Om fusk inom medicinsk forskning
På senare år har det kommit ut ett antal böcker om hur läkemedelsföretagen inte alls är ute för att bota människor utan för att tjäna pengar och hur de lyckas lura läkare att skriva ut deras preparat. Inte sällan producerar företagen nya sjukdomar som de säger sig ha botemedel mot. Alla har vi sett de där tidningsartiklarna: ”Lider du av XXX? Förtvivla inte, det finns bot.” Sådana artiklar är mestadels ingenting annat än läkemedelsföretagens PR-trick.
Lyssna några minuter till vad Ralf Sundberg har att säga i saken:
Ralf Sundberg om ”Forskningsfusket” (c:a 18 minuter)
Vill man veta mer kan man exempelvis läsa:
Robert Whitaker, 2010, Anatomy of an Epidemic. Magic Bullets, Psyciatric Drugs, and the Astonishng Rise of Mental Illness in America. (1)
En fasansfull bok om lugnande medel, antispykotiska preparat och antidepressiva sådana, och vad som hänt i USA de senaste 20 åren, sedan de ”modernare” preparaten introducerats. Det Whitaker berättar är hårresande och det blir inte mindre hårresande när man inser hur vi i Sverige snabbt glider in på den amerikanska vägen, där man idag diagnosticerar så små barn som babies tom som bipolära eller depressiva – och stoppar i dem något eller flera av dessa preparat.
Robert Whitaker: The Astonishing Rise of Mental Illness in the US (1 tim 5 minuter)
David Healy, 2012, Pharmageddon.
I den här boken redogörs för hur läkemedelsföretagen fuskar och undanhåller data och hur de trollar bort data som pekar på allvarliga biverkningar. Healy skriver också en hel del om bakgrunden till hur det kunnat gå som det har gått, att nyare ”mediciner” ibland skadar mer än de botar eller lindrar, något som även Whitaker skriver om i sin bok. Ralph Sundberg snuddar i filmen ovan vid hur läkemedelsföretagen hyr s.k. spökskrivare att skriva forskningsrapporter, som de sedan köper någon känd forskare att underteckna. Han går också in på frågan om hur det kan komma sig att moderna läkare, som han säger, inte ser vad de har framför ögonen, att de inte förstår när patienter drabbas av biverkningar ex. De är, menar han, så indoktrinerade i att tro på läkemedelsföretagens rapporter att de blir blinda för verkligheten. Just detta senare har jag själv sett en hel del exempel på.
Här en intervju om boken:
David Healy: Bad Medicine
Peter Rost, 2007, Sjuka pengar. (Motvallsbloggen 29/9 2007) En svensk insider skakar läkemedelsindustrin. Peter Rost skriver framför allt om hur han blev behandlad när han pekade på oegentligheter inom koncernen som han arbetade för och hur företaget gjorde allt det kunde för att mörka vad han hade funnit.
John Virapen, 2008, Piller och profiter. (rec. Alba 2008) Också en bok värd att läsas. John Virapen arbetade som läkemedelsförsäljare och han beskriver i boken hur han agerade för att övertyga läkare om hur bra läkemedelsföretagets produkter är bl.a.
/Kerstin
Länkar:
1) Psykiatrins och läkemedelsbolagens gigantiska bluff om lugnande medel och antidepressiva, Motvallsbloggen 10/5 2010
– Robert Whitaker intervjuas om SSRI /antidepressiva medel Motvallsbloggen 11/10 2012
– Fler bloggar tar nu upp SSRI-preparatens förödande effekter, Motvallsbloggen 24/2 2013
– Fler inlägg om ämnet på Motvallsbloggen, med fler länkar
– Personal and Collective Alienation. The Crisis as a Problem of and For Mental Health, Lluis Isern, counterpunch.org 11/7 2013
11/07 17:23 at 17:23
Det finns Läkare som inte borde gå lösa. Vilka galningar…
http://www.aftonbladet.se/kultur/article17029959.ab
11/07 17:42 at 17:42
T Lindholm:
Det dystra är att det gäller den övervägande majoriteten av dem.
11/07 19:17 at 19:17
http://newsvoice.se/2013/07/10/roda-korset-forsenar-framgangsrik-metod-mot-malaria/
Röda Korset verkar inte heller vara några ”änglar”.
11/07 19:54 at 19:54
Varför nöja sig med att medicinera stökiga elever för att råda bot på skolans problem? Man skulle kunna gå till roten med det onda och i stället diagnostisera och medicinera stökiga skolministrar:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article17090413.ab
12/07 09:04 at 09:04
Som verksam i läkemedelsindustrin så har jag ett annat perspektiv. Jag tror fusket kommer rätt mycket också ur de kriser som pågår inom läkemedelsindustrin just nu. Vi har den medicinska kemin vars modell för att förutse vad som kan bli ett effektivt läkemedel nu slutligen havererat. Vi har en industri som saknar redskap för förnyelse, då blir det viktigaste att bevara försäljningen, att få igenom de projekt man satsat på till varje tänkbart pris. Nu har det blivit svårt att skapa nya verksamma läkemedel, då tar man andra vägar. Det går att gå vidare, det går att skapa en modell som kan ge oss bättre läkemedel och effektivt förutse vad som blir ett effektivt läkemedel eller inte, det kräver dock en del forskning.
Vad gäller psychiatrin så har det gått och blivit liberalismens vetenskapliga gren. Jag tittade på följande om ADHD:
https://www.youtube.com/watch?v=WroDEcG7tJc
uppmaning till tittaren:
Finn flera hundra sociala konstruktioner. Finn oförstående för livets icke-ergodiska egenskap. Finn kvantitativ metod i samhällsvetenskap. Finn institutionell socialkonstruktion.
Alternativt skulle man kunna medicinera övriga 95-80% av befolkningen också.
Det finns givetvis sociala lösningar som han dessutom noterar, men vägrar kategoriskt att föreslå sådana lösningar. Stilstudie i en individualisering av samhällets problem.
Det är MYCKET ohederligt av någon som kallar sig vetenskapsman att inte våga föreslå de åtgärder som krävs för det här. Att inte våga förslå förändringar som kan inkludera dessa människor i samhället sitt handikapp till trots. Att inte föreslå långtgående förändringar av utbildningssystemet, av organisationen av arbete, av samhällsinstitutioner osv är att vara feg och vara ohederlig med sin feghet.
Sociologiska studier har redan långt innan herr Russell visat på verksamma åtgärder. De har visat hur brottslighet minskas av en ökad social trygghet, hur minskad social utslagning i samhället minskar brottslighet, ett av de områden där människor med ADHD är starkt överrepresenterade. Vi vet hur man minskar problemen ADHD skapar helt utan mediciner och det har vi vetat mycket länge. Ytterligare ohederlighet i den ”vetenskapliga” debatten.
Jag har ofta missuppfattats. Tro inte för ett ögonblick att jag söker ta ifrån dessa människor fungerande verktyg så som kemikalier för att klara livet. Vad jag söker är ett samhälle som kan anpassa sig till människans biologi i lika stor utsträckning som det anpassar sig till 1% av befolkningens intresse av feta vinster.
12/07 11:58 at 11:58
LIndsay:
Tack för länken, ska kika där lite senare idag.
Dan Gmark:
Nu undrar ju jag förstås om inte en del av de styrande i världen står på något eller några SSRI-preparat.
Martin:
Har du inte läst Whitakers eller Daleys böcker så rekommenderar jag dem verkligen.
Med tanke på att läkemedelsindustrin inte släpper fram sina data, anar jag varför C Gillberg förstörde alla sina data när han blev ådömd att lämna ut dem till ett par forskare för kontroll, alltså den där kontrollerande verksamheten som alla säger att vetenskapen går ut på.
13/07 23:00 at 23:00
Intressant youtube om – Kolesterolets roll i åderförkalkningen, av Ralf Sundberg:
http://www.youtube.com/watch?v=IrelvlbMxsg
14/07 08:43 at 08:43
”Who cares in Sweden?”
Tack, Kerstin, för att Du fortsätter att skriva om ”läkemedelsfrågor”.
Det är sorgligt att det finns så få kritiska böcker/filmer på svenska.
Jag har ringt till några förlag och frågat om de inte skulle kunna tänka sig att översätta, men fått till svar att de har inte råd för den här typen av böcker får ingen publicitet i media och därmed säljs de inte.
Därför blev jag mycket glad när jag, på David Healys hemsida (davidhealy.org?), fick tips om en svensk, tredelad dokumentär om antidepressiva (SSRI) m.m.
Den har titeln ”Who cares in Sweden” och finns bl.a. på http://www.artimus.se (under produktioner till höger på sidan).
14/07 12:02 at 12:02
Britt:
Tack för länken.
Jo, jag började intressera mig för lugnande medel och antidepressiva, för omkring 13 år sedan då mamma drogades ner, men sen har jag ju börjat förstå att det står illa till med mycket fler s.k. mediciner.
Marie:
Bra att du länkade till de här filmerna.
De där tre filmerna är mycket bra och mycket viktiga, men det är få som orkar se dem (de är ju 3 timmar långa tillsammans) och troligen få som ens talar så bra engelska att de förstår dem. Jag länkat till dem tidigare men det är bara bra att göra det flera gånger.
07/08 20:03 at 20:03
Apropå forskningsfusk. Här är en artikel i tidningen Transportarbetaren om ”Från verkstan till labbet – och tillbaka igen”
http://www.transport.se/Transportarbetaren/Start/Nyheter1/Fran-verkstan-till-labbet–och-tillbaka-igen/#.UfISoSKXiqQ.email
…”Så han började läsa molekylärbiologi och fick sent omsider en praktiktjänst på Karolinska Institutet, där han blev kvar i fyra år.
ˆ Men som forskare måste man hela tiden hålla på och söka anslag, för att kunna förlänga sin tjänst med en eller ett par månader i taget. Och det pågick en massa fusk på labbet ˆ folk fejkade resultat för att få pengar till nya experiment, eller för att tillfredsställa läkemedelsbolagen som hoppades på ett visst resultat. Det var en stressig tid i mitt liv, och jag blev besviken på forskarvärlden. Samtidigt blev jag glad varje gång någon av Karolinskas maskiner gick sönder, så jag fick meka lite∑ jag slutade nog aldrig att längta tillbaka till verkstan.
08/08 08:50 at 08:50
B O K T I P S
…The fluoride deception (Christopher Bryson)
…Blood Medicine (Kathleen Sharp)
Den första boken handlar om fluor, forskning,användningsområden,skador på människor, djur och växtlighet, rättegångar m.m.
Den andra handlar om läkemedelsbolagens arbetsmetoder (vi får följa en försäljare) och om Procrit, ett läkemedel som skulle förbättra blodvärdet, men som visade sig kunna ge svåra biverkningar.
Procrit togs fram på 80-talet av Amgen.”Jätten” Johnson & Johnson fick licens (läkemedlet såldes även under namnen Epogen och Aranesp).
08/08 20:38 at 20:38
K L I N I S K A S T U D I E R
S K A B L I F L E R
Ovanstående är titeln på en artikel på http://www.dagensmedicin.se.
Även Läkemedelsvärlden har en artikel på hemsidan idag.
SVT har också tagit upp nyheten.
Jan Björklund intervjuades och sa bl.a. att han var rädd för att Sverige skulle bli ett ”looser-land” om man inte gjorde den här satsningen!
Regeringen vill underlätta för läkemedelsföretagen. Det skall bli bättre samverkan mellan sjukvården och industrin för att främja kliniska studier.
Det är så man kan gråta.
Å ena sidan står mängder av medelålders och äldre på alldeles för många mediciner. Kommuner och landsting kan t.o.m. få ekonomisk ”belöning” om de minskar på vissa läkemedelsgrupper.
Å andra sidan verkar man bara vara intresserad av att underlätta för läkemedelsindustrin.
Jag kommer så väl ihåg när min gamla mamma hade haft en liten hjärtinfarkt och var inlagd på akuten. Det dröjde inte länge förrän en sjuksköterska dök upp med ett papper. Hon undrade om mamma kunde tänka sig att delta delta i en medicinsk studie.
Detta är att utnyttja försvarslösa,sjuka människor.
Finns det inget annat att lägga pengarna på.
Hur mycket läggs på att undersöka riskerna med bl.a. den förebyggande medicinering som pågår, år efter år? Det kan t.ex. gälla blodtryck och blodfetter?
11/08 22:17 at 22:17
Marie:
Suck! Man undrar hur mycket pengar partiet eller Alliansen får av läkemedelsindustrin för detta stöd och denna insats. Och jag undrar fortfarande hur mycket de fick för att, omedelbart efter valsegern 2006, dra in alla medel till Kilen, som hjälpte läkemedelsberoende att komma ur sitt beroende och som registrerade biverkningar som annars ingen talade om.