Vad ska man rösta på nästa gång?
Har funderat vidare på de senaste veckornas nya partipolitiska bild i Sverige. När jag gör det inser jag att Mona Sahlins drag, att knyta mp till sig, inte var så tokigt med tanke på mp:s totala opålitlighet. Om miljöpartisterna är uppknutna av scocialdemokraterna så minskar risken att mp plötsligt överraskar genom att godkänna en borgerlig regering efter valet. Deras möjlighet att spela rollen som vågmästare minskar därmed. Däremot var Sahlins drag att definitivt utesluta v inte så lysande.
Det som ställer till större problem är emellertid Ohlys hot att inte stödja en s-mp-regering. Det var nog inte så klokt. Om han inte hade sagt detta kunde han räknat med diverse proteströster från s, från folk som vill demonstrera att de anser att s ska dra sig mer till vänster. Men hur ska sådana personer rösta om de tror att Ohly står fast vid sitt hot? Om han gör allvar av det så kommer vi ju att få en alliansregering även efter nästa val och även om s, mp och v tillsammans tar hem majoriteten av rösterna. Det innebär att en röst på v riskerar att bli en bortkastad röst för dem som är pragmatiska. Risken att han fäller en alternativ regering vill dessa kanske inte ta.
Min rekommendation till Ohly är alltså att klart och tydligt ändra sig på den punkten, såvida han inte hellre ser en alliansregering än en mittenregering.’
Slutligen: Atiekurserna fortsätter att falla:
Och havet välte, vinden ven.
27/10 21:05 at 21:05
Jag är så trött på att hela tiden sträva efter att det parti som kommer att förstöra minst ska vinna! Sossarna är ju inte direkt vad man kan beskriva som progressiva, ändå måste jag hoppas att de i någon konstellation med helluriga miljöpartiet och vänsterpartiet vinner valet.
28/10 00:34 at 00:34
Tuss:
Håller helt med dig. Vore roligt att kunna rösta på ett parti som man trodde skulle åstadkomma något bättre och som hade en chans att få majoritet också.
28/10 08:01 at 08:01
Vad vi i vänsterpartiet sagt är att om s och mp avser att bilda minoritetsregering utan att ens seriöst ha prövat förutsättningarna för en s-v-mp-majoritetsregering, så har vi inget annat val än att meddela talmannen att vi kommer att rösta nej till Sahlin som statsminister. Detta har vi gjort så klart att detta scenario med all sannolikhet inte kommer att inträffa. Givetvis kommer vi att rösta nej till en borgerlig statsministerkandidat också.
28/10 08:07 at 08:07
Förtydligande: Om det blir en s-v-mp-majoritet efter valet 2010 så kan det aldrig bli en alliansregering genom att v röstar nej till en tilltänkt s-mp-regering. Det enda sättet för alliansregeringen att i ett sådant läge sitta kvar är om den skulle släppas fram av s, vilket är föga troligt, eller om borgarna kan bilda majoritet med mp. Teoretiskt kan vi hamna i ett läge där ingen statsministerkandidat tolereras av en majoritet i riksdagen. Då blir det nyval.
28/10 13:20 at 13:20
Mats Einarsson
Det där låter inte så lustigt heller, tycker jag och det lugnar nog inte den kategori väljare som jag talar om.
31/10 23:13 at 23:13
Jag förstår inte problemet här, och tycker att Ohly gör helt rätt som klart deklarera att han röstar nej till en S-Mp regering. Vad händer då?
Som jag ser det så kommer då nästa alternativ att bli en renodlad S-regering, vilket vi har haft i många år i Sverige. Ohly har inte sagt att han kommer att rösta nej till en sådan regering, bara tvåpartikonstellationen S-Mp. Om denna tvåpartikonstellation fälls så kan alltid S gå vidare och bilda en minoritetsregering. Varför skulle detta inte funka nu, om det har funkat alla tidigare år?
En renodlad S-regering är förvisso inget idealt, men det är avsevärt bättre än det högervridna alternativ med friskolefjäsk och urholkat anställningsskydd som skulle bli fallet om Mp släpptes in ensamma i regeringen, utan V. Det gäller, tror jag, att sätta ner foten och sätta hårt mot hårt mot miljöpartiklarna, precis som Ohly gör nu. Det bästa vore om Mp kunde frysas ut, eller rentav ramla ur riksdagen och det kunde bli en renodlad S-V majoritet som kunde driva politiken åt vänster. I vilket fall som helst så måste Ohly sluta att agera passivt stödparti åt S och aktivt försöka vrida politiken åt vänster.
Det görs bäst genom att sätta hårt mot hårt, precis som ”Die Linke” framgångsrikt har gjort mot S i Tyskland. Där förblöder nu socialdemokraterna och hela det politiska fältet, inklusive kristdemokraterna, vrids åt vänster. Det är avsevärt bättre strategi än att lägga sig platt för det maktfullkomliga socialdemokratiska betongpartiet.
01/11 00:23 at 00:23
Erik Svensson:
Det kan lika gärna gå så då, att mp pratar sig samman med alliansen, så har vi fyra år till med Reinfeldt.
Enligt mitt sätt att se hade det varit bättre om v hade väntat med att sätta hårt mot hårt tills efter valet, om de då hade haft en starkare position, med fler väljare bakom sig, vilket jag inte ser som en omöjlighet.
Jag tror bara inte att det här var någon bra strategi, lika lite som jag trodde att det var någon bra idé att rösta på piratpartiet förra gången. Men, man får väl se vad som händer.
01/11 17:58 at 17:58
Kerstin:
Visserligen är Mp makthungriga på många sätt, men jag tror ärligt talat inte chansen är så stor att vi skulle få se en Reinfeldt-Mp koalition. Tillräckligt många miljöpartistiska väljare skulle bli förbannade för att partiet skulle trilla ur riksdagen, det är jag övertygad om. Miljöpartiet är fast på den vänstra planhalvan – om väljarna får råda – och det spelar ingen roll hur mycket språkrören krumbuktar sig för att förneka detta.
01/11 19:57 at 19:57
Erik Svensson:
Är inte så säker på den saken, men du kan förstås ha rätt.