Min svenska 1900-talshistoria, ett sammandrag
Arbetarna organiserar sig
Det var en gång ett samhälle där de fattigaste tvingades stå med mössan i hand och bocka och buga för patron. De hade inte en chans att förbättra sina levnadsomständigheter utan kunde i stort sett användas som slavar, om de ville ha något i magen.
Det resulterade i att de fattiga arbetarna slog sig samman och bildade dels ett socialistiskt parti, dels fackföreningar för att tillsammans kämpa sig till bättre levnadsförhållanden och för att slippa att totalt underordna sig en mycket girig, egoistisk och ogin över- och kapitalistklass. (Socialdemokratiska partiet bildades 1889, kommunistiska utbrytarpartier grundades, något förenklat, då och då mellan åren 1921 och 1967)
Dessutom började man kämpa för allmän och lika rösträtt i slutet av 1800-talet. På den tiden hade man rösträtt i relation till sina inkomster. Ju högre inkomster desto fler röster till riksdagen. I början av 1900-talet hade mindre än var tionde svensk rösträtt. Män fick i princip rösträtt 1909 och kvinnor fick sin rösträtt 1921. Allmän och totalt lika rösträtt i Sverige tillkom först 1945, då även människor på fattigvården fick rösta. Så här står det i Wikipedia om diskussionen om den allmänna rösträtten
I allmänhet förhöll det sig så att socialdemokrater och liberaler ville utöka rösträtten till samtliga myndiga män, medan högern ville göra långsammare förändringar, och begränsa rösträtten på olika sätt, för att undvika att den framväxande arbetarklassens numerär skulle permanenta ett socialdemokratiskt maktinnehav.
Kooperationens, Konsums, framväxande
Eftersom säljare av livsnödvändiga varor gjorde sig enorma förtjänster, inte minst i tider då det rådde missväxt eller uppstod brister av andra skäl, slöt sig människor samman och bildade kooperationer, inköps- och försäljningsföreningar som startade affärer, framför allt mataffärer. De här kooperativa affärerna, gemensamt ägda alltså, hade som målsättning att sälja varor till vanligt folk utan de överpriser som de rika producenterna och affärsägaren tog ut och att tillhandahålla nödvändiga livsmedel även i kristider. Det blev Konsum. Kooperativa Förbundet grundades 4 september 1899.
Saltsjöbadsandan
Så småningom, men först efter första världskriget och efter revolutionen i Ryssland, där en stor del av överklassen miste både sina rikedomar och sina huvuden, lyckades man skapa bättre förhållanden för flertalet människor, i Sverige och i många andra länder i Europa.
Högern (nuvarande moderata samlingspartiet) röstade förstås emot dessa förbättringar och demokratiseringarna av landets styrelseskick.
Nu ingick fackföreningarna avtal med företagarna och perioden med den s.k. Saltsjöbadsandan tog vid (Förbundet mellan Landsorganisationen i Sverige och Svenska Arbetsgivareföreningen grundades 4 september 1938 i Saltsjöbaden). Företagarna var nu beredda att betala de anställda anständigare löner (mot att dessa inte bråkade,) hellre än att gå samma öde tillmötes som överklassen och borgarklassen i det som numer var Sovjetunionen. Sovjet, hur illa det än blev där i många avseenden, fungerade alltså så att Västvärldens befolkningar fick det avsevärt mycket bättre efter andra världskriget, då man var orolig att Sovjetexemplet, revolutionen, skulle sprida sig till resten av Europa. Man hade sett hungeruppror i Sverige under första världskriget ex. och revolutioner hade varit nära att bryta ut på flera ställen i Europa efter kriget.
Socialdemokratins betydelse för Sverige
Nu kom också socialdemokraterna mer varaktigt till makten, en makt som de skulle behålla många år (fram till 1976, då vi fick en borgerlig regering igen som regerade till 1982), även om de sällan hade total majoritet i riksdagen och dessutom regerade i koalition med Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet) någon period under femtiotalet. Men även Folkpartiet, som på den tiden var ett sant socialliberalt parti stöttade ibland socialdemokraternas reformer.
Svenska folket får det mycket bättre
Den här perioden utmärktes av ett stort antal förbättringar för vanliga löntagare. De fick lagstadgad semester och så småningom allt längre sådan, allmän pension, 9-årig skola för alla infördes och skolan förstatligades för att bli likvärdig hela landet, många fler ungdomar kunde gå i gymnasieskola och så småningom (fram på 60-talet) studera vid universitet och högskolor.
Lönerna steg och man byggde ut sjukvården och äldrevården. Dessutom började man bygga moderna bostäder för att ersätta de omoderna och bedrövliga bostäder människor bodde i på den tiden (det s.k. miljonprogrammet, som kultureliten så gärna skäller på idag), vilket innebar att massor av människor fick moderna och fina bostäder. För många av oss som var barn och ungdomar då var dessa bostäder rena himmelriket i jämförelse med hur vi hade bott tidigare.
De flesta av de här förbättringarna för löntagarna röstade högern (nuvarande moderata samlingspartiet) emot (se nedan).
Socialdemokraternas målsättning på den tiden var att skapa bättre levnadsförhållanden och högre materiell standard för alla svenskar och att utveckla hela Sverige till ett modernt land. Detta kallas idag, med ett föraktfullt uttryck för ”den sociala ingenjörskonsten”.
Utbyggnaden av infrastrukturen och den allmänna välfärden
Man byggde ut infrastrukturen, järnvägar, postsystemet, telekommunikationssystemet och elsystemet. Dessa system byggdes oftast i offentlig regi och kom att ägas av staten, det vill säga av oss alla eftersom staten är just vi alla. Skattebetalarna betalade alltså men det var privata företag, inte minst Wallenbergs, som utförde arbetena och som tjänade bra på utbyggnaderna. Alla våra stora svenska företag har alltså byggts upp med hjälp av våra skattepengar, de där som betalade deras produktioner och rationaliseringar.
Då ansåg man att det fanns ett antal naturliga statliga monopol, just sådana som var nödvändiga för att ett modernt samhälle skulle fungera, som kommunikationssystem (järnvägar, postsystem och telesystem) och elsystem. Alltså byggdes och ägdes dessa, i huvudsak, av staten, av Svenska folket. Tanken var att de här verksamheterna inte skulle ge vinst utan producera sina produkter så billigt som möjligt så att alla människor skulle kunna få del av nyttigheterna.
Början på egoismens tidevarv
Men fram emot 60-70-talen inträffade en mängd förändringar, som jag ska fortsätta med i ett kommande blogginlägg, liksom jag ska skriva lite om hur människosynen förändrades under de senaste 125 åren.
Lista över vilka reformer högerpartiet/moderaterna röstade emot under den här tiden:
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
Det var inte underligt att socialdemokraterna kunde sitta vid makten så länge och så relativt ohotade, men det tog slut så småningom och varför det hände återkommer jag till.
Länkar:
– allmän rösträtt, Wikipedia
– Socialdemokraterna(Sverige), Wikipedia
– Rösträttens utveckling i Sverige, Wikipedia
– Saltsjöbadsavtalet
10/05 17:19 at 17:19
En mycket läsvärd genomgång. Jag har nyligen lärt mig att redan 1917 bröt sig en fallang ut ur SAP som kallade sig Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, SSV. 1921 byter de namn till Sveriges Kommunistiska Parti, SKP.
Den här filmen, om moderaternas politik under 1900-talet, är också rätt bra: http://www.youtube.com/watch?v=GMUCRllfoIY
10/05 17:53 at 17:53
Pastey:
Jo, på vänsterkanten ynglade ju socialdemokratiska partiet av sig, gång på gång, med småpartier som tyckte att socialdemokraterna inte var sant socialistiska utan att deras samverkan med företagarna var ett svek. Men den historien går jag inte in på eftersom det här är en väldigt övergripande genomgång av 1900-talets inrikespolitiska historia, en historia som många ungdomar förefaller totalt okunniga om, av en del kommentarer här att döma. Och det är kanske inte så konstigt eftersom de dels utsatts för en enorm och totalfalsk indoktrinering i en genomfalsk inrikespolitisk historia och eftersom man i stort sett måste vara minst 45 år för att ha några verkliga minnen av den tiden då ”alla skulle vara med” och då vi alla fick det bättre, till skillnad från vad som varit fallet från början av 80-talet och framåt.
Tack för en bra länk förresten :-).
10/05 20:10 at 20:10
Synd att du slutade din resume på 70-talet och inte fortsatte fram till 2007. Då fick nämligen socialdemokraterna en partiledare som:
– Anställt svart arbetskraft
– Struntat i att betala TV-licens
– Som fuskade med skattebetalarnas pengar
– Bröt mot lagen upprepade gånger (TV-licens mm)
– Ljugit väljarna i ansiktet
– Körde eget, plockade ut toplön och struntade i att vara med i facket (fast när det krävdes gick hon med igen..)
Som tur är har vi fått ett nytt arbetarparti i Sverige som står på de anställdas sida, tack Fredrik.
10/05 21:14 at 21:14
Anders:
Synd att du inte läser hela mina inlägg innan du kommenterar.
11/05 16:43 at 16:43
Två saker som ”vinklas bort” i ditt inlägg:
1. Moderaterna nu är inte nödvändigtvis samma som moderaterna då – iaf delar av partiet har en betydligt liberalare inriktning jämfört med den mer högerkonservativa äldre varianten.
2. Socialdemokraterna nu är inte nödvändigtvis detsamma som socialdemokraterna då.
F.ö. så visar det sig också i efterhand att Sverige gick oerhört bra på 50,60 och i början av 70-talet, men sen snabbt tappade fart. Och inte pga den politik som fördes av de mer vänsterinriktade S-ledarna på 60-70 talet – utan tvärtom låg tidigare ”storverk” bakom en stor del av reformerna.
Vad beträffar dom som ”bara” sett politiken från 80-framåt – så kanske skall tilläggas att en hel det 40-talister närmast verkar hjärntvättade av sina upplevelser av den ”perfekta kompromissen” i socialdemokratisk regi under 60-70 talen…
Eller kan det vara så att Sverige ligger som en del i det globala världssamfundet och att olika generationen färgas olika av sina resp. verkligheter !?
Det kanske inte var bättre förr utan bara är annorlunda nu ?
/K
11/05 20:53 at 20:53
Klas:
Och jag antar att du bara glömde att skriva att Vänsterpartiet inte med nödvändighet är samma parti idag som det gamla Kommunistpartiet – eller?
För övrigt får jag väl upprepa vad jag skrev i min förra kommentar: Så synd att du inte läser allt jag skrivit i mitt inlägg innan du kommenterar. Jag har inte skrivit om perioden från 1972 fram till idag – än. Så nej, jag har inte glömt något – än.
18/09 18:40 at 18:40
[…] Så hör jag just nu på radion, Fredrik Reinfeldt hävda att “de Röd/gröna aldrig, aldrig sett till att man fått mer kvar i plånboken”, varmed förstås avses att man inte sänkt skatter. Detta är retorik av den högre skolan. Under mitt numer ganska långa liv har jag upplevt hur Fackföreningar, som är ett av de ben som socialdemokraterna står på, har kämpat, och framgångsrikt så, för att vi alla ska få mer i plånboken, men inte att vi ska ta och få pengarna från de sämre ställda, de sjuka och de arbetslösa eller de gamla och vårdbehövande, utan som lön för det arbete vi gör, för de nödvändiga arbetsinsatser som inbringar stora vinster till företagen och som skapat oss en god välfärdstat. (Se hur Högern/Moderaterna röstat i för välfärden viktiga frågor.) […]