Svenska för invandrare och alla dessa charlataner
Återigen är invandrarnas svenskkunskaper på tapeten och klåfingriga besserwissers, som inte har en aning om vad de pratar om, lägger fram förslag om hur invandrarna snabbare ska lära sig svenska eller hur sfi-undervisningen ska organiseras för att bli effektivare.
Som vanligt är det kompetensskräcken som regerar. Politiker och beslutsfattare aktar sig noga för att blanda in folk i sina utredningar som vet vad det handlar om. Istället får den ena charlatanen efter den andre komma med förslag som svävar fritt från verkligheten och som löser problem som inte finns med metoder som inte fungerar.
Tänk om det här landet kunde styras med kompetens någon gång, så otroligt mycket bättre allting skulle fungera och så mycket effektivare allting skulle bli. Men istället sätter man konsekvent folk att göra sådant de inte kan och att utreda sådant de inte förstår sig på och inte har några mer ingående kunskaper om.
Senast läser jag i DN om hur två personer, en statsvetare och en nationalekonom, Dan-Olof Rooth och Per Strömblad, som kallas ”integrationsforskare”, på uppdrag av ”Globaliseriongsrådet”, vet hur man ska bete sig för att invandrare och flyktingar ska lära sig svenska snabbare. Jo, efter att de klarat av ett prov i svenska ska de kunna bli svenska medborgare snabbare. Morötter är bättre än bestraffningar, menar de, och det är ju i och för sig korrekt. Men har de frågat några invandrare vad som skulle vara morötter för deras del? Har de ens en blek aning om vad det är att lära sig ett främmande språk så att man kan ta vilket arbete som helst och klara det på det främmande språket. Nej det har de bevisligen inte.
Exempel från ”Bolognaprojektet”
Hörde senast idag ett radioprogram om den ”förnämliga” engelskspråkiga universitetsutbildningen vi fått, inom det enfaldiga Bolognaprojektet (likriktningen av all högskoleutbildning i Europa). Den sker alltså på ett språk som många tror att svenskar kan eftersom de ju studerar engelska ganska många år i skolan innan de kommer till universiteten. En student förklarade att undervisningen på engelska var rena skämtet (fast hon sade det med andra ord) eftersom lärarna – på universitetet – inte kunde tillräckligt bra engelska. Jag är rädd att om de hade kunnat det hade studenterna inte hängt med.
Naiviteten på området ”lära sig ett främmande språk” är så stor att man inte vet om man ska skratta eller gråta.
Sorgligt usla kunskaper om sfi bland utredare
För att inte tala om naiviteten vad gäller frågan om vad undervisning i svenska för invandrare kräver. När en nationalekonom tänker till då blir den ena villan värre än den andra. Det är redan alldeles för många sådana som fått vara med och bestämma om sfi (svenska för invandrare).
Så här säger Nyamko Sabuni och Jan, rottingmajoren, Björklund, enligt de båda författarna till inlägget på DN-debatt:
I en artikel på DN Debatt (18/2) hävdar de ansvariga ministrarna Jan Björklund och Nyamko Sabuni att sfi-utbildningen präglas av otydliga mål, bristande kvalitet och dåliga resultat.
……..
Till de förstnämnda hör granskningar och restriktioner av olika slag, såsom obligatoriska slutprov, ökade prestationskrav och skärpta tidsgränser för tillåten studietid.
…….
Som morot vill man införa en ”prestationsbaserad sfi-bonus”.
Jo, morötter är ju bättre än piskor, men om man inte förstår vad man talar om, inte begriper vad man gör, hjälper det inte med morötter.
Här leker politikerna affär, varför har vi inte politiker som slutat leka?
Först försöker man hävda att konkurrens alltid medför bättre kvalitet och effektivare utföranden. Det är så dumt att man inte tror att normalbegåvade människor kan tro på det. Denna föreställning, som vi andra ska lära oss att tro på, kan inte vara något annat än en beslutsam önskan från nyliberala politiker att bidra till att några få kan göra sig enkla vinster på skattebetalarnas bekostnad.
Här utannonserar man ett uppdrag, om att undervisa i sfi, som sedan går till lägstbjudande. Den som får uppdraget vet att han har ett visst antal timmar, i bästa fall fem år på sig, sedan kan han förlora uppdraget till någon annan, som bjuder under i pris. Vem är så dum att han lägger ner en massa resurser på att skaffa en kompetent lärarkår, ge denna god vidareutbildning och anständig lön, när han inte vet om det kommer att löna sig i det långa loppet, eller snarare, när han vet att sådana kostnader kommer andra att undvika och därmed bjuda under vid nästa tillfälle att lägga in anbud, varvid uppdraget förloras. Ja vem har ens med kostnader för sådant utvecklings- och kvalitetsarbete i kalkylen vid första anbudstillfället? Alltså gäller det bara att roffa åt sig så mycket man kan under den tid man vet att man har, för sedan kan det vara slut med vinsterna.
Kort sagt, det här handlar bara om rufflarnas marknad. Den som missköter sig mest tjänar mest och har störst chans att få behålla uppdraget. Sedan skyller man på invandrarna som inte lär sig svenska!!
Jag sökte faktiskt ett arbeta som sfi-lärare hos en privat anordnare för några år sedan, en som hade tvingats lova att kursen skulle ledas av en kvalificerad sfi-lärare. Man erbjöd mig 17.000/månad och eftersom det skulle vara två lärare så skulle jag dessutom fungera som handledare åt den andra läraren, som inte var kvalificerad. Så nej, jag tog inte jobbet.
Man ska nu veta att en kvalificerad sfi-lärare i princip ska ha högre utbildning än en gymnasielärare, arbeta fler timmar/vecka och ha fler undervisningstimmar/år än en sådan. Vad förväntar man sig sedan? Men den sidan talar man inte om. Istället är det ett bekymmer att ”invandrarna inte vill, eller inte försöker lära sig svenska”.
Att undervisa i ett främmande språk i grupper på 35 elever, med kontinuerlig intagning, som man kräver på sina håll idag, det är dessutom omöjligt. Det sägs då att eleverna ju ska arbeta individuellt och själva ta ansvar för sina studier och att läraren bara ska vara handledare. Men sanningen är nu den att sådan undervisning kräver mer av läraren och mindre grupper än klassundervisning.
Så har vi då elevernas situation
Det första är att vi är olika och har olika lätt för att lära oss främmande språk som vuxna. För somliga, men ganska få personer, går det ganska lätt, för andra är det mycket svårare. Hur lätt det är att lära sig svenska beror dessutom på vilket eller vilka andra språk man talar och på vilken tidigare utbildning och därmed vilken studieteknik man har.
Att lära sig ett språk över nivån ”turistspråk” kräver mycket mer än de flesta är medvetna om dessutom och ganska få svenskar kan mer än turistengelska efter sådär en åtta års studier i engelska i grundskolan och på gymnasium.
Ovanpå detta, och en verklighet som alliansen nog inte vill kännas vid, kanske pga ekonomiska bidrag från läkemedelsindustrin, står de flesta av alla flyktingar på antidepressiva och/eller lugnande medel. De mår ju inte så bra, som var och en som har minst en hjärncell förstår. Vad de allra flesta inte vet och inte känner till däremot, trots många hjärnceller, är att ett stort antal människor blir intellektuellt handikappade av sådana preparat. De kan helt enkelt inte lära sig. ”Det spelar ingen roll hur jag pluggar och sliter”, som en av mina invandrade flyktingar sade till mig i början av 90-talet, med gråten i halsen, ”det fastnar bara inte”. Personen ifråga var förtvivlad och trodde att hon var dum. Det var hon inte. Hon hade bara fått sin hjärna avstängd av en läkare. Ovanpå det trauma som flyktingskapet skapar lägger man alltså också, med hjälp av för läkemedelsindustrin ofantligt lönsamma preparat, ytterligare oförmåga att lära sig språket. Sedan skyller man på flyktingarna själva. Det är de som inte vill. Det är de som inte försöker. Det är de som ska piskas att lära sig.
Varför går mina tankar till den forntida skola som min mamma gick i, där elever som inte kunde läxan fick stryk, trots att de kanske inte kunde läxan för att de var så närsynta att de inte såg bokstäverna, eller för att de hade hörselproblem eller var ordblinda. Men visst, det ligger ju helt i linje med rottingmajorens intentioner: Piska de utsatta, sparka dem som redan ligger! Huvudsaken är att de stora utbildningsanordnarna kan lägga beslag på delar av våra skattepengar och att läkemedelsjättarna kan tjäna storkovan.
Länkar:
– Goda kunskaper i svenska bör påskynda svenskt pass, DN
– Välkomna till Bolognaklubben – den jämförbara högskolan? SR 8/6
PS och tillägg kl. 20.00
Jag konstaterar emellertid att beslutsamheten att förändra sfi-undervisningen igen, och skälla på den misslyckade integrationspolitiken, innebär att den borgerliga regeringen erkänner att vad de gjorde förra gången misslyckades. För vad jag vet har inte socialdemokraterna gjort speciellt mycket på området eller på något avgörande sätt ändrat någon av de åtgärder som den förra borgerliga regeringen vidtog – även den gången i suverän, högmodig och välgrundad okunnighet och självgodhet.
09/06 15:47 at 15:47
Jag har bott i Sverige sedan oktober 1986. Har ett svensk akademiskt examen och är dessutom statsanställd sedan 1998. Under alla mina år i Sverige har jag skött mig exemplariskt. Inga ekonomiska anmärkningar eller ens böter. Jag har dessutom fött två unga kvinnor, som också sköter sig klanderfritt. Därför tycker jag inte att jag ska behöva ansöka om svenskt medborgarskap överhuvudtaget, det borde Sverige erbjuda mig. Det tycker jag att jag har förtjänat. Tycker inte du det?
Med vänlig hälsning
Elena
09/06 16:44 at 16:44
Elena:
Jo det kunde man ju tycka, kanske, men alla vill ju trots allt inte bli svenska medborgare.
Om du ansöker torde du få ett medborgarskap direkt dock. Ställer ”staten” inte större krav än att man själv måste tala om att man vill bli medborgare så tycker jag ändå det är ett måttligt stort bekymmer. Det är mycket dystrare för alla dem som inte klarar av sina svenskstudier och ofta på grund av orsaker som de själva är helt oskyldiga till.
09/06 21:30 at 21:30
Jag håller helt med dig i att folk som borde veta bättre (eller som borde ha vett att ta råd av dem som vet) underskattar problemen med att lära sig ett helt nytt språk i vuxen ålder. Alla morötter borde sättas in på att ge barnen och ungdomarna goda kunskaper i svenska, för dem är det möjligt.
Problemet är dock alla dessa vuxna som förmodligen aldrig kommer att lära sig svenska så pass bra att de kan klara av annat än enklare servicejobb om ens det. Ska stora grupper vara hänvisade till att leva på bidrag resten av livet?
Jag vet att jag till detta inlägg precis som det om de amerikanska soldaterna bara ställer frågor, men det beror på att jag inte ser några svar bara problem just nu (trots den härliga sommaren).
10/06 00:37 at 00:37
Det här systemet med att konkurrensutsätta offentlig verksamhet innebär ju en tillbakagång till forna tiders utauktionering av fattiga/omhändertagna barn i socknen. Den som erbjöd sig att ta emot barnet för lägst ersättning fick barnet, alltså var det dom som utnyttjade barnen som arbetskraft i det egna företaget (läs bondgården) som var mest intresserade.
Det spelar ingen roll vad det gäller, SFI, äldrevård, städkontrakt, friskolor, samma princip gäller – den som är minst intresserad av kvalitet och mest intresserad av att pressa vinstkronor ur skattekronor kammar hem upphandlingen. Något är grundläggande fel vid offentlig upphandling. Det hade inte behövt vara så här, men å andra sidan, om det inte ska vara så här så krävs det att kommuner och landsting lägger mycket pengar på uppföljande verksamhet och kontrollerar att alla dessa privata företag som får skattepengar verkligen gör vad som krävs av dom, och vad dom har lovat. Och eftersom att det inte går ihop med borgarnas idé om en slimmad offentlig organisation (nattväktarstat) så faller faktiskt också deras idé om att konkurrensutsätta offentlig verksamhet. Som vanligt kan inte borgare tänka i flera led och det är där deras ideologi brister. Den biter hela tiden sig själv i svansen!
När det gäller SFI tror jag att din bild stämmer, jag ser dig som en trovärdig person som inte har någon anledning att ljuga/överdriva. Och med den bilden du målar upp av SFI så är det ju ett mirakel att det överhuvudtaget finns invandrare som lär sig svenska i det här landet. Det känns som att SFI snarare motarbetar inlärning eftersom man måste sitta där många timmar om dagen när man kanske t.o.m. skulle lära sig bättre helt på egen hand (även om detta naturligtvis inte är att föredra framför en bra organiserad utbildning). Men jag har också gått i skolan och det är min uppfattning att dålig undervisning är värre än ingen undervisning alls, för den stjäl tid från eleverna, tid man kan lägga på att lära sig så gott man kan på egen hand istället. Om man nu verkligen vill lära sig nåt så gör man det, och jag tror dom flesta som bor i Sverige och inte kan svenska vill lära sig språket, för det är svårt att klara sig utan. Och jag menar att i dagsläget hade det nog varit bättre att åtminstone inte tvinga dom att sitta där och lida av dålig/undermålig/obefintlig undervisning. Det är förnedrande och kontraproduktivt. Men det bästa hade ju varit att tänka i termer av kvalitet naturligtvis.
Jag hörde också radioprogrammet om Bolognaprocessen och blev uppriktigt förvånad, för de flesta som arbetar på universitet pratar engelska dagligen eftersom man har internationella kontakter, åker på konferenser och presenterar sin forskning, man har medarbetare och kollegor som är på olika utbyten, vilket gör att det t.o.m. pratas engelska på fikat ofta. Om en sådan svensk (som pratar så mycket engelska i vardagen) inte kan hålla vettiga föreläsningar på engelska så bevisar det verkligen din poäng Kerstin. Att lära sig ett främmande språk på en djupare nivå är verkligen svårt.
Och oavsett om man tar lugnande preparat eller inte så är posttraumatiskt stress-syndrom ingenting som sätter fart på hjärnan och den intellektuella kapaciteten precis. Och PTSD har så gott som alla flyktingar som kommer hit för annars får man inte stanna. Jag menar man måste ha blivit utsatt för saker som ger PTSD för att få uppehållstillstånd, alltså kan man sluta sig till att nästan alla har det. PTSD är ett kroniskt tillstånd av stress som bl.a. gör att kroppen blir försvarsinställd, vilket innebär att tänkandet går trögare (många gånger mycket trögare).
10/06 00:50 at 00:50
Ulla Marianne:
Det går att lära sig ett språk ganska bra även när man är vuxen men det krävs god undervisning och kunniga lärare. Det krävs också en god organisation av sfi-undervisningen, något som tar tid att bygga upp, inte den där ”erbjud-sämsta-möjliga-kvalitet-så-får-ni uppdraget- principen” som man följer nu. Gång på gång har klåfingriga och overmåttan klantiga politiker rivit upp och raserat goda sfi-skolor, för att förverkliga en ideologi som inte fungerar, den om att leka affär. Den där osynliga handen finns inte, ordnar helt enkelt inte allt till det bästa.
Dessutom krävs det att man mår relativt skapligt och inte får sin hjärna avstängd, alltså får adekvat krishjälp och stöd.
Anja:
Håller helt med dig, förstås. Och det där senaste om PTSD stämmer ju.
Det verkar som om våra beslutande politiker har förglott sig på spänningsfilmer, sådana där där folk (i alla fall om den inte är ursvenskar) kan råka ut för de hemskaste saker och så räddas de dramatiskt på slutet för att sedan vara lyckliga och glada och samma människor som de alltid varit. Så fungerar människor bara inte. De får allvarliga psykiska problem efter att ha haft hemska upplevelser. Det är precis lika korkat att tro att sådant inte påverkar folk som att tro att folk reser sig och slåss vidare efter ordentliga filmsmällar.
Å andra sidan, när en svensk råkar ha en skolkamrat eller bo i samma stad som någon som omkommit i en bussolycka, så drar man genast igång stora psykhjälpen (sannolikt mest SSRI!!), krishjälp kallas det. När flyktingar, med hemska minnen och upplevelser bakom sig, betydligt värre sådana än att en kusin, ett barn, en bror har omkommit i en bussolycka, kommer hit, då ska de lära sig veta hut och då ska man ställa krav på dem för annars så…..
Man resonerar i det här fallet som om de här människorna inte hade samma ”känsliga och välutvecklade” psyken som vi svenskar har, inte ett lika välutvecklat nervsystem som vi. Ren rasism är vad det är, fast man inte tycks begripa den saken.
Varför erbjöd man inte de överlevande från tsunamin någon tusenlapp i bonus om de fortsatte sina liv som tidigare och som om ingenting hade hänt dem?????
Men man ska förstås inte förvånas med en som Björklund som skolminister (eller kallas han utbildningsminister tro?) en man som utbildade soldater genom att stå och skrika sexistiska otidigheter åt sina adepter. Ja vad kan man begära av en man med en sådan bakgrund och med dylika pedagogiska meriter?
PS: Min pappa utauktionerades till lägstbjudande som barn. Första familjen han kom till fick han svälta hos och behandlades mycket illa. Sedan hade han turen att komma till en bättre familj som behandlade honom anständigt även om han fick arbeta för sitt uppehålle. Undrar om dagens ungdomar har en aning om hur det var så sent som på 1920-talet? När pappa, som var utomäktenskapligt barn, blev sex år gammal så hade hans mamma inte råd att försörja honom. Han förlät henne inte förrän han var i 40-årsåldern och började förstå vad som hade tvingat henne att auktionera ut honom. Jag levde min barndom utan en farmor och visste inte ens att hon fanns i livet förrän jag var 16 år gammal och mamma berättade det här för mig. Pappa kunde aldrig förmå sig att berätta. Jag träffade min farmor en gång, då jag var 25 år gammal, då tog pappa med mig för att besöka henne.
10/06 14:32 at 14:32
Att ansöka om svenskt medborgarskap är ett måttligt stort bekymmer som kostar 1 500 kr.
Jag kom till Sverige färdig utbildad (grundskola och gymnasium) och lånade pengar från CSN för att läsa svenska. Har betalat skatt sedan jag blev myndig. Varför ska jag då behöva betala för att ansöka om att få bli svensk ”på riktigt”?
Det är vad jag menar med att jag borde erbjudas att bli svensk medborgare.
Notera att det här handlar inte om pengar, utan det är en principfråga. För frågan var från början vem som förtjänar bli svensk och på vilka grunder, eller hur?
PS. Ett erbjudande innebär inget tvång. Det är tillåtet att tacka nej.
10/06 15:38 at 15:38
Elena:
Jovisst tycker jag att du skulle få bli svensk medborgare utan kostnad. Men nu ska vi ju betala för allt som våra myndigheter gör, för att bli medvetna om kostnaderna, sedan vi förvandlades från medborgare, eller innevånare i Sverige, till kunder i AB Sverige. Så då är det väl ganska följdriktigt att du får betala för den administrativa åtgärden att göra dig till svensk medborgare.
Att jag tycker hjärtligt illa om denna nyliberala politik ser man dock om man läser min blogg då och då.