Det slår mig när jag läser runt på lite bloggar, att många av dem som är väldigt upprörda över vårt nya övervakningssamhälle hävdar att alliansen är mer vänster än vänstern. Jag har själv gjort mig skyldig till oklarheter när jag liknat vår nya övervakningsstat vid Sovjet. Dags att rätta upp språkbruket alltså – inte minst mitt eget.

Det slår mig vidare att man ALDRIG talar om Franco numer, aldrig om Salazar, aldrig om militärjuntan i Grekland, mycket sällan om apartheid i Sydafrika och i praktiken inte heller om Pinochets illdåd så jag gissar att stora delar av den yngre generationen inte har en aning om vilka dessa prickar var, eller vad deras odemokratiska, diktatoriska politiska system sysslade med. Vi som varit med mer än ett halvt århundrade, vi vet ju att de här herrarna bar sig lika illa åt som ledarna i Sovjet, att de avlyssnade, kontrollerade medborgarna, censurerade, fängslade och torterade oliktänkande och oppositionella.

Så vari ligger skillnande mellan fascistiska och kommunistiska diktaturer?

Jo, högerdiktaturer, som brukar kallas fascistiska, är kapitalistiska. De försvarar i första hand de ekonomiska eliternas intressen och de är undantagslöst mycket ekonomiskt ojämlika samhällen. Sovjet, och de flesta vänsterdiktaturer, har varit planekonomiska sådana och de har, även om ledarna skott sig och levt bättre än alla andra, sett till att fördela samhällsproduktionen betydligt mer jämlikt.

Jag är negativ till alla diktaturer, vare sig de är höger- eller vänsterdiktaturer, men de ska benämnas rätt för det finns avgörande skillnader mellan dem.

När USA och EU, och därmed även Sverige, inför totalkontroll över sina medborgare och talar om för dessa vad de får och inte får tycka, göra eller säga ifråga om politik, då handlar det inte om kommunistisk kontroll och förtryck utan om fascistisk sådan. Då handlar det om angrepp på demokratin från höger, inte från vänster. Det här är dessutom inte den moderna historiens första angrepp på demokratin från höger. 1900-talet såg också ett antal kapitalistiska diktaturer i Europa och i världen i övrigt, inte bara kommunistiska sådana. Det förefaller som om detta faktum aldrig trängt in i yngre svenskars medvetande.

Avslutningsvis hjälper jag gärna till att sprida en video, på Pasteys blog, där Fredrik Malm talar på en demonstration 2006. Opportunismen är fortfarande den mest omfattade ”ismen”.

Yttrandefriheten sitter löst när den stora fasciststaten i väster stiftar lagar för alla världens länder.

Mikael Nyberg rapporterar om hur EU:s ministerråd nu filar på censurregler. Det ska bli förbjudet, skriver han, att sprida skrifter, på nätet eller annorstädes, som kan uppmuntra till terrorism.

Vad är då terrorism, undrar man? Jo:

Till terroristbrotten räknas, enligt den praxis som säkerhetspolis och åklagare nu söker stadfästa i Sverige, stöd till nationell försvarskamp mot USA och dess förbundna.

I framtiden, skriver Mikael Nyberg vidare, ”kan det alltså blir straffbart att muntligen eller skriftligen uttrycka solidaritet med motståndet i Somalia”.

Han berättar också att vår regering avstod från att använda sin vetorätt för att stoppa detta förslag och om hur den tänker sig en slags ”frivillig censur”.

Läs mer om saken på Mikael Nybergs hemsida och om hur Lissabonfördraget kan komma att slå vad gäller yttrandefriheten och svensk grundlag på det området.

Att det inte alls handlar om att stoppa terrorism är ju helt klart. England jagar terrorister lika intensivt som USA, och som vi i Sverige numer, och stiftar samma typ av lagar. Det konstiga är att det landet har dragits med terrorism i minst 40 år, utan att man för den skull ansett det nödvändigt att avskaffa demokratin och yttrandefriheten. Samma sak gäller i princip för USA, där det också förekommit terrordåd tidigare, utan den effekt 9/11 fått.

Säg sedan att Naomi Klein hade fel när hon hävdar att moderna politiker tar varje katastrofal händelse som intäkt för att inskränka människor fri-och rättigheter och för att kränka människors integritet, liksom för att omfördela från de sämre ställda (eller från den stora maktlösa massan) till de ekonomiska eliterna, som ju numer är ungefär desamma som de politiska eliterna.

Hur sannspådd jag skulle bli, och hur snabbt jag skulle bli det anade jag inte när jag för ett par år sedan föreslog att liberalismen var ett förstadium till fascism. Den gången tänkte jag egentligen mer på att liberalismens ojämlika samhälle skulle generera fler väljare åt extremhögern, på samma sätt som fattigdom och utslagning gav Hitler luft under vingarna på den tiden. Men nu verkar det som om både de som kallar sig liberaler och konservativa i regeringen själva är beredda att införa fascistiskt styre i Sverige.

Likheterna mellan dagens USA och Hitlers Tyskland blir alltmer slående. I båda fallen handlar det om att tysta oppositionella genom att framställa dem som hot mot rikets säkerhet. I båda fallen startade ledarna krig – för att säkra sina ekonomiska intressen och av storhetsvansinne. I båda fallen inskränktes människors frihet och yttrandefrihet, för den goda sakens skull och för att avlägsna farliga element i samhället. Och som sagt, Hitler lyckades få stora delar av Tyska folket med sig just för att han så envetet hävdade att han önskade fred i världen – och det trodde tyskarna på – i början.

Och som vi vet, så började andra världskriget med att ”Polen anföll Tyskland”, och då var ju Tyskland tvunget att försvara sig och säkra freden på sikt, och när de gjorde det förklarade England krig mot Tyskland, ja alltså, det var Hitler som fixade en falsk fientlig incident vid polska gränsen. Och hur var det nu med Saddam – vilka massförstörelsevapen hade han, som USA var tvingat att försvara oss mot???

Här går man hela vintern och längtar efter sommaren, bara för att finna att den är full av plågor och eländen. Först har vi alltså knotten, det går absolut inte att vara ute när det är molnigt eller framåt kvällarna. Nu har jag sytt mig en knotthatt, med ett skynke som är så finmaskigt att inte ens svidknotten kommer igenom – bara för att finna att visserligen kan de inte bita mig när jag har det där skynket över ansiktet, men istället har jag en svärm på sådär en miljon knott framför det där floret inom en kvart, vilket nästan får mig att gripas av panik trots att de inte kommer åt ansiktet.

I kväll tog vi en promenad i skogen och hade vår långhåriga collie med oss. När vi kom hem upptäckte jag att det fullkomligt kryllade av fästingar i hans päls. Jag stod nog en timme och gick igenom pälsen och plockade den ena efter den andra, och dödade dem, tröstande mig med att för varje hona jag förpassade in i evigheten så dödade jag egentligen minst hundra fästingar. Jag hittade nog omkring 30-40 fästingar på honom. När jag inte orkade leta efter fler var det bara att klä av sig själv och kontrollera att man inte hade några på sin egen kropp. Jag kunde inte se någon men en halvtimme senare, när jag satt mig vid datorn, kommer ett av de där vidriga krypen travande uppför min underarm.

Det enda elände vi inte har här – än, är mördrarsniglar. Men det är förstås bara en tidsfråga innan de invaderar även vårt område – men visst, myggen är inte så besvärande, just här.

Sedan finns det förstås glädjeämnen med sommaren också, fast just i kväll känns de inte påtagliga precis. Nu längtar jag bara till oktober, regn, rusk, blåst och fästing- och knottfrihet.

Igår dock, fick jag vara med om något jag aldrig har upplevt tidigare trots att jag delat den oss nära naturen med en massa rådjur under många år. Banjo, långhårscollien, skällde på det där karaktäristiska sättet som betyder ”matte kom – direkt, här är något märkvärdigt”, så jag gick förstås bakom huset för att se vad han skällde på. Han stod vid stängslet och stirrade bort mot stenmuren, 25 meter bort, som omgärdar vår tomt (allt är inte inhägnat). Där, ganska nära vår ”lekstuga” stod en råget med ett väldigt litet kid. Hon började skälla tillbaka, lika envetet och målmedvetet som hunden. När jag dök upp drog hon sig så småningom, men sakta och som om hon inte ville det, lite in i skogen tillsammans med kidet men blev stående bara 50 meter från oss och skällde ut oss efter noter, ända tills jag tog hunden med mig och gick in.

Jag tyckte det var ett märkligt betéende och började undra om hon hade ett kid till, som blivit liggande i det långa gräset, kanske skadat eller så. Så jag beslöt att lämna henne ifred och gick in tillsammans med hunden. En halvtimme senare kunde jag inte bärga mig emellertid varför jag gick ut och kollade om det fanns ett kid där i gräset. Det gjorde det inte. Endera hade geten hämtat ett sådant redan, eller så skällde hon på oss av en för mig obegriplig anledning. Jag har i varje fall aldrig blivit utskälld av en råget någon gång tidigare.

Samtidigt som rådjuren är väldigt vackra djur så har jag börjat betrakta dem med alltmer avsmak, närmast som en slags gigantiska råttor. Dels kan de bli gräsliga marodörer i trädgården och käka upp allt man har där i grönsaksväg, ja även i blomväg, dels är de fantastiska spridare och uppförökare av fästingar. De har helt enkelt blivit alldeles för många och alldeles för oskygga.

Och nej, jag tror inte att rådjursstammens enorma tillväxt har med växthuseffekten att göra, och inte heller att fästingexplosionen, för en sådan har vi sett de senaste 25 åren, beror på någon sådan, trots att forskare idag gärna skyller alla förändringar i naturen på detta fenomen. Växthuseffekten må vara hur riktigt som helst, men somligt elände har vi människor förorsakat på andra sätt än genom att elda för mycket olja. Vi (eller snarare somliga av oss) är klantiga på mer än ett sätt alltså.

Det var ju roligt att se den enorma upprördhet som bloggvärldens skribenter har ådagalagt över FRA-lagen. Tyvärr misstänker jag att det huvudsakliga skälet till ilskan är risken att det kan bli farligare att fildela och att ladda ner musik och filmer från nätet, ett trivialt och i grunden bedrövligt skäl att bli arg eftersom det här handlar om mycket viktigare och värre saker.
Det finns betydligt allvarligare skäl att vara mycket kritisk till FRA-lagen, som att den innebär ett mycket stort avsteg från demokratiska principer. Som att lagen bara är en del i ett mönster som blir allt tydligare. Mönstret visar på en stark vilja från de styrande eliternas sida att kontrollera befolkningarna i Västvärlden inför vad som kommer, nämligen det totala avskaffandet av demokratin och en allt hårdare press på befolkningarna, där det nog inte kommer att kännas så viktigt i framtiden att man inte kan ladda ner musik gratis från nätet.

FRA-lagen är bara en del av ett allt mörkare och obehagligare mönster. Detta inkluderar också den nya lag som infördes för några år sedan då det återigen blev tillåtet att sätta in militär mot svenska medborgare, något som varit förbjudet sedan Ådalen.

Mönstret inkluderar vidare avskaffandet av den allmänna värnplikten och ersättandet av denna med legoknektar. Det är alltid svårare att sätta in och beordra värnpliktiga att skjuta skarpt mot sina egna landsmän men jag är övertygad om att det är värre än så.

De insatsstyrkor som ny byggs upp i EU påstås skola användas för fredsbevarande syften, och vi ska tro att de i huvudsak ska sättas in mot revolterande människor i andra länder, utanför Europa. I verkligheten finns de där också för att sättas in inom EU. På samma sätt som man i Sovjet satte in trupper från en etnisk grupp mot protesterande från andra etniska grupper, kommer det att vara mycket behändigt att sätta in portugiser mot protesterande svenskar, tyskar mot trilskande spanjorer, holländare mot besvärliga polacker etc.

Det handlar inte heller om att skapa ett EU som ska vara en motpol till USA, utan om att skapa ett EU som ska gå helt i takt med USA.

EU är inget fredsprojekt, det är ett krigsprojekt och det fungerar redan som ett sådant – ännu så länge bara i utomeuropeiska länder. Och nu ska EU vara med och kväsa Iran. Det kommer också att ställa upp på det nya kalla krig mot Ryssland som USA filar på, med sitt krav på militärbaser för robotavskjutning allt närmare Ryssland. Vem tror att de är till för att ”skydda oss mot iranska atomvapen”, som USA nu hävdar? Ingen förnuftig europé tror det, och ingen ryss heller.

Den sköna nya världen, ”Den nya världsordningen”, som USA kallar den, är redan över oss och under tiden är ungdomar mest upprörda för att de inte ska kunna ladda ner musik gratis från nätet. Andra är inte upprörda alls, för de anser sig ha rent mjöl i sina påsar. Det där mjölet kan vara både värdelöst och uppätet snabbare än de tror.

Och ovanpå allt detta har vi ingen opposition. Alla partier, de som har en chans att påverka svensk politik, är överens, fast de låtsas inte vara det, varför det inte går att rösta bort dem som agerar vidare utefter de här linjerna. Då är demokratin i praktiken redan död.

Så tacksam att jag inte är ung idag. Så tacksam att jag har min framtid bakom mig. Min generation, de allra flesta i den, hade turen att få leva sina bästa år i vad som varit världshistoriens bästa kompromiss, för majoriteten av befolkningen.

Slutligen: Det finns fler än jag som tycker att EU blir alltmer likt gamla Sovjet: The European Union – the New Soviet Union?

Det är midsommar och vad passar bättre än att fira den med trädgårdens blomsterfägring.

Det blev en fantastisk blomsterprakt av misstaget för två år sedan. Det var inte alls meningen att det skulle bli så här många fingerborgsblommer. Men jag tappade en hel fröpåse i rabatten ovan förrförra sommaren. Så jag tog några grabbnävar, nå kvinnonävar kanske, jord och frön och spred ut misstaget över samtliga rabatter och tänkte att det går väl att dra upp en del om de kommer för tätt någonstans. Det gjorde jag lite här och där förra sommaren och så här praktfullt blev det alltså i år, när de blommar allihop. Jag är just nu inte ett dugg ledsen för min ”ungdomliga” klantighet den gången :-).

Men det finns lite andra blommor också i trädgården:

Vore det sedan inte så vidrigt mycket knott så fort solen går i moln eller när den närmar sig trädtopparna på kvällarna, kunde man ju sitta ute och njuta av blommorna. Nu är det det, så man får sitta inne istället och njuta av pelargonerna i fönstren.

Men kan någon trädgårdskunnig tipsa mig om blommor som trivs i nordlägen, i skuggiga lägen alltså. Jag skulle vilja ha lite mer och frodigare blommor på nordsidan av huset också.

I förrgår somnade man i Sverige. Idag vaknade man i Sovjet.

Fast jag kan inte säga att jag är förvånad.

Den enda verkligt beundransvärda igår kväll är Camilla Lindberg, den enda ”liberalen” som röstade NEJ. Jag lyfter på hatten för henne. Det krävs nämligen mycket mod och stor personlig integritet att rösta emot sitt parti efter att partipiskan har vinit så intensivt som före omröstningen om FRA-lagen.

Så här skriver Expressen om saken:

Fram till i går tisdag på eftermiddagen hade hon en pakt med partikamraten Birgitta Ohlsson och centerpartisterna Fredrick Federley och Annie Johansson om att rösta nej och fälla förslaget.
– Sedan plötsligt avviker två, två från det andra partiet, det är väldigt, väldigt synd tycker jag. Men jag dömer ingen, alla måste fatta sina egna beslut, säger Camilla Lindberg…….

Det är sådant som kallas ”civilkurage”. Så synd att inte kd lyckats få igenom en lag om att alla ska uppvisa sådant :-).

Birgitta Olsson svek alltså också, trots sina höga ideal och Federley visar sig vara grabben som är stor i orden men mycket liten, för att inte säga ynklig, på jorden. Sällan har en politiker skroderat så vitt och brett och misslyckats så kapitalt – med allt han företagit sig.

Om somliga brukar man skämtsamt säga att de har större mod än omdöme. Stackars Federley har varken eller.

Länk:
– Expressen om Camilla Lindbergs insats

Frihet, frihet, frihet, har liberaler, inte minst unga sådana, skrikit de senaste 15 åren, och frihet från statlig kontroll av oss, har de också velat ha, den där kontrollen som de hävdar att socialdemokraterna ägnat sig åt under många år men som sanna liberaler förstås inte kan tänka sig att utöva. Frihet skulle det förstås bli nu, med en borgerlig regering.

Federleys frihetsiver var inte så allvarligt menad – när det kom till kritan, vet vi nu. Lite smink på FRA-lagen så köpte han hela paketet. Vad de andra unga frihetsälskarna tänkte sig, de där som inte sitter i riksdagen, kan vi ju inte veta. De borde dock ha blivit ganska besvikna vid det här laget.

Men nu vet vi i alla fall vad de styrande nyliberalerna menar med frihet – egentligen. Nämligen endast frihet för de rikaste, från skatt och därmed från samhällsansvar, och frihet för överheten, oavsett partifärger, att kontrollera alla oss andra in på bara skelettet.

Tillägg 19/6 kl 00.45:
Jodå, det är en hel del av Federleys beundrare som är besvikna – det kan man se här. C:a 350 f.d. beundrare spyr ur sig sitt förakt för Federleys svek, i kommentarer på den bloggpost där han försöker förklara att han segrade.

FRA har avlyssnat oss de senaste tio åren hör jag på Ekot,och gjort just allt det som nu ska bli tillåtet, om riksdagens ledamöter inte har tillstymmelse till civilkurage.

Om jag rånar en bank, som också är olagligt, kan jag då be riksdagen att göra det lagligt att råna banker med argumentet att ”det har ju folk gjort i alla tider så nu gör vi bara det lagligt som alltid har skett”, och sedan efterskänka mitt eventuella straff?

Ja, jag bara undrar, för jag tänker förstås inte råna någon bank (bäst att klargöra det för att minska risken att hamna i trångmål framöver).

LÄS: stoppaFRAlagen.nu

Knappt hade jag skrivit mitt förra inlägg förrän svaret på min fråga, om varför journalisterna varit så tysta ifråga om den nya avlyssningslagen, kom. Det kom i form av en kolumn i AB skriven av Johanne Hildebrandt. Jag har visserligen aldrig haft så höga tankar om henne, men här sänkte hon sig definitivt.

”Vem orkar läsa alla våra mejl? undrar hon nämligen i rubriken, och även i den efterföljande texten:

Jag har verkligen försökt att bli upprörd över lagförslaget men misslyckats kapitalt. Det är ju inte heller så att horder med FRA-anställda kommer att välla fram ur sina hålor där de suttit gömda i decennier för att nu få kasta sig över svenska folkets mejl.

Ovanpå detta visar hon att hon förstår att det inte handlar om att någon kommer att läsa allas mejl, utan att det handlar om att sätta datorer på att söka efter kodord och kodsatser. Men någon förnuftig slutsats av detta drar hon inte. Av detta kan man sluta sig till att hennes insikter i historia måsta vara noll, säger absolut noll, såvida det inte handlar om brist på tankeförmåga.

Naturligtvis kommer de allra flesta inte att lida någon skada alls av vad de skriver och av att datorer står och analyserar deras mejl, men några kommer att bli misstänkta, de flesta av dem alldeles oskyldigt. Några kommer att gripas och sättas i häkte, utan att de gjort något, just på grund av den här lagen, och med hemska konsekvenser för resten av deras liv. Detta händer redan nu, som exemplet med somalierna visar.

Men det gäller ju bara utlänningar, hävdar de troskyldiga och anser i god humanitär anda att därmed är ju det här ingenting att bry sig om. Jo det gäller kanske bara utlänningar – i början.

”Först kom de och tog kommunister och socialdemokrater, men jag brydde mig inte för jag var ju varken kommunist eller socialdemokrat. Sedan kom de och tog judarna, men jag brydde mig inte för jag var ju inte jude…….”

I början av 90-talet var det ingen som brydde sig om alla krav om hårdare tag mot lycksökande invandrare, mot ”de där” som bara kom hit för att leva gott på hederliga svenska skattebetalare, som dagligen och under flera år framfördes i massmedia, av ledarskribenter, journalister och politiker. Men det var bara början och det var inte svårt att inse att samma hetsjakt som massmedia och politiker då bedrev mot invandrare och flyktingar snart också skulle drabba ”hederliga infödda svenskar”. Idag är detta sedan omkring 10 år ett faktum och det blir hela tiden allt värre. Varenda sjuk och arbetslös person har de senaste åren fått veta att de inte är värda vatten, att de är lata, att de fuskar och att de ska klämmas åt, och de har också klämts åt.

Det gör ju ingenting, så länge jag inte blir sjuk själv förstås, eller arbetslös – men det händer ju inte, JAG är ju inte lat och JAG fuskar ju inte!

Först tog de bara utlänningar, muslimer och såna men jag brydde mig inte för jag var ju varken utlänning eller muslim. Sedan kom de och tog…..

Så var så säker Johanne Hildebrandt, oskyldiga ”ursvenskar” kommer att drabbas, och drabbas hårt, förr eller senare, och bara på grund av att de råkat formulera sig olyckligt i ett eller ett par mejl som datorerna fastnat på och nojiga säkerhetsmän tolkar som fan läser Bibeln. Sådant händer alltid när man bygger upp sådana här kontrollsystem. Den som tror något annat är bara naiv eller gravt okunnig och troligen båda delarna. Men i början och ganska snabbt kommer nog bara oskyldiga flyktingar och invandrare att drabbas.

Och det så klart, Johanne Hildebrandt är ju inte invandrare så hon behöver ju inte bry sig.

Har hon aldrig hört talas om meddelarskyddet, undrar man också?

Annars hoppas jag att hon har tillräckligt med förstånd för att lära sig något av att läsa ett par andra inlägg i dagens Aftonblad, som Torsten Kälvemarks inlägg på kultursidan, där han kallar den nya lagen för en terrorlag, och Maj Wechselmanns berättelse på debattsidan, om vad hon råkade ut för på grund av att hon inte trodde på propagandan om ryska u-båtar i Horsfjärden och deklarerade detta offentligt.

Sverige är inte så tryggt som många tror, Sverige är dessvärre fullt av Johanne Hildebrandtar. Det var Tyskland också på 30-talet. Det var likaså USA för drygt fem år sedan. Det senare har hittills kostat omkring en miljon människor livet och en hel del amerikaner friheten och kommer att kosta mycket mer av sådant framöver.

Länkar:
– Ingen länk till Johanne Hildbrandts kolumn. Det måste man betala för att läsa i AB på nätet. Gör inte det, det är den inte värd.
– Efter decennier av hån och hot – jag hade rätt! Maj Wechselmann, AB
– Torsten Kälvemarks inlägg hittar jag dessvärre inte på nätet.
– Troligt ja till hemlig titt i e-post, AB
– Avlyssning och bloggekonomi
Lördag 14 juni ”FRA hotar källskyddet”, Medierna, SR

Läs även Enn Kokks inlägg om saken, Det alltför grovmaskiga nätet”.