Konsumentupplysning om pensionssystemet
Vid den här tiden distribueras stora orange kuvert till den del av Sveriges befolkning som hör till arbetskraften. (Pensionärerna fick sina kuvert redan i januari.) Med anledning av detta har Göteborgs Fria Tidning publicerat en lång och utförlig artikel om pensionssystemet av den inte helt okände politik- och ekonomijournalisten Jon Weman.(1)
Jag har tidigare läst en hel del om det svenska pensionssystemet och även skrivit om det, men detta är den bästa och mest fullständiga redogörelse för systemet som jag sett. Den är också skriven på ett språk som är betydligt lättare att förstå än det som används av Pensionsmyndigheten i deras utskick. Jon Wemans artikel borde bifogas i varje orange kuvert, som en sorts konsumentupplysning.
Det Nya Pensionssystemet förhandlades fram i den s.k. Pensionsgruppen, som bestod av representanter för de borgerliga partierna plus socialdemokraterna. Weman citerar forskaren Urban Lundberg, som konstaterar att arbetsgruppen tillsattes direkt efter valet 1991 och att dess förslag klubbades igenom i riksdagen alldeles innan valet 1994. Det var viktigt att undvika att den stora pensionsreformen blev en valfråga.
En av poängerna med det nya pensionssystemet är, som Weman påpekar, att det i dåliga tider genererar ”automatiska” nedskärningar av pensionerna, som politikerna därmed slipper ta ansvar för. Men det han inte nämner är att politikerna i en nödsituation kan sätta denna automatik ur spel. Till exempel i den situationen att de riskerar att förlora ett val. Detta var vad som hände inför valet 2010.
På grund av verkningarna av börskraschen 2008 skulle den ”automatiska bromsen” i pensionssystemet gett en sänkning av pensionerna med 3,8 procent valåret 2010. Detta kunde ha blivit mastigt att svälja för pensionärerna ett år då löntagarna fick rejäla lönehöjningar. Alltså sammankallades Nya Pensionsgruppen med representanter för allianspartierna och Socialdemokraterna och bestämde att man skulle ändra reglerna så att pensionssänkningarna i stället fördelades över tre år. Detta klubbades också igenom i riksdagen.
Man kan undra varför det socialdemokratiska partiet gick med på detta. Ville de inte vinna valet? Eller var det så viktigt att förhindra att pensionerna skulle bli en valfråga?
/Dan Gmark
Länkar:
1) Vinnare och förlorare i ett snårigt pensionssystem, Fria Tidningen 12/3 2013 (Göteborgs Fria Tidning, pappersutgåvan, 9/3 2013)
– Vem har tagit våra pensioner? Motvallsbloggen 24/8 2010
13/03 22:04 at 22:04
Det viktiga var att undvika en debatt där det med säkerhet framkommit att socialdemokraterna var med på pensionsöverenskommelsen.
14/03 07:25 at 07:25
Sven Lindqvist har också för ett antal år sen skrivit en mycket bra genomgång av pensionssystemet och S ”medlemsdemokrati” i samband med det.
14/03 12:04 at 12:04
Det lustiga med den ”automatiska bromsen”, som man får förmoda är till för att rädda ekonomin från att köra ännu mer ner i diket eller nerför en ravin, är att den istället fungerar som en gaspedal.
Med sämre pensioner följer automatiskt mer sparande, det för att man vill vara säker på att kunna betala mat, husrum och andra löpande räkningar.
Så både sparandet och den sämre köpkraften, genom den sänkta pensionen, leder till ett direkt och kraftigt fall i efterfrågan i ekonomin, vilket är raka motsatsen till vad som behövs när efterfrågan redan sjunkit så pass mycket att den föranlåtit den ”automatiska bromsen”.
14/03 16:10 at 16:10
Lasse Strömberg:
Jag tror som du.
Lasse Vbg:
Tillkomsten av systemet är en intressant historia i sig. Ulla Hoffman, som var med, har skrivit en bok om hur det gick till. Kan man hitta Sven Lindkvists genomgång på Nätet?
Simsalablunder:
Du har fel på en punkt, och rätt på en annan. Den ”automatiska bromsen” är inte till för att rädda ekonomin. Den är till för att rädda buffertfonderna i pensionssystemet, så att politikerna slipper skjuta till extra pengar när pensionsinbetalningarna minskar eller buffertfonderna förlorar i värde.
Men du har rätt i att ”bromsen” kommer att förstärka konjunkturnedgångarna. I det gamla systemet hölls pensionärernas köpkraft uppe, även i lågkonjunkturer när en del förlorade sina jobb och andra blev oroliga för att förlora jobbet och började spara mera. Nu skärs inkomstpensionen ner och premiepensionsfonderna krymper ihop vid en lågkonjunktur och pensionärerna blir tvungna att minska sin konsumtion. Man skulle kunna säga att det nya ”stabila” pensionssystemet fungerar destabiliserande på landets ekonomi.
14/03 23:02 at 23:02
Det du beskriver är samma sak som försök till ”räddning” av ekonomin.
I deras syn på ekonomin som helhet, är det ekonomiskt ohälsosamt att tvingas skjuta till pengar finansierat genom budgetunderskott. Det var vad jag menade.
15/03 07:47 at 07:47
Finns på Sven Lindqvist site, Med pensionsbeskedet i handen Ordfront Magasin maj 2000.
http://www.svenlindqvist.net/main.asp?cat=4&lang=1&id=67
15/03 22:11 at 22:11
Lasse Vbg:
Tack för länken. Speciellt berättelsen om alla turer när det nya pensionssystemet genomfördes och pensionshistoriken från 30-talet och framåt är intressant läsning.