Min svenska historia III (Dagens inhumana människosyn)
När jag var barn, och ung, åren efter andra världskriget, hade den biologistiska människosynen (att tolka alla mänskliga beteenden utifrån biologin) råkat i så totalt vanrykte, på grund av Hitlers alla illdåd, att få ville jämföra människor med djur och ännu färre försökte tillämpa och tolka samhället utifrån en socialdarwinistisk utgångspunkt. Hitler, som grundade sin ideologi på en konservativ variant av socialdarwinismen, hade misskrediterat sådana förfaranden så till den milda grad att ytterst få kunde tänka sig att hävda att konkurrens och utslagning var naturens eviga och allomfattande lag.
Två sorters socialdarwinism
Det har hela tiden funnits två sorters ”socialdarwinism”. Dels hade vi den variant som man brukar anse att Herbert Spencer (1820-1923) var fader till. Det är denna variant man vanligen avser när man talar om ”socialdarwinism”. Jag brukar kalla den den liberala socialdarwinismen. Spencer var mannen som myntade det uttryck som senare de flesta kommit att förknippa med Darwin och hans evolutionsteori, ”survival of the fittest” (de bäst anpassades överlevnad). Han var liberal och för liberaler finns det bara individer. Han tog förtjust emot Darwins evolutionsteori och menade att Darwin hade hittat de utvecklings- naturlagar som gällde för alla biologiska arter, och han menade att de gällde (borde gälla) också i samhället. I det naturlagsenliga samhället överlevde individer genom att konkurrera om resurserna med alla andra individer. De sämre anpassade gick under och det var en naturlag som man inte skulle göra våld på i samhället. Välgörenhet, tyckte de extrema liberalerna, var av ondo då det möjliggjorde för de undermåliga människor att överleva och fortplanta sig och därmed att degenerera människosläktet. Om man lät människor konkurrera fritt skulle alla göra det de var bäst på och de bästa överleva. Det skulle dels leda till en förädling av människomaterialet, dels till en teknisk utveckling och därmed till det bästa tänkbara samhället för alla.
Spencer har haft ett stort inflytande över samhällssynen i USA, medan den ledande liberalen i Europa blev John Stuart Mill (1806-1873) som senare blev socialliberal. Han insåg nämligen att människor föddes med helt olika förutsättningar och att samhället, för att det sant liberala samhälle skulle fungera, måste ingripa en del och ge människor åtminstone lite mer likartade förutsättningar från början, som ex. god utbildning, vilket förmodligen är skälet till att ex. Johan Norberg betraktar honom som en ren förrädare mot det liberala idealet. (1)
För den klassiskt konservative var människan i grunden ond. I urtiden hade alla individer levt i ett allas krig mot alla. Samhällsbildningar uppstod, tänkte man sig, i Thomas Hobbes (1588-1679) anda, när människor slöt sig samman och valde en ledare, en kung, vars huvuduppgift var att att se till att lagar stiftades och att människor följde lagarna, så att människor kunde leva i fred med varandra.
Samhället liknades, av de konservativa, vid en organism, där varje individ fyllde samma funktion i samhället som ett kroppsorgan i en kropp. Var och en hade sin uppgift att fylla och fyllde alla denna uppgift och följde lagarna, skulle samhället bli gott för alla.
Konservativa tenderade att betrakta stabilitet och långsamma samhällsförändringar som idealet. Traditioner hade, menade man, utvecklats genom århundraden och de representerade därför urgammal mänsklig erfarenhet och kunskap, därför skulle man värna om och bevara traditionerna. Det anstod inte enskilda människor att sätta sig upp mot överhögheten. Kungen skulle vara oavsättbar, oavsett hur han styrde, för ett samhälle utan överhuvud var ändå alltid värre att leva i än en stat med en tyrannisk furste.
Några århundraden senare skulle Edmund Burke (1729-1797) komma att formulera det som blev den klassiska konservatismens ideologi. Den formulerade han som svar på den franska revolutionen och den stipulerade exempelvis att revolutioner alltid är fel och leder till katastrof. Han ansåg vidare att somliga människor är överlägsna andra, nämligen adeln och herrarna. Resten, de vanliga människorna, var råa, obildade och grymma sällar. Om man gav det lågt stående folket makt i samhället skulle samhället falla samman och ren ondska skulle regera igen (vilket var orsaken till att de konservativa, högern i Sverige, var motståndare till allmän rösträtt och demokrati ex).
Den andra varianten av socialdarwinism är alltså den konservativa socialdarwinismen. Den utmärks följaktligen av föreställningen att samhället är en organism, att människor inom detta samhälle inte ska konkurrera utan samarbeta. De måste ledas av en stark och överlägsen ledare som förmår upprätthålla lag och ordning i samhället. Den naturlagsenliga konkurrensen består här inte i individernas konkurrens med varandra, utan i samhällens konkurrens med andra samhällen, i krig mellan stater, där den starkare staten segrar och leder mänskligheten framåt. Detta var grunden i Hitlers, på evolutionsteorin och biologin grundade, ideologi.
Karl Marx, å andra sidan, hävdade att människan i grunden är social och att samhället skulle bli bra, bara man rev dess maktstrukturer, gav alla samma ekonomiska förusättningar och lät människor utveckla sina egna förmågor, faktiskt en människosyn som inte är så olik liberalismens. Till skillnad från liberaler ansåg han att produktionsmedlen borde ägas av alla gemensamt, inte av en rik överklass.
Min egen människosyn – då och nu
När jag, i min ungdom, läste om Hobbes och Burkes idéer om samhället, tyckte jag att det var rena rappakaljan. Då, när biologism och inhumanism var totalt ute, föreställde vi oss istället att människan var en av naturen social och samarbetsvillig varelse. Idag kanske jag har ändrat min uppfattning lite och har viss förståelse för hur idéerna om de i grunden onda/egoistiska människorna kunde uppkomma. Samhällen utan lagar, och utan människors känsla av samhörighet, som ofta blir resultatet vid plötsliga samhälleliga sammanbrott, tenderar att utvecklas till mycket inhumana sådana där kriminella organisationer snabbt rycker åt sig makten, vilket vi ser exempel på idag. Så lite mer konservativ har jag kanske blivit med åren. Visserligen har jag aldrig trott på välsignelsen i blodiga revolutioner men jag kanske var mer optimistisk vad gällde utfallet av snabba samhällsförändringar när jag var ung och framför allt trodde jag inte att människor var så förödande lätta att lura och indoktrinera, som jag nu inser att de är.
Idag är min övertygelse snarare att människan är både en vänlig social samarbetsvarelse och en varelse med inbyggd möjlighet till ren ondska, av födseln, och vilken sida av den mänskliga potentialen som utvecklas, eller uppvisas, beror på det samhälle människor växer upp i eller vilken situation de hamnar i. Människor blir vad man gör dem till, samhället formar människorna alltså. Trygga människor blir hjälpsamma, mer solidariska mer generösa och tolerantare, mindre egoistiska alltså. Hotade människor, eller människor som inbillas, indoktrineras i tron, att de är hotade, kan snabbt bli bestialiska, hatiska och hämndgiriga. Detta ser vi tydligt i krig exempelvis. Dessutom är jag övertygad om att den mest grundläggande mänskliga egenskapen är påverkbarheten. Men även den har sin grund i vår sociala natur. De allra flesta av oss vill vara som alla andra, vill vara en del i en grupp och känna oss hemma i denna, och grupptryck är något av det mest kraftfulla som finns, vad gäller att övertyga människor. Vi har nog en medfödd tendens att tro att vad de allra flesta tror, det måste vara rätt, eller vad människor i vår omedelbara närhet tror, det måste vara rätt: ”Hästskit är gott, en miljon flugor kan inte ha fel – syndromet” alltså.
Förtrycker och hotar man människor ständigt och jämnt, ex. så att de känner att de snabbt kan förlora sin utkomst, sin sociala trygghet eller ännu värre – förlora livet, tvingar man dem att ständigt konkurrera och tvingar man dem att leva med ständiga och oförutsedda förändringar, då blir människor otrygga vilket gör dem mer egoistiska, lätt gör dem mer hatiska och sådana att de begår inhumana handlingar mot andra. Kort sagt, ett solidariskt någotsånär jämlikt samhälle skapar godare människor och ett angenämare samhälle för de allra flesta att leva i. Ett hårt, inhumant, mer ojämlikt utslagningssamhälle skapar fler onda eller egoistiska människor och gör samhället sämre och otryggare – för alla.
Min efterkrigstid
Således, den klassiska socialdemokratiska ideologin vilade på en människosyn som sade att människor är sociala varelser med en inbyggd vilja att samverka och att hjälpa och stötta varandra. Ekonomisk jämlikhet och lika möjligheter för alla skapar ett bättre samhälle, för alla, ansåg de tidigare socialdemokraterna. Med denna grundsyn försökte, och lyckades man förhållandevis väl, skapa just ett mer jämlikt samhälle. Min generation, och våra barn och barnbarn, fick möjligheter som min generations föräldrar inte kunnat drömma om. Vi fick bättre mat, kläder, bostäder, god sjukvård, skolutbildning och universitetsutbildning blev möjlig för alla, åtminstone vad gällde den praktiska, ekonomiska delen. Tidigare hade bara en liten del av överklassens barn gått i gymnasium.
Arbete sågs som en mänsklig rättighet. Det är naturligt att så är fallet om man grundar sig i en ideologi som säger att människor vill vara med i samhället, att de vill göra de insatser de förmår, att jorden och alla naturresurserna inte av Gud eller naturen givits en liten del av mänskligheten att äga och berika sig på, utan att vi alla har rätt att försörja oss på vad jorden ger.
Ekonomisk trygghet även vid arbetslöshet eller sjukdom och ålderdom sågs också som en rättighet. Således byggde man ut de sociala försäkringarna, så att även sjuka och gamla skulle få en anständig del av det som vi alla tillsammans skapade, med våra arbetsinsatser. Kriminalitet sågs som en social avvikelse, som orsakades av omgivningen, av svår uppväxt, av diskriminering, av misär och skulle inte bestraffas. Istället skulle de kriminella hjälpas (vårdas) till en mer positiv syn på samhället och med människorna och till en möjlighet att inlemmas i det sociala livet.
Erik Berg skriver ett mycket bra inlägg på sin blogg, (2) där han jämför centerns samhälls- och människosyn idag med den partiet omfattade på 70-talet. Den visar hur även Centerpartiet omfattade den ovan beskrivna människosynen på den tiden och detsamma gällde folkpartiet, som var socalliberalt då. Motsatsen, föreställningen om den i grunden onda, lata och egoistiska människan omfattades visserligen hela tiden av många inom högern, men inte ens den uttalade denna åsikt så högt på den tiden. Högern avslöjade istället sin människosyn i de politiska förslag man lade och förstås i kretsar som delade densamma, som exempelvis vad gällde frågan om hur man skulle behandla fängelseinterner och hur mycket samhällsstöd utslagna människor skulle få. Unghögern visade den i sitt ruskiga Palmehat och i de aktiviteter de ägnade sig åt på sina interna möten.
Tolkningsföreträdet, vad gällde föreställningarna om människans sanna natur, låg alltså till vänster under 70-talet. Det hade inte varit möjligt, på den tiden, att offentligt hävda att människan är en egoistisk, lat och parasitisk varelse i grunden, som måste hotas och piskas att arbeta, utan att man hade mosats i media.
Människosynen förändras
Så övergick 70-talet i 80-tal och mot mitten av detta decennium fick ett antal socialdemokrater (eller ska vi kalla dem socialmoderater), Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink, för sig att Sverige inte hade råd med välfärd och att man skulle lägga om den solidariska ekonomiska politiken, efter mönster från England och USA. Därvid påbörjades en omdaning av Sverige. Fram emot början av 90-talet hade den nyliberala ekonomiska politiken slagit igenom i alla politiska partier, som den enda möjliga. Bidragande till denna omsvängning blev förstås också Sovjetunionens sammanbrott. Här hade man ju beviset för att kapitalismen var det bästa tänkbara systemet. Hade vi inte mycket högre välstånd i Väst? Hade vi inte mycket mer frihet i Väst? Man såg inte, eller ville inte se, att så var fallet på grund av ett slags blandekonomiskt system, inte på grund av en ren liberal låt-gå-politik. Man insåg inte att var gång en sådan hade prövats, så hade det kraschat långt innan den liberala ”låt-gå-ekonomim” hade förverkligats fullt ut, som exempelvis 1929.
Resultatet, vad gällde de förändringar man vidtog i den ekonomiska politiken från mitten av 80-talet, blev att socialdemokraterna övergav målsättningen om den fulla sysselsättningen, och därmed idén om allas rätt till arbete. De nyliberala idéerna tillämpas därefter även på tillgången på arbetskraft. Fler arbetslösa, alltså större utbud än efterfrågan på arbetskraft innebär att löner kan pressas neråt och företagens vinster ökar.
Den här omorienteringen, förändringen av människosynen, som jag förstås bara följt utifrån, som vanlig medborgare, och som jag inte förstår hur den kunde genomföras inom det socialdemokratiska partiet, fick till följd att även socialdemokraternas retorik förändrades, om än lite försåtligt. Den i grunden sociala, samarbetsinriktade människan förvandlades successivt och systematiskt, framför allt i socialdemokratisk politik, till den av naturen lata, egoistiska människan: ”Människor skulle inte vilja arbeta om de inte blev ordentligt lidande som arbetslösa. Vem vill arbeta om man kan leva lika gott utan att göra det?” Det här hade varit högerns grundinställning hela tiden och nu hade den alltså fått de s.k. ”förnyarna”, inom socialdemokratin med sig. Därmed fortsatte socialdemokraterna politiken för ett systemskifte efter 1994, då de kom tillbaka efter regeringen Bildt. Den enda av sina gamla deviser som de höll fast vid, var att förändringar inte ska ske för snabbt, alltså skulle systemskiftet, samma som de borgerliga ville ha, genomföras lite långsammare än de borgerliga partierna önskade.
Så här såg det ut från min horisont.
Dyster men välplanerad utveckling
Den svenska ekonomiska eliten hade börjat besöka USA alltmer frekvent från 60-talet och framåt, och lärde sig därmed vad den amerikanska ekonomiska eliten lärde sig redan under 20-och 30-talen, hur man skulle få människor att ”tänka rätt”, alltså tänka på det sätt som gynnade just denna elit. Redan i början av 70-talet inrättade dåvarande SAF (svenska arbetsgivarorganisationen numer SN) propagandainstitutet Timbro, som skulle verka för att vända människors inställning till samhället i borgerlig, liberalkonservativ riktning (dvs totalt frihet för de stora företagen att göra som man vill, piskan åt folket, fast paketet presenterades förstås som slaget för den lilla människans frihet). Man lyckades alltså över förväntan.
Själv noterade jag i början av 90-talet en mycket tydlig och snabb förändring vad gällde människosynen hos de studenter jag undervisade då. Tidigare hade ingen enda student hävdat att människan är en i grunden egoistisk varelse. Nu började alltfler hävda detta, som om det vore en självklar sanning och utan att ens tycka att det var konstigt att de tyckte så. Timbros propaganda hade varit otroligt effektiv, även om det tog c:a 20 år innan den slagit rot i nästan en hel generation. 20 år är en lång tid för den som är 20-30 år. Det är en lång tid medan man genomlever dem som yngre, men en kort tid när man blir äldre och ser tillbaka på dem.
Idag har vi alltså 15-25 nya väljarårgångar, som är djupt indoktrinerade i det som är en gravt inhuman människosyn, just den människosyn som nu möjliggör för Alliansregeringen att slå ut arbetslösa helt och att pressa sjuka långt bortom inhumanitetens gräns. De sjuka är egentligen bara lata simulanter, är den underliggande människosynen här.
Numer vet bara de som är över 50 vad traditionell socialdemokratisk politik innebar och på vilken ideologisk grund den vilade. Dessutom är de som är yngre effektivt indoktrinerade i en rent falsk historiebild av 1900-talet, framför allt av den senare delen av detta århundrade. När mina 90-talsstudenter berättade för mig hur det var i Sverige när jag var ung, så kände jag inte igen bilden alls. Deras bild var inte en bild av det samhälle jag växte upp i. Det var snarare Sovjet de beskrev.
De politiska partierna lyckas därmed, utan häftiga protester ute i samhället, med hjälp av den förändrade människosynen och lögner om Sveriges ekonomiska situation, samt med hjälp av myten om vilka krav globaliseringen ställer, riva det välfärdssamhälle som det tog 50 år att bygga upp. Att riva går fort, att bygga tar lång tid. Alliansen har nu ett år på sig, och den kommer att riva ännu mycket mer innan den eventuellt, men långtifrån säkert, tvingas avgå. Snart är de årgångar helt borta, som vet vad traditionell socialdemokratisk ideologi och politik faktiskt var och vad den åstadkom. Kvar finns sedan bara de som lever med en total och medvetet skapad vanföreställning om den saken. Därmed får Sverige den amerikanska situationen, där de politiska partierna inte konkurrerar med olika partiprogram, utan endast konkurrerar om makten att få verkställa de multinationella företagens krav, uppgifter som de belönas rikligt för, av dessa stora företag, om inte genom direkt korruption, så genom att de betalas för sina tjänster inom politiken med välavlönade icke-arbeten efter sin avgång. De stora företagen och det politiska etablissemanget vävs ihop till en enda väv. ”Korporativism” kallade vi detta system förr, ett rent skällsord på 60- och 70-talen.
”Demokratin”, som var ett lysande projekt från början, har nu definitivt oskadliggjorts av de ekonomiska eliterna, som helt sonika har köpt det politiska systemet och därmed behärskar det och de har köpt det med de arbetande människornas pengar. Priset blir social oro, priset blir öka kontroll, priset blir mer misstro mellan människor, priset blir ökad otrygghet – för alla, även för de superrika. Ju otryggare dessa känner sig, desto mer kontroll av pöbeln kommer de att kräva och desto mer…
Så glider det nyliberala, egoistiska samhället allt längre in i fascismen.
Länkar:
1) Liberalismen – de individualistiska idéernas historia, Johan Norberg
2) Centerns liv före döden, Approximantion
28/09 03:09 at 03:09
Tyvärr råkade jag radera ett antal kommentarer och lyckades inte rädda kvar dem, men kunde kopiera dem och sätta in dem så här istället. Dessvärre försvann länkarna till de kommenterandes bloggar
Karin
reflektionerochspeglingar.blogspot.com/
Submitted on 2009/08/29 at 7:57pm
Vad bra skrivet.
Mats Engström skriver i sin ledare “Nu måste S ge svaren om att bekämpa brott” idag: ”När Fredrik Reinfeldt talade på sitt partis arbetsstämma förklarade han att alla människor har en inneboende förmåga till stor förstörelse, som det gäller för politiken att kontrollera [!!!]. En annan formulering handlade om våra ’mörka sidor’ [!!!]”
Om vi tror att vi har en medfött egoistisk natur, vad kan inte det ”rättfärdiga”? Om jag nu har en egoistisk natur, så kan jag…
Paul Krugman skriver också en bloggposting om ”Summer of hate”. http://krugman.blogs.nytimes.com/2009/08/29/summer-of-hate/
Lasse Strömberg
fotolasse.se
Submitted on 2009/08/29 at 8:07pm
Ja, vad ska man säga? Inget för det behövs inte. Rädda public service! Det är vår enda chans.
Kerstin
Submitted on 2009/08/29 at 10:14pm
Karin: Jovisst, det är våra mörka sidor som högern ständigt talar om och framkallar. Deras politik blir på det sättet en självuppfyllande profetia: Pressa folk ännu mer så blir de ännu värre!
Lasse, jo, om public service inte förfallit så mycket som varit fallet. Än kan man ju få höra en del verkligt intressanta och viktiga saker därifrån, men det blir mer och mer av samma eländespropaganda även där, tycker jag.
Björn Nilsson
bjornbrum.blogspot.com/
Submitted on 2009/08/30 at 6:23pm
Schysst skrivet. Jag lägger in en reklamblänkare och länk i ett blogginlägg som skall ut alldeles strax!
Jag kanske är för optimistisk, jag undrar nämligen om du inte är för pessimistisk i dina slutvärderingar!
hugg
Submitted on 2009/08/30 at 7:02pm
Jag kommer ihåg när folk fortfarande reagerade och kallade Harald Tröttigers “Robinson” för Fascist-TV och flugornas herre.
Nu är “Timbros” utbildnings, förnedrings och “Survival of the fittest”-tv vardagsmat som långsamt men säkert bankas in i en ny generation.
ctail
Submitted on 2009/08/30 at 7:25pm
Det största problemet med socialdarwinismen från min horisont är att den bygger på en grundläggande missuppfattning av den egentliga Darwininsmen. Utvecklingsläran säger givetvis ingenting om huruvida det är ”av ondo” eller ”av godo” att den ena eller den andra individen överlever och fortplantar sig. Utvecklingsläran är en genialisk och rentav oemotsäglig förklaringsmodell till hur komplexa organismer kan utvecklas utan någon ”intelligent design”, för att använda en populär term. Genom att tolka in moraliska aspekter i teorin om evolutionen ger socialdarwinismen den dåligt rykte.
Sixten Andréasson
Submitted on 2009/08/30 at 9:06pm
Bra, Kerstin. Själv håller jag just på att studera en prallell historiebeskrivning. Är med i Stoppa-smyganslutningen-till_NATO och vi har fått att läsa ett material om de “små stegens tyranni”. Ge kommentarer och rättelser. Det visar sig att det ibland också handlat om stora steg. De skyldiga är inte de unga utan personer i äldre generationer, som Bildt med u-båtshysterin, Ingvar Carlsson, Feldt, Göran Persson och höga militärer osv.
janne
zarahleander.blogg.se
Submitted on 2009/08/30 at 10:59pm
Helt rätt iakttagelse: “Så glider det nyliberala, egoistiska samhället allt längre in i fascismen.” Tänkte på detta när jag såg Reinsvält i Agenda ikväll med rubriken (M)er till de som redan har. (M)edvetetet fördjupar denna ynkrygg klyftorna i samhället och är nöjd över detta! Men så vet ha ju att svensson är skiträdd och på sin höjd vågar muttra svagt över några pilsner. Vilket svek mot så många utsatta barn, kvinnor och män.
Kerstin
Submitted on 2009/08/31 at 1:56am
Björn Nilsson: Jag skulle ju önska att jag vore för pessimistisk, men jag tror inte det. Jag har varit ganska bra på att se vartåt det lutar, långt innan andra sett det – sedan hoppas jag att du har rätt, att jag är för pessimistisk just i den här saken. Hoppet är ju det sista som överger en (så det sista har nog övergett mig nu).
hugg: Japp, det blev ett väldigt halabalo om Robinson, just för att programmet byggde på den nyliberala, liberala socialdarwinistiska, människosynen och de flesta av oss ännu inte var genomindoktrinerade i denna. Sedan var det ju lite festligt att resultatet med tiden inte stämde alls med denna människosyn. Det visade sig ju att de som var med i programmen ganska snabbt överlistade programmakarna och började just “samarbeta”, visserligen i grupper som bekämpade varan, men det var de ju tvingade till pa av reglerna, samarbeta började de dock göra. Det blev inte den där liberala individuella konkurrensen som TV-makarna hade tänkt sig .
ctail: Håller helt med dig. Socialdarwinismen, båda varianterna av den, är grova missbruk av Darwins evolutionsteori. Men den har alltid varit populär hos liberaler och i tider då sådana har dominerat samhällsdebatten. Så var det också i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet alltså. Ingen slump vill jag påstå att biologismen kommit i retur. Och här borde seriösa biologer vara mycket mer alerta och säga ifrån.
Sixten Andreasson: Jodå, de där de små stegens tyranni har vi ju sett, och baxandet av oss in i NATO är ett bra exempel. Man påbörjade detta baxande redan i början av 90-talet och sedan började man tillämpa den andra strategin: Prata så mycket om att vi gör en sak, att folk inte noterar att vi gör det rakt motsatta. Så nu är vi i pratiken med. I varje fall krigar vi idag med NATO – någon som känner sig stolt över det – förutom en del liberala ungtuppar och fanatiska USA-kramare?
Sedan, visst har du rätt, det är inte de unga som genomfört systemskiftet, det är de äldre, fast Reinfeldt, som nu håller på att slutföra det, betraktar jag nog som en barnunge i sammanhanget.
janne: Tror inte att Rensvält vet att svensson är skiträdd. Tror istället att han vet att det går väldigt bra att lura folk – taktiken som jag talar om ovan: “Prata så mycket om att vi gör en sak, att folk inte noterar att vi gör det rakt motsatta”, gick hem förra gången – och den har gått hem för sossarna i 12 år. Så han utgår ifrån att den går hem även fortsättningsvis. Jag hoppas att den inte gör det. Fast jag vet inte om alternativet är så mycket bättre, aningens kanske. Går det lite långsammare kanske man kan hoppas på en vändning innan det är absolut för sent och innan Sverige är ett rent U-land a la USA, som Barbara Ehrenreich har jämfört med Brasilien, och det är nog en riktig jämförelse.
ctail
Submitted on 2009/08/31 at 7:21am
Kerstin: Tja, jag vet inte… själv är jag både liberal (till skillnad från Alliansregeringen) och i vissa avseenden ”biologist”, men jag bygger då sannerligen inte min människosyn på att ha missförstått utvecklingsläran, utan på respekt för individers individuella val – även i de fall jag tycker att de borde ha valt annorlunda. Att tro att liberalism har någonting att göra med att sträva efter ”förädling av människosläktet” är en lika grov missrepresentation.
Jonas
Submitted on 2009/08/31 at 7:58pm
Många med mig är liberaler just för att vi tror på människan. Fria människor tar hand om såväl sig själva som varandra. Därför motsätter vi oss socialisters idéer om att staten ska göra detta.
Kerstin
Submitted on 2009/08/31 at 10:12pm
Jonas: Så otroligt roligt att höra om en människa som gärna tar hand om grannen, han som är utan släktingar, när han drabbas Alzheimers och som är beredd att försörja sin arbetslöse bror när han sparkats. Du är beundransvärd. Vore alla som du, ja då skulle jag också vara liberal .
Men annars har du nog missat vilken människosyn som ligger till grund för nyliberalismen, nämligen föreställningen om den absolut egoistiska människan.
Jonas
Submitted on 2009/08/31 at 10:57pm
Vad får dig att tro att du vet vad andra människor har för människosyn? Det låter minst sagt konstigt.
Såväl kommunister som liberaler har som regel goda intentioner, enligt mig.
Kerstin
Submitted on 2009/09/01 at 1:26am
Jonas: Jag kan förstås inte alls tala om vilken människosyn andra individer håller sig med. Men jag kan tala om vilken sådan de olika politiska ideologierna grundar sig i. Det är bara att studera politisk idéhistoria, och de filosofer som grundlagt de olika ideologierna, så får man klart för sig vilken människosyn som ligger till grund för de olika ideologierna. Att sedan en massa enskilda individer inte är logiska och konsekventa, inte omfattar den människosyn som ligger till grund för den politiska ideologi de säger sig omfatta, det är en annan sak.
Och visst har de flesta goda intentioner, vilken ideologi de än omfattar. Problemet är att de rekommenderar helt olika politik beroende på vilken ideologi de har och problemet är att somliga ideologier ger, om man försöker förverkliga dem, sämre liv för det flesta (fast väldigt väldigt goda liv för de rikaste), som ren konservatism och nyliberalism, liksom libertarianism, andra ger bättre sådana för de allra flesta, som socialdemokratin gjorde mellan åren 1945 och 1985.
PS: Är rädd att jag råkade radera ett av två inlägg från dig. Ber om ursäkt i så fall, det var inte meningen. Om så var fallet, kom gärna tillbaka med det igen.
Problemet är verkligheten, som inte stämmer med ex. den nyliberala människosynen och som därför leder till ett djupt inhumant samhälle när man försöker tillämpa denna ideologi och dessutom genererar den ena ekonomiska kraschen efter den andra – krascher som oundvikligen gör livet sämre för de allra flesta, men inte för de rikaste, som klarar sig för det mesta eller blir ännu mycket rikare, som somliga av dem blir då.
Jonas
Submitted on 2009/09/01 at 1:51am
Jag vill påstå att du kan din idéhistoria om du hävdar att liberalism grundar sig i en föreställning om egoistiska människor. Men låt gå för att du helt enkelt råkat fatta fel.
Huruvida socialism eller nyliberalism gör människor lyckligare är en intressant fråga. Du tycks vara väldigt säker på att ha rätt svar. Liberalism, bad. Socialdemokrati, godo. Ytterligare problematisering tycks onödig. Jag antar att du tänkt mer på dessa frågor än ditt korta svar visar. Men jag och många med mig delar inte din uppfattning. Om jag trodde socialdemokrati gjorde livet bättre för de flesta skulle jag vara socialdemokrat. (Istället för “irrationell” och “inkonsekvent” liberal)
Ekonomin är cyklisk – är det vad du åsyftar med krascher? Säg mig det samhällssystem som inte drabbas av kriser? Oavsett detta: I det långa loppet har vi fått det bättre. Inte är Sverige år 2009 heller i närheten av något som skulle kunna kallas nyliberalt – i synnerhet vad gäller ekonomisk frihet.
Kerstin
Jonas: Hur lång tid är det, menar du, mellan sådana där spekulationskrascher? 10 år, 60 år?
Jonas
Submitted on 2009/09/01 at 12:23pm
Jag har inte utgett mig för att vara siare. Det finns ingen exakt tid mellan lågkonjunkturer och beror väsentlig på mänskligt agerande. Oavsett om ekonomin centralstyrs eller ej. Spekulation är en del av prblemet, men det är framförallt en utlösande faktor. Volvo lastbilar går inte dåligt som företag betraktat för att de råkar vara ett aktiebolag, utan för att efterfrågan på lastbilar är nära noll.
Lågkonjunkturer är väsentligen omställningar i ekonomin. Samhället blir som helhet fattiga när många tvingas byta jobb. Vi kommer inte undan det problemet.
Tror du dig veta hur man eliminerar kriser? I såna fall: hur?
Kerstin
Submitted on 2009/09/02 at 12:11am
Kan inte skriva en hel bok här kan bara rekommendera dig att läsa mer ekonomisk historia så kanske du får lite idéer om den saken.
Du kan börja här exempelvis, för att få klart för dig hur den ekonomiska politiken förändrades i Sverige från 1985 och konsekvenserna av detta: http://josefsson.net/artikelarkiv/124-korstaget-mot-vaelfaerden-eller-den-svenska-elitens-valdsamma-revolt.html
Och fortsätta att fördjupa dig i ämnet på närmaste bibiliotek. Det var så jag sluta vara Folkpartist en gång .
Jonas
Submitted on 2009/09/02 at 12:28am
Tack. Men jag har studerat ekonomisk historia och nationalekonomi på universitet. Det var så jag slutade vara sosse.
Kerstin
Submitted on 2009/09/02 at 3:23am
Tänk så det kan gå när universiteten får betalt per godkänd student .
Jonas
Submitted on 2009/09/02 at 3:42am
Det går helt klart utför med det mesta. Inte ens medelålders damer har hyfs nuförtiden!
Kerstin
Submitted on 2009/09/02 at 12:57pm
Jonas: Tack för komplimangen.
Jan Wiklund
Submitted on 2009/09/02 at 3:54pm
Om socialdemokratisk eller liberal politik är bäst beror kanske delvis på kvaliteten på den i övrigt. Men en sak kan man säga med bestämdhet: att ojämlikhet gör livet sämre för alla. Alltså även dem som hör till de tio rikaste procenten.
Det kan man nämligen utläsa av statistiken. De mest ojämlika i-länderna har sämre siffror för diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, medellivslängd, barnadödlighet, kriminalitet och våld än de mest jämlika (Richard Williamson & Kate Pickett: The spirit level, 2009).
Till de jämmlikaste länderna hörde de skandinaviska och Japan, till de ojämlikaste hörde England och USA. Sen kan man ju spekulera i vilka av dessa som är mest påverkade av socialdemokrati respektive liberalism.
Klas
klas-resonerar.blogspot.com
Submitted on 2009/09/02 at 5:34pm
“Till skillnad från liberaler ansåg han att produktionsmedlen borde ägas av alla gemensamt, inte av en rik överklass.”
Anser liberaler att produktionsmedlen skall ägas av en rik överklass – den var totalt ny för mig !?!? :S
Jag trodde liberalismen grundade sig i att alla individer skall ha samma chanser och konkurrera på lika villkor – inte att ngn “överklass” skulle få bestämma. Det är väl snarare den praktiska kommunismens mantra, att en politisk överklass skall få bestämma över massorna, som skall föras in i den gemensamma fålla som är bäst för alla – även om folket inte tycker det !?
F.ö. hoppas jag på en ny ideologi som både uppmuntrar samarbete och har en human mäniskosyn, men också repekterar individens val, ger barnen lika bra möjligheter till utvecklings, samt självklart minimerar det politiska tvånget och uppmuntrar människor att själva ta tag i sina liv, hjälp till självhjälp….
/K
Kerstin
Submitted on 2009/09/02 at 8:26pm
Klas skriver: Jag trodde liberalismen grundade sig i att alla individer skall ha samma chanser och konkurrera på lika villkor – inte att ngn “överklass” skulle få bestämma
Då förstår jag inte varför liberala regeringar inte infört obligatoriskt omhändertagande av alla barn, ganska snabbt efter födelsen, och dessutom konfisaktorisk arvsskatt, så att alla måsta starta utifrån precis samma utgångpunkter.
För nu är det ju en gång så att de allra rikaste bestämmer i samhället och får de bästa chanserna på livets alla områden, och de liberala partierna i hela Västvärlden (vilket är alla partier från höger till vänster) för numer en politik som oundvikligen förstärker omjämlikheten och tendensen att koncentrera rikedomar hos allt färre och utslagning av många människor.
Vill du säga att det förstår man inte om man är liberal? Eller anser du att den nyliberala ekonomiska politiken är alldeles åt skogen just för att den skapar allt värre orättvisor och en tilltagande ojämlikhet?
Fast din slutkläm tyder på att du egentligen är traditionell socialdemokrat, hyser samma åsikter som den socialdemokratiska partitoppen gjorde före mitten av 80-talet, fast du kanske inte vet om det .
Klas
klas-resonerar.blogspot.com
Submitted on 2009/09/02 at 9:18pm
Det är möjligt att jag är sosse utan att veta det mao ?
Men då är sossarna inte det, och mer åt vänster är jag rakt inte !
Ju mer åt vänster man kommer i svensk politik ju mer jante och dubbelmoral ser jag – och det är definitivt fel riktning.
Man skall också hålla i åtanke att de partier vi har i regeringen idag faktiskt, internationellt sett, är väldigt vänsterinriktade. Och även om dom tar i för mkt på för kort tid, troligen eftersom dom tradtionellt aldrig får mer än max en mandatperiod då och då – och det vet dom, så har dom gjort en hel del bra saker.
Tex så får inte bidrag och statliga ersättningar och subventioner bli norm! Man måste bryta det – även om inte alla åtgärder just nu är perfekta.
En grundsyn mpste vara att alla och envar måste ta ansvar för en själv – man får inte tänka att “det är deras fel” eller “det är samhällets fel” osv – för då blir det självuppfyllande och en bekväm ursäkt för allting och ingen behöver ta ett personligt ansvar. Och tar inte ngn ett personligt ansvar så blir ingenting gjort, det visar sig såväl i liten som stor skala !
Men för den sakens skull så skall man inte överge dom som råkar i trubbel eller är svagare – även om målet självklart alltid är att alla skall sörja för sig själva i möjligaste mån.
Och nej: Barnen skall definitivt inte tas från sina föräldrar – men jag ,enar på att allmän skolgång och gratis sjukvård etc för barn är saker som vi bör värna ! Att ge barnen de bästa förutsättningar som finns för att ta ansvar för sin egen framtid är både samhällsekonomiskt och mänskligt samt solidariskt ! Och finns det barn som utmärker sig så skall det uppmuntras och dessa barn skall inte tvingas sakta ned. De barn som kämpar skall få extra hjälp. I slutändan kommer vissa att bli bättre på vissa saker än andra – och det är naturligt – och defintitvt inget att kämpa mot eller skämmas för, det skall tvärtom tas tillvara ! På vägen dit skall man dock inte ge upp på ngn utan, som sagt, alla barn skall få utbildning, uppmuntran och hjälp.
När det gäller tex brottslingar så är jag mer kluven: Visst kan man vårda – men man skall för den skull inte dalta. Har man gjort ett val så har man, oavsett anledningen därtill, det är också därför vi har olika straff på olika brott: Allvarlignehet och förmildrande omständigheter räknas in. Men visar man ånger och att man kommer anpassa sig när man avtjänat straffet så skall samhället inte vara hämndlystet.
/K
Jim
Submitted on 2009/09/03 at 12:47am
Tack Kerstin för det du skriver.
Kerstin
Submitted on 2009/09/03 at 3:20am
Klas: Du är nog sosse ja . Jag har aldrig i hela mitt liv hört en socialdemokrat hävda att ingen ska ta ansvar för sig själv, aldrig hört någon som sagt att staten ska ta hand om alla – och det har den heller aldrig gjort. Det som sägs idag om traditionell socialdemokrati är förtal, illasinnad propaganda och innebär en enorm historieförfalskning.
Jim: Tack för din uppmuntran .
Klas
klas-resonerar.blogspot.com
Submitted on 2009/09/03 at 4:50pm
@Kerstin – ok bra. Frågan är då vart socialdemokratin gick snett ?
Om S på 50-60 talen var “bättre”, vilket mycket väl kan ha varit fallet, jag var inte född då, så borde 70,80,90 talets S ha gått helt snett – och då inte i den “nyliberala” meningen direkt, eller ?! Med tanke på att skattetrycket och bidragsberoendet var mkt högre på 70-80 talet än tidigare menar jag…
Marcin
Submitted on 2009/09/03 at 9:20pm
Är inte tur en kombination av variabler/händelser som synkroniserar? I så fall borde tur existera överallt omkring oss. Hur ska man sammanföra den bara?
Kerstin
Submitted on 2009/09/03 at 11:59pm
Klas: Uppriktigt sagt förstår jag inte vad du talar om. Vi fick en enorm standardökning, allihop, som pågick kontinuerligt, från 1945 till 1990. Det fanns konjunktursvackor, men i princip hade vi hur mycket arbete som helst, och det gav en otrolig frihet. Trivdes man inte så bytte man jobb bara. Chefer kunde inte behandla oss hur de ville, för då slutade vi bara och började arbeta någon annanstans.
Vi fick dessutom allt högre löner och alltfler allmänna nyttiheter, som de flesta av oss hade glädje av, som bostadsbidrag för dem som tjänade lite mindre (som ensamstående lågavlönade mammor ex.), som studielånsmöjligheter för alla, som daghem för alla (som inte fanns tillräckligt många på 60-talet), vi fick alla tillgång till bättre sjukvård och tom tandvårdsförsäkring (som man tog bort senare, eller försämrade allvarligt, om jag inte missminner mig). Man byggde oss moderna lägenheter så att människor kunde flytta ifrån sina omoderna lägenheter, med torrdass på gården och bara rinnande kallt vatten. De äldre, som hade slitit hårt i hela sina liv, fick anständiga pensioner. I stort sett alla fick råd att köpa bilar och det byggdes allt bättre vägar att åka på etc. etc. Vi fick också allt längre semestrar. När jag började arbeta hade vi två veckor (möjligen tre är inte säker här).
Och levde på bidrag, nej det har de flesta aldrig gjort. Dessutom har det alltid ansetts föraktligt att leva på bidrag om man kunde arbeta och försörja sig själv. Det var en väl ingrodd moralkodex inom arbetarrörelsen: “Från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, som marxister brukade säga, innebar inte att alla fick slappa och hade rätt att leva gott på vad andra slet ihop. Det innebar att alla hade skyldighet att dels försörja sig själva så långt de förmådde, dels bidra till den allmänna välfärden och samhällets uppbyggnad, men det innebar också att de verkligt behövande skulle kunna leva anständigt de också, med hjälp av de allmänna försäkringarna (sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkringar är INTE bidrag. Det är försäkringar man betalar in till, på precis samma sätt som man gör med privata försäkringar, konstigt att så många har svårt att fatta detta och envisas med att kalla utbetalningar från dessa allmänna försäkringar för “bidrag”. Ingen kallar en utbetalning från en bilförsäkring för “bidrag”. Nå, jag vet, det är Timbro- och högerpropagandan som ligger bakom även denna missuppfattning.)
De flesta av oss upplevde inte denna tid som en tid med ett förfärligt skattetryck som vi alla led under, utan som en tid med en fantastisk utveckling av samhället, ett samhälle som vi alla bidrog till att bygga upp. Det fanns de som klagade på skatterna, i huvudsak de allra rikaste, som inte ansåg sig ha anledning att vara med och skapa goda levnadsföhållanden till oss alla. Men de var i minoritet.
Sedan Timbro drog igång sin propaganda (fr. 1973) emellertid, blev de skattegnölande svenskarna fler och fler och idag har vi en hel ungdomsgeneration som inte fattar vad min generation, samt vår föräldrageneration, byggde upp åt den – för våra skattepengar och vilken nytta de har och har haft av detta. Nu har vi en ung generation som anser att den inte alls vill vara med och betala de äldres vård och pension, trots att det är för dessa de äldres pengar de fått väldigt mycket av det de också har nytta och glädje av idag. Vår generation ansåg oss ha råd att betala pensioner för våra föräldrar, som alla generationer har gjort före oss och i alla tider, och vi kunde inte föreställa oss att våra barn, eller många i deras generation, skulle anse att de inte ville ta något sådant ansvar, att de skulle anse det helt naturligt att vi födde dem, tog hand om dem, såg till att de fick massor av fördelar, och god utbildning etc. medan de skulle anse det lika naturligt att de inte ville betala igen till föräldragenerationen. Vi drömde nog inte om att vi fostrade en hel generation av superegoister som inbillade sig att allt de de hade och har fått inte har kostat föräldrarna något som de har anledning att vara tacksamma för.
Men de är nu offer för en propagandakampanj om det enorma köttberget som de inte kommer att ha råd att försörja. Vi försörjde våra föräldrar, trots att vi inte hade så gott ställt som de arbetande har idag, och de flesta av oss klagade inte över detta, utan tyckte det var rätt och riktigt.
Så nej Klas, jag förstår inte hur din bild av tiden efter 1945 fram till 1990 ser ut egentligen. Jag bara anar den, och förstår varifrån bilden har kommit – och det är en rent lögnaktig bild.
Och slutligen och igen: Sverige som nation har aldrig varit så rikt som idag, men idag anses vi inte ha råd att hjälpa varandra eller betala för de äldres pensioner, som vår generation ansåg naturligt, trots att Sverige inte var lika rikt då, och vi enskilda inte hade lika god levnadsstandard då som de flesta har idag – om de har arbeten. Ynkedom är vad det är.
Klas
klas-resonerar.blogspot.com
Submitted on 2009/09/04 at 10:14am
Du låter som en typisk “det var bättre förr” person
Nej jag tror inte allt var bättre förr, och jag tror inte allt var sämre för heller. Och jag tror definitivt inte att allt är sämre nu !
Och visst har vi ett problem i försörjningen av de äldre- ett problem som uppmärksammades för mer än 20 år sen eftersom demografin såg ut som den gjorde. alldeles för stora skaror (40-talister) går i pension samtidigt för att de arbetande generationerna, som är färre i förhållande till detta, skall kunna ta om hand om alla dessa människor “som vanligt”…
Och då ligger vi i Sverige inte helt risigt till jämför med tex Italien mfl!
Detta var ju en av orsakerna bakom pensionsreformen – man insåg att det gamla sättet skulle funka !
Och när det gäller skamligt att leva på bidrag/försäkringsutbetalningar: Visst det gäller säkert många i de äldre generationerna än idag. Men från mitten av 80-talet och frammåt så verkar det inte alls ha varit lika “farligt” – och kollar man på antalet sjukskrivna, förtidspensionerade etc så sköt det i höjden alldeles för mkt, och omotiverat mkt, på 90 talet ! Jag har en hel del bekanat, och bekantas bekanta som har utnyttjat/utnyttjar systemet så mkt dom kan – med motiveringen: Man betalar ju ändå så det är lika bra att försöka få tillbaka så mkt som möjligt… Lägg därtill ett antal personer som har blivit helt felbehandlade efter utbrändhet/depression, och där hela apparaten i princip ledde dom till förtidspension vid 25-30 års ålder – om det nu inte hade varit för de skärpta reglerna (som jag tyvärr tycker saknar en kompletterande strategi och hjälpsamhet- men det har jag som sagt varit inne på tidigare) som “tvingade” tillbaka dessa personer på spåret (ibland med inte helt lyckat resultat eftersom mer hjälpt hade behövts som komplement !)
Och när det gäller Timbro’s propaganda: Mig veterligen är dom rätt små i sammanhanget – i princip alla medier (utom då vissa specifika tidningar tex) brukar inta en betydligt mer vänsterinriktad ståndpunkt. Så det finns flera källor till “sanningar” – det är inte en ensidigt malande propaganda som har fått fritt spelrum utan att kunna sägas emot. Iaf så har jag läst många olika vinklingar, majoriteten har inte varit s.k. “nyliberala”…iaf inte innan alliansen tog över. Efter detta verkar dock medierna ha svängt lite – det kanske är det där med att “hålla med makten” ?
/K
Kerstin
Submitted on 2009/09/04 at 1:17pm
Klas: Ja tänk så effektiv Timbros och övriga borgerliga medias propaganda har varit. Läs istället: Den demografiska bomben, myt eller verklighet, av prof. Lars Tornstam och tänk samtidigt. Orkar du inte läsa hela den här uppsatsen så har jag skrivit ett litet sammandrag om densamma här.
Undrar så om du är väldigt, väldigt ung förresten, för om du är det, då minns du förstås inte vad som hände under 90-talet, och då kanske du inte förstår varför sjuksiffror, sjukpensioner och förtidspensioner ökade rejält då. Det handlade om en allvarlig ekonomisk kris (liknande dagens, förorsakad av fastighetsspekulationer som möjliggjordes av avregleringarna under 80-talet, av finanssektorn och bankväsendet), som resulterade i c:a 60.000 konkurser, massarbetslöshet, och de efterkommande besparingarna inom offentlig sektor inte bara ställde människor utan arbeten utan slet dessutom ner dem som blev kvar. Ovanpå detta ville man inte ha så hög arbetslöshet – i statistiken, så då förtidspensionerade man och sjukpensionerade. Det handlade i mycket, ja i försvinnande liten grad om att folk plötsligt gillade att göra ingenting och att leva på “bidrag”. Skriver om detta bl.a. här och här.
Klas
Submitted on 2009/09/04 at 3:06pm
@Kerstin då har frågat om min ålder förut och fått svar Jag är 70-talist – dvs en av de “större” generationerna.
Hmm – det där dokumentet var intressant men inte heltäckande, även om en del aspekter gicks igenom grundligt.
Om födelsetalen minskar så kommer ju en åldrande befolkning inte ha några försörjare till slut (i extremläget). Nu upprätthålls väl balansen, speciellt i Sverige, rätt bra av invandring – iaf än så länge. Men basen i befolkningspyramiden börjar bli mkt tunnare – och, invadring åsido, så är det ju majoriteten av de som föda som skall bli yrkesverksamma och senare äldre – så efter en period så kommer förstås antalet äldre också minskas, även med ökad livslängd, men just nu är en stor skara på väg att gå i pension – 40-talisterna…
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____159279.aspx
Nej såklart folk inte alltid “gillar att göra ingenting”, även om det alltid finns en liten andel som gör så. Men motivation, uppmuntran och välriktad hjälp behövs. Men väldigt många insatser bestod i att gömma undan, eller förvägra ersättning för sjukskrivna – ingen av åtgärderna är varken effektiv, mänskilg eller bra för samhället ! Och jag tror att ett av de största skälen till alliansens framgång 2010 var att folk genomskådade detta samt att alla socialdemokrater på olika positioner hade tagit makten för självklart och man blev därmed “lat”…
Vad som behövs är “lite drag under galoscherna” som en viss politiker en gång hade som slogan
/K
Kerstin
Submitted on 2009/09/04 at 7:23pm
Klas: Och den politikern skulle jag nog inte vilja citera.
Klas
klas-resonerar.blogspot.com
Submitted on 2009/09/07 at 8:53am
Hehe – nej “politikern” i sig kan man ju ha åsikter om – i politiken hade han inte att göra iaf…
Citatet har en del bäring dock…
anders
Submitted on 2009/09/11 at 9:22pm
Klas Den demografiska bomben har redan briserat men i fel åldersgrupp mot vad som var meningen.Antalet i den arbetsföra åldern har på 20 år ökat med 600 000 individer medan antalet i arbete stått still.
Kerstin
Submitted on 2009/09/12 at 3:02am
anders: Fast egentligen är det djupt sorgligt.
24/10 11:15 at 11:15
Se intressanta samband mellan ojämlikhet och ett tiotal slag av samhällsbrister på
http://www.equalitytrust.org.uk/
eller läs Wilkinson R, Pickett, K: The Spirit Level – Why More Equal Societies Almost Always Do Better
29/10 02:15 at 02:15
[…] Min svenska historia III (Dagens inhumana människosyn) […]
13/12 04:00 at 04:00
[…] Länkar: 1) Timbro, Wikipedia 2) Radio City, Wikipedia 3) Ung företagsamhet, Wikipedia 4) Harrisburgolyckan, Wikipedia 5) Kärnkraftsomröstningen, Wikipedia 6) Naturvårdsverket,Wikipedia‘ – Min svenska historia III (Dagens inhumana människosyn), Motvallsbloggen 29/8 2009 […]
01/12 12:52 at 12:52
Borttagen av skribenten