Högerns svarta bok är ingen festlig läsning men ett av inläggen, skrivet av Aron Etzler, ”Privata vårdaffärer”, är så kusligt att man mår fysiskt illa av att läsa det. Jag har visserligen tyckt mig se precis det han berättar om, men att så här få ett påtagligt belägg för vad som pågår är ändå chockerande. Aron Etzler berättar i sitt inlägg i boken om några seminarier som han närvarade på och om hur högern och socialdemokraterna i praktiken samverkar för att gå bakom ryggen på svenska folket.

Det första seminariet hölls 2 oktober 2007 på inbjudan från branschtidningen Dagens Medicin under titeln ”Privata vårdaffärer – en ny marknad öppnar sig”. Vi får läsa om hur medvetet högern, Moderaterna och deras svansar, de små borgerliga partierna, går tillväga för att lura befolkningen. Det ska inte talas om ”privatiseringar” för det tycker inte svenska folket om, utan man ska tala om ”valfrihet” och ”mångfald” istället. Det har vi som är politiskt intresserade både hört tidigare och sett mängder av exempel på. Nu ska också ordet ”kvalitet” lyftas fram, får vi veta.

De privata vårdföretagen tycker att privatiseringarna inte går snabbt nog och menar att det är dags att tala om ”sjukvården som en bransch” och någon anser att man nu måste börja tala om hur privat sjukvård är bättre än offentlig vård.

Vad vi ser här är ett exempel på hur strategin att lura väljarna läggs upp. Privat vård är inte automatisk bättre än offentlig, men den ger privata företag större profiter. Som Aron Etzler påpekar och visar, har alla undersökningar visat att kommersiell vård framför allt blir dyrare (sid 229).

Det här vet också de flesta av oss som följer med i politiken och samhällsfrågor. Det riktigt ruskiga läser vi emellertid i avsnittet om nästa seminarium, 7/4 2008, som anordnades av Sveriges kommuner och Landsting ”på temat välfärdens finansiering”. Eftersom flera undersökningar visar att en majoritet av svenska folket vill ha offentligt finansierad vård (sid 223), måste politiker och administratörer hitta en strategi som gör det möjligt att genomföra privatiseringar i strid mot väljarnas uttalade önskemål, vilket det här seminariet handlar om.

Den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Per Borg deltar med ett inlägg. Han säger inledningsvis att:

De ökande kraven på välfärden, tillsammans med en befolkning som blir allt äldre och kräver mer vård leder till ett svårt dilemma för staten. Att höja skatterna är omöjligt: då flyttar företag och begåvade personer, så välfärden förfaller.

Mer egenfinansiering föreslås och det innebär givetvis att alltmer av det vi lärt oss uppfatta som välfärd, skolor, vård, omsorg, endast kommer att bli tillgängigt för de rika och välbärgade, precis som fallet är i  USA:

Ni hör aldrig en politiker säga att folk skall ta mer ansvar för sin egen välfärd.
Vissa saker kan man inte ens säga i offentligheten idag, säger Borg. (s 236)

Så får vi läsa om hur Borg föreslår en process, för att förändra svenska folkets åsikter i frågan och för att få oss att acceptera övergivandet av den allmänna välfärden:

Först måste frågan upp på dagordningen. Man måste börja diskutera om välfärdssystemen är hållbara. Därefter kan man utarbeta en alternativ lösning. Sedan drivs frågan mot beslut. Därefter säkerställer man en majoritet.
Det första stegen kan bedrivas av tjänstemän, säger Borg……
………………..
Förebilden för Borg är processen som föregick det nya pensionssystemet i mitten av 90-talet. Det var ett mycket svårt beslut, menade Borg, eftersom det handlade om att ändra något som uppfattades som ”juvelen i kronan” i välfärdsbygget. Det nya systemet hade aldrig gått igenom på en socialdemokratisk kongress. När processen väl var igång gav det ”konvulsioner inom socialdemokraterna”. Men processen rullade på. Avgörande var att det fanns några som drev på och skapade ett krismedvetande (min kursivering). Och en partiöverskridande överenskommelse. Det allra viktigaste är därför att politikerna först är ense om problemet. ”Mitt råd är: bli eniga över partigränserna”, säger Borg.(s 236)

Etzler beskriver så hur Maria Rankka, f.d. MUF-ordförande och chef på Timbro (i oktober i år tillträdande chef för Stockholms Handelskammare), och Niklas Nordström, f.d. SSU-ordförande och numer PR-konsult är helt överens med Borg. De menar båda att förändringarna ska vara genomförda före valet 2014.

Etzler skriver:

Per Borgs agenda handlar om att inte lämna några val åt väljarna: partierna ska vara överens. Borg har ju talat om varför: vissa saker vågar ingen säga att de tänker göra. Och utan alternativ blir det ingen debatt. (sid 240)

Etzler slutar sin mer än läsvärda artikel med följande:

Man kan också fundera över hur det kan bli så att makthavare tycker att det största problemet som finns är frågan om hur man ska klara av att riva välfärdssystemet bakom ryggen på medborgarna.

Vi som varit med en tid har ju förstått att det är så här det går till bakom fasaderna. Vi såg det ifråga om avregleringarna på 80-talet. ifråga om EU-anslutningen, ifråga om flera grundlagsändringar, bl.a. en som just beslutats utan att de flesta av oss ens hört talas om att en sådan är på gång. Vi såg det när det nya skattesystemet introducerades och, som Borg påpekar, när det nya avsevärt mycket sämre pensionssystemet beslutades. Vi såg det när det svenska försvaret avskaffades och ersattes med ett antal attackstyrkor vars huvudsakliga uppgift det är att kriga på USA:s sida runtom på jorden och inte att försvara det svenska territoriet. Men det här är första gången jag ser den här politiska processen och de makthavandes agerande så klart avslöjade.

Detta, vill jag vidare hävda, är ingenting annat än gigantisk konspiration från makthavarnas sida mot svenska folket och för de stora multinationella företagens intressen, de där som ska tjäna stora pengar på vården av dem av oss som har råd att betala.

Nästa, i förstone otroliga men helt befogade misstanke blir ju att de etablerade är glada över att SD går framåt, eftersom det nu gäller att oskadliggöra de vänsterkrafter som kan tänkas attrahera väljarna när de övriga partierna går de multinationella företagens ärenden istället för svenska folkets.

Man skulle naturligtvis kunna hålla med de konspirerande politikerna och tjänstemännen om de premisser de agerar utifrån vore riktiga, men det är de inte. Det är helt enkelt inte så att ”vi inte har råd” med allmän och offentligt finansierad välfärd. För det första har Sverige, som nation, aldrig varit rikare än idag (det är bara fördelningen av rikedomen som förändrats till fördel för de allra rikaste). För det andra har produktiviteten/person ökat så mycket sedan 1970-talet att det är rent löjligt att hävda att de arbetande inte längre kan försörja de sjuka, de arbetslösa och de gamla. Kunde vi det då, då kan vi det idag, om viljan och den politiska insikten finns.

Det handlar helt enkelt inte om att ”vi inte har råd”. Det handlar om att de megarika inte vill vara med och betala för den allmänna välfärden och att de hittat en möjlighet att slippa den saken. Det handlar om hur de megastora multinationella företagen idag köper den politik de önskar sig. De har, genom de senaste 30 årens omfördelning av staternas tillgångar, fått så enormt mycket pengar att flera av dem är starkare än många mindre stater och de har därför råd att köpa sig de politiker som gynnar deras intressen. Så har det varit länge i USA men i Sverige är detta något ganska nytt. I USA är bildade människor idag mycket medvetna om det här, i Sverige tror vi fortfarande att politiker är hederliga, vill allmänhetens väl och att vi kan lita på dem. Det kan vi inte längre – här heller, lika lite som vi kan lita på att de stora företagen i första hand agerar utifrån våra, kundernas, intressen.

/Kerstin

Länkar:
- Den demografiska bomben – myt eller verklighet, Lars Tornstam

- ”Sten Andersson övervägde att avgå på grund av EU”, K M Johansson, DN
- Ansvarslös budget, Johan Ehrenberg, ETC
- Mittens dike, Daniel Suhonen, AB
- The Mortgage Morass, Paul Krugman, The New York Times
- Rotten to the Core, Russel Mokhiber, Robert Weissman, counterpuch.com
- First They Came For the Unions. How the Corporations Broke America, S Fleischman, counterpunch.org
- The Big Profits in Biowarfare Research. Corporate America’s Deadliest Secret, S Ross, counterpunch.org
- Kärnkraft, NEJ TACK, Motvallsbloggen 18/6 2010
- Vad stort sker inom politiken sker i tysthet, Motvallsbloggen 1/6 2006

Fler intressanta artiklar om området kan man finna om man slår på ”corporate America” på Google

PS kl. 20.45:
Så har Klas Sandberg på bloggen Vindskupan kommit med  ytterligare ett ypperligt inlägg: ”Den humanitära krigföringens död”

Det tredje skälet till Socialdemokratins backande är kanske det viktigaste, att man gjort sig av med sina media/tidningar och därmed lämnat fältet fritt för borgerligheten att beskriva Sverige och Socialdemokraterna. Det fanns tom anledning, när S lade ner sina stora tidningar, att ställa sig frågan om S i själva verket ville undvika intern kritik av den politiska helomvändning som man gjorde i samband med 90-talskrisen (samma fråga som man hade anledning att ställa sig om Centern, som gjorde sig av sina tidningar i samma veva som man totalförändrade partiet till ett nyliberalt storstadsparti).

Jag har aldrig förstått varför Socialdemokraterna inte gjorde allt man kunde för att fortsätta ge ut egna tidningar. Det är  självklart att lämnar man fältet i stort sett fritt för de politiska motståndarna då kommer man att marginaliseras alltmer och i en allt snabbare takt vartefter de sedan länge frälsta socialdemokraterna dör undan. Det gör vi nu – i rasande fart.

Som jag påpekat tidigare, så har den yngre generationen ingenting att tacka S för, i varje fall ingenting som de har sett under sina liv (vad som hände 50 år innan man själv föddes verkar totalt irrelevant när man är ung och kunde lika gärna ha hänt på medeltiden). Istället säger deras erfarenhet dem att socialdemokraterna monterat ner en hel del av välfärden, sålt ut Sverige, skapat hög arbetslöshet och börjat beskriva sjuka och arbetslösa som lata och arbetsovilliga.

När så en borgerlig sammanslutning börjar tala om hur de vill återskapa ett starkt Sverige, försvara välfärden och ordna arbete åt alla, och får säga detta i vartenda massmedium som finns, åter och återigen, samtidigt som media, indirekt men ibland även direkt, framställer S som ett närmast kommunistiskt parti med Stalin som förebild, ja då är det inte konstigt om människor istället röstar på Alliansen. För varifrån skulle de få information som motsäger Alliansens bild och som visar oss vad som faktiskt sker? Att denna borgerliga sammanslutning i själva verket gör det rakt motsatta mot vad den hävdar att den gör, vem ska påtala det när alla media är genuint borgerliga och inga motröster av betydelse finns längre?

/Kerstin

Läser i Borås tidning (10/10) att någon har hävdat att giftutsläppet i Ungern beror på för få regler för hur giftigt avfall ska och får lagras.

Men – det kan väl inte vara möjligt. Allting blir ju mycket bättre på jorden bara företagen och finanssektorn inte begränsas av regler. Företagare och finansmän är ju, om vi får tro de glada nyliberalerna, så ansvarstagande och omtänksamma så får de bara sköta sig själva och slipper ifrån en massa begränsande regleringar så blir allting så mycket bättre – för alla.

Dessutom, säger man, så byggdes den här dammen under kommunisttiden, då man inte brydde sig om att reglera sådan här lagring och förvaring. Det visar sig alltså att de gamla kommunistiska Öststaterna var mindre drabbade av regleringar i vissa avseenden och därför liberalare än Väst. Inte har vi hört liberaler hylla g:a Sovjet med vasallstater för denna frihet inte.

Så jag förstår ingenting.

/Kerstin

Så kan vi läsa i Aftonbladet:

”Vidrigt politiserad kyrka som tar ställning för vänsterextremister”, skrev SD:s politiske sekreterare Erik Almqvist på Twitter och följde strax upp med: ”Svenska kyrkans ledning står inte för våra värderingar. Det är därför vi ska byta ut den”.

Svenska kyrkan är inte den enda organisation som Sverigedemokraterna vill ta över för sina egna syften. Häromdagen tvingades Sveriges hembygdsförbund att släcka sin fansida på Facebook. Den hade bara varit uppe i ett dygn. Sidan fullkomligt ”annekterades” av sverigedemokrater, förklarar generalsekreterare Jan Nordwall som öppet tagit avstånd från SD:s flört med hembygdsrörelsen.

Trotskisterna, som AB hänvisar till i sin rubrik, vet jag inte mycket om men jag vet att det fanns andra som intog den här attityden en gång och SD tar ju kraftigt avstånd från vänstern så jag tror inte det är någon gren av vänstern som inspirerar dem.

/Kerstin

Länk:
SD:s taktik har vi sett förut… vår tids trotskister, AB

Björklund har, får vi veta, fått ansvar för forskningen i landet. Det påminner om när kommuner började anställda förskollärare som rektorer för  gymnasierna i en tidigare omgång av sparnit.

Det lovar inte gott. Björklund är väldigt bra på att tycka och gör det ofta och högt, men fakta är han inte så noga med och verkar han inte ha någon respekt för. Statistik, som är en viktig faktor inom forskningen, verkar han inte heller veta något om.

Det är trots allt ingen dum idé att de som sätts att styra och ansvara för ett område har åtminstone rudimentära kunskaper om området.

Nu är det så vanligt att jag gör samma fel själv ibland för att jag ständigt ser det i skrift, och det trots att jag studsar varje gång jag läser det. Det där att skriva ”de som” där det ska stå ”dem som” (eller möjligen ”dom som”), att använda subjektsform där det ska vara objektsform alltså. Varenda skrivande människa, verkar det som, skriver idag och utan att blinka:

Han hjälpte de som behövde hjälp (där det borde stå : Han hjälpte dem som behövde hjälp)

men inte en själ skulle komma på idén att skriva:

Han hjälpte vi som behövde hjälp,

liksom ingen skriver:

Han  hjälpte jag som behövde hjälp.

Vad lär man sig i skolan numer och är det ingen annan än jag som irriterar sig på det här språkliga oskicket, som numer tom är vanligt i våra tidningar? Man tycker ju att i alla fall journalister, som har språket som yrke, skulle kunna skilja mellan objekt och subjekt i en sats.

/Kerstin

Rekommenderad läsning idag:
- Nästa ämne för Uppdrag Granskning – Ulf Kristersson? Not. Nemokrati
- Svenska ockupanter beroende av amerikanskt stridsflyg, Afghanistanslboggen
- Vann rätt block? Pierre Gilly

Biskopen predikade, enligt vad jag förstått, om vikten av att bekämpa rasismen. Då  reser sig sverigedemokraterna och lämnar kyrkan – i protest.

Jag förstår ingenting. Här har partiet ifråga använt flera år åt att försäkra och övertyga väljarna att man inte är rasister, så protesterar man mot en uppmaning att bekämpa rasismen. Man menar alltså, får vi då anta, att partiet visserligen inte är rasistiskt men att det samtidigt anser att rasismen inte ska bekämpas. Inte imponerande logiskt.

Det är ju så enkelt att om man inte är ett rasistiskt parti då kan man knappast ha något emot att rasismen bekämpas och då demonstrerar man inte mot en sådan uppmaning.

/Kerstin

Länkar:
- Förlåt Kungen. Sd tvingade till krismöte efter biskopens predikan, AB
- Partiledare upprörda över SD:s agerande, SvD
- SD:s ledmöter lämnade Storkyrkan, DN
- ”Det dubbla ansiktet” – Sverigedemokraterna granskas, Kaliber 29 mars 2009
- Olof Palme gick på bio” – om jargongen inom SD, Kaliber 5 april 2009

Världen hotas allvarligt av invasion från yttre rymden.  I förra veckan kunde man i Borås Tidning läsa att amerikansk militär hävdade att man sett underliga UFO:s över amerikanska militärbaser och att man var säker på att det inte rörde sig om jordiska farkoster (artikeln finns ej på nätet vad jag kunnat finna).

Så nu föreslår jag att man finkammar alla de mejl man samlat in och kontrollerar dem. Det troliga är att man bland dessa kan finna belägg för jordiska samarbetsmän. Sådana behövs nämligen för ett lyckat övertagande av jorden. Sedan är det bara att kidnappa en av de misstänkta, skicka honom till Baghram och utsätta honom för ”omild behandling”. Då kommer man säkert som amen i kyrkan att kunna nysta upp en hel och världsomspännande rörelse som samarbetar med små gröna rymdvarelser om att ta över jorden. Sådana förhörsmetoder leder garanterat till långa listor med namn på förrädare och längden på dessa listor kan man själv bestämma, med hjälp av den tid man ägnar åt förhör under ”omild behandling”.

Därefter är det bara för alla jordens stater att skruva upp beredskapen till högsta tänkbara nivå. För ingen av oss vill väl få jorden invaderad av små gröna män från yttre rymden.

Vad kan passa bättre än en sådan superberedskap i dessa den sociala orons tid?

/Kerstin

Länkar:
- Höjd terrornivå i Sverige – ett resultat av tortyr? Bulten i Boo
- Nya protester i Frankrike – Pensionen en fråga för ungdomen, Kildén & Åsman