February 2012


Akvareller&Livsfrågor26/02 01:01

Nu har jag skällt och gnällt på den här bloggen i sex och ett halvt år och för ögonblicket känner jag inte för att gnälla, skälla eller varna så kom med tips om roliga saker eller händelser som ni tycker att jag ska skriva om.

/Kerstin

Tillägg 26/2 kl. 15.45:
Tack kära bloggvänner för era tips. Så här kommer det:

De enda vårtecknen jag har att rapportera idag, men jag ska inte lägga ut bild på dem, är de hundlortar som nu börjar krypa fram under den bortsmältande snön. Men jag lovar att skriva lite mer om våren när den verkligen bryter ut, även om mina vårar, sedan några år, alltid innebär en saknad efter Kålle Trast med sin ovanligt vackra sång.

Det här får även täcka in tipset om att skriva om hundar. En sak kan tilläggas om dessa dock, att vår käre långhårscollie, Banjo, gick till de sällare jaktmarkerna i måndags så veckan har ägnats åt små gråtstunder.

Melodifestivalen? Ledsen men det var nog 25 år sen jag slutade titta på den. Den intresserar mig inte ett dugg och inte ens sökande efter material till skrivandet här kan förmå mig att titta på den på TV.

Och “Estelle”? Idiotiskt namn som avslöjar usel smak och dålig stil. Det kan man inte skriva trevligt om. Drottning Estelle? Va???? Skönt att jag slipper uppleva den dagen.

När till och med superrojalisten Herman Lindkvist, indirekt men ändå tämligen tydligt, påpekar att det låter som “artistnamnet” på en porrdrottning, så är det illa. Namnet ska ju fungera internationellt också. Men som katt och hundnamn är det inte dåligt. Vem vet, det är kanske Vickans kärlek till hundar som inspirerat till namnet.

Och om hur söt den nyfödda är? Har ingen aning om hur hon ser ut, men visst man kan ju fabla lite och ta avspark i det faktum att alla babies är söta – på något sätt – även de som är rödfnasiga och flintskalliga. Om inte annat så brukar fötterna och fingrarna vara väldigt söta. Det är de säkert på den här nyfödingen också, trots namnet.

Så det där med betydelsefulla litterära verk: Jag blev så effektivt avskräckt från alla svenska 1900-talsförfattare när jag gick i realskolan att jag fortfarande har en djup spärr mot att läsa dem och de få jag har läst, för evigheter sen, har jag glömt vad de handlar om.

Och slutligen, för att svara upp mot samtliga tips (nästan), ett “konstverk” målat av undertecknad 1958, ett av de få jag har kvar från den tiden:

soptunna

Ett bra exempel på att jag redan som fjortonåring hade ett soligt temperament med känsla för livets ljusa sidor. Med detta verk betraktar jag mig dessutom som förebådare av Lars Lerins fantastiska akvarellmåleri.
:-) :-) :-)

Ideologier/propaganda&Internationell politik23/02 14:10

Alla talar om hur fantastiskt bra det är med frihandel, hur alla folk blir lyckligare och får det materiellt bättre och hur alla individer bli friare bara man tar bort alla hinder för handel i världen. I Själva verket är denna frihandel monstruös.

Om vi ser den i global skala så ser vi ett helt annat mönster än den här sagan om frihet och lycka för alla, som man målar upp för oss. Vi ser hur de multinationella företagen, företrädesvis amerikanska men även engelska och i viss mån franska och tyska, köper upp allt de kan i världen. Vi ser hur en liten grupp finansmän ser till att världens pengar sugs upp till en liten elit, som idag har så mycket pengar att den kan köpa sig precis vad den vill, hela stater om det gäller – och det gör den också och dessa resurser köps på alla tänkbara sätt, ofta på mycket otrevliga sätt.

Ser vi till alla de krig som USA/Nato för runtom i världen, så finner vi att de alltid handlar om just dessa västligt ägda multinationella företags rätt att lägga beslag på alla lönsamma verksamheter och alla naturresurser runtom i världen. Vinsterna hamnar sedan alltid hos de västerländska finansiella eliterna och inte hos folken i de stater där vinstmaskinerna/resurserna finns.

USA, som alltså befinner sig på ständig krigsfot, har just nu flera bombkrig på gång, är inte det minsta hotat, inte av någon enda nation. Inget annat land hotar att invadera USA, att bomba dess befolkning eller att lägga under sig detta land. Ändå håller sig USA med världens största krigsmakt och använder den världen över. Varför gör man det? Jo från amerikanskt håll betonas det ständigt att USA förbehåller sig rätten att ingripa var som helst på jorden där “amerikanska intressen” hotas. Dessa amerikanska intressen är ekonomiska. Varhelst ett amerikanskt storföretag lagt beslag på företag eller naturresurser, endera genom uppköp eller genom ren stöld, anser de styrande i USA att man har ekonomiska intressen – som man anser sig ha rätt att massmörda befolkningar för att skydda och utvidga.

Varhelst USA:s ekonomiska eliter inte har kunnat eller inte fått köpa upp ett lands naturresurser, som i Irak och i Libyen samt i Syrien, i Iran, i Venezuela och i Bolovia, för att nämna några exempel, gör USA allt man kan för att skaffa sig den rätten. Man kallar idag sådana länder för “nationalistiska”, för att de önskar behålla ägande- och förfoganderätten över sina naturresurser själva och de flesta av dem använder dessutom inkomsterna från sina naturresurser till att gynna de egna befolkningarna. Multinationella företag däremot, har inte något intresse av att skapa bättre levnadsförhållanden för de befolkningar där de har “ekonomiska intressen”. Tvärtom är billig arbetskraft, som de inte behöver ta någon hänsyn till och frihet från kostnader för miljöhänsyn, en del av deras målsättning – maximal utsugning alltså.

Det brukar börja med propaganda mot de styrande i dessa länder. Ledarna, valda eller diktatorer, utmålas som bestar oavsett om de är inhumana eller inte. På det sättet får man opinionerna i Västvärlden att acceptera de åtgärder man senare vidtar mot de här länderna. Propagandan kombineras med att man betalar inhemska oppositionella, som det ju finns i vartenda land, även i våra västerländska demokratier, och också hyr in legoknektar från andra områden, att skapa kaos. Räcker inte detta för att störta ledarna vidtar sanktioner, handelshinder eller andra ekonomiska åtgärder mot dessa länder. Det brukar sluta med CIA-styrda statskupper efter vilka amerikanska vasaller tillsätts. Vi som är äldre har sett ett stort antal sådana fall de senaste 50 åren. I de fall där detta inte fungerar övergår USA, numer med bistånd från Nato, till sönderbombande av länderna ifråga, som i Afghanistan, i Irak, i Libyen och med Syrien som nuvarande offer.

Även Ryssland är USA, via amerikanskfinansierade s.k. NGO:er, som skapats och bekostas av den amerikanska kongressen (1) aktivt för att destabilisera. Det finns 52 sådana aktivist-och propagandaorganisationer i Ryssland. Sedan Putin satte stopp för superkapitalismen i Ryssland och började förhindra att alla deras resurser rann ut ur landet, har vi fått höra hur odemokratisk han är, vilken despot han är. Propagandan, det första steget mot Putin och Ryssland, är alltså i full gång och ingen ska inbilla sig att Putin och de mer klarsynta ryska ledarna, inte vet precis vad det handlar om och vari hotet består. Det skulle förvåna mig dessutom, om det inte finns amerikanskfinansierade NGO:er inne i Kina också.

USA, som alltså egentligen inte hotas av något annat land utvecklar, för sitt skydd av amerikanska ekonomiska intressen, det ena vapnet vidrigare än det andra, och använder sedan dessa vapen mot helt oskyldiga befolkningar runtom på jorden. Dagens stora massmördarnation är utan tvivel USA, fast man med hjälp av en otroligt effektiv propaganda lyckats få folk i USA, Canada och Europa att tro att man sysslar med att skydda oskyldiga civila människor. Det tror bara vi i Väst. Genom hot, lock och pock och intrigerande styr USA dessutom FN såväl som IMF och ICC. Samtliga dessa organisationer måste idag betraktas som amerikanska organisationer för befrämjandet av USA:s ekonomiska och geopolitiska intressen.

De styrande amerikanska eliterna vill säkert införa demokrati, såsom den ser ut i USA och EU numer, eftersom de vet att man alltid kan manipulera människor i en modern demokrati, där dessa samma eliter kontrollerar alla media, att tro precis det man vill att de ska tro och välja precis de politiker man vill att folk ska välja, alltmedan samma eliter och deras allierade nykoloniala makter tar för sig i de av dem själva inrättade “demokratierna”, som just nu i Irak, Libyen och Afghanistan.

USA och England, som båda använder utarmat uran i sin ammunition och i sina missiler, som vi såg exempel på i TV-programmet Dokument utifrån om Faludja, (den 19/2 repris i Kunskapskanalen 20/2 kan ses på Svt Play en månad till), har de senaste 50 åren utvecklats till vad som måste betraktas som ondskan på jorden. De här vapnen förstör både människor, jord och vatten för hundratusentals till miljoner år och gör livet till helveten för massor av människor. Det vi såg från Faludja är rent monstruöst. Det kan inte finnas mer djävulska vapen än dem som USA utvecklar nu – och använder mot befolkningar lite här och där. Det senaste är ett nytt vapen, eventuellt testat i just Faludja, som dödar människor inuti hus men inte förstör husen.

Israel, USA:s mest hängivna bundsförvant, eller USA:s ledare, hur man nu vill se saken, envisas med att USA och EU ska börja bomba Iran eftersom man ser Iran som ett stort hot, säger man. Men vad är det för konstiga prickar som betraktar en eventuell framtida atombomb i Iran som ett hot, när man själv sitter på flera hundra atombomber och skulle kunna döda av hela jorden om man ville. Tror USA:s och de israeliska ledarna på fullt allvar att Iran skulle släppa en atombomb över Israel med risk för att få hundra sådana i retur?

Idag, då vi nått Peak Oil och vi vet att oljan inte är oändlig, använder alltså världens mäktigaste män mängder av olja för att förgöra andra människor, för att tillverka massförstörelsevapen och flyga runt och släppa ner dem lite här och där på jorden, istället för att använda den till att bygga hållbarare energisystem och förebygga och/eller på bästa sätt möta de problem som kommer i spåren av en framtida energibrist.

Sådan här politik kan inte föras av andra än alltigenom ondskefulla, eller ofantligt, bottenlöst dumma och ointelligenta människor. Ja så ondskefullt är detta agerande att man måste fråga sig om de här människorna är allvarligt psykiskt sjuka eller om de är nerdrogade till total omdömeslöshet och känslokyla.

Jag förstår helt enkelt inte hur våra ledare tänker och fungerar, men jag är ganska säker på att denna kortsiktiga och fullständigt omänskliga politik inte är en ren tillfällighet.

/Kerstin

Länkar:
- Arvet efter Falluja, Dokument utifrån 19/2 2012
1)) The National Endowment for Democracy (NED), hemsida
2)) The National Endowment for Democracy, donate
2) Regime Change in the Russian Federation? Why Washington Wants ‘Finito’ with Vladimir Putin, F. William Engdahl, Global Research 10/1 2012
2)) 12 20113) 3) Länkar till artiklar om Golos på SVT
2) NATO set for War on Syria threatens Iran. The Russian Dilemma, and the Possible “Joker”, Christof Lehmann, nsnbc 23/2 2012
- USA:s militära aktiviteter runtom i världen, Motvallsbloggen 8/ 5 2011
- Drönarna tar över, Konflikt, SR 25/2 2012
- US Pressures India To Back Sanctions Against Iran, Deepal Jayasekera. countercurrents.org 25/2 2012
- Occupy Sanity, Frank Scott, countercurrents.org 18/2 2012

Politik/ekonomi21/02 14:15

Just nu, hör vi, är Moderaterna åter igång med sin demokratiförsvarande verksamhet. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson vägrar att följa riksdagsbeslut. 

Det börjar bli helt uppenbart att M menar något helt annat med ordet “demokrati” än vi andra gör, ungefär: Med “demokrati” menar vi den politik vi konservativa vill föra och anser är bäst. Eller kortare: Demokrati är när alla gör som vi vill”. Nu avspeglar sig denna “demokratisyn” inte bara i orden utan även i M:s agerande i riksdagen.

Just nu diskuteras misstroendeomröstning, skriver AB, som vanligt i medelklassmässigt dimbildande och överslätande ordalag : “Regeringen har låtit bli att verkställa riksdagens beslut, vilket är väldigt ovanligt.”

“Ovanligt”? Det är fascism. I grundlagen stipuleras att riksdagen är Sveriges högsta beslutande organ. Den står alltså över regeringen.

Men misstroendeomröstning, som diskuteras nu, är ovanligt, säger Hans Linde (V) och “måste användas varsamt”. Detta säger han trots att han betecknar Kristerssons agerande som “extremt uppseendeväckande”, (1) vilket det är.

Denna misstroendeomröstning borde anställas direkt, så att regeringen inte frestas öka farten ner i fascistdiket. Börjar man tillåta “bara lite” av den här “extremt uppseendeväckande” varan, att regeringen kör över riksdagen, så blir det lätt mer av samma vara. En stat som styrs av en regering som inte anser sig ha anledning att bry sig om vad det valda parlamentet eller en vald riksdag anser, alltså de som representerar majoriteten i landet, den är helt enkelt just fascistisk. En spade ska kallas en spade.

Högern/de konservativa har alltid haft en “underlig uppfattning” om det där med “demokrati”. Det avslöjades alltså också när Sofia Arkelsten, partisekreterare för M, för något halvår sedan, hävdade att hennes parti alltid har kämpat för och försvarat demokratin (2). Det avslöjas också av de högerkrafter som numer och då och då hävdar att Hitler  kom till makten helt lagligt. Han blev visserligen rikskansler helt lagligt, med dryga 30% av befolkningen bakom sig, men han fick inte den enväldiga makten lagligt. Den tog han sig bara, genom att sätta sig över den tyska riksdagen där han inte hade majoritet, genom att anse att han måste agera ansvarsfullt i samband med riksdagshusbranden i Berlin, genom att anse sig vara den enda som förstod att styra Tyskland på bästa sätt och genom att förbjuda andra partier att verka och att fängsla och/eller döda politiska motståndare.

I torsdags uppgav Kristersson att han inte tänker följa riksdagens beslut:

– Det är inte ansvarsfullt att med berått mod gå tillbaka till ett gammalt begrepp som vi vet hade samma problem som dagens, sa han till TT. (1/ Ulf Kristersson kan avsättas, AB)

Hur Högern, alltså Moderaterna, alltid bekämpat, inte bara genomförande av demokratin i Sverige utan också alla senare åtgärder för att förbättra levnadsförhållandena för vanligt folk, det försöker M alltså trolla bort idag med sin lögnaktiga historieskrivning (3) och med en genomgripande språkförändring. Att följa riksdagens beslut handlar inte bara om att “gå tillbaka till gamla begrepp”, som Kristersson uttrycker saken, utan om att ändra regler som bestämmer levnadsvillkoren för många människor.

Kristersson verkar alltså vara så inne i den moderata språkförvanskningsskampanjen att han tror att allting bara handlar om “ord och begrepp”. Det gör det inte. Det finns en verklighet också som inte alltid låter sig målas över av fina, nya ord eller begrepp. I denna verklighet behandlas sjuka  människor väldigt illa idag och mår mycket dåligt på grund av detta. Det har inte med några “begrepp” att göra, utan med lagar och förordningar som bestämmer hur de sjuka har det. Världen är inte bara en samling berättelser, som somliga försöker få oss att tro idag. Det finns fakta också.

/Kerstin

Länkar:
1) Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson vägrar att följa riksdagsbeslut. 
1) Ulf Kristersson kan avsättas, AB
2) M-höjdare backar om rösträtt, SvD 24/10 2011 eller här om länken ovan inte fungerar
2) ”Arkelsten förfalskar historien”, DN 24/10 2011
2) “M-program är en historieförfalskning”, DN 24/10 20112) 
3) - Arkelsten inte den enda som inte kan sitt partis historia, Motvallsbloggen 25/10 2011

Rekommenderas också:
- Sjukförsäkringsfiaskot är större än Kristersson. Ett Hjärta Rött 21/12 2012
 

Politik/ekonomi&Politik/EU13/02 23:26

Såg på TV igår kväll att det är så illa i Grekland idag att en del föräldrar tvingas lämna ifrån sig sina barn för att de inte har något att ge dem att äta.

Jag förmodar att EU-snickarna och Euro-fantasterna är stolta och glada nu. Äntligen är i alla fall ett EU-land tillbaka till 1800-talet med svältande människor och inlämning av barn på barnhem. Vilket blir nästa?

Det går nämligen inte för EU-politikerna som totat ihop denna helvetesorganisation, som EU med sin euro är, att hävda att de inte kunde ana att det skulle gå så här. Det fanns massor med varnande röster och bara en gnutta insikter i nationalekonomi räckte för att man skulle kunna förutsäga det som händer nu, att det var praktiskt taget oundvikligt och bara en tidsfråga. Det EU:s styrande just nu utsätter Grekland för gör dessutom bara ont värre.

Alltså måste jag dra slutsatsen att det är precis det här som är meningen med EU, att makten i EU skulle samlas på färre händer, liksom rikedomarna och att demokratin som politiskt system skulle förstöras.

/Kerstin

Källa/Länkar:
- Greklands föräldrar lämnar bort sina barn i krisens spår, Rapport, 12/2 2012 
- Seattle, Genua, Göteborg – och nu Köpenham? Motvallsbloggen 13/12 2009
- Extremhögern går framåt i Europa – precis som väntat, Movallsbloggen 18/5 2009
- The European Union – the New Soviet Union? YouTube (
Vladimir Bukovsky spent many years in Russian labour camps and psychiatric prisons for defending human rights. He came to Britain in 1976. He lectures and writes on the old Soviet system and the EU. Till YouTube 1/10 2006)
- What’s Inside the New “Austerity Measures”. A Death Sentence for Greece, Mike Whitney, counterpunch.org 13/2 2012
- Is Western Democracy Real or a Facade? The Divine Right of Money, Paul Craig Roberts, counterpunch.org 14/2 2012

Läs också:
- Räkna bort de fattigaste – då ökar inte klyftorna! Ett Hjärta Rött 13/2 2012

Politik/ekonomi&Politik/EU11/02 00:17

Rekommenderar besökare att titta in på Albas temanummer om Demokrati (klicka på logon överst till vänster). Där finns ett antal intressanta artiklar om ämnet. Även denna bloggs skribent har bidragit med en artikel om “Konsten att sätta demokratin ur spel“.

Jag glömde dock att nämna några av de tekniker politiker använder för att minimera det demokratiska inflytandet, dels att man genom privatiseringarna och bolagiseringarna av våra gemensamt ägda företag/verk, undandrar dessa den demokratiska kontrollen, dels att man idag, i kommunerna, ofta fattar beslut utan att protokollföra, vilket minskar insynen. Båda dessa företeelser minskar medborgarnas möjlighet att påverka och också ofta att i valen utvärdera de åtgärder som beslutats.

Sen har vi det viktigaste av alla de demokratibegränsande besluten, beslutet att undandra Riksbanken politisk kontroll. Bekvämt för politikerna som därefter kunnat avsvära sig mycket av ansvaret för den ekonomiska politiken genom att hänvisa till den oberoende riksbanken – som om denna numer självständiga institution vore en av Gud Fader själv instiftad inrättning över vilken ingen mänsklig makt kan råda. Den är dock beslutad av riksdagen – för att passa EU och tyska politikers skräck för inflation, och dess självständighet beslutades om under tystnad.

Från Björnbrum, som ofta skriver intressanta och underfundiga inlägg om ekonomi, fick jag tipset om denna illustrativa film om EU:s ekonomiska kris, och hur man försöker lösa den dels genom att göra EU ännu mindre demokratiskt, dels genom att utarma det ena landet efter det andra i EU:

Punk Economics: Lesson 1 (utlagd 30/1 2012)

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Internationell politik09/02 23:38

En bra film om hur upproret börjad och utvecklades i Libyen:

Libyan Crisis: Events, Causes and Facts (Documentary /utlagd 13/11 2011)

Någon gång i framtiden hoppas vi på en liknande film om händelserna i Syrien och om vad som faktiskt hände där. Tills dess, varför inte se syriska televisionens intervju med Lizzie Phelan, som motvikt till den otroligt ensidiga bilden våra svenska media ger.

Lizzie Phelan – Syrian people support Bashar al-Assad.(19/1 2012)

/Kerstin

Länkar:
- From Washington this looks like Syria’s ‘Benghazi moment’. But not from here, Robert Fisk, Extreme Predudice 9/2 2012
- US Invading Syria by Proxy. US “prepares military options” to back terrorists in Syria, CounterPsyOps 9/2 2012
- Full text of the speech by Bashar Ja’afari, Ambassador of the Syrian Arab Republic to the United Nations, at the Security Council on February 4, 2012, on the draft resolution on Syria, Essays on Empire 4/2 2012
- Nato Death Toll in Libya ‘Cannot be Counted’,International Business Times 8/2 2012
- Syria and those disgusting BRICS, Pepe Escobar – Asia Times, nsnbc 8/2 2012
- How the Arab League Has Become a Tool of Western Imperialism, Finian Cunningham, Global Research 9/2 2012
- “Western politicians and media are not yet fighting World War III, but they are talking themselves into it.” Road to Damascus… and on to Armageddon? Diana Johnstone, Counterpunch.org 13/2 2012
- Most Syrians back President Assad, but you’d never know from western media. Assad’s popularity, Arab League observers, US military involvement: all distorted in the west’s propaganda war, The Guardian 17/2 2012

Internationell politik&Massmedia&Teknik/teknologi09/02 16:49

På senare år har vi sett en massa uppmaningar att delta i nätupprop av olika slag. Idag kom det en för upprop mot Bashar al Assads massakrer på oskyldiga syrier. Det är den plötsligt uppdykande stora stjärnan på nätuppropens himmel Avaaz, som står för uppropet. Jag kan också konstatera att organisationen samlade in namn mot Ghadafis påstådda bombning av “sitt folk” , det påstående som senare erkänts som falskt, och att den verkade för ett FN-ingripande mot Ghadafis våld. Däremot inget upprop, vad jag kunnat se, mot “rebellernas” våld i Libyen och mot det barbariska dödandet av svarta libyer och arbetskraftsinvandrare.

Organisationen  Avaaz påstår på sin hemsida att den har 12.848.467 medlemmar världen över och att man har “kontor” i ett antal (18) större städer över hela världen. “Organisationen” startades 2007. Hur i all världen har man lyckats få ihop så många medlemmar på bara några år? Jo, man räknar uppenbarligen varje person som någon gång har skrivit under något av deras upprop som medlem. Jag finner till min förvåning att jag också är medlem och jag har aldrig ansökt om medlemskap i denna organisation. Inte nog med det, jag har försökt skriva till organisationen och talat om att jag inte vill vara medlem, men det ger inget resultat alls. Jag betraktas uppenbarligen fortfarande som medlem och uppmaningar att delta i deras upprop fortsätter att ramla in i min mejlbox.

Detta innebär förstås att organisationen har en ofantlig mängd människor som den kan nå och att organisationen kan fungera som en effektiv propagandamaskin. Den rider nämligen också, kanske huvudsakligen på massmedias “information” om tillståndet i världen och i olika länder.

Men, säger Avaaz, man är en ideell organisation, som bara tar emot pengar från medlemmar inte från några politiker eller regeringar. Man tigger förstås pengar i sina utskick och på hemsidan.

Jag har sökt information om organisationen på nätet och inte hittat något direkt negativt om den men jag kan ändå inte låta bli att känna obehag inför den och tycker mig märka en viss skepticism hos andra som skriver om organisationen. Även om jag förvisso kan sympatisera med en hel del av de upprop man organiserat, får jag en otäck känsla av att det mer handlar om en god affärsidé än om en seriös organisation.

Det kan ju vara så, trots mina farhågor, att man är seriös men för mig tyder mycket på att organisationen, precis som en massa NGO:er (non governmental organisations), varav en del är grundade av amerikanska kongressen, fungerar som propagandaverktyg för en del mindre hedervärda syften, som nu när man sprider ryktena om att regimen gör sig skyldig till massakrer på oskyldiga i Syrien och när man tidigare organiserade ett upprop mot Ghadafis bombningar av oskyldiga och fredliga civila. I fallet Syrien finns det en hel del vittnesmål, fast de inte kommer fram i media, om att det inte handlar om den syriska regimens attacker på folket utan om att terrorgrupper, den s.k. oppositionen som även består av icke-syriska grupper, dödar och bombar oskyldiga för att sedan skylla terrorn på den syriska armén och regimen. Precis detta såg vi också i Libyen, vilket börjar komma fram idag, dock inte i de stora media som spred falska rykten om att Ghadafi bombade sin befolkning.

Just det faktum att Avaaz tycks pricka in precis de frågor som massmedia och dess krigspropaganda driver och instämmer i denna propaganda, får mig att börja misstänka att det handlar mer om pengar till organisatörerna än om seriös politik för en bättre värld, som man vill försöka få oss att tro. Just sådant har man ju lyckats påvisa vad gäller ett antal andra grupper som vi lärt oss associera med hederlig opinionsbildning mot diktatoriska och repressiva regimer världen över, som Amnesty International och Human Rights-organisationer, som på senare tid visat sig bara gå USA/Natos ärenden.

Så här skriver Avaaz på sin hemsida:

Where is Avaaz based? The Avaaz core team works from 18 cities on five continents, using online tools to collaborate in a “virtual office,” supported by a network of thousands of volunteers throughout the world.

(Min översättning: Var är Avaaz baserat? Avaaz huvudteam arbetar från 18 städer på fem kontinenter och använder online verktyget för att samarbeta i ett “virtuellt kontor”, stött av ett närverk av tusentals frivilliga över världen.)

och vidare:

The Avaaz community campaigns in 15 languages, served by a core team on 6 continents and thousands of volunteers. We take action — signing petitions, funding media campaigns and direct actions, emailing, calling and lobbying governments, and organizing “offline” protests and events — to ensure that the views and values of the world’s people inform the decisions that affect us all.

(Min översättning: Avaazsamfundet kampanjar på 15 olika språk, servas av kärngrupper på 6 kontinenter och tusentals frivilliga. Vi agerar — signerar upprop, bekostar mediakampanjer och direkta aktioner, skickar e-post, kontaktar och lobbar mot regeringar, och organiserar “offline” protester och händelser — för att försäkra oss om att värderingar och synpunkter från världens folk påverkar (inform?) beslut som påverkar oss alla.)

 

Förr, säger man på hemsidan, tvingades människor bygga grupper lokalt och det tog lång tid innan de kunde åstadkomma något. Idag, med den nya teknologin, kan stora påtrycknignsgrupper skapas på mycket kort tid:

Avaaz’s online community can act like a megaphone to call attention to new issues; a lightning rod to channel broad public concern into a specific, targeted campaign; a fire truck to rush an effective response to a sudden, urgent emergency; and a stem cell that grows into whatever form of advocacy or work is best suited to meet an urgent need.

(Min översättning: Avaaz online-samfundet kan agera som en megafon för att dra uppmärksamhet till nya frågor; en åskledare för att kanalisera en allmän folklig oro (concern) i en specifik, målinriktad kampanj; en brandbil för ett effektivt svar på plötslig uppdykande och brådskande ärenden; en stamcell som växer till vad som bäst möter brådskande behov.)

Med detta säger man, men bara indirekt, att man kan samla in massor av röster för eller mot sådant som engagerar  människor och alla vet att vad som engagerar oss, det är vad media matar oss med. Det finns alltså ingen kontroll värd namnet inom organisationen, av det man “fixar” ett upprop för eller emot, annat än att tillräckligt många människor har reagerat. Uppropen kan därmed bli rena populisttillställningarna. Alla intresserade vet ju hur snabbt och lätt några personer lyckades engagera tusentals svenskar för den pojke som hade våldtagit en flicka och hur den lögnaktiga kampanjen mot flickan piskade upp en hatkampanj mot henne, för att ta ett exempel som Avaaz dock inte ska anklagas för.

Istället, säger Avaaz, fokuserar man på brytpunkter i kriser och:

 To make that moment of attention count, it’s the job of staff to find ways that a few minutes, multiplied across huge numbers of people, can make a genuine difference on something that matters. Staff work with partners and experts to develop effective, member-driven campaign strategies; summarize them through clear and compelling alerts; and, if the Avaaz membership chooses to proceed, makes sure that the campaign is carried through—delivering petitions and members’ messages, arranging member-funded ad campaigns, or whatever else is required.

In other words, Avaaz staff don’t set an agenda and try to convince members to go along with it. It’s closer to the opposite: staff listen to members and suggest actions they can take in order to affect the broader world. Small wonder, then, that many of our most successful campaigns are suggested first by Avaaz members themselves. And leadership is a critical part of member service: it takes vision and skill to find and communicate a way to build a better world.

(Min översättning: För att utnyttja detta moment, är det personalens jobb att finna vägar som på några få minuter kan engagera stora massor av människor, som kan göra en genuin skillnad i frågor som betyder något. Personalen arbetar med partners och experter för att åstadkomma effektiva medlemsdrivna kampanjstrategier; sammanfatta dem i klara och engagerande budskap; och om Avaaz-medlemmar beslutar att gå vidare, försäkrar sig om att kampanjen genomddrivs – genom att tillhandahålla petitioner och medlemmarnas budskap, arrangerar medlemsbekostade kampanjer, eller vad som behövs.

Med andra ord, Avaaz bestämmer inte agendan eller försöker övertyga medlemmar att genomföra det. Det är snarare tvärtom: personalen lyssnar till medlemmarna och föreslår aktioner som de kan genomföra för att påverka världen. Små under, alltså, att många av våra mest framgångsrika kampanjer först föreslås av Avaaz-medlemmarna själva.Och ledarskapet är en kritisk del av servicen till medlemmarna; det krävs visioner och skicklighet för att hitta och kommunicera ett sätt att bygga en bättre värld.)

Det tycks mig helt enkelt vara så att bara några personer i ett land ber Avaaz om att ordna ett nätupprop, så gör man det efter att ha undersökt att minst 10.000 personer tycker så här. Det är nu inte så svårt att få ihop ett stort antal underskrifter i ett land eller i flera länder, om man bara tar upp frågor som media belyser intensivt, som exempelvis röster mot al Assad. På det här sättet kommer organisationen i många frågor att fungera som en mediasvans och den kommer, i dessa fall, att sprida precis de bilder som media sprider. Det är nämligen väldigt svårt att få ihop många namn för eller emot något som media inte tar upp i stor skala. Detta innebär i sin tur att man hela tiden kan bredda sin “medlemskader” endast på frågor som media driver och därmed öka antalet människor som man sedan kan bombardera med tiggarmejl och böner om namnunderskrifter för än det ena än det andra som förefaller opportunt att protestera mot just för tillfället.

But underlying Avaaz campaigns is a set of values—the conviction that we are all human beings first, and privileged with responsibilities to each other, to future generations, and to the planet. The issues we work on are particular expressions of those commitments. And so, over and over, Avaaz finds the same thing: that people who join the community through a campaign on one issue go on to take action on another issue, and then another. This is a source of great hope: that our dreams rhyme, and that, together, we can build the bridge from the world we have to the world we all want.

(Min översättning: Men under Aaaz kampanjer ligger en uppsättning värderingar – övertygelsen att vi alla i första hand är människor utrustade med ansvar för varandra, för kommande generationer och för planeten. De frågor vi arbetar med är speciella uttryck för denna övertygelse. Och vidare, om och om igen, ser Avaaz samma sak; att männskor som engagerar sig en fråga går vidare och agerar även i en annan fråga, och så i ytterligare en. Detta är en källa till stort hopp: att våra drömmar stämmer överens och att vi tillsammans kan bygga en bro mellan världen vi har och världen vi vill ha.)

Låter väldigt bra, eller hur? Men hur bra har det blivit i Libyen? Det kan ju hända dock att de som driver Avaaz har, eller har haft de bästa intentioner men dessa intentioner tycks inte hindra att man åtminstone i vissa fall fungerar som propagandaapparat för vissa icke-humanitära intressen, ja för rena nykoloniala sådana.  i  så fall har organisationen idag kanske kidnappats av krigsintressen.

Själv tycker jag genuint illa om organisationer som gör mig till medlem utan mitt samtycke och som sedan använder detta påtvingade medlemskap för att skicka mig tiggarbrev och för att försöka få mig att agera så att organisationen får ännu fler “medlemmar”. Det är bondfångeri, enligt min uppfattning. Samtidigt använder man mitt namn för att ge intrycket “vi är många”, som alla PR-kunniga vet drar till sig ännu fler “sympatisörer”. Jag gillar inte att bli missbrukad eller utnyttjad på det sättet.

Det räcker inte med god vilja, det ska till kontroller , kompetens och förnuftigt agerande också, för att en organisation inte ska hamna i gruppen tiggarmedlöpare. Verkligheten är inte enkelt svart/vit som Avaaz agerande tycks utgå ifrån.

Vet du mer om organisationen är jag tacksam för den information du kan bidra med. Själv förhåller jag mig tills vidare skeptisk till den.

/Kerstin

Länkar:
- Avaaz.org
- Wikipedia om Avaaz.org
- Libya: Stop the Crackdown, Avaazupprop (Citat ur: “In Libya, Colonel Qaddafi’s armed forces are using machine guns and fighter jets against pro-democracy protesters — hundreds have already been killed and, without immediate international action, the situation could spiral into a national bloodbath.”)
- Avaaz: activism or ‘slacktivism’? Patrick Kingsley, guardian.co.uk 20/7 2011
- Nu avslöjas Amnestys lögn – Ghadafi hade inte legosoldatere, Movallsbloggen 15/1 2012
- Can Avaaz change the world in a click, Scribd, The Times 9/2 2011
-Känner du till Avaaz? U&W (You and We)Blog 4/1/2012

En senare hittat artikel om Avaaz:
- How Avaaz Is Sponsoring Fake War Propaganda From Syria, Moon of Alabama 3/3 2012

Politik/ekonomi08/02 03:37

Så har då Reinfeldt meddelat svenska folket att pensionen bör höjas till 75 år. Det är nog inget populärt beslut hos majoriteten av svenska folket, i varje fall inte hos dem som inte har jobb eller som närmar sig pensionen och hoppas att de ska klara av att arbeta fram till dess, trots att deras kroppar är utslitna och de går med ständig värk.

Men tänk, jag tror inte att de tänker höja pensionsåldern så mycket. Jag tror att det handlar om taktik för att få så lite kritik som möjligt för en något mer måttlig höjning av pensionsåldern. Det finns nämligen tre bra sätt att få folk att utan alltför mycket tumult och ilska acceptera impopulära beslut:

1) Man beslutar bara, utan att ha sagt ett ord om det i förväg. Men den taktiken fungerar bäst i kristider när man kan skylla på att det brann i knutarna.

2: Man annonserar ett beslut, folk blir urarga och protesterar så då låter man det vila. Något år senare tar man upp det igen, och många blir fortfarande arga och upprörda, varför man väntar ett tag till, ett år till kanske. Trejde gången man lägger fram förslaget orkar folk inte protestera längre och snip, snap snut, så fattar man beslut – och utan allvarligare protester från sina motborgare.

3: Man skrämmer slaget på folk med förslag om ett förskräckligt beslut, som ex.höjning av pensionsåldern till 75 fast man bara tänker höja till 69 eller 70. Så låter man folk gnälla av sig och beslutar det man tänkte hela tiden. Då drar folk en lättnadens suck. Puh, det blev inte så farligt i alla fall och säger inte ett knyst om beslutet. Dessutom tror då folk att de var med och påverkade och det är ju bra om de tror det.

Bortsett från att jag tror att det handlar om det senare här så är idén så korkad att man inte tror att det är sant. Sätt alla ungdomar i arbete först, och i riktiga arbeten med anständiga löner som de kan leva på. Den dagen vi har arbetskraftsbrist igen (vilket aldrig kommer att ske så länge man för den ekonomiska politik som har som huvudmålsättning att hålla uppe arbetslösheten) så kan jag förstå sen om man vill att människor ska arbeta längre upp i åldrarna. Till dess finner jag förslaget så dumt att det bara kan läggas fram av en komocka.

Höjning av pensionsåldern, oavsett med hur många eller få år, är bara ett sätt att författiga allt fler människor. Högern är sig lik, fast på sistone har den blivit likare än den varit sedan början av 1900-talet.

Men visst, förslaget kan ju vara ett utslag av “bäst-i-klassen-syndromet”, det där som också Göran Persson led av, som handlar om att trycka ner befolkningen mest i hela EU. Det är ju så bra för EU-eliten dessutom, med dess strävan mot SGN (sämsta gemensamma nämnare) att få ett föregångsland att peka på.

Klasskriget, eliternas krig mot oss motborgare, fortsätter.

/Kerstin

 

Ideologier/propaganda&Internationell politik07/02 04:23

Så här säger USA:s FN,-representant Susan Rice, som förresten var en av de amerikaner som ivrade mest för bombningen av Libyen, i FN om vad som händer i Syrien just nu. Lyssna till hennes tal.

UN Vetoes Syrian Resolution, U.S. “Disgusted!” (utlagd 4/2 2012)

Därefter är det dags att dra sig till minnes hur det gick till när USA ljög upp opinionen inför attacken på och invasionen i Irak:

Colin Powell in the security council

(hela talet kan ses med början här: General Colin Powell UN Speech on Iraq Part 1of5 http://www.youtube.com/watch?v=Nt5RZ6ukbNc)

2001 lät det så här emellertid:

Colin Powell and Condoleezza Rice Tell The Truth About Iraq (outlaid 15/6 2006)

(Text under videon: This clip from John Pilger’s documentary, Breaking the Silence, contains 2001 footage of Powell and Rice declaring that Iraq is not a threat.)

Och i ett program 2006 redogörs för hur slipstenen drogs den gången Colin Powell påstod i FN att Irak hade massförstörelsevapen. Programmet innehåller information (eller vad det nu är?) om hur man lurade Colin Powel (om man nu gjorde det?):

Dead Wrong: Colin Powell’s UN Speech (utlagd 1/10 2006)

Och när Powell själv, senare, kommer till tals om lögnen i FN låter det så här:

Colin Powell Saying He Was Misled Before UN Speech on WMDs (utlagd 12/6 2007)

I fallet Irak, påstod man sig lita på en irakier i fångenskap, som torterats svårt, Ibn al-Shaykh al-Libi, (1) påstådd toppledare i al Qaeda, och en agent kallad Curvball, irakiern Rafid Ahmed Alwan, möjligen några andra också. Vad gällde fallet Libyen, “litade” man på en nyuppfunnen Libyan League for Human Rights (se Motvallsbloggen: Tro inte på nyheterna från och om Syrien, 11/12 2011) som bestod av ungefär samma personer som TNC och vad gäller Syrien “litar” man, USA:s politiker och massmedia, på Rami Abdul Rahman, som kallar sig Syrian Observatory for Human Rights och som sitter i London och fabulerar lika effektivt som “källorna” fabulerade om Irak och om Libyen.

Det troliga är väl förstås att politikerna i USA hade fullt klart för sig att de här prickarna inte var/är att lita på, i värsta fall var eller är de betalda för att säga det de sade/säger, om de inte, som al Libi, har torterats till det förstås.

Idag vet vi alltså att USA inte bara ljög om Saddam och Irak, utan att USA/Nato också ljög vad gällde hur det gick till i början av upproret i Libyen (2) och om Ghadafis påstått våldsamma svar på “fredliga demonstrationer”, att han bombade sin egen befolkning. Det gjorde han inte. Det var upprorsmännen som tog till vapen först. Så vad kommer vi om några år att få veta om hur det är i Syrien idag,

Bara att hoppas att Rysslands och Kinas veton fungerar så att Syrien i framtiden slipper uppleva hur något eller några 100.000 människor har fått sätta livet till, att landet är förstört och att ett långvarigt inbördeskrig rasar som har drivit stora mängder av befolkningen på flykt, precis som situationen är i Irak fortfarande och i Libyen idag. Men vi vet att det finns de som önskar se detta scenario i Syrien idag, ledarna i USA, Nato, Carl Bildt, Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten, Turkiet, för att nämna några vid sidan av de inhyrda kringresande legogrupperna från olika delar av MÖ. Det kan ju också  vara idé att påminna om att Carl Bildt lobbade för attacken på Irak och försökte få fler EU-länder att ställa upp på USA:s krig där.

/Kerstin

Fler länkar:
1) The “Suicide” Of Ibn al-Shaykh al-Libi: Why The Media Silence? by Andy Worthington, Common Dreams 13/5 2009
2) Undermining Global Democracy. Seven Truths Inconvenient to U.S. Foreign Policy, Dan Kovalik, Counterpunch.org 22/1 2012
- Det är bråttom nu att “ta ner” Syrien, Motvallsbloggen 6/2 2012

Ideologier/propaganda&Internationell politik06/02 23:50

‘Trojan horses of the West invade Libya’ (4/2 2012)

/Kerstin

Next Page »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster