En hel sommar med "Mitt livs historia"
När jag nu ser tillbaka på årets sommarprogram i P1, kommer jag att tänka på en av min barndoms ”läsupplevelser”. Då, för evigheter sedan, fanns det en ungdomstidning för flickor som hette Min Melodi. I varje nummer hade man rubriken ”Mitt livs historia”. Jag vet inte om det faktiskt handlade om de ungdomliga läsarnas inskickade bidrag, som påstods, eller om det var redaktionen som totade ihop historierna. Hur som helst så handlade de alltid om unga kvinnors ungdomsvåndor. Somliga var olyckligt förälskade, andra hade blivit med barn och utsparkade av föräldrarna eller blivit illa behandlade av någon annan. Mycket spännande för en 12-13-åring att läsa om, fast jag fick nöja mig med att ögna igenom tidningen när jag hälsade på någon lyckligare lottad kamrat eftersom fadern vägrade att bidra med pengar till ”sådant skräp”.
De senaste somrarnas lyssnande på Sommarprogrammet har sänt mig tillbaka till ungdomen och ”Mitt livs Historia” i Min Melodi. Det kunde ju varit roligt att återuppliva ungdomen om jag inte hade sänts tillbaka till just det skräp från den tiden som min pappa, inte helt utan grund, dömde ut.
De två teman man presenterats i årets sommarprogram har i stort sett varit ”Mitt livs själsliga våndor och depressioner” och/eller ”Mina fantastiska framgångar”. Det är så att man misstänker att SR har låtit sig inspireras av Min Melodi, de senaste åren, när de instruerat sommarpratarna om vad de ska tala om. Så här utan att räkna noga minns jag två historier om ”mitt liv”, i sommarens program, som varit någotsånär intressanta.
När Sommarprogrammet började, för evigheter sedan, fick pratarna inte spela sina egna alster. Det gör de i så stor skala idag att man misstänker att sommarpratare numer inte får betalt utan att de istället ska se sina program som en chans att göra PR för sig själva för just det använder de verkligen programmet till. Endera har de skrivit en bok om själsliga plågor och puffar för denna, eller så har sjungit in och/eller skrivit lite låtar och spelar dessa flitigt, alternativt arbetar de som konsulter av något slag och förklarar för oss lyssnare hur bra konsulter de är.
Kort sagt, jag tycker att programmet har chanserat avsevärt de senaste åren. Återstår att se hur siste sommarpratarens program blir, Jan Guillous.
14/08 18:30 at 18:30
Jag hade ett mycket expansivt intresse för serier på den tiden då Min Melodi gavs ut – har för övrigt kvar detta intresse men är mer selektiv i mitt urval än vad jag var då. Så faktum är att jag under en period läste Min Melodi fast den ju riktade sig till tjejer.
Jag vet ju inte hur det var med de tonårsvittnesbörd i Min Melodi du skriver om, men min långvariga erfarehet från journalistyrket säger mig, att det nog var ganska mycket fejk, historier som kunde tänkas fånga den läsekrets man vände sig till.
Även om det ligger mycket i din karaktäristik av årets sommarprogram, har det väl ändå funnits några som man har kunnat lyssna på med behållning. Jag har själv skrivit om några program jag har gillat, och det har funnits ytterligare några hörvärda som jag inte har skrivit om. Har du inte hittat något enda guldkorn?
14/08 23:27 at 23:27
Enn Kokk:
Min Melodi var inte en serietidning, vad jag minns, men det fanns sådana också, med tecknade kärlekshistorier. Eventuellt hette ett av dessas Min Melodis hjärtebibliotek, men jag kan minnas fel. De här tecknade serieidningarna för tjejer var i mindre format än Min Melodi :-).
Och jo, några få sommarprogram har varit värda att lyssnas till, och sedan har jag väl missat några, de kanske också var bra. Men det allmänna och övergripande intycket av årets sommarpratare har varit ”JAG och min egotripp”, och så har det varit flera år. Det är väl ”tidens melodi”, det finns inget intressantare än ”Jag”.
15/08 08:41 at 08:41
Det verkar som problemet för SR numera är att få tag i sommarpratare som har något att berätta.
Jag håller med Enn om att det funnits några få program som ändå varit värda att lyssna på.
15/08 17:14 at 17:14
Jag har hämtat följande från nätet:
”Kärlekserietidningarna mutade snabbt in sin läsekrets. Det var unga kvinnor med drömmar om kärlek och äktenskap. För att seriedieten inte skulle kännas enahanda började förlagen snart fylla ut tidningarna med annat material som attraherade läsargruppen, det blev noveller, tävlingar och reportage – främst på temat mode, musik och film. Kärlekstidningarna blev på så sätt trendkänsliga och en mycket intim del av den snabbt framvällande ungdomskulturen.
Även i Sverige började det växa fram en sådan ungdomskultur. Uttryck för detta var tidningar som Vecko-Revyn och Fick-Journalen. Den sistnämnda kom 1945 och slog flitigt mynt av det stigande intresset för film och musik.
Ett liknande koncept utnyttjades i Min Melodi som lanserades 1949. Min Melodi var dock serietidning i betydligt högre utsträckning än de ovan nämnda titlarna. Så utgavs den också av ett renodlat serieförlag, nämligen Press & Publicity, samma utgivare som stod bakom Seriemagasinet och Stålmannen.
Min Melodi innehöll serier av skiftande ursprung. Dels var det renodlade kärleksserier specialgjorda för seriemagasinen, bl.a. hämtade från Young Romance och liknande amerikanska titlar, dels var det dagspressserier som t.ex. Nicholas Dallis/Dan Heilmans Domare Parker (1952) och Leonard Starrs På Scen (1957). Dessa dagspressserier kan, för att låna en modern terminologi, snarare rubriceras som ”såpoperor” än som kärleksserier!
Det förekom även dagspressserier av helt annan karaktär, bl.a. gästspelade Ed Dodds vildmarksdetektiv Mark Trail åren 1951-53.
Men som tidigare antytts innehöll Min Melodi även annat material än serier. Tidningens titel refererade direkt till den sångtext som fanns i varje nummer, vanligen åtföljd av ett artistporträtt och/eller musikreportage. Dessutom fanns noveller, lite skvaller, modetips och – naturligtvis – spalten ”Hjärtevrån” där man kunde få råd i förtroliga frågor av signaturen ”Gunny”!
För den som enbart var intresserad av kärleksserierna lanserades 1953 titeln Min Melodis Hjärtebibliotek. Enligt reklamen var detta ”en 64-sidig bildroman för endast 75 öre”. Tidningen hade det udda formatet 13 * 17 cm (som sedemera skulle komma att kallas just ”biblioteksformat”) och varje nummer innehöll en helt avslutad kärleksserie.
Så väl Min Melodi som Hjärtebiblioteket kom att få en mycket lång utgivning. Min Melodi gick hädan 1962 som en följd av sammanslagning med titeln Love, medan Hjärtebiblioteket framhärdade ända till förlagets nedläggning 1969, då utgivningen stoppade i och med nr 401!”
Så jag mindes nog inte fel om att Min Melodi väsentligen var en serietidning.
15/08 19:09 at 19:09
Jag har aldrig varit någon flitig lyssnare av sommarprogrammen, bland annat för att man vanligvis har varit på jobbet på dagtid. Om än inte precis hela sommaren.
I år har jag inte lyssnat på ett enda sommarprogram. Har knappt haft radion på ens! Ögnade igenom listan av sommarpratare i början av sommaren, men ingen fick mig att boka in tid för lyssning. Sommarpratarna var endera okända eller ointressanta för mig.
Signaturmelodin värmer lite i hjärtat dock, men det är allt.
16/08 01:48 at 01:48
Enn Kokk:
Tack för den ingående rapporteringen om Min Melodi. Du hade alltså rätt om serier i tidningen. Jag minns inte serierna i den, bara ”Mitt livs historia”, men du läste den väl mer frekvent och noggrannare än jag :-).
Däremot mindes jag rätt om Min Melodis hjärtebibliotek, som just var en väldigt liten ficktidning med enbart serier. Fickjournalen minns jag förstås också, och det var också en ganska liten tidning, som sagt.
Men, det kan vara en annan sak som spökar här, vad gäller våra minnen. Jag fick inte ögonen på Min Melodi, de båda tidningarna, förrän omkring 1956 (eftersom jag är lite yngre) och det låter ju som om den större tidningen eventuellt fick mer redaktionell text senare och kanske i samband med, eller efter att man lanserat Hjärtebiblioteket som var en renodlad serietidning med kärleksserier. Jag minns också frågespalten i Min Melodi, när jag tänker efter, men inte namnet på tanten som svarade.
Veckorevyn var kanske för en lite äldre kvinnopublik än Min Melodi och Fickjournalen och i vanligt veckotidningsformat. Den läste jag ganska länge och köpte flera år när jag satt och reste från hemmet i Södertälje till arbetet i Stockholm då jag var mellan 16 och 18 år. Framför allt var det helsideskorsordet som lockade. Ett bra tidsfördriv på tåget, som på den tiden tog 55 minuter. Det blev en sport att försöka lösa hela korsordet under resan.
Britt:
Jag lyssnade oftare förr, men den här sommaren har jag haft radion på för det mesta och eftersom det regnat nästan hela ”Sommarprogramtiden”, så har jag hört de flesta, men inte alla, och som sagt några har varit värda att lyssnas till – trots mitt gnäll.
28/09 01:10 at 01:10
Nedanstående två kommentarer råkade jag radera av misstag, och kunde inte rädda dem kvar, men kunde kopiera dem och sätta in dem så här istället
Britt
Submitted on 2009/08/15 at 7:09pm
Jag har aldrig varit någon flitig lyssnare av sommarprogrammen, bland annat för att man vanligvis har varit på jobbet på dagtid. Om än inte precis hela sommaren.
I år har jag inte lyssnat på ett enda sommarprogram. Har knappt haft radion på ens! Ögnade igenom listan av sommarpratare i början av sommaren, men ingen fick mig att boka in tid för lyssning. Sommarpratarna var endera okända eller ointressanta för mig.
Kerstin
Submitted on 2009/08/16 at 1:48am
Enn Kokk: Tack för den ingående rapporteringen om Min Melodi. Du hade alltså rätt om serier i tidningen. Jag minns inte serierna i den, bara “Mitt livs historia”, men du läste den väl mer frekvent och noggrannare än jag . Däremot mindes jag rätt om Min Melodis hjärtebibliotek, som just var en väldigt liten ficktidning med enbart serier. Fickjournalen minns jag förstås också, och det var också en ganska liten tidning, som sagt.
Men, det kan vara en annan sak som spökar här, vad gäller våra minnen. Jag fick inte ögonen på Min Melodi, de båda tidningarna, förrän omkring 1956 (eftersom jag är lite yngre) och det låter ju som om den större tidningen eventuellt fick mer redaktionell text senare och kanske i samband med, eller efter att man lanserat Hjärtebiblioteket som var en renodlad serietidning med kärleksserier. Jag minns också frågespalten i Min Melodi, när jag tänker efter, men inte namnet på tanten som svarade.
Veckorevyn var kanske för en lite äldre kvinnopublik än Min Melodi och Fickjournalen och i vanligt veckotidningsformat. Den läste jag ganska länge och köpte flera år när jag satt och reste från hemmet i Södertälje till arbetet i Stockholm då jag var mellan 16 och 18 år. Framför allt var det helsideskorsordet som lockade. Ett bra tidsfördriv på tåget, som på den tiden tog 55 minuter. Det blev en sport att försöka lösa hela korsordet under resan.
Britt: Jag lyssnade oftare förr, men den här sommaren har jag haft radion på för det mesta och eftersom det regnat nästan hela “Sommarprogramtiden”, så har jag hört de flesta, men inte alla, och som sagt några har varit värda att lyssnas till – trots mitt gnäll.