En kommentar av Jan Wiklund till mitt föregående inlägg Vet Anders Borg inget om infrastruktur? gjorde att jag gärna vill vidga frågeställningen något.(*)
I fråga om finansministerns, och även statministerns, förhållande till järnvägen så är det nog inte bara så att de saknar grundläggande kunskaper på området. De uppvisar symptom på den åkomma som brukar kallas aktiv okunskap. När de förra året sökte efter argument för att uppskjuta satsningen på ny järnväg så lät de regeringens ”Expertgrupp för miljöstudier” inkalla en spansk ekonom, Ginés de Rus, för att göra en utredning om den samhällsekonomiska lönsamheten för en höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Göteborg.
Denna ekonom är välkänd för sin negativa inställning till höghastighetståg och har med hjälp av en egen teori om marginalkostnader bl.a. kommit fram till att alla de franska höghastighetsbanorna, utom Paris – Lyon, är samhällsekonomiskt olönsamma. När han applicerade sina formler på Stockholm – Göteborg kom han naturligtvis fram till att den sträckan inte heller kunde bli samhällsekonomiskt lönsam, på grund av att det skulle bli för få resenärer, i varje fall under det första året. Denna ”utredning” är alltså fullständigt absurd, men förmodligen var det den som låg till grund för Borgs yttrande om en höghastighetsjärnväg som ”robust olönsam”. Och regeringen kunde därmed glömma att den robust järnvägskunnige Gunnar Malm i den utredning som de tillsatt 2008 kom fram till att höghastighetsbanor skulle vara lönsamma för Sverige. De behövde inte ens läsa denna omfattande utredning, en spansk ekonom hade ju skrivit en uppsats som visade att det skulle bli för få människor som ville åka med tågen mellan Stockholm och Göteborg.
Det finns ett ännu färskare exempel på denna kvalificerade typ av aktiv okunskap, där man särskilt avlönar en person för att skriva en kort uppsats som gör att man slipper ta del av ett digert utredningsmaterial, som kanske skulle rubba ens världsbild. Även i detta fall gick regeringen via ”Expertgruppen för miljöstudier”. Denna expertgrupp lyder under finansdepartementet och består av endast ekonomer. Ingen av ledamöterna tycks vara naturvetenskapligt skolad, vilket kan tyckas märkligt om gruppen ska syssla med miljöstudier.
Är det någon av läsarna som har hört talas om Peak Oil, oljetoppen? Det faktum att utvinningen av råolja nu tycks ha nått sitt maximum och att oljebolagen inte längre kan öka utvinningen varje år, trots att de verkligen anstränger sig? Det förefaller som om regeringen hörde talas om detta någon gång i slutet av förra året och eventuellt blev lite oroade. Om nu Borg och Reinfeldt inte hade lidit av aktiv okunskap, så hade de tagit en tur till Uppsala Universitet och hälsat på Kjell Aleklett på hans institution som har utexaminerat ett antal doktorer på Peak Oil. Kjell Aleklett är en internationellt erkänd auktoritet på området och hade kunnat ge ministrarna en snabb översikt över läget och ge exempel på vilka komplikationer som Oljetoppen kan medföra för ett land som inte har någon egen olja.
Borg och Reinfeldt valde naturligtvis inte detta enkla sätt att informera sig. I stället lät de Expertgruppen för miljöstudier ta kontakt med den norske ekonomiprofessorn Öysten Noreng som fick skriva ett paper att lägga fram vid en hearing den 30 mars i år. Noreng kom fram till att marknadskrafterna kommer att lösa det problemen med oljetillgången, att oljepriset förmodligen kommer att sjunka och att det inte är något omedelbart problem att oljan kommer att ta slut. Saken är biff, en norsk ekonom har bevisat att Alekletts forskargrupp och alla andra peakoilforskare har fel, och ingen i regeringen behöver sätta sig in i problematiken kring Peak Oil. Vi kan köra vidare med business as usual, BAU.
Till saken hör att Öysten Noreng är den ekonom som betraktas som skapare av den norska Oljefonden, där statens inkomster från oljeutvinningen har använts för att köpa aktier och obligationer på världens börser. Förhoppningen var naturligtvis att oljepengarna där skulle växa snabbt och garantera rikedom för norrmännen den dag när de norska oljefälten är tömda. Men om oljepriset stiger över tid, och kursen på aktier och obligationer faller, så hade det varit bättre för norrmännen att lämna en större del av oljan för framtida behov i stället för att köpa amerikanska aktier. Med andra ord kunde Borg och hans expertgrupp vara säkra på att Noreng skulle förutspå fallande oljepris. Detta är vad jag kallar kvalificerad aktiv okunskap.
/Dan Gmark
Tillägg 11/9 kl 16.40:
Beträffande Anders Borgs kunskaper om järnvägar i allmänhet och stambanor i synnerhet har jag hittat följande citat från en intervju med honom i Studio Ett 2008: ”I Katrineholm, där jag bor, finns det ingen järnväg.”
I verkligheten förhåller det sig så att Katrineholm har varit en viktig järnvägsknut de senaste 140 åren. Det är i Katrineholm som Södra Stambanan grenar av från Västra Stambanan.
Källa: Wikiquote om Anders Borg, citat 15/4 2008
Jag ser att Anders Romelsjö på Jinge.se redan den 8/9, innan han hade tillfälle att lyssna på lördagsintervjun med Anders Borg, skrev om hur ministrars (bristande) kunskaper eventuellt kan påverka politiken, dock utan att komma in på fenomenet aktiv okunskap.
Inte bara Sveriges Radio har okunniga journalister. Expressen svalde allt som Borg sa om järnvägar, trots att journalisterna där hade möjlighet att tänka efter och kolla fakta.
Länkar:
*)Vet Anders Borg inget om infrastruktur? Motvallsbloggen 8/9 2012
– Utredning om höghastighetsjärnväg Stockholm – Göteborg av Ginés de Rus
– Gunnar Malms utredning
– Expertgruppen för miljöstudier
– Öysten Norengs rapport
– Kjell Aleklett svarar Noreng i Svenska Dagbladet
11/09 09:13 at 09:13
Man bör ta ”robust” som ett signalord när det kommer från regeringsföreträdare samt neoklassiska ekonomer. Det är en signal att här kan det komma påståenden som är fullständigt irrelevanta i den verkliga verklighet som vi lever i (men som nog fungerar bra i en teoretisk matematisk modell någonstans).
11/09 10:45 at 10:45
Sverige är ett globalt bakvatten, styrt av en nyliberal sekt.
Och då syftar jag inte bara på regeringen. Det verkligt skrämmande är att samma tyckande styr tänket även hos dem som anser sig vara opposition.
Bara som exempel: åtti procent är emot vinst i vården. Så långt gott och väl. Men den argumentation man hör från det hållet tar praktiskt taget uteslutande fasta på att det skulle vara på något vis ”omoraliskt” att tjäna pengar på sjuka, och att vissa vårdbolag smiter från skatt.
Att all möjlig forskning visar att vården faktiskt blir sämre om den styrs av vinst spelar mycket liten roll i debatten och nämns knappast. Tyckandet övertrumfar fakta (även om de i det fallet råkar gå i samma riktning).
Jag undrar hur det har blivit så här. Lever vi så skyddade från verkligheten att vi inte anser oss behöva bry oss om den?
11/09 13:53 at 13:53
När jag nu läser Mikael Nybergs senaste artikel så börjar jag misstänka att det inte är okunskap det handlar om, utan om den ekonomiska såväl som den politiska elitens vanliga egoism, att det är de som tjänar på det elände de skapar för oss andra:
http://www.mikaelnyberg.nu/artiklar/120910ab.html
11/09 16:30 at 16:30
Björn Nilsson: Jag tror du har gjort en riktig, och viktig, iakttagelse.
Jan Wiklund: Ja, vården såväl som järnvägen fungerar sämre när den styrs av vinstintresset, se t.ex. Mikael Nybergs artikel som Kerstin hänvisar till i kommentar 3. Men jag undrar vad du menar med att ”vi” lever skyddade från verkligheten? Jag känner mig inte alls skyddad från verkligheten. Möjligen är det så att det finns en liten finansiell och politisk överklass, ”the one percent”, som tror att de är så skyddade från verkligheten att de inte behöver bry sig om den.
Kerstin: Naturligtvis handlar regeringens politik först och främst om egoism, eller klassintresse, men hur får de sin världsbild att gå ihop? Jag tror att det är där som aktiv okunskap kommer in.
12/09 10:40 at 10:40
Jag undrar om inte alltför många åtminstone tror sig vara skyddade från verkligheten – utan att förstås vara det om det skulle bränna till.
Varifrån kommer annars benägenheten att bortse från realiteter som dem vi båda nämner? Varifrån kommer moraliserandet på det strategiska tänkandets bekostnad? Och inte minst: om man begrep hur oskyddad man är skulle väl åtminstone några försöka bygga upp ett skydd? Jag kan inte se att detta görs alls idag.
12/09 20:21 at 20:21
Då tror jag att jag förstår vad du menar, och jag har två reflektioner. För det första är det helt klart så att de som styr i vår nuvarande regering sätter ideologin främst, före sådana saker som kostnad, effektivitet och nytta för samhället. Till exempel så är alla som har satt sig in i saken överens om att privatiseringen av två tredjedelar av Bilprovningen kommer att leda till mer krångel, sämre effektivitet och högre kostnader för samhället och för bilägarna. Likväl måste utförsäljningen genomföras, ty ideologin säger att det ändå blir bättre, även om vi vanliga människor inte märker det.
Sedan har vi frågan om varför inte några politiker tycks inse vilka problem världen och Sverige står inför. Eller, om några av dem verkligen inser det, varför dessa då inte arbetar för att man ska göra något för att minska hoten, eller bygga upp ett skydd mot de förändringar som vi vet kommer att inträffa. Jag läser just nu boken En gång skall jorden bliva vår av Pål Steigan. På sidan 117 räknar han upp sju ekologiska krisområden som är akuta: Klimatet, peak oil, färskvatten, jord och mat, kväve/fosfor, biologisk mångfald, livet i världshaven. När jag tittar på listan kan jag inte se något område där världens makthavare vidtagit åtgärder som på ett verksamt sätt skulle kunna hejda krisen eller skydda oss mot krisens verkningar. Detta är för mig obegripligt. Moraliserandet finns ju där: Köp en miljöbil, byt till energisparlampor, koppla ur mobiltelefonladdaren, använd miljövänlig bensin i motorgräsklipparen, sortera direktreklamen med kuvertet som brännbart och själva reklambladet till pappersåtervinningen.