Vad är Littorins omoraliska eskapader i jämförelse med allt detta, ingenting. Men det är ju bra om vi talar om hans snedsteg istället för om viktigare ting förstås. Jag har själv bidragit till en sådan oviktig diskussion. Å andra sidan, om moralpaniken över Littorins sexbrott kan öppna fler människors ögon för vad Allianspolitikerna står för så är den kanske inte så oviktig i alla fall. Alliansen verkar även för de multinationella företagens frihet att göra som det behagar dem.

Som sagt, när Eisenhower avgick varnade han för det militärindustriella komplext, och däri fick han rätt har eftervärlden visat. Tage Erlandet utfärdade också en varning när han avgick. På frågan om vad som oroade honom mest inför framtiden svarade han att det var de multinationella företagen. Hans farhågor var lika befogade som Eisenhowers men dem verkar alla ha glömt idag.

/Kerstin

Länkar:
1) Toxic Crude Oil in The Gulf, YouTube
1) BP Oil Spill Cleanup Workers Getting Sick, Exxon Valdez survivor Warns of Long Term Health Effect, demokracynow.org (Avsnittet om oljesaneringen mot slutet av programmet.)
2) Congress and the Oil Spill, J Ridgeway, counterpunch.org
- Golf Spill News
- Police State Canada, vimeo

För varje ny bok om historia som jag läser går det upp en ny talgdank. Mycket av vad Karl Marx sade kan verka konstigt eller lite överspänt idag, men går vi tillbaka i historien blir det mesta han sade tämligen begripligt, och dessutom högst befogat. För att inte tala om att det återigen är högst aktuellt.

När kommunisterna talade om revolution talade de inte om att ta makten med vapen. Men sade de, om arbetarna försöker ta över produktionsapparaten så kommer inte kapitalisterna att låta detta ske utan de kommer att börja skjuta på folk. I det läget, menade de, måste vi arbetare försvara revolutionen med våld. Att de förutsatte att kapitalisterna skulle ta till våld för att försvara vad de betraktade som sin rättmätiga egendom förstår man när man exempelvis läser Howard Zinns berömda bok Det amerikanska folkets historia (1980, på svenska 1999, Ordfronts förlag).

Det var mycket jag inte visste om USA:s historia före 1940. Den har jag, inser jag nu, bara haft väldigt övergripande, eller ska vi säga dimmiga begrepp om. Jag hade exempelvis inte alls klart för mig hur illa människor for i de amerikanska industrierna under 1800-talet och i början av 1900-talet, fast jag borde förstått det eftersom jag vet hur de engelska arbetarna och barnarbetarna hade det och även de svenska. Jag hade inte heller klart för mig hur många och stora strejker arbetarna genomförde i USA under detta sekel och in på 1900-talet. Inte heller hade jag klart för mig hur många strejkande som sköts av militär och polis eller som avrättades som våldsmän (den tidens ord för terrorister) under den här tiden. Det måste ha varit något tusental sammanlagt. Levde man mitt i denna blodiga historia så tvivlade man förstås inte på att kapitalisterna skulle försvara sitt stöldgods med hur våldsamma metoder som helst.

Vadå, stöldgods? Ja det rikas ”egendomar” och rikedomar kan faktiskt inte kallas något annat. Även här förstår jag först nu den verkliga innebörden i Proudhons uttalande om att ”Egendom är stöld”. Först fördrev man ursprungsbefolkningen, dödade stora delar av indianerna och lade beslag på deras land, vilket de flesta av oss förstås vet redan men kanske inte har insett den fulla vidden av, och därvid förstörde man förstås deras möjligheter att försörja sig. När man sedan exempelvis hittade guld på något av de områden dit man flyttat indianerna och lovat dem att de skulle få bo i i evärderliga tider, stiftade man en lag som förbjöd indianer att bryta och handla med guld och tvingade dem återigen att flytta på sig.

Faktum är, det ser man klart när man studerar kapitalismens historia, att ingen har blivit rik på eget arbeta. De rikedomar som somliga samlade på sig under 1700- och 1800-talen och som sedan gått i arv och dessutom förmerats sedan dess, skapade man dels genom att man lade beslag på den bästa jorden, dels genom att man med diverse finter och finurliga metoder skuldsatte stora delar av småbondebefolkningen, så att denna till slut blev tvungen att sälja sina marker till storgodsägarna. Dessutom utnyttjade man svarta slavar för att få ihop förmögenheter på plantagerna i södern och tvingade övriga vita att arbeta 10-12 ja upp till 16 timmar/dag, för så låga löner att de närmast svalt. Detta är också en stöld, stöld av människors arbetskraft. Dessutom stiftade man lagar som gynnade de rika och arbetare hade inte stora möjligheter att få rätt gentemot en arbetsgivare. Lagarna syftade uttalat till att de rika skulle kunna samla på sig ännu större förmögenheter och att dessa skulle vara skyddade.

Man stal dessutom inte bara arbetarnas och slavarnas arbete. Vid sidan av att man stal deras frihet stal man också många människors liv, genom att de tvingades arbeta utan säkerhetsanordningar och i mycket hälsovådliga lokaler. År 1904, skriver Zinn, dödades 27.000 arbetare i och av sina arbeten. Under ett år inträffade 50.000 olyckor bara i New Yorks industrier. Någon ersättning fick arbetarna förstås inte om de skadade sig pga arbetet, eller änkor och barn om fadern omkom på arbetet. Men kapitalistfamiljerna samlade på sig enorma förmögenheter, förmögenheter som sedan gått i arv. Här hittade vi redan under 1800-talet klanen Rockefeller, Carnegie, J.P. Morgan m.fl. De hade inte kunnat skapa sig sådana enorma förmögenheter om de inte stulit från indianerna, från de fattiga och från de svarta slavarna. Om vi ser oss omkring inser vi att dessa familjer, och ett antal andra frälseklaner, håller på att lägga under sig alla naturresurser i hela världen idag. Somligt krigar USA sig till åt dem. Annat kan de köpa upp för spottstyvrar när den nyliberala politiken stipulerar att allting ska privatiseras och ingenting ska göras i offentlig regi och när IMF går in och tvingar skuldsatta stater att skära ner och spara.

Inte underligt att Karl Marx kommunistiska utopi kom att utgöra en lockelse för de människor som slet som djur, nästan dygnet runt och för svältlöner. Den ingav hopp, den inspirerade till strejker, som faktiskt ledde till vissa, om än blygsamma förbättringar en bit in på 1900-talet, men till priset av många döda arbetare. Utan en lång strid hade arbetarna inte fått uppleva några sådana. Vi måste försöka sätta oss in i deras villkor och den verklighet arbetare och egendomslösa levde i för att förstå det här. De hade inte sett Stalin förstöra den kommunistiska utopin. De hade inte sett det åsiktsförtryck som somliga kommunistiska regimer senare skulle utsätta sina befolkningar för. De såg bara en rent ofantlig utsugning av sina egna, ett antal sjukt förmöga krösusar som levde gott på deras arbete och att deras egna löner inte ens räckte till det nödvändigaste och en strimma hopp om ett anständigt liv, i den kommunistiska utopin.

Slutligen ett citat från boken. 1890 höll folktalaren Mary Ellen Lease ett tal där hon bl.a. sade något som låter bekant även i våra dagar, inte konstigt eftersom USA drabbades av den ena bankkrisen efter den andra under sista halvan av 1800-talet fram till krisenn 1929:

Wall Street äger landet. Det är inte längre en stat av folket genom folket och för folket  utan en stat av Wall Street, genom Wall Street och för Wall Street. (sid 269)

Intet är nytt under solen, och det som var historia 1975 är inte historia längre. Det är  nutid, och blev det efter att nyliberalismen blev dominerande ekonomiskt teori – igen, under 70-talet. Så nu ser vi återigen kris på kris och idag, liksom då, kan de rika eliterna berika sig ännu mer på grund av och efter varje kris, medan de sämre ställda får det allt sämre. Vi lever kort och gott i de rika eliternas revolution, i en period då de tar tillbaka vad de ansåg sig tvingade att ge ifrån sig efter revolutionen i Ryssland.

Så här skriver således Mikael Nyberg (Kapitalet.se) om en rapport från Aspeninstitutet, den ekonomiska elit som trumfat igenom nyliberalismen och privatiseringarnat:

Åtta timmars arbetsdag fem dagar i veckan är en ”historisk abnormitet” och full sysselsättning ”bör inte accepteras som ett mål i sig och naturligtvis inte som något absolut gott som ska uppnås till varje pris”. Men i omställningen till bestående arbetslöshet riskerar samhället att upplösas i vilda strejker, sabotage och politisk oro. ”Om vi inte är kloka nog att förhindra det, kan trettiotalets klasskrig lätt blossa upp på nytt och förvärras.” (s.143)

De är kloka nog. De kallar det åtgärder för att skydda oss mot terrorism.

Jag får nog anledning att återkomma om den här boken.

/Kerstin

Fästet på bilden är ett gammalt sådant, som jag har några i lager och använder även till nyare lampor av den här sorten eftersom de fästen som skickas med numer är usla – på alla sätt och vis.

Dottern inhandlade en skrivbordslampa åt mig på IKEA i förrgår. Det var så att jag skämdes när jag betalade den. Jag hade varit beredd att betala 500 kr för den här lampan om den var av skaplig kvalitet och det tror jag att den är. Den kostade, hör och häpna, 84 79 kronor. Lampan är förstås tillverkad i Kina. Den är i plåt och jag har en exakt likadan sedan tidigare, som varit mycket bra. Det enda som är dåligt med de här modellerna numer är de plastfästen som man ersatte de äldre stålfästena med, som varken håller lampan eller i längden. Det här är en klassisk modell som tillverkats i minst 50 år, med minimala förändringar och modesvängningar, bortsett från hållarna.

Det kan helt enkelt inte vara vettigt att tillverka sådana här saker för ett spottstyver i Kina, vilket innebär att de som arbetar i tillverkningsindustrin där får usla löner, och sedan frakta prylarna runt halva jordklotet för att sälja dem här för struntsummor.

När det ekonomiska systemet fungerar på det sättet då har de som bestämmer hur detta system ska fungera inte fattat vad de håller på med. Då har de totalt missat det faktum att olja, som dels används för att tillverka lamporna dels används för att frakta dessa runt hela jorden, är en ändlig resurs som vi borde spara på och endast använda till det nödvändigaste idag, och det av flera skäl. Dels därför att oljan inte finns i oändlig mängd, dels för att förbränningen av den hotar att förändra klimatet på ett helt oförutsägbart men sannolikt katastrofalt sätt.

Istället väljer dessa våra styrande att kriga, och att döda miljontals människor, för att kunna lägga beslag på de sista dropparna olja för den egna snöda vinningens skull. Så säger somliga att människan är den mest intelligenta varelsen på jorden. Är hon det så måste det vara de allra ointelligentaste bland oss människor som styr världens öden. De som gör det verkar nämligen inte stå så värst mycket högre, vad gäller tankeförmåga och vilja att rädda vad som räddas kan på jorden, än kräldjuren.

Är det någon alls som bryr sig förresten? Hur många ungdomar, alltså människor under 40 (det där med vad som är ungdom är ju relativt) engagerar sig idag för en förnuftig och miljöhållbar utveckling? Inga alls? Eller är det bara så att massmedia inte bryr sig om att skriva om dem idag? På 70-talet var vi i alla fall många som kämpade för bevarandet av en god miljö. Idag verkar inte ens miljöpartiet ha något intresse av den saken.

Hela idén med ”globaliseringen”, att allting ska tillverkas där det är billigast (läs: där människor inte får anständigt betalt för sina arbetsinsatser), är fullkomligt vanvettig. Det är klart att om man värnar om jorden, om människorna och om allas vår framtid, då inser man att prylar, liksom mat, ska tillverkas så nära konsumenterna som möjligt och att prylar ska tillverkas med så god kvalitet att de håller länge, för att vi ska kunna avända så lite energi som möjligt både till produktion och till frakter och distribution.

PS: För övrigt anser jag att internetleverantörerna borde vara skyldiga att ersätta kunderna när vi varit avskurna från nätet mer än ett dygn, alltså samma regler som gäller för elbolagen. Vi betalar för den här servicen hela månaden och då ska vi inte behöva vara utan den ett dygn då och då utan att få nedsatt avgift för den tid tjänsten inte fungerar.

Apropå Janne Josefssons program på TV idag, om hur invandrare utnyttjas oskäligt av inhumana arbetsköpare:

Året var 1993, på sommaren närmare bestämt. Jag var mycket upprörd då, dels över massmedias sätt att diskutera vad de kallade ”invandrarpoilitiken” och alla deras skriverier om ”flyktingtsrömmarna”, dels över den dåvarande borgerliga regeringens flyktingpolitik. Den gången var det framför allt människor från det krigsdrabbade Jugoslavien som sökte sig hit.
Redan den tidigare socialdemokratiska regeringen hade börjat försämra för flyktingarna i Sverige, men den borgerliga regeringen slog, tyckte jag då, alla rekord. (Det var innan jag hade sett den nuvarande borgerliga regeringen.) Den gången skrev jag av mig min ilska i ett 250 sidor långt manus, ett av mina byrålådsditon. Ur detta manus är nedanstående stycke hämtat.

Det kan ju vara intressant, i alla fall för några, att i dessa dagar, med en ny inhuman borgerlig regering, erinra sig lite om tiden då regeringen Bildt just stod i begrepp att besluta om tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingarna, så att de kunde skickas tillbaka hem igen så fort kriget var över – och när detta skulle inträffa visste man inte då. (Texten är obetydligt redigerad bl.a. för att den är nerkortad.)

Sommaren 1993 alltså:
Tillfälliga uppehållstillstånd – vad sådana innebär
I massmedia reagerade ingen då man talade om tillfälliga uppehållstillstånd och ingen påpekade att ett sådant också försätter människor i hemska situationer. Vad hade man tänkt sig? Att flyktingarna skulle stanna här i ett okänt antal år, kanske 15 år – eller vad‚ för att sedan utvisas‚ eller att de skulle stanna ett antal år först för att se om de kunde sändas hem‚ för att få tillstånd att stanna efter några års vistelse här då de inte gärna kunde leva i kappsäck i evigheter, eller har man i Sverige börjat ta palestinska flyktingläger i Mellersta Östern som förebilder? Hur hade man tänkt sig att det skulle gå med de barn som inte skulle få riktig skolgång i Sverige under tiden. Hur skulle deras situation se ut om några år och om de slutligen får uppehållstillstånd? Kring nyåret 92-93 beslutades nämligen att man skulle dra ner på flyktingbarnens skolgång på förläggningarna.
…………
Att försämra flyktingbarnens skolgång är förstås omänskligt. Här gäller det barn som är i mycket stort behov av distraktion och möjligheter till ett andningshål samt av stöd och hjälp från utomstående. Det är horribelt att man alls kunde komma på den idén! Dessutom riskerar man med detta beslut att slutligen stå där med en stor grupp flyktingungdomar som man så småningom måste ge uppehållstillstånd i Sverige och som nu hunnit bli halvanalfabeter. Det kan knappast göra dem väl rustade att klara sig bra i det svenska samhället.

Det var beslutet, att barnen till de asylsökande inte skulle få fullgod skolundervisning, som skolminister Beatrice Ask motiverade med att ”nu skulle människor bli mindre irriterade på flyktingarna eftersom kostnaderna för dem minskade i och med detta”.
Det har också mumlats om att man skulle behandla flyktingarna i klump‚ något man ännu inte har beslutat om dock. Sådana beslut står i klar strid mot tidigare praxis och intentioner genom att de slår ytterst slumpmässigt och kan försätta många individer i mycket svåra eller riskabla situationer‚ rentav innebära döden för somliga om man beslutar om utvisning i klump. Min generation är uppvuxen med ett borgerligt återkommande skall mot socialdemokraterna för baltutlämningen efter andra världskriget. Nu ser det ut som om den borgerliga regeringen tänker upprepa just det som den hånat och kritiserat den socialdemokratiska regeringen för under mer än fyrtio år, när det gällde baltflyktingarna.

Dessutom håller vi kollektivt på att upprepa det vi gjorde mot judarna under trettiotalet‚ nämligen hindrar dem från att komma hit som plågas svårt i koncentrationsläger och som utsätts för regelrätta folkmord. Nu kräver Sverige visum från områden där människor torteras och lider svårt på grund av omständigheterna där. Massmedias företrädare kan ta åt sig en stor del av äran för det‚ denna gången såväl som för femtio år sedan.

Här måste också sägas några ord om invandrarminister Friggebos bejublade framträdande i allsångsbranschen inför en församling invandrare och flyktingar i en stockholmsförort.
Den gången ställde hon också ut sin okunnighet till allmänt beskådande. Jag roade mig dagen efter hennes framträdande med att fråga mina flyktingelever på sfi-kurserna hur många som kände till sången ”We shall overcome”. En trodde sig ha hört den någon gång. Han hade arbetet för en luthersk kyrka i sitt afrikanska hemland. Övriga‚ som kom från olika delar av världen‚ hade aldrig hört sången. Jag gissar att det inte fanns mer än högst några‚ om någon alls‚ i den församling Friggebo försökte elda till allsång, som hört den här sången. Dessutom har de flesta av de invandrare hon talade till inte allsång som tradition och de är definitivt inte vana vid att skyla över motsättningar med en hurtig sång. Ovanpå detta är de flesta av flyktingarna alldeles för unga för att ha denna sång med sig i sina bagage även om de alla hade råkat komma från en USA-dominerad kulturkrets‚ vilket få av dem gjorde av bilderna på TV att döma. Det löjligaste i situationen var således inte‚ som så många i massmedia tycks ha ansett‚ att Friggebo försökte dämpa irritationen och motsättningarna med en sång‚ det tragikomiska var att hon lika gärna kunde bett dem alla sjunga ”Bä bä vita lamm” eller ”Hej tomtegubbar slå i glasen” då dessa sånger är lika okända för den församling hon talade med som den sång hon föreslog och försökte ta upp. Det är mycket man inte vet och inte förstår om världen när man tror att alla överallt och i alla åldrar kan sången ”We shall overcome”. En invandrarminister borde kunna litet mer än så. Man undrar vad Carl Bildt syftade på då han efter det borgerliga segervalet sturskt påstod att han just bildat Sveriges genom tiderna mest kompetenta regering?
(Bildts och Friggebos framträdande och försök att leda allsång kan ses på Youtub) :
……………
Tanken i vår invandrings- och invandrarpolitik har varit att vi inte skulle utveckla samma typ av gästarbetarsystem som det man utvecklade nere i Tyskland. Det ansågs omänskligt och det är också omänskligt. Ett sådant system innebär att människor kan få arbeta en tid inom landet‚ så länge de är attraktiva‚ men när de endera slitits ut av industrin eller industrin inte längre behöver lika mycket arbetskraft‚ då sparkar man ut dem ur landet igen. En sådan politik avspeglar en mycket odemokratisk och ovärdig människosyn enligt vilken människor från andra länder inte har något människovärde. De är endast värda något som produktionsfaktorer och om de inte kan fungera som sådana då ska de kastas ut ur landet eller förbjudas att bo här. Enligt denna politik har endast de i landet‚ av infödda föräldrar födda‚ något människovärde. Alla andra har endast ett värde som är jämställt med maskiners: ”Så länge vi har nytta av dig kan du bo här. När vi inte längre behöver dig då ska du väck och om du svälter ihjäl därefter det är vi inte intresserade av”‚ är den attityd som ligger till grund för gästarbetarsystemet.

Sverige skulle inte styras utifrån sådana värderingar och en sådan människosyn ansåg man tidigare. En människa skulle endera få tillstånd att stanna i vårt land för gott‚ eller så skulle den inte få tillstånd att stanna här. En flykting skulle endera få permanent arbets- och uppehållstillstånd därför att han hade bedömts vara i behov av beskydd och asyl i vårt land‚ eller så skulle han/hon inte anses ha sådant behov och då skulle han inte ges något arbets- och uppehållstillstånd utan sändas tillbaka hem. En noggrann prövning av hans asylskäl skulle garantera rättstryggheten för den asylsökande.
Detta var grundprincipen – och det är ingen dålig princip. Det enda acceptabla alternativet till denna princip är att man öppnar gränserna helt och tillåter vem som helst att komma hit och bo här‚ med allt vad det innebär för alla. Som praxis skulle denna princip troligen skapa stora problem och många tragedier dessvärre. Ibland tvingas man acceptera kompromisser och som sådan förefaller mig den svenska principen som gällde fram till sommaren 1992 vara den bästa tänkbara.

Vad händer när man har gästarbetarsystem?
Jo‚ människor som efter en tid utvisas‚ eller får sina arbetstillstånd indragna‚ har redan skaffat sig ett kontaktnät och de har stora möjligheter att gömma sig i samhället och stanna kvar illegalt i landet. Den kader av illegala invandrare man då får blir en utmärkt källa till problem och bidrar starkt till att främlingsfientligheten ökar. De människor som inte ser sig ha någon annan möjlighet i livet än att stanna illegalt i det land där de har arbetat en längre tid‚ de börjar därmed leva svart. De arbetar svart. De bor svart. De ger i sin tur upphov till en hel sektor av illegala verksamheter. Deras arbetsinsatser beskattas inte. De som hyr ut bostäder till dem kan ta ut ockerhyror av dem. De saknar socialt skyddsnät och blir de sjuka kan de inte söka läkare‚ deras barn‚ om de har sådana‚ kan inte gå i skolan etc. De som anställer dem kan betala dem usla löner och utnyttja dem å det skändligaste‚ som Günter Wallraff påvisade i sin bok ”Längst därnere ” (l985). Illegala invandrare hamnar alltså i ett tillstånd av total rättslöshet och blir lätta offer för kriminella av alla slag‚ om de inte själva initierar kriminella verksamhet för att försörja sig, vilket många av dem kommer att göra.

I flera Europeiska länder har sådana illegala invandrare blivit en institution som inte finns officiellt‚ men som alla känner till och som ändå accepteras i någon mening, eller i alla fall accepterades tills arbetslösheten steg med den nyliberala ekonomiska politik som man började tillämpa. I Frankrike, förklarades i ett TV- program‚ hotar industriidkare att flytta produktionen utomlands om man kastar ut de illegala invandrarna‚ eftersom‚ som man hävdar‚ man inte har råd att betala avtalsenliga löner. Alltså bor de illegala invandrarna kvar i Frankrike och skapar invandrarfientlighet då de anses ta arbeten från fransmän och till usla löner.
Wallraff påvisade hur tysk industri utnyttjar illegala invandrare och hur skrupelfria mellanhänder hyr in dem för diverse smutsiga och farliga arbeten till hutlöst låga löner. För dessa människor struntar man i alla arbetsmiljöbestämmelser. De kan ju inte klaga och inte gå till domstolar.

Systemet med illegal arbetskraft är ojämlikheten satt i system och det är ett system som inte på något sätt är förenligt med demokratiska principer. I själva verket är det en modern form av slavdriveri.
Vi är nu med raska steg på väg mot just detta system. Dels har vi gett generellt tillstånd för asylsökande som får vänta mer än några månader på besked‚ att arbeta‚ dels mumlar politikerna nu om att vi nog i fortsättningen får sluta att verkligen se till att utvisade också reser ut ur landet utan istället lita på att de själva tar sig ur landet när de blir utvisade‚ alltså att vi bör bete oss precis såsom man betett sig nere i Europa och på just det sätt som skapat de vidriga förhållanden som många människor lever under där. Ännu är detta inte beslutat här hemma‚ men nu kan man inte förvånas över något så det här kan mycket väl bli en kommande lag.

De borgerliga partierna och deras press presenterar emellertid det här systemet som ett ”valfrihetens och den lilla människans egna ansvar-system”. Det låter fint – men den verklighet som det skapar‚ den är inte fin. Den är smutsig‚ odemokratisk och hur inhuman som helst. Den bäddar för kriminalitet‚ för främlingsfientlighet och rasism och för en omoralisk och omänsklig utsugning av människor från andra länder. Däremot är många industriägare förtjusta i systemet av det enkla skälet att de här får en grupp arbetare för vilka inga som helst rättigheter gäller och som de kan utnyttja precis som de vill. De kan direkt döda dem utan att någon protesterar.
……….
Det fanns endast ett förnuftigt krav att ställa för några år sedan‚ det var kravet på kortare behandlingstider och förnuftig sysselsättning och en god utbildning i svenska under väntetiden på förläggningarna.
Den väg man nu gått är den motsatta. Den leder inte till ett gott samhälle för alla‚ eller ens för några. I USA börjar den rikare delen av befolkningen att förskansa sig bakom murar och anställer vakter för att känna sig trygga. I städerna kan inga barn tillåtas gå ut ensamma utan de måste alltid ha en vuxen med sig då de riskerar att kidnappas eller slås ihjäl. Så går det i ett land där ojämlikheten mellan människor blir alltför stor och där somliga har allt medan andra inte får något och där man diskriminerar vissa grupper allvarligt. Dit är vi på väg i allt raskare takt. Det är inte någon trevlig framtidsvision. Skälet till att vi är på väg dit är inte att det måste gå på det sättet när man får invandrare‚ utan det går på det sättet för att man nu fattar huvudlösa beslut om förändringar med sådana dystra konsekvenser.
 
Vi sänder fel signaler
På senare år har framför allt Ian Wachtmeister‚ men också somliga utanför hans grupp‚ hävdat att Sverige sänder ut fel signaler och att detta är orsaken till att så många kommer till Sverige. Det är naturligtvis helt riktigt att ett land som får rykte om sig att vara ett bra land där invandrare och flyktingar behandlas väl‚ i förhållande till hur situationen är i andra länder, också blir ett land som lockar flyktingar och invandrare. (…..) Är detta faktum verkligen skäl att skapa så eländiga förhållanden för invandrare och flyktingar i Sverige idag att ryktet om hur förskräckligt det är i det här landet går som en löpeld runt jorden? Är det verkligen det ryktet vi vill ha i världen och är priset‚ en stor grupp av invandrare som helt saknar känsla av solidaritet med vårt land‚ med allt vad det för med sig av sociala problem‚ verkligen värt att betalas för att det ska komma färre flyktingar till våra gränser och begära asyl här?

Det är oundvikligen så att behandlar man människor illa i ett land‚ då kommer dessa människor snart att avsky det samhälle de hamnat i och att vägra att anpassa sig och följa detta lands normer och lagar. När de gör så kommer de att utgöra problem i detta land. Det blir alltid problem om man inom ett lands gränser har en stor grupp människor boende som inte accepterar landets seder och bruk och inte respekterar dess majoritetsbefolkning och de lagar som gäller‚ eller som betraktar majoritetsbefolkningen som ociviliserad och oförnuftig och som sådan betraktar man alltid den grupp människor som visar en sitt förakt eller sin ringaktning.
……….
Eftersom vi nu har en hel del flyktingar som tillåts stanna i vårt land, och som därmed kommer att bosätta sig här för gott‚ är det inte någon god idé att redan från början behandla dem nedlåtande och dåligt. Med sådant agerande kan vi inte annat än skapa oss verkligt allvarliga och tråkiga problem i framtiden också med de invandrare som bor här legalt och med problem med invandrare följer oundvikligen ökande rasism och tilltagande främlingsfientlighet. Ännu så länge har vi inga allvarliga sådana problem med invandrare i vårt land‚ vilket till inte ringa del beror på den förda invandrarpolitiken. De är emellertid under uppsegling‚ men inte för att vi gjort för mycket utan för att vi gjort för litet‚ för att inga allvarliga försök att verkligen leva upp till lagstiftarnas intentioner gjorts de senaste åren och för att man skapat en invandrarfientlighet i landet och lockat fram rasister och extremister ur deras hålor och uppmuntrat dem att gå till aktion.
 
Rikspolitikerna och flyktingpolitiken
Rikspolitikerna har inte agerat imponerande flyktingvänligt de senaste åren och det är ett faktum att de gamla intentionerna ”jämlikhet‚ samverkan och valfrihet” inte längre gäller i praktiken‚ även om man inte lagstiftat bort orden ännu. Redan den gamla socialdemokratiska regeringen började ändra dessa intentioner‚ bl.a. i samband med att man kritiserade hemspråksundervisningen och gav sådana signaler till kommunerna att dessa började dra ner på denna. Sedan dess har neddragningen på hemspråksundervisningen varit stor och därmed handlar det inte längre om valfrihet för invandraren om han vill behålla sin kultur eller inte‚ och om att han eller hon ska ges möjligheter att återvända hem till sitt hemland igen när situationen kanske förändras där‚ som inte var en oväsentligt orsak till att man beslutade om hemspråksundervisningen en gång. Vidare har man i flera omgångar dragit ner på bidragen till de asylsökande.

1992 presenterade Monica Werenfels Röttorp en utredning om flyktingmottagandet. Hela utredningen genomsyras av inställningen till flyktingarna som en asocial halvkriminell grupp som det gäller att sätta dit‚ tvinga till arbete och hota att lyda de order de får från det svenska samhället‚ med andra ord av förläggningspersonalen. Det vackra talet om deras företagsamhet och kreativitet är inte ägnat att göra annat än dölja denna grundinställning. Den här regeringen är utmärkt duktig att med vackra ord måla över en rutten politik så att den ska förefalla smaklig och dölja vad det egentligen är frågan om.

Det sägs också mellan raderna i undersökningen att även om asylsökande ska kunna åläggas att delta i svenskundervisning under asyltiden‚ så ska arbete gå före sfi-undervisning. Flyktingen ska vara skyldig att försörja sig och sin familj och därför bör inte deltagande i sfi-undervisning vara en rättighet hävdar utredaren. Arbetar flyktingarna ska de inte lära sig svenska med andra ord‚ med de konsekvenser detta får för dem som senare får tillstånd att stanna i landet. De som inte arbetar ska tvingas att gå på sfi-undervisning däremot‚ med hot om neddragning av bidraget om de uteblir. (………) Utredaren avslöjar också att hon lägger skulden för att flyktingarna inte lär sig svenska på flyktingarna själva‚ inte på det samhälle som struntar i att organisera en förnuftig och god undervisning åt dem.

DN hade dessvärre alldeles rätt när man presenterade denna undersökning med rubriken ”Hårdare tag mot flyktingar”‚ det är i grunden detta det hela handlar om. Invandrarministern har inte varit sen att haka på den flyktingfientliga attityd som den liberala pressen ihärdigt arbetat för att åstadkomma de senaste åren. Skamligt är ett milt uttryck i det här sammanhanget.

Länk:
Uppdrag Granskning TV1

Läser i Aftonbladet om ännu en undersökning som pekar på att mobiltelefoner kan ge hjärntumörer, och att framför allt barn och unga människor utsätts för ökade risker. Med en timmes prat om dagen ökar risken med 50% har forskarna visat.

Lennart Hardell på universitetsjukhuset i Örebro är en av två svenskar som står bakom den. Han har tillsammans med Kjell Hansson Mild, forskare på Arbetslivsinstitutet i Umeå, gått igenom 2 200 fall.

Tänk så slumpen kan slå, både Arbetslivsinstitutet och Kilen, organisationer som båda säger för stora mäktiga företag obehagliga saker, lades ner ganska omgående efter att den nya regeringen tillträtt. Kilen lät de läkemedelsskadade komma till tals genom att man samlade in vanliga människors rapporter om ex. biverkningar, och stöttade dem som försöker sluta äta preparat som de blivit beroende av och Arbetslivsinstitutet säger här och bl.a. något som stora telefonjättar inte uppskattar.

Det förefaller, ja jag säger ju inte att det faktiskt är så, bara att det verkar som om besluten om dessa nerläggningar var tagna redan före valet. Det kan knappast ha varit av omtanke om väljare och medborgare i landet, som regeringen Reindfeldt skyndade åstad vad gällde dessa nerläggningar. Undrar vilka regeringens omtanke rörde, om det alls fanns en tanke bakom åtgärderna förstås och det måste vi ju tro. Vi kan ju inte tro att vi har en regering som alls inte tänker.

Länkar:
– Stor studie: Mobilen ger hjärntumör, AB
– Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, Motvallsbloggen 28/12 06

Har varit på bokmässan idag och som vanligt blev det ett antal böcker inköpta (vet inte hur jag ska få plats med dem men jag får väl bygga om de nyuppsatta bokhyllorna igen).

Just nu läser jag Peter Rosts bok Sjuka pengar. Den är mer än fascinerande. Kan dock inte säga att jag är överraskad eftersom jag sett hela eländet som han beskriver, men på en mycket lägre nivå och inom universitetsvärlden och också läst om andra fall (som ex. Enronskandalden och Skandiaskandalen). Principerna är desamma och jag har väl redan skrivit om saken här, lite övergripande och med utelämnande av diskussioner om de ekonomiskt brottsliga ageranden som höga chefer inte sällan gör sig skyldiga till. Har sett även sådana, om än inte av den dignitet som dem Rost beskriver i sin bok. Återkommer snart, både om Peter Rosts bok och om övriga böcker som inköptes.

Hörde dessutom ett mycket viktigt anförande av Jan Guillou i Aftonbladets monter, om Västvärldens nya fiende sedan Sovjet föll samman, nämligen islam. Önskar att jag hade spelat in det så välformulerat var det.

Kemijätten Rhodia behöver inte betala skadestånd till oss svenskar för vad Rhoca Gil ställde till med, enligt en nyligen utfärdad dom.

Här kammar den franska kemijätten Rhodia in stora pengar från svenska staten, alltså från oss svenska skattebetalare, för inköp av medlet Rhoca Gil, att täta en tunnel med, men när deras produkt inte fungerar, som företaget lovat, utan förgiftar miljön i Sverige, då får företaget behålla våra pengar. Inte nog med det, sedan får vi skattebetalare betala för de problem som medlet, som Rhodia sålde till oss, skapade.

När direktörerna för de här stora gangsterbolagen sedan håvar in sina miljonbonusar, påstår de, och deras ideologiska anhängare, att de har gjort sig förtjänta av dessa megabelöningar. I själva verket rånar de här företagen, liksom de stora bankerna, oss återkommande och systematiskt.

Länk:
Hallandsåsen: Staten fick avslag på sin begäran om skadestånd, DN

Läser i GP att värdet på börsbolagens bonusprogram har fördubblats på bara några år – till 100 miljarder.

Högst betald i Västsverige är Volvos VD Leif Eriksson som inkasserar den nätta summan av 18,9 miljoner på ett år. Jag undrar sååå, vad gör han med alla sina pengar? Badar i dem som Joakim von Anka?

Dessutom kan jag inte låta bli att undra hur många timmar det går på Leif Johanssons dygn och om han inte sover en enda minut? För ingen kan ju göra sig förtjänt av så mycket pengar ens på en arbetstid som är dubbelt så lång som en normal sådan och alla måste ju sova några timmar varje dygn i alla fall.

Förr sade man att det inte spelade någon roll om de högst betalda cheferna delade med sig till samhället, för det blev så små summor i alla fall, eftersom de var så få, så det skulle inte göra någon skillnad. Men 100 miljarder, det är pengar som går att göra en hel del med även i en statsbudget. Bara att räkna ut hur många fler man kunde anställa i offentlig sektor, inom vården, skolan eller omsorgen, för de där pengarna. Det är några stycken – som kunde slippa gå arbetslösa och slippa bli sparkade på och bespottade.

Länk:
– 100 miljarder i bonusar, GP
– Västsvenska lönetoppen, GP

Tillägg 26/8 07. kl 17.05:
Bara som en jämförelse: År 2005 var den totala kostnaden för grundskolan 71 miljarder och för gymnasiet 28,65 miljarder.

Länkar:
– Utgifter för grundskolan, Skolverket
– Utgifter för gymnasiet, Skolverket

Sommarens bästa och mest intressanta sommarprogram är just slut. Alla svenskar som vill veta hur upplurade vi är måste lyssna på det. Det går i repris senare i kväll. (OBS Ändrat här. Det är följande som gäller. Sr skriver: På grund av tablåförändringar i samband med Ingmar Bergmans bortgång så börjar reprisen av Peter Rost kl 23.07.)

Peter Rost, mannen som skrev boken Sjuka pengar berättar om hur det går till i den stora företagarvärlden, hur de multinationella företagen fifflar med skatter och priser, hur svenska företagare i själva verket bildar förbjudna priskarteller, hur människor i USA faktiskt har det.

Det är inte nyliberalernas, eller de konservativas fantastiska USA han beskriver. Det är demokratins död.

Han berättar om hur de multinationella företagen redovisar noll kronor i vinst i Sverige och därmed kommer helt undan med skatten. Det får mig att tänka på Görans Perssons glädje då Ford köpte upp Volvo och då han menade att det var så bra, för därmed fick vi in friska pengar i landet, dollar dessutom. Sanningen är alltså att därmed slapp Volvo, med intill säkerhet gränsande sannolikhet, betala skatt i Sverige. Det vill säga, Volvo blev ett gigantiskt utflöde av svenska kronor istället, liksom Astra då detta företag köptes upp. Undrar om Persson visste detta och lurade oss alla, eller om han bara är otroligt okunnig?

Jag ska inte tala om vad jag tänker om dem som, efter att ha lyssnat på Peter Rost, inte blir övertygade vänstermänniskor, dvs. riktiga sådana, inte sådana som Göran Persson och hans s.k. förnyare.

Jag är full av beundran för Peter Rost, som trots att han inte bara riskerade, utan också faktiskt förstörde sin egen karriär i läkemedelsbranschen, gått ut och berättat. Det han därmed demonstrerar är sant civilkurage. Det finns inte så många människor som besitter ett sådant.

Nu ska jag äntligen göra slag i saken och göra det jag länge tänkt göra, köpa hans bok om de sjuka pengarna i läkemedelsbranschen.

Länkar:
– Om Sommarprogrammet, sr
– Peter Rost, sr
– ”Storbolag smiter från svensk skatt”
– Peter Rosts hemsida QUESTION AUTHORITY
Just nu har Peter Rost lagt ut ett antal länkar om det som han berättade om i sitt sommarprogram. Jag lägger också ut en länk till hans blogg i min länkrulle th.

Rekommenderas också till läsning:
– Whistle-blower eller surt sa räven?, Kultur
– Göteborgsposten fr. 2003, om läkemedelsföretagens skattesmitning, Question Authority

Pågens behandlar sina anställda så illa att varje svensk borde sluta köpta deras bröd. I GP kunde man häromdagen läsa följande:

För tre år sedan blev samtliga säljare på Pågen uppsagda. Därefter återanställdes alla utom 65. Men villkoren försämrades och säljarna förlorade mellan 20 000 och 80 000 kronor per år i lön.
Samma sak igen
– Nu är företaget på väg att göra samma sak igen, säger Mikael Hernström, ordförande för Pågensäljarnas intresseförening som är en egen Sif-klubb inom Pågen.

Dessutom ska företaget tvinga säljarna, som också är utkörare, till ännu fler försämringar, som helgarbeten och slopade ob-tillägg, och hotar ovanpå detta att göra om tricket redan nästa år.

– Det finns ingen som helst dramatik i detta. Det handlar om formsaker för att finna den smidigaste lösningen, säger Pågens vd Mats Hallkvist i sin skriftliga kommentar.

Så får vi också veta att:

Omsättningen uppgår till cirka 2,2 miljarder kronor och vinsten för 2006 beräknas till närmare 70 miljoner kronor

Jag kommer i fortsättningen inte att köpa en enda limpa från Pågens!

Länk:
Om Pågens vidriga personalpolitik, GP 4/3