Ibland blir man glad. Det blev jag när jag idag hörde Cecilia Uddén, Godmorgon Världen, rapportera från en husrivning i östra Jerusalem, området som palestinierna skulle ha enligt överenskommelsen om Israels upprättande 1948, om jag inte är helt felunderrättad. En palestinsk familj hade just fått sin bostad riven. Huset var byggt utan byggnadstillstånd, av den enkla anledningen att palestinier i praktiken aldrig får byggnadstillstånd någonstans. Detta är förstås sorgligt och knappast anledningen till min känsla av glädje, tvärtom, men även i det sorgliga finner man ibland källor till glädje. Det är nu heller ingenting nytt att Israeliska staten och militären river palestinska hem. Det har de sysslat med sedan 1948, och att försöka sopa igen alla historiska spår av de palestinska byar de rivit och fördrivit palestinierna från.

Nej, det som gjorde mig glad var att höra den israeliske rabbinen Arik Ascherman, medlem i organisationen ”Rabbiner för mänskliga rättigheter”. Han var med och protesterade mot rivningen och hans utläggning om vad hans religion sade honom gjorde mig så otroligt glad. Det är alltså ställt utom alla tvivel att även judar tolkar sin religion olika och att det också i staten Israel finns rabbiner som anser att den judiska tron bjuder judarna att ”hela (här= läka) världen och att alla människor måste hjälpas åt att göra det”. ”Människor”, sade han, ”är så mycket viktigare än stenar och arkeologi”.

Det var en lisa för själen att höra en israelisk rabbin kritisera rivningarna av palestinska hem i östra Jerusalem, trots att man anser att kung David bodde där en gång och att hans trädgårdar låg där. Det var också en lättnad att höra rabbinen förklara att han inte stödde de religiöst fanatiska judar som nu planerar att skapa ytterligare bosättningar i området. Vore jag religiös skulle jag utbrista: Gud vare med dig Arik Ascherman. Som det nu är, icke troende som jag är, sänder jag honom bara en tacksamhetens tanke och hoppas att han inte tröttas i sin kamp för mänsklighet och omsorg över alla gränser, även över religionsgränserna.

Visst, vi som är kritiska till statens Israels agerande gentemot palestinierna har ju alltid vetat att alla judar inte är likadana, lika lite som alla kristna är det, eller alla muslimer. Somliga av dem, som försvarar staten Israel och som beskyller oss, som är kritiska till Israels agerande gentemot palestinierna, för att vara antisemiter, tycks däremot utgå från att alla med samma religion är precis likadana. Det var därmed så innerligt skönt att i radion få höra en av de israeliska rabbiner som inte tolkar sin religion som att den ger de israeliska judarna, eller staten Israel, rätten att bete sig hur som helst mot icke-judar, spotta på dem, mörda dem, riva deras hem och fördriva dem. Det kändes djupt befriande att få uppleva att man delar sin åsikt med en del av de rabbiner som bor i Israel.

Tack Cecilia Uddén för din rapport från östra Jerusalem.

Länk:
– Cecilia Udén om en rivning av ett palestinskt hus i östra Jerusalem, God morgon Värden, SR
– arik w. ascherman
– Vem är supermakt här egentligen? Klas Sandberg, Vindskupan
– Gunnar Hökmark är en skam för Sverige, Pierre Gilly