En artikel om Syrien alla journalister borde läsa
Har just läst en artikel som varenda journalist i Sverige, ja i hela Västvärlden, borde läsa – och försöka lära något från. Artikeln är skriven av Camille Otrakji och har rubriken: The mother of all deadly assumptions of the Syria crisis: “The Syrian people” are just like me.” (1) Den är en analys av vad ”det syriska folket” tycker.
Artikeln verkar trovärdig, i synnerhet som folks åsikter nästan alltid är precis så röriga och mångfacetterade som författaren här påvisar att de är i Syrien. Hon går igenom alla de olika skikten och grupperna i Syrien och hur de drabbats av politiken tidigare och hur många av dem har reagerat på den politik som förts och vilka grunder de haft för att reagera eller agera som de gjort.
Alla inblandade, regeringssidan och oppositionssidan, för att inte tala om Qatar, Saudiarabien och USA/Nato, säger att de vill befria ”det syriska folket” och att de står på detta folks sida. Så vad tycker alltså ”det syriska folket”. Jo det tycker precis som alla andra folk, olika saker. Det finns därför inget enhetligt syriskt folk, vad gäller vad folk vill ha för styrelseskick eller regering. Det gör det inte heller i Sverige, om vi tänker efter! Frågan är alltså inte ”vad vill det syriska folket” utan den demokratiska frågan är istället: ”Vad vill majoriteten av det syriska folket.” Det är detta som den här artikeln handlar om och diskuterar ingående.
Qatar och Saudiarabien, och de legoknektar som dessa finansierar för att kriga i Syrien, samt de krigande oppositionella syrierna, har definitivt inte samma målsättning som Assadregeringen. De förra vill upprätta en stat byggd på muslimska lagar av samma slag som man har i Saudiarabien, medan Assad styr och vill fortsätta att styra ett sekulärt samhälle som skiljer mellan religion och stat.
Där oppositionen i Syrien står för enhetlighet vad gäller religion och kämpar för att få en religiös stat i Syrien, en whabitisk sådan, där står Assad-regeringen för religionsfrihet alltså. Det är en frihet som vi i Väst ofta berömmer oss av att ha och som vi normalt anser vara en viktig del av ett demokratiskt styrelseskick. Skulle islamisterna vinna kriget så inrättar de en muslimsk diktatur alltså. Vinner regeringssidan så är Syrien inte direkt någon idealstat men i alla fall en bit på väg mot en sekulär demokrati.
Givetvis är inte Qatars och Saudiarabiens första målsättning att ersätta Assads styre med ett demokratiskt sådant av västerländsk modell. De är inte heller intresserade av att skapa en sann socialistisk eller kommunistisk stat där. Det borde varenda journalist begripa, liksom varenda vänstersympatisör. Och givetvis är inte USA/Nato i grunden intresserade av att skapa en sådan demokratisk stat i Syrien. De senare vill istället inrätta en marionettstat i Syrien som USA kan dominera och bestämma över. Det är ingen slump att man utser en amerikansk medborgare, bosatt i USA sedan 30 år, sedan han var 17 år, medlem i muslimska brödraskapet, som ”premiärminister” i den nybildade syriska exilregeringen, enligt samma mönster som man tillsatte ledare i de andra staterna som USA slagit sönder och plågat svårt under många år nu, Afghanistan, Irak och Libyen . På vad sätt företräder denne amerikan ”det syriska folket” undrar man?
Det är inte osannolikt att Väst (USA/EU/Nato) anser att man har en så pålitlig vasallstat i Saudiarabien att man tänker sig att med wahabiter som ledare i Syrien får man samma följsamma regim där. Det är lika troligt att Väst struntar totalt i kvinnornas frihet, som inte torde bli bättre i ett sådant Syrien, lika lite som de blivit det i Irak (även om det inte är wahabiter som styr där utan shiamuslimer), i Libyen, i Egypten eller i Afghanistan. Det viktiga för Väst är bara att man får regimer i MÖ som lyder amerikanska order. Och här ljuger dessa Västmakter sina befolkningar, alltså oss, fulla med talet om att de förespråkar och kämpar för demokrati och för frihet för kvinnorna i de här länderna.
Läs artikeln, den är mycket läsvärd, väldigt lärorik och klargör en hel del om ”det syriska folket”.
/Kerstin
12/04 09:26 at 09:26
Även om de läste so what? Tidningar ägs av miljardärer och driver miljardärers intressen. Så antagligen skulle journalisterna le ett sjukligt leende och fortsätta som vanligt. Dom har sina jobb att tänka på.
12/04 10:43 at 10:43
Liten korrektur: Ghassan (S)Hitto leder något som eventuellt är en exilregering, inte asyl, men det är mindre viktigt. Att USA måste gräva fram en sådan kille antyder att man har väldigt tunt med riktiga lokalförankrade syrier att lite till. Dessa som till och från utnämnts till ”den högste avhopparen hittills” måste ha varit en samling stolpskott vars avhopp snarast varit bra för landet.
Det där med ”folket” kanske åtminstone i somliga kretsar vara en sjuk återspegling av 60-talets radikala paroller om ”stöd folket i XXX” som nu återanvänds av individer som defintivt inte står på folkets/folkens sida?
12/04 11:37 at 11:37
Jan Wiklund:
Journalister som åsiktsprostituerade alltså.
Björn Nilsson:
Tack för påpekandet, ändrat nu. Var väl lite trött när jag skrev.
Det funnes säkert andra att utnämna, men det han ska ju uppfylla tre villkor, 1) tala engelska 2) vara lättstyrd och 3) vara väl indoktrinerad i amerikansk livsstil. Sådana finns kanske inte så många av i Syrien.
Det där med ”folket” är förstås bara blå dunster, men du kan säkert ha rätt i att propagandamakarna i USA/Nato räknar med att det ska slå an även hos vänstern i Väst, och det gör det ju.