Det hände sig för några månader sedan att vi skulle köpa en ny bil. Det vill säga vi tänkte byta den gamla tolvåringen mot något lite färskare, en fem- eller sexåring som gått några tusen mil. Nätet är ju en fantastisk plats när det gäller att leta upp ett fordon av rätt modell och storlek som finns inom rimligt avstånd. När vi hittat ett par lämpliga objekt tänkte jag gå till nästa steg, att kolla hur felstatistiken ser ut för just de modellerna och årgångarna. Det finns ju vissa modeller som är ökända för att krångla mycket, även av bilmärken som annars är kända för god kvalitet. Det stod ett exemplar av ”Bilar, starka sidor och svaga punkter” (376 sidor, utgiven av Konsumentverket och Bilprovningen) i bokhyllan, men den sträckte sig bara till årsmodell 2000 och var till ringa nytta i detta fall.

Inga problem – numera finns ju den statistiken på internet. Trodde jag. Bilprovningen brukade göra reklam för sin eminenta statistik på sin hemsida. Men ingen länk till felstatistiken på olika bilmodeller fanns på Bilprovningens hemsida. Inga länkar, och ingen förklaring till statistikens frånvaro, på Konsumentverkets hemsida. Till slut hittade jag förklaringen på Wikipedia: ”I februari 2012 meddelades att denna tjänst läggs ned, då man i fortsättningen inte längre ansåg sig ha tillräckligt stort statistiskt underlag.” (1) (2)

Javisst, Bilprovningen måste ju ”konkurrensutsättas”, och nu skulle två tredjedar av stationsnätet säljas ut. Och ett aktiebolag som lever under hård konkurrens kan ju inte rent ideellt syssla med statistik, även om den är bra för trafiksäkerheten och guld värd för konsumenterna. Problemet är bara att det inte finns någon annan som har tillgång till de data som behövs för att få fram statistik på bilmodeller som är trafikfarligare än andra eller rent allmänt krånglar mycket. Bilfabrikanterna försöker nog själva samla information om detta, men den informationen lär de inte släppa ut till allmänheten.

Vårt bilköp den här gången kändes lite osäkrare än det borde ha varit. Jag går fortfarande och funderar på vilka som är de svaga punkterna på vår nya begagnade bil och vilka reparationer man måste vara beredd på. Men att konsumenterna ska hållas i osäkerhet tycks höra till den nya fria ekonomin.

Nå, hur går det med utförsäljningen av bilprovningsstationerna då? Jodå, redan i början av året delades stationerna in i tre ungefär lika stora grupper, av vilka två skulle säljas (3). I juli fick vi veta att en grupp hade sålts (alltså verksamheten, inte lokalerna) till något som hette Opus Group. Detta är ett företag som tidigare sysslat med försäljning och installation av testutrustningar för industrin. Bland kunderna har funnits Bilprovningen. Ägarna till bolaget har hittat en intressant konstruktion för att kunna ta ut vinsten i ett cypriotiskt holdingbolag. I EU-landet Cypern är bolagsskatten hälften så stor som i Sverige (4). Upplägget gjordes på rekommendation av en bank som hette Carnegie. Ringer en klocka någonstans? Var det innan Carnegie fick sitt banktillstånd indraget?(5)

Vem får då köpa den andra gruppen stationer som skulle säljas? Försäljningen skulle ju vara klar det andra kvartalet 2012. Svaret är, att det vet vi inte, trots att vi nu befinner oss väldigt nära slutet på det fjärde kvartalet. Av någon anledning är intresset svagt för att köpa bilprovningsverksamhet. Kanske det är så billigt att besikta bilen att de stora testningsföretagen inte anser det lönsamt att gå in på den svenska marknaden? Det ska bli intressant att se hur  Bilprovningens styrelse, som kontrolleras av regeringen, kommer att hantera situationen. Kommer de att rea ut stationsgruppen, eller ska de tvinga fram prishöjningar på bilbesiktning redan nu, för att locka riskkapitalisterna att gå in?

Tillägg  30/12 2012 kl 15.15
med anledning av Martins kommentar:
Idén att några av de hemliga bidragen till Moderaterna kom från bilindustrin för att Bilprovningen skulle krossas håller jag inte för helt orimlig. T.ex. måste det ha varit irriterande för personvagns-Volvo när företagets flaggskepp XC90, deras dyraste, finaste och största SUV, hamnade i botten på tabellen för felfrihet vid besiktningen när den var tre år gammal. 20 fel per bil. I genomsnitt! Medan budgetbilen Skoda Octavia, som hade rullat lika många mil i snitt som Volvo-suven, placerade sig i toppen på listan med 0,1 fel per bil. (6)

Om bilföretagens marknadsavdelningar var irriterade, så torde konstruktionsavdelningarna ha varit mer positiva. När jag jobbade i branschen för några decennier sedan gjorde man felstatistik på de egna tjänstebilarna och några få långtidsprovningsbilar. Det måste ha varit en dröm för konstruktörerna att få in den detaljerade statistiken från Bilsmart för 500 eller 1000 bilar som körts av normalbilister. Inget snack om att det kostade för mycket att göra förbättringar, till och med ekonominissarna måste ha förstått att det kunde bli svårt att sälja en bil för en halv miljon om den hamnade i botten av statistiken år efter år. Det var bara att ta itu med problemen och göra en bättre konstruktion. Och sedan aktade man sig förbannat noga för att göra samma misstag när nästa bilmodell skulle tas fram.

Bilarnas trafiksäkerhet kommer att försämras när bilprovningsstatistiken har försvunnit. Och inte bara i Sverige. Alla bilfabrikanter som säljer på den svenska marknaden har naturligtvis lusläst statistiken (fanns den inte också i en version på engelska?). Och de förbättringar som gjorts har naturligtvis införts på alla marknader. Någon trafikforskare skulle kunna göra en beräkning av hur många liv som räddades, totalt i världen, på grund av den svenska bilprovningsstatistiken under de år den existerade.

Just nu finns det alltså cirka sjuttio bilprovningsstationer som sålts ut och ägs av Opus Group. Det vill säga, själva byggnaderna har sålts till ett fastighetsbolag, som också ska tjäna pengar på oss bilägare. Man kan fundera på om en bojkott mot de stationer som sålts ut från gemensamt till privat ägande kunde vara ett bra sätt att visa sitt missnöje med privatiseringsvansinnet. Men jag tror inte det skulle fungera. Regeringen kan ju alltid hitta på något sätt att tvinga de stationer som hör till den gamla Bilprovningen att minska sin marknadsandel om de blir alltför populära.

/Dan Gmark

Länkar:
1) Wikipedia om Bilprovningen
2) Meddelande på Bilprovningens och Konsumentverkets sajt  Bilsmart.se  
3) Indelningen av stationsnätet, Bilprovningar.se, februari 2012
4) Bilprovningen ägs av Cypernbolag, DN 11/7 2012
5) Riksgälden, Carnegie och Maths O. Sundqvist, Riksgälden 8/10 2012 
6) Bäst och sämst hos Bilprovningen 2010, Teknikens Värld 27/5 2011