March 2009


Politik/ekonomi30/03 01:18

Protestera mot utförsäljningen av Apoteket.

Alla som vill kunna köpa sina mediciner även i de mindre orterna borde vara med och protestera. En privatisering kommer oundvikligen att leda till nerläggning av apotek på de mindre orterna, som inte kommer att anses lönsamma nog för de profithungriga privata storföretag som snart kommer att behärska “marknaden” ifråga.

Skriv under protestlistan här.

PS: Vill också slå ett slag för Klas Sandbergs nya inlägg på Vindskupan: Predikan för trupperna.

Politik/ekonomi26/03 06:05

Ulf Bjereld kritiserar, på sin blogg, Klas Eklunds påstående om att han arbetar så hårt, nämligen hela 90 timmar/vecka. Det, menar Ulf Bjereld, är bortom rimlighetens gräns. Så många timmar kan ingen arbeta. Påståendet om en sådan arbetsvecka är, menar han, ett exempel på “självbedrägeriets ädla konst”.

Själv misstänker jag nog att det inte handlar så mycket om självbedrägeri som om försök att slå blå dunster i ögonen på alla oss andra, vi som anser att bankdirektörer, och andra i den ekonomiska eliten, har oförtjänt höga ersättningar för sina insatser.

Efter att ha läst passusen nedan, av Arianna Huffington i Huffington Post, undrar jag dessutom om inte siffran 90 timmar är något man kommit överens om i Bilderbergruppen eller så, att användas för att legitimera dessa enorma löner och bonusar. Eller så apar svenska bankdirektörer bara efter de amerikanska storfräsarna, som de ju så gärna velat likna och jämföra sig med:

Many Wall Street high-flyers could echo this — if they had any self-awareness. Instead, they subscribe to our culture’s veneration of exhaustion. Taibbi describes how Wall Streeters, when challenged, “talk about how hard they work, the 90-hour weeks, the stress, the failed marriages, the hemorrhoids and gallstones they all get before they hit 40.”

För vi tror nog inte att siffran “90 timmar/vecka” är den siffra som av en ren slump nämns av finansfolk både i USA och i Sverige.

Själv har jag ett svagt minne av att på den tiden direktörerna bara tjänade sådär en 4-10 gånger så mycket som en vanlig anställd, så legitimerade de sina högre löner med att de arbetade minst 60 timmar/vecka. Nu har ju löner och bonusar (som är ett nytt fenomen) stigit så ofantligt i jämförelse med vanliga människors löner, att direktörerna naturligtvis måste ta till ännu häftigare arbetsvecka för att få acceptans för sina ersättningar. Idag tjänar svenska direktörer sådär en 30-40 gånger så mycket som vanliga människor men det går förstås inte att bara öka på timantalet lika mycket som lönerna har ökat relativt vanliga inkomster för att legitimera denna löneökning. 240 timmars arbetsvecka är liksom en omöjlighet eftersom en sjudagarsvecka bara har 168 timmar. Droge de till med den siffran så skulle tom en 7-åring inse att de skarvar lika mycket som deras löner är för höga, dvs orimligt mycket. Men 90-timmarsvecka har de tydligen lyckats få folk att svälja.

Vad värre för de här herrarna, de kan inte längre legitimera sin ersättningar med den otroliga kompetens de besitter, som de också gjort tidigare. Att de saknar kompetens har de ju med mer än önskvärd tydlighet just bevisat. Arianna Huffington ger även ett exempel på hur otroligt inkompetenta de här herrarna kan vara:

For six months before its meltdown, according to insiders, the company had been searching for a full-time chief financial officer and a chief risk-assessment officer, but never got around to hiring either. That meant that the 18th-largest company in the world had no one checking to make sure its balance sheet was safe and no one keeping track of how much cash and assets the firm had on hand. The situation was so bad that when outside consultants were called in a few weeks before the bailout, senior executives were unable to answer even the most basic questions about their company — like, for instance, how much exposure the firm had to the residential-mortgage market.

Hon berättar dessutom att Bill Clinton sagt, att sina allvarliga misstag gjorde han när han var väldigt trött, så hon menar att:

The country would be better off if Wall Street execs and, more importantly, Summers and Geithner — who, we are admiringly told, works 15 hours a day — knocked off early and came back to work the next day refreshed… and with some fresh ideas.

Detsamma kan med fog sägas om svenska bankdirektörer.

Dags alltså för direktörerna, att istället för att använda talet om de där 90 timmarna för att försöka legitimera sina ersättningar, börja använda dem som ursäkt för varför de gjort det mesta fel och gjort så otroligt dyra misstag – misstag som nu alla vi andra får betala för.

Länkar:
Klas Eklund och självbedrägeriets ädla konst, Ulf Bjerelds blogg
Larry Summers: Brilliant Mind, Toxic Ideas, A Huffington, Huffington Post

Politik/ekonomi26/03 01:37

De är otroligt bra på det där, näringslivets toppar och mörkermännen inom den ekonomiska eliten. Ja alltså, de vet var de ska hyra sina experter, PR-folket som vet hur man tystar en obehaglig kampanj genom att starta ett motdrev, eller som vet hur man startar ett mediadrev för att bli av med en icke-önskvärd och obekväm person, som i fallet med Mona Sahlins famösa Toblerone.

Här sattes ett antal höga bankdirektörer åt för sina ohemula bonusar under några veckor och som på beställning började media ganska snart skriva om Wanja Lundby Wedins missar eller svek (hur man nu ser på saken) istället. Henne kan ju medlemmar avsätta, om de blir tillräckligt upprörda. Näringslivets guldgäng däremot, sitter kvar förstås, för dem bestämmer inte vanligt folk över och avtal med de här personerna skyddar Svea Rikas lag effektivt, antar jag, så dem kan man inte riva upp.

Jag säger inte att Wanja Lundby Wedin inte är värd kritik, det är hon förvisso, men vem tror att det är en ren händelse att hennes agerande, eller brist på agerande, kom fram just nu? Inte jag, tror det.

– Hördu, nu är det för djävligt. Nu får vi kasta åt pöbeln någon annan att sätta käftarna i, en av deras egna. Vad sägs om Lundby Wedin?
– Men hon har ju varit bra i styrelserna.
– Jodå, men vad f:n ska hon komma undan för när vi får löpa gatlopp? Så får pöbeln dessutom något annat att intressera sig för.

Ja, eller så ungefär gissar jag att resonemanget har gått någonstans, i någon eller några fina salonger med mjuka mattor och försynta tjänsteandar, innan Wanjas styrelsesynder händelsevis började läcka ut till media, lite i taget dessutom, så att drevet kunde fortgå en tid och inte dog ut för snabbt.

Undrar varför jag så ofta, när jag följer mediadrev av den typ vi ser nu, kommer att tänka på sådana där TV-inspelningar med publik, där en person i kulissen sätter upp skyltar med uppmaningar till publiken: “skratta”, “bua”, “klappa händerna”, varvid publiken snällt lyder uppmaningarna?

Politik/ekonomi24/03 13:45

Verkar det inte vara dags för ett nytt socialdemokratiskt parti, ett nytt vänsterparti, nya fackföreningar och en ny konsument- och kooperativ rörelse?

Läser man detta, detta och detta, mm, så verkar behovet akut.

Fast det förbjuder väl EU.

Internationell politik22/03 04:47

Via Ali Esbati hittade jag en artikel i Haaretz, om vad israeliska soldater låter trycka på sina T-shirts. De gör ingen hemlighet av att de beter sig precis så som Israels försvarare säger att de inte gör.

Vad sägs om detta citat ur artikeln:

A shirt printed up just this week for soldiers of the Lavi battalion, who spent three years in the West Bank, reads: “We came, we saw, we destroyed!” – alongside images of weapons, an angry soldier and a Palestinian village with a ruined mosque in the center. ”

Dock:

According to Y., most of these shirts are worn strictly in an army context, not in civilian life. “And within the army people look at it differently,” he added. “I don’t think I would walk down the street in this shirt, because it would draw fire. Even at my yeshiva I don’t think people would like it.”

Det är ju trösterikt, men övertygar knappast om israeliska militärers korrekta uppträdande gentemot palestinier.

Det här kan man också läsa i artikeln:

“These days the content on shirts is sometimes deplorable,” Ben-Tzedef explained. “It stems from the fact that profanity is very acceptable and normative in Israel, and that there is a lack of respect for human beings and their environment, which includes racism aimed in every direction.”

IDF gillar inte de här trycken, hävdar man, och vi får väl tro dem – eller?

En sociolog säger slutligen följande om det aptitliga fenomenet:

Sociologist Dr. Orna Sasson-Levy, of Bar-Ilan University, author of “Identities in Uniform: Masculinities and Femininities in the Israeli Military,” said that the phenomenon is “part of a radicalization process the entire country is undergoing, and the soldiers are at its forefront. I think that ever since the second intifada there has been a continual shift to the right. The pullout from Gaza and its outcome – the calm that never arrived – led to a further shift rightward.

“This tendency is most strikingly evident among soldiers who encounter various situations in the territories on a daily basis. There is less meticulousness than in the past, and increasing callousness. There is a perception that the Palestinian is not a person, a human being entitled to basic rights, and therefore anything may be done to him.”
Could the printing of clothing be viewed also as a means of venting aggression?
Sasson-Levy: “No. I think it strengthens and stimulates aggression and legitimizes it.

Länkar:
Dead Palestinian babies and bombed mosques – IDF fashion 2009, Haaretz
‘Shooting and crying’, Haaretz
Rasstat, Eli Esbati
Israels brott mot mänskligheten, Jinge

Vård/omsorg20/03 20:54

Socialstyrelsen har förstås helt rätt. De gamla, och framför allt de som bor på olika former av äldreboenden, drogas ner i alltför hög grad, även om det skiljer sig en del mellan olika äldreboenden, är värre på somliga och bättre på andra.

Med anledning av detta intervjuades jag igår i Radio Sjuhärad eftersom jag kämpat mot onödig nerdrogning av gamla i 8 år nu. Inslagen i radion är förstås kraftigt nerkortade i förhållande till allt som sades vid intervjutillfället, så lite av det som inte kom med, vill jag meddela, och utveckla mer här istället.

Vissa väsentligheter kom förstås fram i intervjun, som att de gamla blir sämre av sina sömnmedel, lugnande, antidepressiva och antipsykotiska medel. Men däremot försvann den delen av intervjun där jag berättar att då jag äntligen lyckades få läkaren att sätta ut mammas lugnande medel samt sömnmedlen, så blev hon förbluffande mycket bättre, mycket bättre än jag hade ens hoppats på. Efter bara någon vecka utan de här preparaten kunde hon gå igen utan att ramla, sväljproblemen upphörde, beröringssmärtan försvann, hon började se ordentligt igen, henns tal förbättrades, hon slutade skaka och hon kunde börja gå på toaletten själv ex. Alla dessa betéenden påverkades alltså av preparaten man stoppade i mamma, till det sämre. De oförmågor som hon drabbades av var alltså biverkningar av de preparat man stoppade i henne. Alzheimers blir nämligen aldrig bättre. Sjukdomen går bara i en riktning – utför, så förbättringarna kan bara förstås som effekt av att de här preparaten sattes ut.

Men man fick i radiosändningarna med mitt budskap att alla som arbetar inom äldrevården bör få och ha bättre kunskaper. Det gäller alla från biträden över sköterskor och upp till läkarna.

Personalen behöver dels känna till vilka biverkningar de olika medicinerna kan ge, och klara av att utvärdera hur insatta mediciner verkar på patienterna, lära sig känna igen biverkningarna alltså. Det klarar man uppenbarligen inte på många äldreboenden.
Det är ju tyvärr så att olika individer reagerar olika på preparaten ifråga. Somliga drabbas av nästan alla tänkbara biverkningar, andra av färre sådana. Men alla äldre tål sådana här medel sämre än människor i sina bästa år eftersom deras matsmältning inte längre fungerar lika effektivt.

Personalen behöver också lära sig hur man exakt och korrekt iakttar och beskriver betéenden och betéendeförändringar och hur man undviker att lägga in egna värderingar i de beskrivningar man ger.
Min mamma påstods ex,. “springa omkring hela dagarna”. Det gjorde hon definitivt inte. Hon började hasa pga av den Risperdal hon fick ganska tidigt och det blev en permanent nervskada. Hon kunde möjligen sägas “hasa omkring” hela dagarna. Begreppet “springa omkring” talar egentligen mer om hur personalen upplevde hennes betéende, nämligen att det var irriterande för dem. Så säger man normalt om ex. barn som rör sig irriterande och är lite jobbiga. Hon “slogs” sade man. Det såg jag aldrig och jag tvivlar på att det var rätt beskrivning. Jag såg henne nämligen irriterat fösa bort personalens armar när de skulle behandla henne på något sätt, och säga “nej, rör mig inte, nej jag vill inte”, så jag misstänker att det var detta som beskrevs som att “hon slogs”.
Den som man kan beskriva betéenden korrekt, och iaktta sådana korrekt och skilja sina egna värderingar från vad som försiggår, känner lättare igen biverkningar som drabbar de gamla, biverkningar som inte sällan gör dem mer svårskötta och besvärliga att vårda än de skulle vara odrogade.

Personalen skulle vidare behöva lära sig vad demens innebär, och hur man ska behandla en dement människa för att behandlingen ska gå så smidigt som möjligt. Det går exempelvis inte, som jag såg exempel på, att lära en dement människa bättre bordsskick. Den blir inte hövligare vid bordet, eller gör inte färre misstag där, för att man tjatar på den som om den vore ett småskolbarn. Den demente har kunnat det här, men nu vill det sig inte längre och den förmår inte lära sig längre, i synnerhet förmår den inte göra det om den hela tiden känner att personal eller andra kritiserar den.

Den demente är fortfarande en människa. Den förlorar successivt sin intellektuella förmåga och förmår i allt lägre grad förstå och analysera vad som händer. Blir den rädd för sprutan så går det inte längre att förklara att “det där gör inte ont”. Då är det distraktioner som gäller, precis som med små barn (som dock i många fall just kan förstå vad man säger till dem och lära sig).

Den demente blir till slut en ren och mycket utpräglad känslovarelse. Talet kanske försvinner, förmågan att förstå, att lära nytt och komma ihåg försvinner, men känslorna fungerar fortfarande och blir alltmer dominerande i livet därför är det viktigt att personal lär sig förstå de dementa, och varför och hur de reagerar som de gör. De upplever nämligen också omvärlden, intensivt (om de inte drogas ner till zoombies, total känslodöd), och kan de inte förstå omvärlden blir denna lätt skrämmande om de inte behandlas med förståelse, lugn, vänlighet, respekt och omtanke.

Vi kan alla drabbas en dag, även om vi inte tror det när vi är unga. Jag vill slippa uppleva det min mamma tvingades genomleva. Det vill alla människor som är vid sina sunda vätskor.

Länk:
Kerstin Berminge i Radio Sjuhärad
Krafttag mot felmedicinering av äldre, AB
Äldre blir ofta sjuka av sina mediciner, DN
“Felmedicinering ger inget värdigt åldrande”, DN
“Felmedicinering lika illa som annan vanvård”, DN
Myndigheter skärper råd för läkemedel till dementa, DN
Tusentals patienter skadas av felbehandling varje år, DN
Antipsykosmedicin farlig för dementa”, DN

Politik/ekonomi19/03 05:04

Bästa kommentaren läst idag är skriven av Christian på Lasses blogg, ja han har två bra kommentarer där, men slutklämmen på den sista är genial, ett allt-i-ett om alliansens förstånd:

Borgligheten verkar inte förstå att rättvisa och solidartiet också är smörjmedel i ekonomin.

Länk:
Christian kommenterar på Lasses blogg

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi16/03 03:56

Bara några ord om moderaternas starka stöd i den senaste väljarundersökningen först. Den beror på, säger statsvetare och annat insatt folk, att sittande regering ofta får starkt stöd i kristider.

Jag däremot, är rätt övertygad om att stödet mest beror på Borgs gläfsande mot bankdirektörerna, om deras bonusar och löneförhöjningar. I själva verket följer Borg här bara moderaternas nya retoriska metod, den att vilseföra, för just nu är alliansen i full färd med att genomföra den politik som Naomi Klein skriver om i sin bok Chockdoktrinen. Det visade han tydligt i lördagsintervjun, där han envetet vägrade att svara på intervjuarens fråga, upprepad många gånger dessutom, om det skulle bli några pengar till kommunerna och istället bredde ut som kring frågan om hur viktigt det är att vara försiktig med skattebetalarnas pengar just nu.

Inga pengar till kommunerna betyder stora nedskärningar i den offentliga sektorn de närmaste åren, precis det som Naomi Klein menade att konservativa och borgerliga politiker använder kriser till (i enlighet med Milton Friedmans recept), för att omfördela resurser (pengar och makt alltså) från vanligt folk till den rika eliten.

Djur/natur15/03 04:30

Måste bara meddela den glada, eller dystra, hur man nu ser det, nyheten, åtminstone för oss i vårt hål i skogen, att våren är här. I varje fall tror koltrasten det. Idag satt han för första gången i år högst upp i eken och kvintilerade lite prövande. Snödropparna kom upp för ett par dagar sedan, tranorna trumpetar i närheten sedan en vecka, svanar och gäss drar fram över huset och norrut, talgoxarna har flyttat in holken på lönnen, eller så har de bara ihärdigt besiktigat bostaden de senaste dagarna, och igår kom det 10 cm snö, som nästan töat bort igen.

Härligt – snart får vi trängas med fästingarna igen, de som gör våren, sommaren och hösten till en plågotid.

För övrigt: Vill man läsa om den eländiga svenska inrikespolitiken så är det bloggen Ett HJÄRTA RÖTT, som man ska klicka in sig på. Bloggen är fenomenal vad gäller att att avslöja alliansens lögner och svek. Själv orkar jag inte skriva om eländet just nu.

Ideologier/propaganda&Internationell politik13/03 04:20

Idag vill jag bara rekommendera en artikel av Pierre Schori, som var svensk FN-ambassadör flera år (1), om hur Israels propagandamaskin fungerar och om hur denna maskin försökte öva påtryckningar på honom då han kom till FN (2). Även Charles Freeman vidimerar hur de här påtryckningarna går till och hur Israels lobbygrupper agerar i USA (länk nedan). Charles Freeman, en man som kritiserat Israels behandling av palestinierna, frånsade sig uppgiften som ny chef för National Intelligence Council på grund av ihäriga trakasserier från Israellobbyn i USA. (3)

Artikeln av Pierre Schori är ett absolut “måste-läsa” för alla dem som är intresserade av Israels politik, som inte redan har läst den, och som vill ha mer allsidig information än den man får genom gammelmedia, liksom Freemans artikel.

Det är faktiskt näst intill obegripligt och fruktansvärt upprörande hur staten Israel kan fortsätta på det här sättet utan att andra och påstått anständiga stater säger ifrån. Man undrar ju vilka hållhakar Israels underrättelseorgan har på de styrande i de större Västliga s.k. demokratierna? Eller ser man där bara Israel som den trogna och tillförlitliga vakthunden vid gränsen till områdena för de stora oljereserverna, så därför måste man låta Israel få fria händer i utbyte? Handlar det även här om Halliburton, Chevron och Exxon Mobile m.fl. multinationella amerikanska företag?

Varför säger inte svenska regeringen ifrån? Vad vet Israels underrättelsetjänst om våra regeringsledamöter? För den svenska regeringen sitter väl i alla fall inte och väntar på Jesu återkomst, som tycks vara den kristna högerns i USA skäl att stötta Israel i alla väder och oavsett vilka brott Israel begår? (4) Allt tyder dessutom på att Obama hyser samma uppfattning vad gäller Israels agerande som Bush och hans anhang gjorde (5).

Not:
1) Perre Schori var Sveriges FN-ambassadör 2000-2004. Olof Palmes medarbetare i internationella frågor. Har varit kabinettssekreterare i UD, biståndsminister, ledamot av riksdagen och Europaparlamentet, gästprofessor i New York och chef för FN:s fredsbevarande operation i Elfenbenskusten 2005-2007. Nu chef för tankesmedjan FRIDE.

Länkar:
2) Pierre Schori om Israels brott, ETC
3) The Tactics Of the Israel Lobby, Charles Freeman
4) Varje skomakares våtdröm, Rapture, den Kristna Högern lämnar jorden. Det Progressiva USA
5) Obama böjer sig för Israels vänner i Washington, slänger Chas Freeman överbord. Det Progressiva USA
Den Israeliska Lobbyn, Jinges blogg

Se även:
Israeliska staten representerar inte världens judar, Pasteys plats

Tillägg 14/2 kl. 03.45:
Klas Sandberg har en bra utredning om vad som hände Charles Freeman och Israellobbyns agerande, samt om det förtal Freeman utsattes för från AIPAC:s (Israellobbyn) sida.
På den här bloggen, detta inlägg, har också inkommit en kommentar med precis de lögner som AIPAC fabricerade om Freeman. Israellobbyn i Sverige agerar exakt som AIPAC med andra ord.

Next Page »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster