Har bestämt att det blir en Smutskalender inför valet 2010. Inför förra valet förde jag en Skandalkalender. Den fokuserade på medias sätt att behandla de olika partierna.

Inför det här valet väljer jag att istället fokusera på politikernas smutskastning av varandra.

Länk till Smutskalendern finner man i länkrullen till höger här, under rubriken Special.

De första rutorna handlar om Mats Odells och Sven Otto Littorins uttalanden om att: Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket, som givetvis är en felaktig analogi enbart ämnad att smutskasta de politiska motståndarna.

För det första var det inte skattebetalarna som betalade Mona Sahlins Toblerone. Det gjorde hon själv med nästa lön. För det andra är det visserligen så att pengar till infrastruktur mm tas från skattebetalarna, på ett eller annat sätt, men i gengäld får skattebetalarna något för pengarna. Utan statliga (alltså av svenska folket bekostade) investeringar i infrastruktur och välfärd hade Sverige varit ett rent U-land.

Det upprörande de senaste 15 åren har istället varit regeringars stölder av gemensamt uppbyggd, gemensamt bekostad, gemensamt ägd egendom och gemensamt inbetalade penningfonder. Dessa  har stulits eller/och sålts till privata företag och företagskonglomerat och betalningen för utförsäljningarna har i  huvudsak betalats ut  till de rikaste i samhället, som stora skattelättnader. Mycket av våra skattepengar går numer istället direkt ner i fickorna på storföretag som företagsvinster. Före utförsäljningarna gav de här verksamheterna oss alla billig och effektiv välfärd som lön för allas våra insatta skattemedel. Numer genererar de verksamheter skattebetalarna byggde istället profiter till privata företagskonglomerat, som de privatiserade sjukhusen, vårdcentralerna, skolorna och elproducenterna etc.

/Kerstin

Länkar:
- KD-tal om Toblerone fick rödgröna att ilskna till, DN
- Striden börjar, AB
Örvrig rekommenderad läsning:
- Tobleronepolitik, Ekonomikommentarer
- Hej systemskifte, Storstad

Inför förra valet förde jag ”Skandalkalendern” (se länk till höger här), gjorde en kalender över alla skandaler om de olika partierna som media publicerade i akt och mening att smutskasta politiker inför valet. Den saken är redan gjord en gång och är därför inte lika intressant inför det här valet, dessutom var det så mycket arbete med kalendern att hade jag anat det när jag började, så hade jag aldrig påbörjat projektet.

Inför det här valet funderar jag, apropå Mats Odells uttalande om ”Tobleronepolitik”, att istället föra en kalender över den smutskastning politiker ägnar sig åt genom personangrepp och användandet av ordval med enda syfte att misskreditera personer i oppositionen och därmed motståndarnas politik. I det här uttalandet säger Mats Odell, indirekt men otvetydigt, att Mona Sahlin köpte Toblerone och skickade räkningen till svenska folket, vilket hon inte gjorde. Ett klart och missledande personangepp alltså.

När Åsa Torstensson säger att hon inte förstår vad göteborgarna har i Borås att göra, som förklaring till att hon inte anser att det behövs en snabbspårsjärnväg mellan Göteborg och Borås, så slår det mig att man kunde föra en ”dumhetskalender” eller en ”inkompetenskalender” också, eller istället. Som påpekas i Borås Tidning idag, så är sträckan Göteborg- Borås den tredje största pendlingssträckan i Sverige med lika många pendlande i båda riktningarna. Som infrastrukturminister borde Åsa Torstensson känna till den saken (Tyvärr  hittar jag inte Ulf Olssons utmärkta svar till ÅT i Borås Tidning ”Torstenssons oförsvarliga groda”, bara en kortare resumé).

Båda alternativen innebär förstås problem med gränsdragningar. En ”Dumhets/inkompetenskalender” kräver vidlyftiga undersökningar i sakfrågor som nog gör sig bäst i enskilda bloggposter och som andra bloggare bidrar med på föredömliga sätt, så det alternativet slopar jag nog direkt. En ”Smutskastningskalender”, av det slaget jag tänker mig, kräver å andra sidan någotsånär förnuftiga urvalskriterier.

Jag tänker mig ungefär de här kriterierna:

1: Smutskastningen ska göras av regeringsledamöter eller regeringspartiernas presstalesmän eller partisekreterare, av partiledare och partisekreterare, av tidigare (den förra regeringens) eller nu påtänkta ministrar, vad gäller oppositionens politiker.

2: Smutskastningen ska bestå i uttalanden som inte klargör något i sak utan som har som enda syfte att få människor att associera den angripna personen och hans/hennes parti till något negativt, i stil med Odells Tobleroneuttalande.

Synpunkter , goda idéer eller förslag från bloggens besökare, till praktiska avgränsningar och kriterier mottages med tacksamhet. De här problemen tål att tänkas igenom noga innan ett nytt ”kalenderprojekt” påbörjas nämligen. Det måste vara genomförbart och dessutom kräva en arbetsinsats som inte blir alltför omfattande.

/Kerstin

Länkar:
-  KD-tal om Toblerone fick rödgröna att ilskna till, DN
-  Boråspolitiker ger minister svar på tal: ”Hon är dummare än tåget”, Borås Tidning

IOC:s tidigare, och under 21 år, president Juan Antonio Samaranch dog 21 april. Han var mannen som styrde de olympiska spelen med järnhand, som gjorde om dem från amatörtävlingar till proffsevenemang, som omvandlade dem till en gigantisk affärsrörelse med inte så lite av korruption inblandad.

Han var mannen som räddade spelen skriver SvD och andra tidningar världen över.

Även om somliga av de tidningar som skriver om hans död, nämner hans ”samröre” med Fanco så glider de flesta över detta med mild hand och tidigare har vi inte hört någonting om hans bakgrund. Om den har media tigit stilla. Men i Counterpunch berättar Charles Muntaner mer om Samaranchs bakgrund och tidigare liv:

Samaranch studied at the IESE Business School known for its ties to the Opus Dei, an ultraconservative Catholic sect; was a high ranking member of the government of the city and the province of Barcelona, of the Spanish Cortes, and held a post equivalent to a minister of sports, all during Franco’s regime. He also became ambassador to Russia, a post that he used to get elected as president of the IOC. In his later years he became president of the La Caixa, the largest of Spanish savings institutions.

…….

At the dictator’s death he went on record declaring Franco’s fascism “…one of the most brilliant periods in the history of Spain”. (1)

Det var den mannen som den svenska Olympiska kommittén krälade i stoftet för för något tiotal år sedan för att få Vinter-OS till Sverige. Inte så konstigt att de tvingades göra det för:

He transformed the Olympic Games into a giant franchise pitting city against city resulting in huge debts (Greece 2004), anti labor and anti immigrant labor markets (Barcelona), mass displacement of residents (Beijing 2008), and environmental destruction (Vancouver, 2010). Gone were the days of the Olympic spirit as he welcomed the professionalization of sports and the sell-out of entire cities for the benefit of global corporations. (1)

Steget mellan konkurrensfanatisk liberalism och fascitisk corporativism är aldrig långt. För Samaranch var det inget steg alls.

Vi ska nog vara glada att vi aldrig fick de där vinterspelen.

/Kerstin

Länkar:
1)  Juan Antonio Samaranch and Franco’s Dictatorship. The Death of a Catalan Fascist, C Muntaner, counterpunch.org
- Samaranch räddde OS, SvD
- Juan Antonio Samaranch ha avlidit, Expressen
- Juan Antonio Samaranch, I.O.C. President, Dies at 89, New York Times
- Juan Antonio Samaranch obituary, The Guardian
- Juan Antonio Samaranch, Former IOC President, in  very serious Condition…. Huffington Post
- Juan Antonio Samaranch. Telegraph.co.uk

Nu har det alltså offentliggjorts att förlovningen mellan prinsessan Madeleine och Jonas Bergström slås upp. Rätt, tycker jag, som inte har mycket till övers för den kungliga seden med älskarinnor och drottningar och prinsessor som måste lära sig att finna sig i att deras män har sex till höger och vänster och att de själva endast har en funktion och skyldighet, att producera fler små prinsar.

I Sydeuropa, huvudsakligen i de katolska länderna, ja vi behöver bara gå till Tyskland, har man egentligen samma norm som de kungliga familjerna haft sedan urminnes tider, att män har en massa sex utanför äktenskapet alltså. Där är det vanligt att män går till prostituerade, även gifta sådana, så vanligt att det måste anses som en kultur av ett slag som vanligt folk i Sverige inte har haft på mycket länge och där trohet inom förhållanden länge ansetts som idealet (även om många inte lever upp till detta ideal utan vänstrar lite då och då).

Där man har denna prostitutionskultur får kvinnorna finna sig i att deras män besöker bordeller då och då. Det är manligt och macho att göra det och nästan ett måste för männens anseendet att de gör det, och där är det liksom en del av kvinnans naturliga biologiska lott att inse att hennes man ”behöver mer sex än hon förmår att ställa upp med” och man skiljer sig bara inte eller slår upp förlovningar.

Det här får mig att tänka på alla dessa liberaler och liberatarianer som ivrar så energiskt för avskaffandet av sexköpslagen och för en prostitution som inordnas under skattesystemet som vilket annat arbete som helst, för den viktiga friheten att fritt få sälja sin kropp alltså.

Att somliga män kan tycka att det här är en god idé kan jag till nöds förstå, men att kvinnor finner idén vara superb och prostitution vara höjden av frihet och en frihet värd att kämpa för, det förstår jag inte.  Är det så att de liberala och libertarianska kvinnor som så intensivt ivrar för fri prostitution i själva verket är så trötta på sina män att de skulle betrakta det som en ren avlastning, eller en befrielse, om deras män gick till prostituerade istället för att begära att de själva ställer upp. Att de anser att mannens enda värde är som försörjare och som sådan vill de ha kvar honom, men sex med honom – helst inte.

Eller är de så naiva att de tror att det inte är just deras män som skulle gå på bordeller utan bara de där handikappade männen eller männen som är för fula för att få ”egna kvinnor”, eller andra kvinnors män?

Eller är de så trötta på sina tråkiga, spolformiga hel- eller halvfeta män att de själva vill ha friheten att köpa sig sex av en ung och stilig gigolo?

Det må vara hur det vill med den saken, mitt huvudskäl att vara absolut emot fri prostitution och för sexköpslagen är att där fri prostitution och legitimerade bordeller förekommer där ökar också ”försäljningen” av vålds- och tvångsprostituerade, trafficingen alltså.

Men åter till de kungliga normerna som är desamma som prostitutionskulturerna söderöver: Madeleine verkar vara en modern, ”alldeles vanlig” (nåja) svensk kvinna alltså, som inte vill finna sig i vad alla kungliga damer fått tåla i alla tider. Hon verkar alltså vägra att acceptera de urgamla kungliga normerna om kvínnorna som själlösa bihang, som avelskossor, och att kungliga kvinnors män gör som de vill. Det tycker jag hedrar henne. Hon har aldrig imponerat på mig, men nu steg hon några pinnhål i min aktning i och med den uppslagna förlovningen, till skillnad från storasyster som sjönk i densamma för ett par dagar sen då hon bestämde att hennes bröllop skulle följa en sed som symboliserar just den totalt ofria kvinnan.

Den första kungligt gifta kvinna som offentligt protesterade mot den äkta mannens otrohet var väl prinsessan Diana i Storbritannien, som inte ville finna sig i att bara vara avelskossa. Men hon var en ”vanlig” kvinna, som inte var uppfostrad till att tåla vad kungliga damer fått lära sig tåla i alla tider. Senare såg vi antagligen samma sak hända med den ingifta danska prinsessan, också en ”vanlig” kvinna. Madeleine är väl den första födda prinsessa som vägrat inordna sig i normen om att de kungliga damernas män har rätt att ha hur många sexuella eskapader som helst och som vägrar betala det priset för att vara prinsessa.

Befria prinsessorna alltså – avskaffa kungahuset!

/Kerstin

Länkar:
- Madeleine och Jonas bryter förlovningen, AB
- Tora: ”Jag ångrar att jag berättade, AB
- Monarkifri zon, G Bergdahl, Hälsingborgs Dagblad
Rekommenderad annan läsning:
- Finanskrisen, några siffror, Storstad
- Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik, Ett Hjärta Rött
- Femtio procents kraschrisk, Ekonomikommentarer

Prinsessan Viktoria vill amerikanisera Sverige ännu mer, som med att införa eller auktorisera den amerikanska ärkekonservativa seden att pappan ”överlämnar”  dottern till mannen vid altaret. Jag har tidigare fått ett ganska positivt intryck av Viktoria som person, men nu sjönk hon flera pinnhål i min aktning.

Om hon nu absolut vill vara amerikansk och bo i lilla Amerika, så kunde hon ju ta steget fullt ut och rekommendera att man avskaffar kungahuset på en gång, så att Sverige blir precis som USA – i alla avseenden.

/Kerstin

Inte fler arbetstillfällen tack – eller vad är det riksbanken säger när den talar om att den kommer att höja räntan till sommaren?

Är det meningen att Sverige efter den här krisen ska anpassa sig till en arbetslöshet på omkring 10%?

/Kerstin

Länk:

Riksbanken höjer tidigast i sommar, GP

Visserligen har folk under hela mitt liv klagat på att politiker inte håller vad de lovar, men Alliansregeringen har gått ett steg längre, den blåljuger på ett sätt jag aldrig tidigare sett. Det återstår att se om svenska folket är precis så hjärndött som Fredrik Reinfeldt påstod i sin bok. Eller var det ”mentalt efterblivet” han kallade folket?

De rika eliternas revolution är i praktiken genomförd också i Sverige numer, även om de ekonomiska eliterna tycker att det fattas en del i marginalerna, som total nerrivning av fackens inflytande mm.

Nu gäller det bara för de politiska elitgrupperingarna att få makten, kosta vad det kosta vill, rena lögner, smutskastning, ja vad som helst bara inte politiskt och klargörande diskussioner. Precis det vi sett och föraktat i den amerikanska politiken under årtionden.

Sedan gäller det för politikerna att tillfredsställa de rika eliterna, då blir man som politiker rikligt belönad efter att man gjort dessa eliter sina politiska tjänster. I USA är det svängdörrar mellan de stora företagen och bankerna å ena sidan och Vita Huset å den andra. Här hemma blev det tydligt vad som hänt i och med Göran Perssons ”öde” efter att han hade avgått, den mycket välbetalda anställning hos en av högerns PR-byråer som han fick. Något sådant hade tidigare socialdemokratiska politiker troligen inte kunnat tänka sig att acceptera, även om de fått erbjudandet.

Tidigare socialdemokratiska partiledare har visserligen inte behövt avgå lottlösa, men ingen av dem har belönats för sina tillmötesgåenden på det sättet som Göran Persson har betalats. Och visst hade han gjort sig förtjänt av belöningen. Han hade redan tidigare (tillsammans med Fp) genomfört ett pensionssystem som gynnade de rikaste  och som framför allt gynnade de giriga och totalt oansvariga bankerna. Han skar ner i den offentliga sektorn, fortsatte att acceptera privatiseringen av svenska skolan, avreglerade inom alla möjliga områden och sålde ut offentligt ägda företag, det svenska folkets gemensamma egendom och sänkte skatter för de rikaste och de stora företagen. Ovanpå detta avskaffade han arvs- och gåvoskatten. Innan han tvingades avgå från statsministerposten mumlade även han om avskaffande av förmögenhetsskatten. Den fick han dock överlåta åt högern att genomföra.

Det är bara att konstatera att den amerikanska politiska kulturen nu har erövrat Sverige. Två faktorer har utgjort de viktigaste förutsättningarna för att detta skulle kunna ske. Den första är den gigantiska omfördelningen av samhällets resurser, från vanligt folk och från de sämre ställda till de allra rikaste, som vi sett sedan 1990. Därmed, och först nu är även den svenska ekonomiska eliten så ofantligt mycket rikare än alla andra att den har råd att köpa den politik den vill ha. Den andra förutsättningen är en symbios med och/eller makten över de viktigaste media.

Nog har det varit dystert att se demokratin, även om den alltid har varit ofullkomlig, chansera till att bli något mycket värre, samma genomkorrumperade system som i USA, och i accelererande takt, de senast 20 åren.

Nu är det så, även i Sverige således, att de rika eliterna köper sig den politik och de lagar de vill ha och de betalar oavsett vem som tillfredsställer deras önskemål, högern eller vänstern – det spelar ingen roll när de har den totala makten. Huvudsaken att de får den politik de vill ha.

Vi har bara sett början på detta elände och de förfärliga konsekvenserna av systemskiftet kommer bara att bli värre.

/Kerstin

Länkar:
- The Multiple Scams of Goldman Sachs, counterpunch.org
- Välfärdens kärna till salu, Ett Hjärta Rött
- Bedrägeri är lönsamt, Lasses blogg
- Rikedom beror på slaveri – inte duglighet, Lasses blogg
- Äger bankerna dina pengar, Nemokrati
- Snöbollseffekter i spåren av en ”hoppsan-tänkte-inte-på-det politik, Utredarna

Jag har en otrolig tur just nu. Jag råkar vara den miljonte besökaren på massor av siter, på Huffington Post, på några nätringar och på diverse andra sidor. Det är inget skämt påstås det, jag behöver bara klicka på länken så ska jag vinna något.

Tro det sa  !

Finns det fler med samma tur just nu månne?

Nu vet jag inte hur mycket folk som lyssnar på Lördagsintervjun, men nog måste man säga att den blev en dundersuccé för SD.

Grattis till  journalisten och utfrågaren Lasse Johansson alltså. Han lyckades med konststycket att underlätta för sverigedemokraten att föra fram nästan enbart sådana budskap som faktiskt har stort stöd bland svenska folket. Få galningar vräker endast ur sig galenskaper. Det gjorde inte ens Hitler, fast vi indoktrinerats att tro det. Det är dessvärre så att det är det förnuftiga sådana här grupper vinner anhängare med, inte de vansinnigheter och vidrigheter som också ingår i deras åsiktspaket, som de oftast bara uttalar sinsemellan och förnekar utåt.

Nu vet alla som lyssnade att SD vill stötta pensionärerna. De flesta pensionärer är från irriterade till urförbannade på att de betalar mer i skatt än andra grupper i samhället och att de fått se sina pensioner sjunka pga finanskrisen. Den hundralapp i sänkt skatt som Alliansen har lovat är en struntsumma i jämförelse med vad man tagit från pensionärerna, något som framför allt drabbar dem med lägst pensioner, kvinnor mest. Hur dumma tror Alliansen att pensionärer är? Dessutom är många pensionärer, och inte utan skäl, mycket oroade för sin egen förestående ålderdom med mer hjälpbehov. Men SD lovar mer till pensionärerna, det fick de breda ut sig om i lördagsintervjun.

Nu vet alla dessutom att SD är emot att Sverige krigar tillsammans med NATO i Afghanistan, en inställning som de delar med större delen av svenska folket. Journalisten däremot, som uppenbarligen tycker att ”vi ska ta vår del av ansvaret” (för de nykoloniala krigen för kontroll över naturresurserna alltså) och som insinuerade att afghanistankriget skulle handla om att vi måste vara med och rädda de afghanska kvinnorna från de afghanska männen, klämde sverigedemokraten ordentligt på den punkten. Denne fick därmed gott om plats i programmet att säga det som massor av svenskar tycker.

Så försökte journalisten nagla sverigedemokraten på det här med ”slöja”, utan att göra någon skillnad mellan heltäckande klädsel, som burka ex. och huvudduk och därmed kunde sverigedemokraten smidigt föra över diskussionen på just burkan, som faktiskt är ganska illa omtyckt av många svenskar (trots att så ytterst få kvinnor bär sådan), medan de flesta inte bryr sig speciellt mycket om bärandet av huvudduk.

Ska vi gissa att SD går starkt framåt i nästa opinionsmätning?

Inför förra valet hade media uppenbarligen beslutat att göra allt för att föra Alliansen till makten. Av den här intervjun att döma försöker åtminstone SR nu göra vad man kan för att föra in SD i riksdagen. Kanske för att rädda Alliansen kvar, som ju riskerar att förlora något eller flera av sina allianspartier i riksdagen då några av dem ligger, för Alliansen, oroande nära 4%-spärren.

Eller vad ska man tro?

/Kerstin

Länk:

- Medierna ljuger och hittar på om oss, lördagsintervjun SR

Klas på bloggen Vindskupan har skrivit ett mycket intressant och mycket viktigt inlägg om förspelet till Irakkriget.

Vi som följde med läste visserligen om hur illa blockaden och bombandet, efter Kuweitkriget, mot Irak slog men däremot fick vi inte höra ett enda ord om det fruktansvärt cyniska resonemang och planerande som låg bakom blockaden och bombandet av Irak, resonemang som måste betecknas som ren och skär illvilja från USA:s sida.

Varje anständig person som läser Vindskupans kartläggning av de USA-diskussioner som låg bakom blockaden, och bombandet av Irak redan före attacken mot Irak 2003, måste förfäras, måste bli fruktansvärt upprörd. De som planerade det som Vindskupan berättar om är totalt amoraliska människor, totalt asociala, totala psykopater och fruktanvärt rasistiska.

Det är dessa människor, som våra stora svenska politiska partier (S och Alliansen), stödjer och anser att Sverige ”modigt måste ställa upp för” i Afghanistan och annorstädes.

Läs inlägget på Vindskupan alltså. Kom sedan aldrig och säg ”Vi visste inte”. Den som inte läser  väljer att inte veta och är då lika skyldig som de som vet men inte protesterar.

Inlägget handlar om Irak,  men kriget i Afghanistan har samma smutsiga bakgrund och där har våra svenska regeringar  (S och Alliansen) ställt upp för USA: s fula syften i våra namn. Anser verkligen majoriteten av svenska folket att det är hedervärt att ställa sig bakom och rent praktiskt stötta den politik som så här ruttna amerikanska politiker för? Jag tror faktiskt inte det, vill i varje fall inte tro det om mina landsmän.

/Kerstin

Länkar:
- Ett pris värt att betala, Vindskupan
- Vad kan vi lära av Iran? Pierre Gillys blogg
- ”A Shin Bet State”. Israel Targets Haaretz, J Cook, counterpunch.org