Min farfars far arbetade 14 timmar om dygnet. Han var aktiv i facket och i socialdemokratiska partiet, med i frivilliga brandkåren och en sångkör.

Min farfar arbetade 12 timmar om dygnet. Han hade inte tid med frivilliga brandkåren men han var aktiv i facket och hade koloniträdgård.

Min far arbetade 10 timmar om dygnet. Han hade inte tid med någon koloniträdgård men han var aktiv i facket.

Jag har 8 timmars arbetsdag så jag har inte tid med något aktivt fackligt arbete men jag är medlem i alla fall och går på medlemsmötena.

Min son är arbetslös så han har inte tid med någonting.

Tid är något relativt. Vi prioriterar. Så länge vi inte prioriterar att värna om vår framtid utan bara om att ha det bekvämt i nuet kommer vi garanterat att få en jävlig framtid.

Det handlar bara om att förstå det. Vad vår farfarsfars generation förstod borde väl vi också kunna begripa?

Erik Svensson:
Mycket intressant att du har samma erfarenheter som jag. Frågan är om Mona Sahlin och hennes partikamrater i partitoppen, bara är vilseförda, eller om de istället medvetet försöker driva politiken dithän att vi får en totalt amerikaniserad situation i Sverige.

Risken är förstås att de här personerna bara har gått på den nyliberala propagandan om att “tiderna” är så annorlunda nu och därför går det inte längre att föra en anständig jämlikhetspolitik, därför har “vi inte råd” med en sådan längre, vilket väl är vad du syftar på.
I så fall kan vi bara konstatera att vi styrs av mycket okunniga personer, och beklaga detta djupt.

Jag tillhör samma medelklass som du, och när jag pratar med mina vänner och bekanta (också de inom medelklassen) så finner jag inte alls detta stöd för borgerlig politik i form av t. ex. friskolor, skattesänkningar etc. som borgerliga ledarskribenter tillskriver “medelklassväljarna”.

Är det något fel på mig och mina kompisar eller varför avviker vi från normen? Är det kanske snarare så att det är MYTEN om vad “medelklassen tycker” som är det som är i omlopp och som Mona Sahlin oroar sig för? Vilka politiska intressen vidmakthåller denna myt?

Å andra sidan är inte detta unikt för v. Även många s.k. rörelser, åtminstone dessas ledarskikt, har varit mer angelägna att bli fina NGOer som ministrar lyssnar på för att få goda idéer än att mobilisera.

Så länge vi fäster blicken vid att någon ska företräda oss i riksdagen istället för att mobilisera på gatan kommer det att förbli så här. Bygg motmakt istället för att hoppas på goda politiker!